Har idag varit på begravning för en av mina barndomsvännner, en av dem jag känt längst av alla mina barndomsvänner.
Det var hårt kan jag säga. En mycket tung dag. Fruktansvärt.
Jag vet inte vad jag ska säga för jag känner mig helt tom inombords. Urlakad. Manglad. Har inga ord.
Du fattas oss Micke. Tills vi ses igen - kram.
onsdag 2 november 2011
fredag 21 oktober 2011
Hype by Mood...
Ja, jag vet... har inte skrivit här på jättelänge. Men, jag vill verkligen bli testpilot på detta så nu är det dags!
Kolla här
Tycker det är svårt att hitta bra hårprodukter. Sen när man väl hittar något som är bra så tas det bort ur sortimentet... typiskt. Därför vill jag testa dessa produkter.
Now, wish me luck!
Trevlig helg på er!
Kolla här
Tycker det är svårt att hitta bra hårprodukter. Sen när man väl hittar något som är bra så tas det bort ur sortimentet... typiskt. Därför vill jag testa dessa produkter.
Now, wish me luck!
Trevlig helg på er!
onsdag 12 oktober 2011
Hej
Hela tiden tänker jag "jag måste skriva av mig"... och hela tiden får jag annat att göra och annat att tänka på.
Jag ska flytta om 2v och bli sambo. Vi har hittat en jättefin stor lägenhet jag och min älskling, och tiden går just nu mest åt att packa ner allt jag äger och har i lådor. Så, så är det med det.
Fick för ungefär 1 1/2 vecka sedan besked om att en mycket kär och älskad barndomsvän till mig omkommit i en motorcykelolycka i Thailand. Precis innan hade jag pratat om hur mycket jag vill åka till Thailand. Vet inte om jag är så sugen på detta nu.
Min vän och jag hade inte träffats alls mycket nu i vuxen ålder, men när vi var små gick vi i samma klass och dessförinnan kände vi varandra sen vi var små. Det var alltid vi...jag, min nästkusin, han och en till tjej. Alltid vi.
Har så svårt att förstå att han bara är borta. Att jag aldrig mer får en kram av honom. Att jag aldrig mer får se han och det lugn han utstrålade. Aldrig mer.
Och det känns så jävligt...
Jag ska flytta om 2v och bli sambo. Vi har hittat en jättefin stor lägenhet jag och min älskling, och tiden går just nu mest åt att packa ner allt jag äger och har i lådor. Så, så är det med det.
Fick för ungefär 1 1/2 vecka sedan besked om att en mycket kär och älskad barndomsvän till mig omkommit i en motorcykelolycka i Thailand. Precis innan hade jag pratat om hur mycket jag vill åka till Thailand. Vet inte om jag är så sugen på detta nu.
Min vän och jag hade inte träffats alls mycket nu i vuxen ålder, men när vi var små gick vi i samma klass och dessförinnan kände vi varandra sen vi var små. Det var alltid vi...jag, min nästkusin, han och en till tjej. Alltid vi.
Har så svårt att förstå att han bara är borta. Att jag aldrig mer får en kram av honom. Att jag aldrig mer får se han och det lugn han utstrålade. Aldrig mer.
Och det känns så jävligt...
lördag 10 september 2011
Hej!
Alive and kickin', och efter en liten paus kommer jag snart börja skriva av mig här igen.
Kram på er!
Kram på er!
onsdag 22 juni 2011
FanFanFan...
Stress...
Ännu en gång...
Det känns som jag är där igen...
Nere och skrapar i botten...
Jag vet inte om det är den där vanlig konstiga tomheten, den jag får när jag varit så uppe i något, och sen tar det slut. Jag vet inte.
Jag vet inte om det är för att man alltid ska vara så jävla duktig.
Eller för att man inte vill såra någon, hur mycket man än bara vill skrika
på den, eller dem.
Jag har svårt för det där... Jag har inga som helst problem med att säga vad jag tycker. Men det blir väldigt svårt ibland, särskilt när man vet att den eller dem
man har sån lust att göra det mot verkligen inte kan hantera sanningen. Men vem vet om jag har rätt?
Alla har vi svagheter, så är det bara. Men att inte acceptera andras. Det är bortom mitt förstånd. Att inte låta andra visa känslor, inte låta dem vara ledsna eller inte låta dem vara sjuka.
Jag blir bara så jävla ledsen. Jag kan inte säga mer än så just nu. Det är svårt detta, och jag får se hur jag fixar det. Om jag fixar det. Jag måste nog bara sluta ta åt mig så mycket. Sluta lyssna. Koppla bort och ner. Låta det rinna av mig som vatten på en gås.
Ännu en gång...
Det känns som jag är där igen...
Nere och skrapar i botten...
Jag vet inte om det är den där vanlig konstiga tomheten, den jag får när jag varit så uppe i något, och sen tar det slut. Jag vet inte.
Jag vet inte om det är för att man alltid ska vara så jävla duktig.
Eller för att man inte vill såra någon, hur mycket man än bara vill skrika
på den, eller dem.
Jag har svårt för det där... Jag har inga som helst problem med att säga vad jag tycker. Men det blir väldigt svårt ibland, särskilt när man vet att den eller dem
man har sån lust att göra det mot verkligen inte kan hantera sanningen. Men vem vet om jag har rätt?
Alla har vi svagheter, så är det bara. Men att inte acceptera andras. Det är bortom mitt förstånd. Att inte låta andra visa känslor, inte låta dem vara ledsna eller inte låta dem vara sjuka.
Jag blir bara så jävla ledsen. Jag kan inte säga mer än så just nu. Det är svårt detta, och jag får se hur jag fixar det. Om jag fixar det. Jag måste nog bara sluta ta åt mig så mycket. Sluta lyssna. Koppla bort och ner. Låta det rinna av mig som vatten på en gås.
söndag 12 juni 2011
I pränt
Istället för att laminera skriver jag det här istället...
Bradley Cooper
Daniele de Rossi
Johnny Depp
Raoul Bova
James Purefoy
:)
Bradley Cooper
Daniele de Rossi
Johnny Depp
Raoul Bova
James Purefoy
:)
lördag 11 juni 2011
Saker som jag är svag för
* Italiensk schlager och smörsång
* Justin Timberlake - När jag hör honom ler jag och vill bara följa med i hans danssteg.
* Robbie Williams - av samma anledning som ovan.
* Bodybutter och lotions
* Citron - kan klyfta upp en och äta som andra äter apelsin.
* Sand mellan tårna
* Bara fötter i gräs
* Solbruna fötter
* Ridderheims marinerade vitlöksklyftor
* Kartor
* Nagellack
* Muggar i alla möjliga former och färger och mönster
* Djurbebisar - häromdagen träffade jag på en måsunge och ville ta med den hem. Jag gjorde det aldrig för jag kom på hur störiga de är när de är vuxna.
* Sandaler och Converse
* Skrivböcker
* Fotbollar - när jag ser en vill jag bara börja kicka och trixa... nu kan jag inte det så jag får titta när andra gör det.
* Vatten - hav eller sjö, eller från kranen som dricka.
* Sol...
* Justin Timberlake - När jag hör honom ler jag och vill bara följa med i hans danssteg.
* Robbie Williams - av samma anledning som ovan.
* Bodybutter och lotions
* Citron - kan klyfta upp en och äta som andra äter apelsin.
* Sand mellan tårna
* Bara fötter i gräs
* Solbruna fötter
* Ridderheims marinerade vitlöksklyftor
* Kartor
* Nagellack
* Muggar i alla möjliga former och färger och mönster
* Djurbebisar - häromdagen träffade jag på en måsunge och ville ta med den hem. Jag gjorde det aldrig för jag kom på hur störiga de är när de är vuxna.
* Sandaler och Converse
* Skrivböcker
* Fotbollar - när jag ser en vill jag bara börja kicka och trixa... nu kan jag inte det så jag får titta när andra gör det.
* Vatten - hav eller sjö, eller från kranen som dricka.
* Sol...
tisdag 31 maj 2011
Pentax Optio WG-1 GPS
Denna vill jag testa!!!
En kamera som har allt, och som dessutom tål att vara under vatten! Stöttålig är bra för mig, eftersom jag är lite fumlig av mig.
Om ni oxå skulle vilja testa så gå in här:
http://smartsontestpilot.se/pentax-wg-1/bli-testpilot/
Här kan ni se hur den ser ut och hur den fungerar:
http://www.youtube.com/watch?v=s1D9hqYEPRk
Åh, va jag vill bli testpilot på denna! Jag har haft min ögon på en sån där kamera länge, och detta hade varit helt perfekt! Att ta foton utomhus på sommaren i parken eller på stranden är givetvis hur roligt som helst, men att kunna ta coola foton under vatten!!! Ah! Det vill jag!
En kamera som har allt, och som dessutom tål att vara under vatten! Stöttålig är bra för mig, eftersom jag är lite fumlig av mig.
Om ni oxå skulle vilja testa så gå in här:
http://smartsontestpilot.se/pentax-wg-1/bli-testpilot/
Här kan ni se hur den ser ut och hur den fungerar:
http://www.youtube.com/watch?v=s1D9hqYEPRk
Åh, va jag vill bli testpilot på denna! Jag har haft min ögon på en sån där kamera länge, och detta hade varit helt perfekt! Att ta foton utomhus på sommaren i parken eller på stranden är givetvis hur roligt som helst, men att kunna ta coola foton under vatten!!! Ah! Det vill jag!
tisdag 10 maj 2011
Fin! Och sann!
Älska varandra, men gör inte kärleken till en boja;
Låt den hellre vara likt ett öppet hav mellan era själars stränder.
Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare.
Giv varandra av ert bröd, men ät inte av samma stycke bröd.
Sjung och dansa tillsammans och var glada, men låt var och en av er få vara ensam,
Liksom strängarna på en luta är ensamma även när de vibrerar av samma musik.
Ge era hjärtan, men inte i varandras förvar,
Ty endast livets hand förmår rymma era hjärtan.
Och stå vid varandras sida, men inte för nära;
Ty templets pelare står åtskilda,
Och eken och cypressen växer inte i varandras skugga.
- Kahil Gibran
Låt den hellre vara likt ett öppet hav mellan era själars stränder.
Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare.
Giv varandra av ert bröd, men ät inte av samma stycke bröd.
Sjung och dansa tillsammans och var glada, men låt var och en av er få vara ensam,
Liksom strängarna på en luta är ensamma även när de vibrerar av samma musik.
Ge era hjärtan, men inte i varandras förvar,
Ty endast livets hand förmår rymma era hjärtan.
Och stå vid varandras sida, men inte för nära;
Ty templets pelare står åtskilda,
Och eken och cypressen växer inte i varandras skugga.
- Kahil Gibran
lördag 7 maj 2011
Känslan
I de flesta av mina playlists på Spotify ligger en av mina favoritlåtar, Life in technicolor II av Coldplay. Ni vet vilken jag menar, jag har pratat om den många gånger innan.
Den shufflades precis fram i min lista här. Ibland när jag hör den mår jag dåligt och blir ledsen. För att jag inte är i Rom, som jag förknippar denna låt med så starkt. Just idag steg den där underbara lyckokänslan upp inom mig.
Den är så starkt knuten till mitt besök där i mars för 2 år sedan. Jag fick höra låten för första gången via en länk på en italiensk facebooksida. Då hade jag precis bokat min resa och var så lycklig. Jag skulle tillbaka!
När jag hörde låten steg allt upp inom mig. Jag såg mig själv stå uppe på Gianicolo och titta ut över stan och hörde "gravity release, no don´t ever hold me down, no my feet won´t touch the ground". Jag såg mig gå vilse i regnet på Marsfältet och hörde "I can hear rain coming, I can hear the sirens sound, no my feet won´t touch the ground". Jag såg allt framför mig. Jag såg mig själv och min stad. På Piazza Venezia, på kvällen bland alla människor och "still it´s such a beautiful night".
Alla dessa känslor är väldigt starka för mig, just de känslor som framkallas av musik. Den kan ge mig världens ångest, med desto fler gånger ren och skär lycka. Lycka.
Nu 2 år senare ser jag fortfarande dessa saker framför mig. Men nu har jag varit där 4gånger till efter det, och samlat på mig nya minnen. Men var jag än har gått i denna stad har låten alltid funnits som bakgrundsmusik.
Jag ser inte mig själv, utan hur jag ser Rom, hur jag ser på Rom.
Jag står i hörnet vid Circus Maximus, precis vid Ara Massima, eftermiddag, solen börjar trilla neråt himlen men värmer forfarande, och dränker Circus i ett gudomligt ljus. Palatinens palatsstrukturer glöder, grönskan på Celio gnistrar. Aventinen reser sig med all sin grönska och all sin prakt mittemot.
Jag går runt i "gettot". Koschermat och carciofi alla giudea överallt. Någon pratar hebreiska.
Jag virrar bort mig i gränderna på Marsfältet, allt med vilje för jag inte vill hitta tillbaka ut i verkligheten.
Trastevere... bara går och insuper atmosfären och alla dofter som sprider sig från restaurangerna som ligger som pärlband längs med Lungarettan.
Jag går på bakgatorna av Corson, allt för att undvika den där gatan, och känner doften från Lush lång lång väg.
Jag står vid favoritfontänen, Fontana delle Naiadi (den här ovanför på min blogg) och svävar en liten bit ovanför marken, där i solnedgången bland alla bilar som susar förbi.
Jag går omkring bland husen på Aventinen, och bara njuter. Kommer fram till det där nyckelhålet och tittar, ser Peterskyrkan där i all sin prakt. I Parco degli Aranci går jag bara och myser, tittar lite på utsikten, och ut på den där trappan där jag suttit så många gånger och druckit vin. Går vidare och in bland husen där uppe. Hittar de där två husen, i vilket Benigni bor i ett (vet inte vilket) och tänker hur coolt det hade varit om man hade träffat på honom här.
När jag ser mig själv i Rom är det oftast i området Aventinen, Circus, Testaccio, Forum Boarium och floden. Såklart, som ni redan läst, på andra ställen, men oftast är det en bild från detta området som dyker upp. Och det är där jag vill vara. Jag vill vara där nu.
Jag vill tillbaka. Snart. Mycket snart.
Mi manchi cara, amata roma!
Den shufflades precis fram i min lista här. Ibland när jag hör den mår jag dåligt och blir ledsen. För att jag inte är i Rom, som jag förknippar denna låt med så starkt. Just idag steg den där underbara lyckokänslan upp inom mig.
Den är så starkt knuten till mitt besök där i mars för 2 år sedan. Jag fick höra låten för första gången via en länk på en italiensk facebooksida. Då hade jag precis bokat min resa och var så lycklig. Jag skulle tillbaka!
När jag hörde låten steg allt upp inom mig. Jag såg mig själv stå uppe på Gianicolo och titta ut över stan och hörde "gravity release, no don´t ever hold me down, no my feet won´t touch the ground". Jag såg mig gå vilse i regnet på Marsfältet och hörde "I can hear rain coming, I can hear the sirens sound, no my feet won´t touch the ground". Jag såg allt framför mig. Jag såg mig själv och min stad. På Piazza Venezia, på kvällen bland alla människor och "still it´s such a beautiful night".
Alla dessa känslor är väldigt starka för mig, just de känslor som framkallas av musik. Den kan ge mig världens ångest, med desto fler gånger ren och skär lycka. Lycka.
Nu 2 år senare ser jag fortfarande dessa saker framför mig. Men nu har jag varit där 4gånger till efter det, och samlat på mig nya minnen. Men var jag än har gått i denna stad har låten alltid funnits som bakgrundsmusik.
Jag ser inte mig själv, utan hur jag ser Rom, hur jag ser på Rom.
Jag står i hörnet vid Circus Maximus, precis vid Ara Massima, eftermiddag, solen börjar trilla neråt himlen men värmer forfarande, och dränker Circus i ett gudomligt ljus. Palatinens palatsstrukturer glöder, grönskan på Celio gnistrar. Aventinen reser sig med all sin grönska och all sin prakt mittemot.
Jag går runt i "gettot". Koschermat och carciofi alla giudea överallt. Någon pratar hebreiska.
Jag virrar bort mig i gränderna på Marsfältet, allt med vilje för jag inte vill hitta tillbaka ut i verkligheten.
Trastevere... bara går och insuper atmosfären och alla dofter som sprider sig från restaurangerna som ligger som pärlband längs med Lungarettan.
Jag går på bakgatorna av Corson, allt för att undvika den där gatan, och känner doften från Lush lång lång väg.
Jag står vid favoritfontänen, Fontana delle Naiadi (den här ovanför på min blogg) och svävar en liten bit ovanför marken, där i solnedgången bland alla bilar som susar förbi.
Jag går omkring bland husen på Aventinen, och bara njuter. Kommer fram till det där nyckelhålet och tittar, ser Peterskyrkan där i all sin prakt. I Parco degli Aranci går jag bara och myser, tittar lite på utsikten, och ut på den där trappan där jag suttit så många gånger och druckit vin. Går vidare och in bland husen där uppe. Hittar de där två husen, i vilket Benigni bor i ett (vet inte vilket) och tänker hur coolt det hade varit om man hade träffat på honom här.
När jag ser mig själv i Rom är det oftast i området Aventinen, Circus, Testaccio, Forum Boarium och floden. Såklart, som ni redan läst, på andra ställen, men oftast är det en bild från detta området som dyker upp. Och det är där jag vill vara. Jag vill vara där nu.
Jag vill tillbaka. Snart. Mycket snart.
Mi manchi cara, amata roma!
torsdag 5 maj 2011
Och trots allt är kärleken stor
Under de 2,5 månader jag tillbringade i Italien såg jag massor med märkliga saker och företeelser. En del roliga, en del mindre roliga, och en del bara sorgliga.
Kvinnliga prostituerade.
Manliga prostituerade (som dessutom stod och tog sig på paketet så fort en bil körde förbi, och detta bara ca 100m från där jag bodde).
Totti som sjöng karaoke i en mobiloperatörsreklam.
En ödla som blev så rädd när vi klev in i en grav att han sprang ut, hoppade och fastnade i en gren med svansen, och blev hängandes där.
Olivlundar.
Hasselnötsodlingar.
Persikoodlingar.
Min gränd, såklart. Även en del hus som skulle kunna kandidera till det hus som sitter bredvid min gränd på planschen på min ytterdörr.
Fotboll.
En antik vägtaberna som fortfarande används av lokala ungdomar som bor längs med Via Tiburtina.
4 strejker i kollektivtrafiken.
En tjej bli helt oljlig och svart när hon bytte däck, och killar som bara stod och såg på. Och direktören liggandes i gräset på andra sidan bilen.
Uteliggare, den ena skitigare och trasigare än den andra.
Italienska lyxhustrur shoppandes på gatorna runt Spanska Trappan.
Tiggare med barn och hundar.
Gamla gubbar sittandes på "sitt" café, drickandes sitt kaffe och snacka fotboll.
Indier och pakistanier som, som vanligt, försöker sälja på en det ena och det andra, bara för att överleva.
Afrikanerna som gör det samma, fast med märkeskopior.
En duva bli påkörd, vridandes i plågor, flaxande, tills den dog mitt framför ögonen på mig.
En amerikansk kille på Termini som hade varit i Rom i 1h och redan var trött på stan.
En kursare bada i fontänen på institutet.
Någon som var utklädd till Jack Sparrow på Piazza Navona, och som var skrämmande lik italienaren jag träffade för ett par år sedan.
Rom är, som jag redan sagt en miljon gånger, alldeles alldeles fantastiskt. Men, hon prövar hela tiden min kärlek. Alla tråkigheter man ser, allt som händer mitt framför ögonen på en. Det är svårt att älska ibland, men hon lyckas alltid få mig tillbaka. På något magiskt sätt.
Kvinnliga prostituerade.
Manliga prostituerade (som dessutom stod och tog sig på paketet så fort en bil körde förbi, och detta bara ca 100m från där jag bodde).
Totti som sjöng karaoke i en mobiloperatörsreklam.
En ödla som blev så rädd när vi klev in i en grav att han sprang ut, hoppade och fastnade i en gren med svansen, och blev hängandes där.
Olivlundar.
Hasselnötsodlingar.
Persikoodlingar.
Min gränd, såklart. Även en del hus som skulle kunna kandidera till det hus som sitter bredvid min gränd på planschen på min ytterdörr.
Fotboll.
En antik vägtaberna som fortfarande används av lokala ungdomar som bor längs med Via Tiburtina.
4 strejker i kollektivtrafiken.
En tjej bli helt oljlig och svart när hon bytte däck, och killar som bara stod och såg på. Och direktören liggandes i gräset på andra sidan bilen.
Uteliggare, den ena skitigare och trasigare än den andra.
Italienska lyxhustrur shoppandes på gatorna runt Spanska Trappan.
Tiggare med barn och hundar.
Gamla gubbar sittandes på "sitt" café, drickandes sitt kaffe och snacka fotboll.
Indier och pakistanier som, som vanligt, försöker sälja på en det ena och det andra, bara för att överleva.
Afrikanerna som gör det samma, fast med märkeskopior.
En duva bli påkörd, vridandes i plågor, flaxande, tills den dog mitt framför ögonen på mig.
En amerikansk kille på Termini som hade varit i Rom i 1h och redan var trött på stan.
En kursare bada i fontänen på institutet.
Någon som var utklädd till Jack Sparrow på Piazza Navona, och som var skrämmande lik italienaren jag träffade för ett par år sedan.
Rom är, som jag redan sagt en miljon gånger, alldeles alldeles fantastiskt. Men, hon prövar hela tiden min kärlek. Alla tråkigheter man ser, allt som händer mitt framför ögonen på en. Det är svårt att älska ibland, men hon lyckas alltid få mig tillbaka. På något magiskt sätt.
Var ska man börja...
Har inte varit här på ett tag. Har låtit det vila lite, låtit saker och ting sjunka in.
Som att jag lämnat mitt Rom, och återvänt hem till mitt Malmö igen. Tillbaka i mitt vanliga
liv, min vardag, med mina nära och kära och älskade små gossar.
Jag har inte skrivit här för jag har, som jag nämnde sist, inte haft någon som helst inspiration. Inte velat ta tag i de där känslorna, inte velat locka fram dem med rädsla för att jag bara
skulle bli ledsen. Ledsen för att jag inte är där, i min älskade stad. Jag är inte ledsen över att
vara hemma, nej, det är jag inte. Jag är väldigt glad över att vara hemma. Hemma är hemma, men Rom är Rom.
Det kommer väl bli en del inlägg nu när proppen lossnar och jag kan minnas vad jag gjort och vad jag sett därnere i den bästa staden på denna vår jord.
Men jag börjar så här:
Min sista vecka i Rom tillbringade jag inte i Rom, utan i norra Lazio och södra Toscana. Vi hade temavecka om etruskerna, och skulle även hålla i varsin "föreläsning" eller redovisning om något där. Jag fick uppgiften att berätta om stensarkofager i museet i Tarquinia. Nu var det så här att vi redan visste vad vi fick i betyg, och läraren, som även är direktören på institutet, sa att detta bara skulle vara en mysig liten utflykt för oss.
Så, vet ni vad jag gjorde hela veckan? Jag gick runt med ett stort leende på läpparna och bara myste. Landskapet här, i det antika Etrurien, är alldeles fantastiskt fint. Pittoreska byar på krönen, ofta byggda på eller bredvid en etruskisk bosättning. Betande fårhjordar. Bufflar som ger oss den gudomliga Bufalamozarellan. Vatten som flyter genom ravinerna. Olivlundar. Cantinor.
Det var alldeles alldeles underbart ska ni veta!
Vi fick en utskällning en dag oxå. Det var i Tuscania, och vi skulle iväg och kolla på lite gravar. Nu var det stängt in till den här lilla parken där de fanns, fastän de lovat oss dyrt och heligt på museet att det skulle vara öppet. Så, uppmuntrade av direktören, klättrade vi över staketet och gick ner till graven. Jag var ganska trött på etruskiska gravar just då, men den här graven var riktigt cool... I alla fall. Nedanför rann det en liten flod, eller bäck, ja, vad man nu ska kalla det, och där var lite folk som badade. Några killar och någon eller några tjejer. De pratade och var högljudda så där som italienare kan vara. Rätt som det är säger någon "Bunga Bunga". De flest vet nog vid detta laget vad det betyder, men för er som inte vet så är Bunga Bunga-fester det där som Silvio Berlusconi blivit så känd för det senaste halvåret... Jag tänkte att det var dags att gå därifrån då. Vi skulle precis gå när det kom en dam nerför vägen till oss. Och sen fick vi världens utskällning. Den här damen hade sett oss från andra sidan ravinen (hur hon nu kunde göra det för det var rätt så insynskyddat ). Så, det blev en hetsig diskussion mellan damen och direktören, men till slut så lugnade båda två ned sig, och det slutade istället med att vi tackade och damen önskade oss en fortsatt trevlig dag och resa.
På torsdagen, siste mars, var vi på väg hem efter en jättevarm heldag i Vulci. Vi gick igenom en stor arkeologisk park med etruskiska och romerska lämningar, hälsade på bufflar, och kalvar som var väldigt intresserade av oss. Såg en fin liten strand nedanför ett vattenfall, och fantastisk natur. Jagade fjärilar med kameran. Såg ödlor precis överallt. Såg som tur var inga ormar. På väg därifrån stannade vi för att titta på ännu en grav (suck) och då upptäckte vi att det var väldigt lite luft i ena däcket... och nästan punka. Så, Tess som jobbar på bensinmack och kan i princip allt bytte däck medan vi andra stod och tittade på. Hon är bra ibland den där Tess. :)
Sen kom vi tillbaka till Rom. Varje gång man kommer tillbaka, var man än varit och hur länge man än varit därifrån, så hoppar hjärtat ett par extra gånger och man blir varm i hela kroppen. Och nu var det bara en endaste liten dag kvar.
Som att jag lämnat mitt Rom, och återvänt hem till mitt Malmö igen. Tillbaka i mitt vanliga
liv, min vardag, med mina nära och kära och älskade små gossar.
Jag har inte skrivit här för jag har, som jag nämnde sist, inte haft någon som helst inspiration. Inte velat ta tag i de där känslorna, inte velat locka fram dem med rädsla för att jag bara
skulle bli ledsen. Ledsen för att jag inte är där, i min älskade stad. Jag är inte ledsen över att
vara hemma, nej, det är jag inte. Jag är väldigt glad över att vara hemma. Hemma är hemma, men Rom är Rom.
Det kommer väl bli en del inlägg nu när proppen lossnar och jag kan minnas vad jag gjort och vad jag sett därnere i den bästa staden på denna vår jord.
Men jag börjar så här:
Min sista vecka i Rom tillbringade jag inte i Rom, utan i norra Lazio och södra Toscana. Vi hade temavecka om etruskerna, och skulle även hålla i varsin "föreläsning" eller redovisning om något där. Jag fick uppgiften att berätta om stensarkofager i museet i Tarquinia. Nu var det så här att vi redan visste vad vi fick i betyg, och läraren, som även är direktören på institutet, sa att detta bara skulle vara en mysig liten utflykt för oss.
Så, vet ni vad jag gjorde hela veckan? Jag gick runt med ett stort leende på läpparna och bara myste. Landskapet här, i det antika Etrurien, är alldeles fantastiskt fint. Pittoreska byar på krönen, ofta byggda på eller bredvid en etruskisk bosättning. Betande fårhjordar. Bufflar som ger oss den gudomliga Bufalamozarellan. Vatten som flyter genom ravinerna. Olivlundar. Cantinor.
Det var alldeles alldeles underbart ska ni veta!
Vi fick en utskällning en dag oxå. Det var i Tuscania, och vi skulle iväg och kolla på lite gravar. Nu var det stängt in till den här lilla parken där de fanns, fastän de lovat oss dyrt och heligt på museet att det skulle vara öppet. Så, uppmuntrade av direktören, klättrade vi över staketet och gick ner till graven. Jag var ganska trött på etruskiska gravar just då, men den här graven var riktigt cool... I alla fall. Nedanför rann det en liten flod, eller bäck, ja, vad man nu ska kalla det, och där var lite folk som badade. Några killar och någon eller några tjejer. De pratade och var högljudda så där som italienare kan vara. Rätt som det är säger någon "Bunga Bunga". De flest vet nog vid detta laget vad det betyder, men för er som inte vet så är Bunga Bunga-fester det där som Silvio Berlusconi blivit så känd för det senaste halvåret... Jag tänkte att det var dags att gå därifrån då. Vi skulle precis gå när det kom en dam nerför vägen till oss. Och sen fick vi världens utskällning. Den här damen hade sett oss från andra sidan ravinen (hur hon nu kunde göra det för det var rätt så insynskyddat ). Så, det blev en hetsig diskussion mellan damen och direktören, men till slut så lugnade båda två ned sig, och det slutade istället med att vi tackade och damen önskade oss en fortsatt trevlig dag och resa.
På torsdagen, siste mars, var vi på väg hem efter en jättevarm heldag i Vulci. Vi gick igenom en stor arkeologisk park med etruskiska och romerska lämningar, hälsade på bufflar, och kalvar som var väldigt intresserade av oss. Såg en fin liten strand nedanför ett vattenfall, och fantastisk natur. Jagade fjärilar med kameran. Såg ödlor precis överallt. Såg som tur var inga ormar. På väg därifrån stannade vi för att titta på ännu en grav (suck) och då upptäckte vi att det var väldigt lite luft i ena däcket... och nästan punka. Så, Tess som jobbar på bensinmack och kan i princip allt bytte däck medan vi andra stod och tittade på. Hon är bra ibland den där Tess. :)
Sen kom vi tillbaka till Rom. Varje gång man kommer tillbaka, var man än varit och hur länge man än varit därifrån, så hoppar hjärtat ett par extra gånger och man blir varm i hela kroppen. Och nu var det bara en endaste liten dag kvar.
lördag 9 april 2011
Har inte glömt...
Jag har inte glömt, jag har bara ingen inspiration att skriva allt det där jag tänkt... och eftersom allt handlar om just det, så väntar jag tills den infinner sig. Ha tålamod! :) Trevlig helg!
söndag 3 april 2011
Scusi!
Har haft mycket att göra, det är min ursäkt... Varit iväg på exkursion, sen har jag åkt hem och hamnat i Malmö igen... Ska skriva mer om sista tiden i Rom snart, men just nu har jag ingen som helst inspiration. Anledningen till detta är CSN... jag börjar min första hemmavecka på väldigt länge med en strid mot dem. Så, ni hör av mig när det är klart och ur världen. A presto!
fredag 25 mars 2011
Suck...
Jag sitter här på mitt rum, ganska trött efter en dag i Cerveteri och massvis med gravar, och försöker förbereda mig mentalt på att denna helgen är min sista i Rom för denna gången.
Jag kan ju säga som så, att det går sisådär.
Jag kan ju säga som så, att det går sisådär.
tisdag 22 mars 2011
Amore
"Jag älskar det här landet. Jag begriper mig inte alltid på det, men jag älskar så väldigt mycket med det här landet, med den här staden, med människorna som bor här"
Den där Birro kan verkligen klä mina känslor i ord, när jag själv brister i det.
Citat från: http://blogg.expressen.se/birro/entry.jsp?messid=652773
Den där Birro kan verkligen klä mina känslor i ord, när jag själv brister i det.
Citat från: http://blogg.expressen.se/birro/entry.jsp?messid=652773
måndag 21 mars 2011
Lite tankar
- Etrusker är ju kul, om man inte sysslar med gravtypologi har jag märkt. Nej, det är inte jag som sysslar med det, och för detta är jag tacksam.
- Enligt italienska mått mätt så har jag stora bröst. Well, I guess there´s a first for everything.
- 21 mars börjar våren i Rom! Jaha, har det bara varit en varm senvinter då? Visst, jag vet att det är vårdagjäming, men kom igen!
- Det är inte alls kul när man beställer en kaffe på en bar, och de kastar upp fat och sked på disken framför en, och när man sen får kaffet så får man i princip fånga den i luften för att inte få allt på sig. Italiensk servicenivå i ett nötskal.
- Jag inte ska försöka mig på att prata italienska innan kl9 på morgonen, eftersom jag då blandar ihop all grammatik och jag blir ni och vi e cosi via.
- Att ha meningslösa diskussioner på facebook är ganska kul!
- Det var en brilliant idè att låta städerskan klippa mig idag! Hon var kanonbra!
- Bubbelvin är helt ok även en måndagkväll! Kanske lite extra uppskattat till och med.
- Jag har sovmorgon imorgon... Detta innebär att jag med all säkerhet vaknar kl8.
- Enligt italienska mått mätt så har jag stora bröst. Well, I guess there´s a first for everything.
- 21 mars börjar våren i Rom! Jaha, har det bara varit en varm senvinter då? Visst, jag vet att det är vårdagjäming, men kom igen!
- Det är inte alls kul när man beställer en kaffe på en bar, och de kastar upp fat och sked på disken framför en, och när man sen får kaffet så får man i princip fånga den i luften för att inte få allt på sig. Italiensk servicenivå i ett nötskal.
