Hela tiden tänker jag "jag måste skriva av mig"... och hela tiden får jag annat att göra och annat att tänka på.
Jag ska flytta om 2v och bli sambo. Vi har hittat en jättefin stor lägenhet jag och min älskling, och tiden går just nu mest åt att packa ner allt jag äger och har i lådor. Så, så är det med det.
Fick för ungefär 1 1/2 vecka sedan besked om att en mycket kär och älskad barndomsvän till mig omkommit i en motorcykelolycka i Thailand. Precis innan hade jag pratat om hur mycket jag vill åka till Thailand. Vet inte om jag är så sugen på detta nu.
Min vän och jag hade inte träffats alls mycket nu i vuxen ålder, men när vi var små gick vi i samma klass och dessförinnan kände vi varandra sen vi var små. Det var alltid vi...jag, min nästkusin, han och en till tjej. Alltid vi.
Har så svårt att förstå att han bara är borta. Att jag aldrig mer får en kram av honom. Att jag aldrig mer får se han och det lugn han utstrålade. Aldrig mer.
Och det känns så jävligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar