Det händer konstiga saker i Sverige. En drygt 80-årig
tecknad serie ansågs ett tag vara rasistisk då den avspeglade invånare i Kongo på ett rasistiskt sätt. I förra veckan stod det lite överallt på nätet om en
liten kille som inte fick vara pepparkaksgubbe i sitt luciatåg. På luciadagen
fick folk fullkomlig psykbryt för att lucian var mörk Igår fick vi höra att
Disney valt att klippa bort vissa delar ur Kalle Ankas julafton.
Folk reagerar och det är absolut inget konstigt. Men vi tar
och bryter ner det lite här nu tycker jag.
Det var Kulturhusets konstnärlige ledare (vad nu det
innebär) Behrang Miri som kom med påståendet att ”Tintin i Kongo” var
rasistisk, och att den borde tas bort från barnhyllan på biblioteket. I dagens
samhälle hade aldrig en sån här porträttering accepterats., det är en sak som
är säker, och den ska såklart inte göra det heller. Men, man måste se detta för
vad det är. Denna serie kom ut i början av 1930-talet, och själva ordet ”neger”
var under denna tid ett relativt värdebefriat ord. Att de framstår som lata och
dumma handlar bara om stereotyper och förutfattade meningar, och det i sig är bara komiskt.
Nedan citat är från http://debatt.svt.se/2012/09/25/vit-vrede-tystar-diskussionen-om-tintinalbumens-rasism/
och är skrivet av Kitimbwa Sabuni, och beskriver väldigt bra hela den här
situationen.
Återkommande är att Sveriges vita proffstyckare stämplar afrosvenskar
som överdrivet känsliga som beklagar sig över minsta lilla när de opponerar sig
mot rasistiska representationer. Men det är värt att ställa sig frågan vilken
grupp i det svenska samhället som egentligen är mest ”lättkränkt”.
De vita proffstyckarna har alltså bara bytt ut sin
förutfattade mening om att svarta är dumma och lata (så som de framstår i
”Tintin i Kongo”) mot att de är känsliga och lättkränkta. Men hallå ja.
I förra veckan fick folk psykbryt (undertecknad inkluderad)
över hur en liten kille inte fick vara pepparkaksgubbe i ett luciatåg, av anledningen
att ”någon” kunde ta illa upp. Vem denne någon skulle vara framgick aldrig, men
folk började ju såklart dra paralleller till svarta och bruna människor.
Invandrare då, inte solbrända svenskar just hemkomna från Thailand eller något
annat varmt och härligt ställe. När jag först läste det så brast jag bara ut i
skratt. Tänkte att det måste vara ett skämt. Nej, så var det inte. Bästa
kommentaren i det hela var mamman till den lille killen som sa att hon inte
tänkte låta sin son gå med i ”ett jävla ku klux klan-tåg” med bara vita lucior,
tärnor och stjärngossar. Någon timme senare kommenterade skolan (där
luciatåget skulle gå), att killen visst fick vara pepparkaksgubbe, och att det
hela var ett missförstånd. Vilken bullshit säger jag. Det luktar efterkonstruktion
lång väg det där. De trodde att de gjorde något bra genom att ta bort en lite
harmlös pepparkaksgubbe ur luciatåget, märkte folks reaktioner och tog tillbaka
allt.
I torsdags var det lucia, och jag är faktiskt lite besviken
på mig själv att jag inte tog mig tid att titta på luciatåget på tv. Såg inte
en enda lucia den dagen faktiskt. En tjej på jobbet hade glitter i håret, men
det var det enda.
Tydligen rörde även tv:s luciatåg upp en del känslor. Någon
hade gjort om en jullåt och rappade, och det var ju absolut förbjudet. Många
andra gick i taket över att lucia var mörkhyad. Herregud, lucia var mörkhyad!
Lucia ska ju vara en svensk blond tjej, för så har det ju alltid varit. Lucia
är ju svensk! Kom in i matchen nu för helvete!
Igår kom den fullständigt absurda nyheten att Disney har
valt att klippa bort vissa bitar ur ”Kalle Ankas julafton”. Det blev ett
herrans liv kring detta också. Jag skrattade rakt ut även åt detta , och tänkte
att detta MÅSTE vara ett skämt. Men nej, det var tydligen inte det. Den svarta
dockan klipps bort på grund av att den är svart, och för att den framhäver en
stereotyp om... ja om vad egentligen?
Att de är svarta? Glada? Den har en frisyr som kanske ska likna lite
rastaflätor, och stora läppar. Är det detta de har reagerat på? För första gången på 50 år? Och den lille
farbrorn på hjul då? Jag har aldrig tänkt på, och skulle aldrig ens ha kunnat
tänka tanken på att han liknar en jude. Jag tror inte ens mina judiska vänner
skulle känna sig kränkta av den här lille farbrorn. Men, letar man efter det så
kanske.