- Jag inte ska försöka mig på att prata italienska innan kl9 på morgonen, eftersom jag då blandar ihop all grammatik och jag blir ni och vi e cosi via.
- Att ha meningslösa diskussioner på facebook är ganska kul!
- Det var en brilliant idè att låta städerskan klippa mig idag! Hon var kanonbra!
- Bubbelvin är helt ok även en måndagkväll! Kanske lite extra uppskattat till och med.
- Jag har sovmorgon imorgon... Detta innebär att jag med all säkerhet vaknar kl8.
torsdag 17 mars 2011
Ååååååh! Aaaaaah!
Vi var ute och firade Italiens 150 år igår kväll. Massor med olika events runtom i staden, och det var mycket man ville se. Men, eftersom det envisades med att regna precis hela dagen, var det ingen av oss som egentligen hade någon lust. Vi gick när det verkade vara uppehåll och tro det eller ej, det höll sig!
Vi såg Ara Pacis upplyst med projektorer som "spottade" färg på monumentet. Jag har velat se det länge, och nu äntligen! Det var snyggt, det måste jag säga. Och man får en väldigt bra bild av hur det kan ha sett ut en gång i tiden när det inte var finputsat vitt och opolykromt.
Sen hängde vi på Gusto och drack vin i ett par timmar.
Vi gick sen till Castel Sant' Angelo, som oxå är något jag velat se länge. Eller ja, se har jag ju gjort många gånger, men jag har aldrig varit uppe i. Väldigt häftigt var det, såklart, att se de olika perioder i historien som monumentet använts. Vi såg oxå den där flykttunneln från Vatikanen ner till monumentet.
Och utsikten var fantastisk. Tog ett par foton däruppe, och jag kanske visar dem här en dag... Inte just nu dock...
Jag har ont i huvet av vinet, och av de tre stridsflygplan som flög förbi för en stund sen. Jag trodde på allvar att vi höll på att bli anfallna eller nåt, men upptäckte snart att det inte var så. Planen sprutade bara ut vit, rött och grönt. Tack Italien!
Vi såg Ara Pacis upplyst med projektorer som "spottade" färg på monumentet. Jag har velat se det länge, och nu äntligen! Det var snyggt, det måste jag säga. Och man får en väldigt bra bild av hur det kan ha sett ut en gång i tiden när det inte var finputsat vitt och opolykromt.
Sen hängde vi på Gusto och drack vin i ett par timmar.
Vi gick sen till Castel Sant' Angelo, som oxå är något jag velat se länge. Eller ja, se har jag ju gjort många gånger, men jag har aldrig varit uppe i. Väldigt häftigt var det, såklart, att se de olika perioder i historien som monumentet använts. Vi såg oxå den där flykttunneln från Vatikanen ner till monumentet.
Och utsikten var fantastisk. Tog ett par foton däruppe, och jag kanske visar dem här en dag... Inte just nu dock...
Jag har ont i huvet av vinet, och av de tre stridsflygplan som flög förbi för en stund sen. Jag trodde på allvar att vi höll på att bli anfallna eller nåt, men upptäckte snart att det inte var så. Planen sprutade bara ut vit, rött och grönt. Tack Italien!
söndag 13 mars 2011
Ok, nu får nån förklara för mig...
för jag fattar inte ett jädrans dugg...
Min pappa har parkinson som stundtals är riktigt jävlig. Inget roligt alls.
I vilket fall...
Jag har kämpat mig blodig för att få bort han från det där handlingsförlamade och amatörmässiga sjukhuset han gått till, och äntligen fått iväg honom till neurologen i Lund. Helt perfekt!
Jo, det kan man ju tro.
Första gången han var där var för ett par veckor sedan. Pappa hade börjat vara uppe och yra på nätterna igen, något som är väldigt vanligt. Så, läkaren ger han en medicin som ska få honom att sova bättre. Det är en antidepressiv som tydligen ska funka lika bra på parkinson.
Fine...
Det blev inte bättre av denna medicinen. Det blev värre. Och då läser mamma och pappa vilka olika biverkningar denna medicinen kan ge...
Alla parkinsonsymptom fanns med! Skakningar, hallucinationer... och
SÖMNSVÅRIGHETER!!!
En medicin som han fått av en forskare, en läkare, en som doktorerat inom ämnet. En medicin som ger han alla de här sakerna som han vill komma från. Och som ger sömnsvårigheter när den skulle hjälpa honom att sova.
Kan någon förklara för mig hur i hela *piiip* *piiip* *piiiiiiip* detta fungerar???
Min pappa har parkinson som stundtals är riktigt jävlig. Inget roligt alls.
I vilket fall...
Jag har kämpat mig blodig för att få bort han från det där handlingsförlamade och amatörmässiga sjukhuset han gått till, och äntligen fått iväg honom till neurologen i Lund. Helt perfekt!
Jo, det kan man ju tro.
Första gången han var där var för ett par veckor sedan. Pappa hade börjat vara uppe och yra på nätterna igen, något som är väldigt vanligt. Så, läkaren ger han en medicin som ska få honom att sova bättre. Det är en antidepressiv som tydligen ska funka lika bra på parkinson.
Fine...
Det blev inte bättre av denna medicinen. Det blev värre. Och då läser mamma och pappa vilka olika biverkningar denna medicinen kan ge...
Alla parkinsonsymptom fanns med! Skakningar, hallucinationer... och
SÖMNSVÅRIGHETER!!!
En medicin som han fått av en forskare, en läkare, en som doktorerat inom ämnet. En medicin som ger han alla de här sakerna som han vill komma från. Och som ger sömnsvårigheter när den skulle hjälpa honom att sova.
Kan någon förklara för mig hur i hela *piiip* *piiip* *piiiiiiip* detta fungerar???
söndag 6 mars 2011
La fine settimana
I fredags kväll var vi på den där tyska ölgrottan, drack en öl, och gick sen vidare till Peroniölbaren (eller vad den nu kallades) för att dricka ett par till. En mycket trevlig kväll med folk från Institutet. Kom hem nångång vid 1tiden, och hade "efterfest" i Parlatoriet till kl3. Några skulle åka iväg redan 8.30 igår morse de stackarna. Nja, så synd om dem var det ju inte. De skulle åka till ett bad nånstans norr om staden, där det finns varma källor. Det är ju inte fy skam!
Igår, lördag, var jag runt i hela stan i jakt på boots. Å ja, en stor del av stan i alla fall:
Flaminio-Repubblica-Via Nazionale-Barberini-Via del Tritone-Spagna-Via del Corso-Flaminio-Ottaviano-Via Cola di Rienzo-Ottaviano (igen)- Via Cola di Rienzo (igen) - Via del Corso (igen) - Buss 95 hem...
Och inte fasen hittade jag några! Provade ett par olika, men inget som kändes rätt. Så, jag blev lite sur. Hittade dock ett par sneakers som jag med all säkerhet ska köpa, men igår var det enda jag shoppade 2x1,5ltr coca och en påse chips...
Idag däremot! Vaknade rätt tidigt efter en väldigt trött och lugn lördagkväll. Så jag bestämde mig för att åka till Porta Portese för att leta lite till. 1h 4min tog det att komma dit...med buss. Som vanligt knökafull. Väl där gick jag och strosade och trängdes med folk och fä. Och för en gångs skull kom jag därifrån med något oxå. Hittade en svart manchesterkavaj för 1euro, och ett par pösiga "jeans" för 12euro. Tyckte jag fyndade där lite.
Tänkte ta bussen tillbaka, men gick istället efter att ha sett allt folk som tänkte som jag.
Jag gick längs med floden, intill Aventinen och tänkte på hur fantastisk den kullen är, och att jag snart måste upp dit.
Kom bort till Forum Boarium och skrattade lite för mig själv när jag såg kön in till Sanningens mun. Visst, den är fin och så, men så speciell är den inte... dessutom ett brunnslock...eller fontänhuvud eller vad det nu är.
Jaja, hur som helst. När jag kom till Corson ångrade jag mig nästan, och tänkte ta en helt annan väg hem. På söndagar är Corson full med folk som yrar hit och dit, och det var inte annorlunda idag. Det som är roligt med Corson på söndagar, trots allt, är alla utklädda små barn man ser överallt. Det är karneval här (och verkar ha varit ett tag) och då klär man ut sina småttingar och drar med dem ut på stan. Och så söta de är oxå! Idag såg jag några Snövit, några Principessor, en gladiator, en tjej som Spindelmannen och en kille som skulle föreställa nån insekt tror jag... han hade i alla fall gula diskhandskar på fötterna vilket jag tyckte var lite kul.
I samband med den här Carnivale Romano har man på Piazza del Popolo satt upp en liten arena, och det händer något där varje dag. Tyvärr har det varit dåligt väder hela veckan så där har inte varit så mycket folk. Men idag var det finfint väder, och varmt, och där var ganska mycket folk. Jag stannade för att se vad som hände där, och då ser jag ett gäng gladiatorer och lite äldre utklädda (inte till gladiatorer) barn. En av dem var dessutom utklädd till att vara kejsare. Jag stannade inte så länge för att se vad det var, eller vad som skulle hända, men de "slogs" i alla fall lite med sina träsvärd. Coolt att en av gladiatorerna hade en tatuering av Colosseum på sin ena skuldra.
Jag hamnade till slut vid Footlocker, och gick in och köpte mina sneakers... och så glad är jag för det! Mina Converse håller inte i regn längre efter att ha tappat en bit sula, och mina andra jympisar hade jag ändå tänkt att kasta. De var lite slitna när jag kom hit, och nu är de inne på sista versen. De har varit mig trogna länge de där, så kanske det blir nån form av ceremoni kring deras kastning...
Nu sitter jag här på mitt lilla rum, tuggar på turkisk peppargodisarna M hade med sig hit, dricker Coca och funderar på att börja skriva ihop min Pompejiuppgift. Mmm... så får det nog bli.
Ci vediamo!
Igår, lördag, var jag runt i hela stan i jakt på boots. Å ja, en stor del av stan i alla fall:
Flaminio-Repubblica-Via Nazionale-Barberini-Via del Tritone-Spagna-Via del Corso-Flaminio-Ottaviano-Via Cola di Rienzo-Ottaviano (igen)- Via Cola di Rienzo (igen) - Via del Corso (igen) - Buss 95 hem...
Och inte fasen hittade jag några! Provade ett par olika, men inget som kändes rätt. Så, jag blev lite sur. Hittade dock ett par sneakers som jag med all säkerhet ska köpa, men igår var det enda jag shoppade 2x1,5ltr coca och en påse chips...
Idag däremot! Vaknade rätt tidigt efter en väldigt trött och lugn lördagkväll. Så jag bestämde mig för att åka till Porta Portese för att leta lite till. 1h 4min tog det att komma dit...med buss. Som vanligt knökafull. Väl där gick jag och strosade och trängdes med folk och fä. Och för en gångs skull kom jag därifrån med något oxå. Hittade en svart manchesterkavaj för 1euro, och ett par pösiga "jeans" för 12euro. Tyckte jag fyndade där lite.
Tänkte ta bussen tillbaka, men gick istället efter att ha sett allt folk som tänkte som jag.
Jag gick längs med floden, intill Aventinen och tänkte på hur fantastisk den kullen är, och att jag snart måste upp dit.
Kom bort till Forum Boarium och skrattade lite för mig själv när jag såg kön in till Sanningens mun. Visst, den är fin och så, men så speciell är den inte... dessutom ett brunnslock...eller fontänhuvud eller vad det nu är.
Jaja, hur som helst. När jag kom till Corson ångrade jag mig nästan, och tänkte ta en helt annan väg hem. På söndagar är Corson full med folk som yrar hit och dit, och det var inte annorlunda idag. Det som är roligt med Corson på söndagar, trots allt, är alla utklädda små barn man ser överallt. Det är karneval här (och verkar ha varit ett tag) och då klär man ut sina småttingar och drar med dem ut på stan. Och så söta de är oxå! Idag såg jag några Snövit, några Principessor, en gladiator, en tjej som Spindelmannen och en kille som skulle föreställa nån insekt tror jag... han hade i alla fall gula diskhandskar på fötterna vilket jag tyckte var lite kul.
I samband med den här Carnivale Romano har man på Piazza del Popolo satt upp en liten arena, och det händer något där varje dag. Tyvärr har det varit dåligt väder hela veckan så där har inte varit så mycket folk. Men idag var det finfint väder, och varmt, och där var ganska mycket folk. Jag stannade för att se vad som hände där, och då ser jag ett gäng gladiatorer och lite äldre utklädda (inte till gladiatorer) barn. En av dem var dessutom utklädd till att vara kejsare. Jag stannade inte så länge för att se vad det var, eller vad som skulle hända, men de "slogs" i alla fall lite med sina träsvärd. Coolt att en av gladiatorerna hade en tatuering av Colosseum på sin ena skuldra.
Jag hamnade till slut vid Footlocker, och gick in och köpte mina sneakers... och så glad är jag för det! Mina Converse håller inte i regn längre efter att ha tappat en bit sula, och mina andra jympisar hade jag ändå tänkt att kasta. De var lite slitna när jag kom hit, och nu är de inne på sista versen. De har varit mig trogna länge de där, så kanske det blir nån form av ceremoni kring deras kastning...
Nu sitter jag här på mitt lilla rum, tuggar på turkisk peppargodisarna M hade med sig hit, dricker Coca och funderar på att börja skriva ihop min Pompejiuppgift. Mmm... så får det nog bli.
Ci vediamo!
torsdag 3 mars 2011
Och!
Jag har hittat något som är godare än Carciofo alla Romana!!! Jo, det är sant...
Carciofo alla giudea! Kronärtskocka på judiskt vis...
Det ser ut så här
(bilden är inte min, då jag var alldeles för exalterad för att kunna ta foto... bilden har jag hittat här http://www.alberghiera.it/mostraricetta.asp?id_ricetta=1037)
När min ena kärlek fick träffa min andra kärlek
Hjärtat var har och hälsade på i förra veckan. Äntligen skulle mina två kärlekar få träffas, M och Rom! Underbart!
Vi myste runt mest, och jag tyckte inte vi gick särskilt mycket. Men M började gnälla lite över ont i fötter och ben. Jag är väl bara härdad antar jag. Eller så var det Rom som ville visa M vem som bestämmer! Hehehe...
Jag tog med M på en liten sightseeingtur, och av allt tror jag att det var Colosseum som han gillade mest. Vi var även på Forum, Palatinen och gick längs med Via dei Fori Imperiali och såg de andra fora. Vi åkte även upp i Viktor Emmanuel-monumentet, något jag aldrig gjort innan. Jag gillar ju utsikter, som ni som läser denna blogg säkert förstått för länge sen. Gianicolo är ju en klar favorit. Men nu var vi mitt i Rom, och var man än vände sig så var "hon" där! De hade även kikare så jag letade upp en del saker som jag visste vi inte skulle ha tid att besöka, så att M även fick se dem.
Vi gick runt på Marsfältet, och M fick se var Caesar mördades, Pantheon, Hadrianus tempel och åt glass på Della Palma. Fontana di Trevi såklart.
I söndags var vi på fotboll, Roma - Parma. Underbart att sjunga 'Roma Roma Roma' igen (och kunna texten denna gång).
Vi myste runt mest, och jag tyckte inte vi gick särskilt mycket. Men M började gnälla lite över ont i fötter och ben. Jag är väl bara härdad antar jag. Eller så var det Rom som ville visa M vem som bestämmer! Hehehe...
Jag tog med M på en liten sightseeingtur, och av allt tror jag att det var Colosseum som han gillade mest. Vi var även på Forum, Palatinen och gick längs med Via dei Fori Imperiali och såg de andra fora. Vi åkte även upp i Viktor Emmanuel-monumentet, något jag aldrig gjort innan. Jag gillar ju utsikter, som ni som läser denna blogg säkert förstått för länge sen. Gianicolo är ju en klar favorit. Men nu var vi mitt i Rom, och var man än vände sig så var "hon" där! De hade även kikare så jag letade upp en del saker som jag visste vi inte skulle ha tid att besöka, så att M även fick se dem.
Vi gick runt på Marsfältet, och M fick se var Caesar mördades, Pantheon, Hadrianus tempel och åt glass på Della Palma. Fontana di Trevi såklart.
I söndags var vi på fotboll, Roma - Parma. Underbart att sjunga 'Roma Roma Roma' igen (och kunna texten denna gång).
Vi var även på Ponte Milvio och satte upp ett hängelås med våra namn på. En nyckel till M, en till mig och en i floden. Romantiskt så det pyser om det!
Vår är den röda i mitten av fotot :)
Roman economy and other stuff...
I förra veckan hade vi temat EKONOMI, och det var så kul så kul! Min avdelning, får jag väl säga, då jag är på G med att skriva min magisteruppsats om just detta. Än är jag inte helt på det klara med hur jag ska göra det, men jag fick lite ideer som jag får jobba mig igenom.
Vi var nere i Roms antika hamnområde, vid Testaccio, Marmorata och Porta Portuense. Testaccio är riktigt coolt! En kulle byggd helt av antika amforaskärvor, och som reser sig 45 m över havet. Enligt uppskattningar så ska det ligga runt 53 miljoner amforor i denna kulle! Utgrävningar har visat att det bara har varit 2st olika amforor man kastat här; en för spansk olivolja och en för tunisiskt vin.
Nu när jag äntligen fick komma upp dit var jag så här lycklig!
Vi var nere i Roms antika hamnområde, vid Testaccio, Marmorata och Porta Portuense. Testaccio är riktigt coolt! En kulle byggd helt av antika amforaskärvor, och som reser sig 45 m över havet. Enligt uppskattningar så ska det ligga runt 53 miljoner amforor i denna kulle! Utgrävningar har visat att det bara har varit 2st olika amforor man kastat här; en för spansk olivolja och en för tunisiskt vin.
Nu när jag äntligen fick komma upp dit var jag så här lycklig!
How lovely it is, this nerdyness!
Phalli
Fallossymbolen, fascinum, har använts i olika kulturer genom tiderna som lyckoamulett och skyddsamulett för att driva bort det onda ögat. I Pompeji har man hittat massor, och på en del ställen, såsom på husväggar och på gatustenar, finns de fortfarande kvar. En del av de man hittat finns i Nationalmuseum i Neapel, i det där hemliga kabinettet jag pratade om... Lite löjligt av pryda kyrkomänniskor att gömma undan dem på detta sätt, kan man tycka. Men, även det är historia och något som tål att tänkas på. I vilket fall, varsågod!
En aningen framtunga oljelampor
Väggdekoration
En herm med fallos
På husvägg, med vingar
En vandrande...
En på gatan...
En aningen framtunga oljelampor
Väggdekoration
En herm med fallos
På husvägg, med vingar
En vandrande...
En på gatan...Lite annat...
Venus i snäckskal... freskmålning i hus i Pompeji 
Som ni alla säkert vet så var antik skulptur polykrom, dvs bemålad... inte bara marmorskulptur, utan även en del i brons, som då mest hade inläggningar av andra metaller... som den här snyggingen med röda läppar!
Och äntligen fick jag se min fina ormfresk i original!!! Det är denna ormen jag ska tatuera in någonstans på kroppen.Tragedi i Pompeji
Några av dem som inte hann fly undan vulkanutbrottet... för evigt fast...
Några vuxna...några barn...
Någon i en trappa...
En mula...
En till... med tänderna blottadeCampaniam nos delectat!
Detta var den första meningen vi fick lära oss, under den första lektionen i latin på gymnasiet. Oj oj oj, dessa latinlektioner! Man kan jämföra dem med scenen i 'Life of Brian' där Brian står och skriver "Romare åk hem" på en mur i palatset, och får en grammatiklektion av en romersk soldat. Ja, så kan man säga, och detta utan att överdriva det minsta.
Meningen betyder i alla fall "Kampanien behagar oss". Och Kampanien är behagligt, men var det inte lika mycket just då när vi var där för 2 veckor sen. Lite sol och värme fick vi, men sen blåste och regnade det ganska mycket.
Vi var mest i Pompeji, och vilket fantastiskt ställe det är! Trots det hemska runt det hela, med vulkanutbrott och begravda städer och människor, så är jag väldigt tacksam för att vi har fått den unika chansen att studera en romersk stad på detta sätt. Vi var där, som sagt, mest under vistelsen i Kampanien, och bodde bara 10min gångväg från den antika siten. Jag har varit där en gång innan, men bara över dagen och hann inte se så mycket som jag skulle vilja. Denna gången dock... specialtillstånd is the shit säger jag bara! Vi var inne i en hel del stängda (för allmänheten) hus, och det var såklart jättehäftigt. Ett hus var så häftigt att jag gick rakt in i en antik dörrpost och fick en väldigt modern bula framme i pannan. Det svartnade lite för ögonen oxå och jag började nästan gråta, men det var det värt!
Vi var även i Oplontis, i Villa Poppaea, som sägs ha tillhört kejsar Neros fru. Fantastisk villa med massor med rum och fina fresker. Även något som skulle kunna vara en stor simbassäng fanns där. Coolt!
Herculaneum var en annan stad som förstördes i det där vulkanutbrottet för 1932 år sedan, och drabbades ännu hårdare än Pompeji gjorde. Jag minns inte exakt hur tjockt lager pimpsten, aska och pyroklastiskt flöde som begravde Pompeji, men Herculaneum begravdes under ett lager som var runt 20m tjockt! Och när man idag står inne i den antika staden ser man det väldigt tydligt. Siten ligger långt ner i en håla i det moderna Herculaneum. Folket idag har inte alltid gillat, och gillar kanske inte nu heller, att de ska behöva ha den här ”waste-of-space”siten mitt i staden. De har t.o.m. ogillat den så mycket att de har använt den som soptipp då och då. Sophie som guidade runt oss berättade om att det ibland kommer gamla trasiga tvättmaskiner flygandes nerför kanten...