Det roligaste av allt, som även på något sätt fick mig
övertygad om att det var ett skämt, var följande citat från Linda Andersson,
kommunikationsansvarig på Disney i Norden (taget direkt från Aftonbladet, i
artikeln som säkert 97% av Sveriges befolkning nu har läst, men annars se här: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article15934627.ab
):
När det gäller den
blonda flickan med rosa klänning säger Linda Andersson att den är ”stereotyp på
ett negativt sätt mot personerna som potentiellt ser ut så”
Alltså. Ja. Jag kan fortfarande inte tro att detta är sant.
Jag föddes med mörkbrunt hår. Det har blivit ljusare med
åren, och numera är det i en röd, hennafärgad nyans. Om någon vill kalla mig
för eldig, promiskuös, häxa och allt annat som rödhåriga kallas för så
varsågod. Jag kommer bara skratta åt det.
Min pappa och mina bröder är mörka och har blivit kallade
för ”utlänningajävel” ett par gånger. På pappas gamla passfoton, från innan han blev gråhårig,
ser han ut som Saddam Husseins kusin.
Jag har rötter någonstans nere i Europa. Farmor sa
Frankrike. Det sägs att jag har ett explosivt ”medelhavshumör” (oj, förlåt, en förutfattad
mening).
Min bästa vän är judinna. En annan mycket nära vän har
norskt påbrå, och hennes pojkvän är från Uruguay. En annan vän är troende muslim och har täckt hår och huvud varje dag när hon vistas ute bland folk.
När jag var liten lekte jag alltid att jag var från ett
annat land. Min mormor gav mig en ”negerdocka”. Min mormor föddes på
1920-talet. Jag älskade denna docka och lekte konstant med den.
Första gången min bror fick se en svart man i den lilla
slutna hålan vi växte upp i blev han helt till sig, och sprang in till mamma
och skrek ”Mamma, mamma, jag har sett en.... tysk.... från Kina!” Det var ju
väldigt konstigt att se detta i lilla hålan.
Jag har haft en högljudd diskussion med Harry Franzén,
ledare i Skånes Väl (eller vad partiet hette) mitt på torget i Hässleholm. Folk
samlades omkring oss och lyssnade. Det var en diskussion om islam och Harry
ville få fram att islam var jättehemskt och en religion som borde förbjudas och
utrotas. Jag pluggade religionsvetenskap då. Diskussionen slutade i alla fall med
att han backade och gick därifrån, och folk applåderade åt mig. Jag fick tyst
på honom.
Att anta att folk tar illa upp och att förutsätta att de är
känsliga är väl även det en förutfattad mening? Rasism? Ja, om vi nu ska dra
allting till sin spets, så är det väl det. Eller kan man välja att bara se det
komiska i det hela. Jag säger inte att stereotyper och förutfattade meningar
alltid är komiska, definitivt inte. Förutfattade meningar och stereotyper KAN
vara väldigt komiska, för de är bara väldigt idiotiska; svenskar är lättfotade,
japaner är ett grymt folk, danskar är alltid fulla, norrmän är tröga,
spanjorer, italienare och greker är värsta strandraggarna, alla bögar är
fjollor, alla flator är butchiga, araber är terrorister, judar är snåla,
amerikanare är feta och dumma, fransmän är snigelätare, alla i Skåne är bönder,
Stockholmare är stroppiga, alla i Göteborg heter Glenn, alla i Trelleborg
luktar tång, alla är idioter i Helsingborg... Det är ju bara komiskt och
idiotiskt allting, och folk som är någorlunda normalt funtade förstår detta. Det
är tragiskt när det läggs andra värderingar i det, oavsett om det handlar om en
verklig åsikt eller ett antagande om det. Man ska lära sig av sina misstag,
inte sudda ut dem. När man exkluderar folk på grund av färg, ursprung och
religion, det är då man suddar ut vår historia och då är man riktigt illa ute. Och
tänk så tråkigt det blir... Allt det här ger bara rasisterna och andra
likasinnade vatten på sin kvarn, och vi spelar dem direkt i händerna.
Dessutom, om man plockar bort färger från samhället, från
vår vardag och våra liv, blir inte världen väldigt tråkig och grå då?
När folk nu, efter allt det här, lägger upp foton och
statusar på Facebook där det står ”Jag är stolt svensk” eller ”Jag vill ha våra
svenska traditioner kvar” eller ”Sverige är fantastiskt”, då vill jag bara
lägga mig ner och gråta. Jag är inte stolt över att vara svensk, de flesta av
våra traditioner är ett ihopaplock av utländska, och Sverige är inte
fantastiskt! Det är pinsamt att vara svensk just nu. Jag håller med Arne Anka
i nedan lilla ruta från det första seriealbumet med honom. Det säger allt om
vad som pågår i Sverige just nu.
Detta är mitt sista inlägg här. För er som undrar så flyttar jag till littlemissunshinelikesheis.wordpress.com
Med hopp om en god jul, trots allt.
/Sara