Vi var även i Neapel. Såklart. Och Neapel är häftigt. Men skitigt, nedgånget och helt annorlunda än Rom. Sopproblemet verkar vara löst, men man ser ändå små sophögar lite här och där, särskilt längs med järnvägen. Men jag gillade det gamla antika Neapel, såklart. Rutnät av gator, och det var inte svårt att tänka sig samma aktiviteter där då som nu; små affärer, barer, matställen och folk överallt. Det kändes nästan som en uppenbarelse faktiskt.
Chilifrukter som lyckobringande symbol är något typiskt för Neapel, så jag handlade ett par såna, eftersom man alltid kan behöva lite tur. Sen finns det även massvis med tamburiner. Motiven var allt från Pulcinella till Maradona. Och jag såg även en med Zlatan på. Den skulle man ju köpt. Kanske.
Pizza! Man måste ju äta pizza när man är i Neapel! Det enda äkta stället är en pizzeria som heter Sorbillos. Man kan tro att det finns många filialer till denna i stan, men de har faktiskt bara stulit namnet. Det finns bara ett Sorbillos, och det är det som ligger på Via Tribunali 32. Så, det är dit ni ska gå om ni nån gång är i Neapel och blir sugna på pizza. Gott? Ja, klart det var gott! Men, jag tror faktiskt att jag gillar de romerska tunnare pizzorna bättre.
Meningen betyder i alla fall "Kampanien behagar oss". Och Kampanien är behagligt, men var det inte lika mycket just då när vi var där för 2 veckor sen. Lite sol och värme fick vi, men sen blåste och regnade det ganska mycket.
Vi var mest i Pompeji, och vilket fantastiskt ställe det är! Trots det hemska runt det hela, med vulkanutbrott och begravda städer och människor, så är jag väldigt tacksam för att vi har fått den unika chansen att studera en romersk stad på detta sätt. Vi var där, som sagt, mest under vistelsen i Kampanien, och bodde bara 10min gångväg från den antika siten. Jag har varit där en gång innan, men bara över dagen och hann inte se så mycket som jag skulle vilja. Denna gången dock... specialtillstånd is the shit säger jag bara! Vi var inne i en hel del stängda (för allmänheten) hus, och det var såklart jättehäftigt. Ett hus var så häftigt att jag gick rakt in i en antik dörrpost och fick en väldigt modern bula framme i pannan. Det svartnade lite för ögonen oxå och jag började nästan gråta, men det var det värt!
Via dell Abbondanza
En annan, mindre, gata i Pompeji
Känslan över att vara på denna plats är nästan obeskrivlig. I Rom kan vi gå på Via Flaminia (Via Lata), Via Sacra, Via Salaria, Argiletum och Via Appia utanför stan... men de flesta av dessa har en modern gatubeläggning ovanpå. Det har man inte i Pompeji. Det du går på är den antika gatan! Känslan. Oj! Mina gympisar trampar i samma spår som en romersk sandal för 1932 år sedan. Jag går över samma ”övergångsställen”. Känslan.
Tanken var ju inte enbart att bli undervisade och njuta, även vi fick även undervisa själva. Min uppgift var att lära de andra lite om den centrala marknadsbyggnaden, Macellum. Det passar ju mig bra eftersom jag jobbar inom handel, och ska försöka få in antik handel i min magisteruppsats. Och kul var det. Lite nervös var jag ju såklart, men när man väl började prata så gick det över ganska snabbt. Och prata kan jag ju.
Macellum, mitt redovisningsobjekt
Vi var även i Oplontis, i Villa Poppaea, som sägs ha tillhört kejsar Neros fru. Fantastisk villa med massor med rum och fina fresker. Även något som skulle kunna vara en stor simbassäng fanns där. Coolt!
Herculaneum var en annan stad som förstördes i det där vulkanutbrottet för 1932 år sedan, och drabbades ännu hårdare än Pompeji gjorde. Jag minns inte exakt hur tjockt lager pimpsten, aska och pyroklastiskt flöde som begravde Pompeji, men Herculaneum begravdes under ett lager som var runt 20m tjockt! Och när man idag står inne i den antika staden ser man det väldigt tydligt. Siten ligger långt ner i en håla i det moderna Herculaneum. Folket idag har inte alltid gillat, och gillar kanske inte nu heller, att de ska behöva ha den här ”waste-of-space”siten mitt i staden. De har t.o.m. ogillat den så mycket att de har använt den som soptipp då och då. Sophie som guidade runt oss berättade om att det ibland kommer gamla trasiga tvättmaskiner flygandes nerför kanten...
Vi var även i Neapel. Såklart. Och Neapel är häftigt. Men skitigt, nedgånget och helt annorlunda än Rom. Sopproblemet verkar vara löst, men man ser ändå små sophögar lite här och där, särskilt längs med järnvägen. Men jag gillade det gamla antika Neapel, såklart. Rutnät av gator, och det var inte svårt att tänka sig samma aktiviteter där då som nu; små affärer, barer, matställen och folk överallt. Det kändes nästan som en uppenbarelse faktiskt.
Chilifrukter som lyckobringande symbol är något typiskt för Neapel, så jag handlade ett par såna, eftersom man alltid kan behöva lite tur. Sen finns det även massvis med tamburiner. Motiven var allt från Pulcinella till Maradona. Och jag såg även en med Zlatan på. Den skulle man ju köpt. Kanske.
Pizza! Man måste ju äta pizza när man är i Neapel! Det enda äkta stället är en pizzeria som heter Sorbillos. Man kan tro att det finns många filialer till denna i stan, men de har faktiskt bara stulit namnet. Det finns bara ett Sorbillos, och det är det som ligger på Via Tribunali 32. Så, det är dit ni ska gå om ni nån gång är i Neapel och blir sugna på pizza. Gott? Ja, klart det var gott! Men, jag tror faktiskt att jag gillar de romerska tunnare pizzorna bättre.
Sorbillos!
Nationalmuseet var det vi mest åkt hit för att se. Här finns i princip ALLT man grävt ut i Pompeji. Alla lösa föremål och nästan alla fresker. De har även ett litet hemligt kabinett som jag tyckte var särskilt kul. Det är hemligt för att det varit stängt väldigt länge, och när det sen öppnade så var det först endast män som fick komma in dit. Efter ett tag, någongång på 70-talet tror jag, öppnade man det även för kvinnor. Men det var liksom inte öppet för allmänheten på riktigt. Som tur är så lever vi på 2000-talet, och nu är det helt öppet för alla som vill gå in dit. Och vad är det så som gör det så hemligt? Jo, det är bland annat sådana här barnförbjudna statyer!
En statygrupp i det hemliga kabinettet!
Veckan i Kampanien var häftig och härlig på alla sätt och vis, men det var sååå skönt att komma tillbaka hem till Rom igen!
onsdag 23 februari 2011
Hoppla hoppla!
Jaha, det var ju värst vad jag var aktiv här då!
Håll ut mina vänner! Efter denna helt och totalt fullspäckade vecka med både exkursioner, museianalys, hjärtemys och fotbollstittande, så finns det en liiiiiiiten chans att jag skriver lite...
Puss & Kram så länge!
Hej hej!
Håll ut mina vänner! Efter denna helt och totalt fullspäckade vecka med både exkursioner, museianalys, hjärtemys och fotbollstittande, så finns det en liiiiiiiten chans att jag skriver lite...
Puss & Kram så länge!
Hej hej!
fredag 18 februari 2011
Home Sweet Rome
Nu är jag tillbaka i Rom efter 5 dagar i Kampanien med Pompeji, Oplontis, Napoli, Herculaneum och Pompeji igen...
Men vet ni vad?
Jag är sååååå oerhört trött och orkar inte berätta idag... Gick dessutom rakt in i en antik dörrpost innan idag och har fortfarande lite ont i huvet.
Så, jag berättar mer i helgen! Eller en annan dag, vi får se när jag orkar :)
Men vet ni vad?
Jag är sååååå oerhört trött och orkar inte berätta idag... Gick dessutom rakt in i en antik dörrpost innan idag och har fortfarande lite ont i huvet.
Så, jag berättar mer i helgen! Eller en annan dag, vi får se när jag orkar :)
söndag 13 februari 2011
Popolo Viola
Idag har det varit demonstration här i Rom, på Piazza del Popolo som ligger ca 10min gångväg från Institutet.
Jag följde med Tess på en skrivboksletarrunda på stan tidigare idag och redan då började det samlas en del folk därnere.
Senare på eftermiddagen hörde man att där var ett himlans väsen.
Och jag håller helt och hållet med de här Popolo Viola som fått nog av den här Silvio Berlusconi. Han är patetisk den gamle mannen.
Men han har ju något positivt i sig och det är att han är en citatmaskin utan dess like. Jag har skrattat mig halvt fördärvad vid en del tillfällen åt hans idioti. Jag tänkte dela med mig lite och se vad ni tycker.
"Se det som en campinghelg"
Berlusconis råd till de tusentals italienare som blev hemlösa efter en jordbävning.
"Tjäna mer pengar!"
Berlusconis råd i italiensk tv till låginkomsttagare - som svar på frågan vad landets regering ska göra för att hjälpa arbetare som bara tjänar 1.500 euro i månaden.
"Italiens interneringsläger är som koncentrationsläger"
Berlusconi försvarar Italiens hårt kritiserade avtal med Libyen om att skicka flyktingar dit i stället för att låta dem gå i land i Italien.
"Jag är politikens Jesus Kristus. Jag är ett tålmodigt offer, jag står ut med allt och jag offrar mig själv för alla."
Mindre blygt uttalande om sin egen roll som politiker och landsfader.
"Av kärlek för Italien måste jag rädda det från vänstern."
Ännu ett klassiskt uttalande om politikergärningen.
"Vi skulle behöva lika många poliser som vackra flickor i Italien, och det tror jag aldrig att vi uppnår."
Berlusconi om problemen med att stoppa våldtäkter.
"Mussolini mördade aldrig någon. Mussolini skickade iväg människor på semesterinternering."
Tvivelaktigt uttalande om den beryktade fascistiske premiärministern.
"Kommunisterna kanske inte åt barn, men de kokade dem för att gödsla åkrarna." Berlusconi yttrar sig under ett valmöte om kineserna under Mao.
"Parma är synonymt med god matlagning. Finländare vet inte ens vad prosciutto är. Det här kan jag inte acceptera."
Berlusconi upprörd över förslaget att inrätta en EU-myndighet för matstandard i Finland i stället för i Parma.
"Jag är oförmögen att känna hat."
Berlusconi förlåter den man som kastade en souvenir i ansiktet på honom och orsakade en knäckt näsa och utslagna tänder.
(Citat hämtade här eftersom jag givetvis inte kom ihåg alla själv :) )
Jag följde med Tess på en skrivboksletarrunda på stan tidigare idag och redan då började det samlas en del folk därnere.
Senare på eftermiddagen hörde man att där var ett himlans väsen.
Och jag håller helt och hållet med de här Popolo Viola som fått nog av den här Silvio Berlusconi. Han är patetisk den gamle mannen.
Men han har ju något positivt i sig och det är att han är en citatmaskin utan dess like. Jag har skrattat mig halvt fördärvad vid en del tillfällen åt hans idioti. Jag tänkte dela med mig lite och se vad ni tycker.
"Se det som en campinghelg"
Berlusconis råd till de tusentals italienare som blev hemlösa efter en jordbävning.
"Tjäna mer pengar!"
Berlusconis råd i italiensk tv till låginkomsttagare - som svar på frågan vad landets regering ska göra för att hjälpa arbetare som bara tjänar 1.500 euro i månaden.
"Italiens interneringsläger är som koncentrationsläger"
Berlusconi försvarar Italiens hårt kritiserade avtal med Libyen om att skicka flyktingar dit i stället för att låta dem gå i land i Italien.
"Jag är politikens Jesus Kristus. Jag är ett tålmodigt offer, jag står ut med allt och jag offrar mig själv för alla."
Mindre blygt uttalande om sin egen roll som politiker och landsfader.
"Av kärlek för Italien måste jag rädda det från vänstern."
Ännu ett klassiskt uttalande om politikergärningen.
"Vi skulle behöva lika många poliser som vackra flickor i Italien, och det tror jag aldrig att vi uppnår."
Berlusconi om problemen med att stoppa våldtäkter.
"Mussolini mördade aldrig någon. Mussolini skickade iväg människor på semesterinternering."
Tvivelaktigt uttalande om den beryktade fascistiske premiärministern.
"Kommunisterna kanske inte åt barn, men de kokade dem för att gödsla åkrarna." Berlusconi yttrar sig under ett valmöte om kineserna under Mao.
"Parma är synonymt med god matlagning. Finländare vet inte ens vad prosciutto är. Det här kan jag inte acceptera."
Berlusconi upprörd över förslaget att inrätta en EU-myndighet för matstandard i Finland i stället för i Parma.
"Jag är oförmögen att känna hat."
Berlusconi förlåter den man som kastade en souvenir i ansiktet på honom och orsakade en knäckt näsa och utslagna tänder.
(Citat hämtade här eftersom jag givetvis inte kom ihåg alla själv :) )
lördag 12 februari 2011
Lite fotografas från der woche
Obelisken, MUSSOLINI DUX, som jag helt råkade missa sist jag var här...
Användandet av "antik" mosaik för propaganda
Stadio dei Marmi och en del av de atletstatyer från olika italienska städer som står här.
Särskilt intressant var en naken fotbollsspelare i sandaler och en naken skidåkare.
Mussolinis badhus där han ville efterlikna de romerska termerna med mosaiker på väggar och golv.
En lite trevligare bild. Ponte Milvio och en del av de kärlekshängelås som finns här. Love Love Love!
Fasces och camicie neri
Denna vecka har handlat väldigt mycket om fascismen i Italien. Ett väldigt intressant ämne får jag ju säga.
Så, det har ju varit en del snack om Benito Mussolini, om hans projekt runtom i staden som i stort sett innebar ren skövling av stadsbebyggelsen. Som Via dei Fori Imperiali (Via dell Impero) till exempel som säkerligen alla som någongång befunnit sig i Rom gått på. Han frilade massor med antika monument i staden, men på vägen revs det både bostadshus och andra historiska byggnader som inte ansågs vara lika viktiga.
Vi har kollat på fascistisk arkitektur och den strikta brutalitet den utstrålar. Fantastiskt! Och hur Mussolini i denna, försökte återuppliva det romerska imperiet med sig själv som kejsare... Är inte det storhetsvansinne blandat med en del hybris så säg!
Så, det har ju varit en del snack om Benito Mussolini, om hans projekt runtom i staden som i stort sett innebar ren skövling av stadsbebyggelsen. Som Via dei Fori Imperiali (Via dell Impero) till exempel som säkerligen alla som någongång befunnit sig i Rom gått på. Han frilade massor med antika monument i staden, men på vägen revs det både bostadshus och andra historiska byggnader som inte ansågs vara lika viktiga.
Vi har kollat på fascistisk arkitektur och den strikta brutalitet den utstrålar. Fantastiskt! Och hur Mussolini i denna, försökte återuppliva det romerska imperiet med sig själv som kejsare... Är inte det storhetsvansinne blandat med en del hybris så säg!
Propaganda är ju till för att synas, men då undrar jag hur jag kan ha gått förbi en gigantisk obelisk med inskriften "MUSSOLINI DUX" på och inte reflekterat över den alls...
Då blir jag ju lite rädd för mig själv.
Då blir jag ju lite rädd för mig själv.
onsdag 9 februari 2011
Wooohoooo!
Hjärtat kommer hit om 2veckor!
Ska bli alldeles alldeles underbart! Då får mina två kärlekar äntligen träffas... :)
Ska bli alldeles alldeles underbart! Då får mina två kärlekar äntligen träffas... :)
lördag 5 februari 2011
Håhåjaja
Jag borde egentligen ägna mig åt väsentligheter, som t.ex. att plugga, men hur ska jag kunna göra det när solen skiner och det är vår i luften?!! Näh, precis... Så jag tog en liten tur bort mot Terminiområdet idag. Målet var skor men allt var crap. Igår var jag förbi den där skoaffären på Via Frattina igen... Jag skulle köpa ett par andra jag hade spanat in, men de hade dem såklart inte i min storlek. Lite sur blev jag. Men men...
I alla fall, inga skor, men jag tog en tur in på UPIM och hittade massor med Desigual på rea. Woohoo! Jo, det är ju fortfarande inte särskilt billigt, men det är ju ändå Desigual! Jag fick i alla fall syn på den här kjolen...
Jo, den var på rea. Och fortfarande inte billig, så jag blev lite snål. Gick en liten tur och tittade i andra affärer, men hittade inget. Så jag gick tillbaka och köpte den!!! Visst är den fin?!!
Igår kväll var vi ute och åt på en mysig liten sylta ett kvarter från Via del Corso. Jag åt Carbonara (givetvis), och äntligen Carciofo alla Romana!!! Sanslöst gott... och det ser ut så här:
Ser gott ut eller hur?!!
I torsdags var vi nere på andra sidan stan för att se på Caracallas termer. Ännu en gång, been there, done that, men denna gången var det väldigt givande...såklart. Simon berättade massor om komplexet och alla delar och byggnader och historia och så vidare. Sist jag var här så var jag här alldeles själv, och visste i princip bara att det var ett badhus, och läste på skyltarna lite då jag gick runt.
Utanför ingången, precis innan vi skulle gå in, så träffade jag en ny kompis. En välgödd liten kille som var så kelen så. Han la sig bl.a. på Axels kameraväska, rullade runt på marken och hängde lite på mig som ni ser här...
Söt liten katt det där...
Nu är det lördageftermiddag och ikväll blir det lasagne och vindrickande med folket här!
A presto!
I alla fall, inga skor, men jag tog en tur in på UPIM och hittade massor med Desigual på rea. Woohoo! Jo, det är ju fortfarande inte särskilt billigt, men det är ju ändå Desigual! Jag fick i alla fall syn på den här kjolen...
Jo, den var på rea. Och fortfarande inte billig, så jag blev lite snål. Gick en liten tur och tittade i andra affärer, men hittade inget. Så jag gick tillbaka och köpte den!!! Visst är den fin?!!Igår kväll var vi ute och åt på en mysig liten sylta ett kvarter från Via del Corso. Jag åt Carbonara (givetvis), och äntligen Carciofo alla Romana!!! Sanslöst gott... och det ser ut så här:
Ser gott ut eller hur?!!
I torsdags var vi nere på andra sidan stan för att se på Caracallas termer. Ännu en gång, been there, done that, men denna gången var det väldigt givande...såklart. Simon berättade massor om komplexet och alla delar och byggnader och historia och så vidare. Sist jag var här så var jag här alldeles själv, och visste i princip bara att det var ett badhus, och läste på skyltarna lite då jag gick runt.
Utanför ingången, precis innan vi skulle gå in, så träffade jag en ny kompis. En välgödd liten kille som var så kelen så. Han la sig bl.a. på Axels kameraväska, rullade runt på marken och hängde lite på mig som ni ser här...
Söt liten katt det där...
Nu är det lördageftermiddag och ikväll blir det lasagne och vindrickande med folket här!
A presto!
onsdag 2 februari 2011
Il giorno
Jag har i princip inte varit utanför dörrarna idag, förutom två gånger då jag gick ut på terassen för lite sol och hålla T sällskap. Underbart härligt vårväder ute idag!
Har haft en föreläsning av en australiensare om vattenförsörjning, sedan handledning både med redovisningsuppgift till Pompeji och med min uppsats.
Resten av dagen har jag suttit och läst artiklar till seminariet på fredag. Denna gång ska det handla om moral zonering i den romerska staden, och om huruvida man lade ofina aktiviteter som t.ex. horhus i lite mer gömda delar av staden eller inte.
Så, min eftermiddag har tillbringats på rummet, läsandes och skrivandes om prostitution, lyssnandes på Ts rossliga hals och fågelkvitter utanför fönstret.
:)
Har haft en föreläsning av en australiensare om vattenförsörjning, sedan handledning både med redovisningsuppgift till Pompeji och med min uppsats.
Resten av dagen har jag suttit och läst artiklar till seminariet på fredag. Denna gång ska det handla om moral zonering i den romerska staden, och om huruvida man lade ofina aktiviteter som t.ex. horhus i lite mer gömda delar av staden eller inte.
Så, min eftermiddag har tillbringats på rummet, läsandes och skrivandes om prostitution, lyssnandes på Ts rossliga hals och fågelkvitter utanför fönstret.
:)
tisdag 1 februari 2011
Esposizione Universale Roma
Där har jag varit idag! Mer känt i förkortningen EUR. Jag berättade om den här stadsdelen i somras då jag var där, och idag var vi där för att gå på Museo della Civiltà Romana... som jag oxå var på i somras och som jag redan berättat om.
Jag och tre andra från kursen tog tunnelbanan tillbaka och gick genom stan. Vi hamnade i en skoaffär på en av bakgatorna till Corson och där hittade jag ett par skor som var jättefina, sköna och som endast kostade 20euro! Och är i skinn och allt! Så jag köpte ju dem såklart. Här är dem tillsammans med två andra inköp: ljusgråa byxor och Desigual-väska som jag köpte igår.
Vi gick vidare hemåt...
Det var vinterkallt inne på museet och inte roligt alls, även om det är ett favoritmuseum här i stan. Så det var en ren fröjd när vi väl var klara och kom ut i värmen igen :)
Men inne på museet träffade jag i alla fall på denna snyggingen! 
(Den som inte vet vem detta är tänker jag plåga med en kurs!)
Jag och tre andra från kursen tog tunnelbanan tillbaka och gick genom stan. Vi hamnade i en skoaffär på en av bakgatorna till Corson och där hittade jag ett par skor som var jättefina, sköna och som endast kostade 20euro! Och är i skinn och allt! Så jag köpte ju dem såklart. Här är dem tillsammans med två andra inköp: ljusgråa byxor och Desigual-väska som jag köpte igår.
Vi gick vidare hemåt...En bra dag; kul museum (trots kylan), god cappuccino efteråt, nya vagnar på tunnelbanan, skor och jag fick höra att jag var BELLISSIMA!
:)
måndag 31 januari 2011
De Ritis
Så heter en av de här affärerna där man kan köpa prästkläder... Bland annat de här ursnygga kreationerna
Pax Vobiscum!
söndag 30 januari 2011
Come fly with me, come fly come fly away!
Jag har bokat resa hem nu... Känns lite konstigt när jag bara har varit här en vecka. Men hem ska jag ju, så det var lika bra att ha det gjort.
Så, för alla er som saknar mig och som kommer att stå och vänta på mig med banderoller, flaggor, blommor och turkisk peppar (karamellerna, inte spriten... eller jo, spriten oxå) så landar jag vid 18.10 lördag 2 april!
:)
Så, för alla er som saknar mig och som kommer att stå och vänta på mig med banderoller, flaggor, blommor och turkisk peppar (karamellerna, inte spriten... eller jo, spriten oxå) så landar jag vid 18.10 lördag 2 april!
:)
En lördag
Idag gick jag en liten promenad runt stan med en kursare. Eller ja, liten och liten, det tog ju trots allt 2,5 h. Vi var bl.a. inne i en hög med bokhandlar och jag köpte äntligen den där nya boken av Steven Saylor. Vi gick förbi den här lilla fontänen nedan och jag var ju tvungen att göra det där man måste göra...
Senare gick vi vidare till en bar i närheten. En rätt stor, men stökig bar, och där det var ett konstant flöde av indier som försökte sälja sitt crap. Rätt som det var började det burra på min rygg och då stod en av dem med en sån där massagegrej och körde runt på min rygg. Jag sa "NO" till honom och när han (såklart) inte gick iväg fick jag dra till med "BASTA! VAI!". Då gick han. Sen tog hans kollega över rundan, och själv kom han tillbaka en stund senare.
Det gör lite ont i mig när jag ser de här stackars människorna som säkerligen endast gör det här för att överleva. Det kan vara genom skulder till de styrande som de tvingas göra det här. Det kan vara det enda sättet för dem att få en inkomst. Det enda sättet för dem att överleva. Men jag undrar hur det går, för jag har nog aldrig sett någon handla av dem.
Kvällen var som sagt väldigt trevlig och Axels partytrick drog fram ett antal skrattsalvor kvällen igenom. Ögonen i kors, blås ut luft så att läpparna fladdrar och samtidigt ska då någon ta ett foto av en. Det kan se ut så här...
Eller så här...
Denna söndagen ska jag tillbringa med bara mig själv. Ta en sväng ut på stan för att kolla in sluttampen på rean, och senare bara njuta med min nya bok. Det är min söndag det.
På kvällen var vi senare ute i San Lorenzo med norrmännen som går samma kurs som oss fast på norska institutet.
Det var en trevlig kväll. Jag har aldrig varit ute i San Lorenzo så detta var en ny bit av Rom för mig. Vi hamnade på en pizzeria som hette Formula Uno, och som några på kursen hade provat innan. Det var ett helt ok ställe, med god pizza såklart och öl.
Senare gick vi vidare till en bar i närheten. En rätt stor, men stökig bar, och där det var ett konstant flöde av indier som försökte sälja sitt crap. Rätt som det var började det burra på min rygg och då stod en av dem med en sån där massagegrej och körde runt på min rygg. Jag sa "NO" till honom och när han (såklart) inte gick iväg fick jag dra till med "BASTA! VAI!". Då gick han. Sen tog hans kollega över rundan, och själv kom han tillbaka en stund senare.
Det gör lite ont i mig när jag ser de här stackars människorna som säkerligen endast gör det här för att överleva. Det kan vara genom skulder till de styrande som de tvingas göra det här. Det kan vara det enda sättet för dem att få en inkomst. Det enda sättet för dem att överleva. Men jag undrar hur det går, för jag har nog aldrig sett någon handla av dem.
Kvällen var som sagt väldigt trevlig och Axels partytrick drog fram ett antal skrattsalvor kvällen igenom. Ögonen i kors, blås ut luft så att läpparna fladdrar och samtidigt ska då någon ta ett foto av en. Det kan se ut så här...
Eller så här...
Denna söndagen ska jag tillbringa med bara mig själv. Ta en sväng ut på stan för att kolla in sluttampen på rean, och senare bara njuta med min nya bok. Det är min söndag det.
lördag 29 januari 2011
Get your rocks off
I torsdags var det ännu en sån där vandringsdag. Buss ner till Forum Boarium, gå över Circus och upp på Celio, en kulle jag ännu inte besökt.
Uppe på Celio skulle vi besöka Case Romane, ett romerskt hus. Huset ligger på Clivo di Scauro, och den bredd gatan har idag är även den antika bredden. Det är ju lite häftigt. I alla fall, huset var en insula, ett lägenhetshus, som byggdes på 100 talet e.Kr, och som senare byggdes om till ett domus, vanligt hus, någongång under 300 talet. Det var häftigt att se de olika faserna av husets historia och hur det ändrade sig. Ovanför ligger idag en kyrka som heter S Giovanni e Paolo. De här Giovanni och Paolo är inte apostlarna utan två eunucker som var anställda vid Konstantins dotters hov, och som senare halshöggs under Justinianus. Det finns ett litet kapell till dem där, med en liten lucka upp i kyrkan så att man även kan se det därifrån.
Detta huset var häftigt.
Men ännu häftigare var Casa dei Grifi uppe på Palatinen. Idag består Palatinen till stor del endast av rester av det senaste kejsarpalatset, Domus Augustana. Som det antika Roms Bel Air har det alltid varit hem för mer aristokratiska och patriciska familjer. Detta huset vi var nere i var just en sådan villa, byggd på 100talet f.Kr. Den har bevarats så bra för att den har blivit en del i substrukturerna till palatsen ovanför.
Det man får se idag är källarvåningen till huset, och det finns lite olika rum, bl.a. en matsal som man då kan tänka sig användes som sommarmatsal. Väggmålningarna är alldeles fantastiska i detta huset!!! Färgerna är fortfarande starka och mönstren är otroligt välgjorda. Det var inte många rum man fick se, men jag gillade det!
Igår då... jo, vi skulle ha seminarium på tre artiklar om "marmor och misär" i den antika staden. Och det gick väl bra. Även om jag har svårt för sånt och helst bara vill sitta och lyssna.
Två kvällar i rad har vi suttit i auditoriet och tittat på 'Spartacus Blood and Sand'.
Uppe på Celio skulle vi besöka Case Romane, ett romerskt hus. Huset ligger på Clivo di Scauro, och den bredd gatan har idag är även den antika bredden. Det är ju lite häftigt. I alla fall, huset var en insula, ett lägenhetshus, som byggdes på 100 talet e.Kr, och som senare byggdes om till ett domus, vanligt hus, någongång under 300 talet. Det var häftigt att se de olika faserna av husets historia och hur det ändrade sig. Ovanför ligger idag en kyrka som heter S Giovanni e Paolo. De här Giovanni och Paolo är inte apostlarna utan två eunucker som var anställda vid Konstantins dotters hov, och som senare halshöggs under Justinianus. Det finns ett litet kapell till dem där, med en liten lucka upp i kyrkan så att man även kan se det därifrån.
Detta huset var häftigt.
Men ännu häftigare var Casa dei Grifi uppe på Palatinen. Idag består Palatinen till stor del endast av rester av det senaste kejsarpalatset, Domus Augustana. Som det antika Roms Bel Air har det alltid varit hem för mer aristokratiska och patriciska familjer. Detta huset vi var nere i var just en sådan villa, byggd på 100talet f.Kr. Den har bevarats så bra för att den har blivit en del i substrukturerna till palatsen ovanför.
Det man får se idag är källarvåningen till huset, och det finns lite olika rum, bl.a. en matsal som man då kan tänka sig användes som sommarmatsal. Väggmålningarna är alldeles fantastiska i detta huset!!! Färgerna är fortfarande starka och mönstren är otroligt välgjorda. Det var inte många rum man fick se, men jag gillade det!
Igår då... jo, vi skulle ha seminarium på tre artiklar om "marmor och misär" i den antika staden. Och det gick väl bra. Även om jag har svårt för sånt och helst bara vill sitta och lyssna.
Två kvällar i rad har vi suttit i auditoriet och tittat på 'Spartacus Blood and Sand'.
onsdag 26 januari 2011
Been there, done that
Jodå, idag har man varit ute och gått igen. Inget som jag inte sett innan, men en hel del som jag inte hört innan.
Som t.ex.
Obelisken på Piazza del Popolo har inskrifter både till Tutmosis III, Augustus och en påve...
Via Flaminia/Via Lata var endast 4-5m bred där den var som bredast...
Roms enda bio som visar odubbat ligger ovanpå där man hittade Ara Pacis...
Pantheon byggdes inte alls av Marcus Agrippa...
Förmodligen inte av Hadrianus heller...
Ingången till Pantheon låg med fri utsikt till Augustus mausoleum...
Hela Hadrianus familj hade tempel runt Piazza di Pietra...
Gatan från Pantheon ner mot Largo Argentina är ett Via Condotti för präster, kardinaler och påvar... och massor med religiöst tingeltangel. Behöver man en ny kräckla (eller vad de heter) eller en sån där man bränner rökelse i under katolska mässor så är det hit man ska gå.
Largo Argentina är inte alls ett republikanskt forum, utan bara ett ställe med votivtempel längs med den antika triumfvägen...
Ingången till Museo Crypta Balbi ligger aldrig där man tror...
Vi har inte fått tillstånd att besöka Insulan vid Capitolium...
Auguraculum ligger med största sannolikhet där jag trodde det låg, men det är inte det som är synligt idag...
Venus Genetrix är ett votivtempel...
Vad man tror bara är ett stenkast är i själv verket en stenslungning...
Det är rätt skönt med strejk på bussarna i stan...
Snigelväskan kostade inte 14euro... (är fortfarande lite ledsen över detta)...
Marcus Aurelius kolonnen fortsätter 3m under nuvarande marknivå...
Montecitorio är som ett litet Monte Testaccio, fast med skärvor från stadshandel istället för hamnen...
Det ligger ett LUSH till i någon gata bakom Corson...
Tabularium idag är inte det riktiga...
Den första permanenta amfiteatern i Rom hette Taurus och låg strax nordväst om Navona...
Ja, jag har ju lärt mig en hel del idag ändå. Och det känns i både huvud och ben.
Som t.ex.
Obelisken på Piazza del Popolo har inskrifter både till Tutmosis III, Augustus och en påve...
Via Flaminia/Via Lata var endast 4-5m bred där den var som bredast...
Roms enda bio som visar odubbat ligger ovanpå där man hittade Ara Pacis...
Pantheon byggdes inte alls av Marcus Agrippa...
Förmodligen inte av Hadrianus heller...
Ingången till Pantheon låg med fri utsikt till Augustus mausoleum...
Hela Hadrianus familj hade tempel runt Piazza di Pietra...
Gatan från Pantheon ner mot Largo Argentina är ett Via Condotti för präster, kardinaler och påvar... och massor med religiöst tingeltangel. Behöver man en ny kräckla (eller vad de heter) eller en sån där man bränner rökelse i under katolska mässor så är det hit man ska gå.
Largo Argentina är inte alls ett republikanskt forum, utan bara ett ställe med votivtempel längs med den antika triumfvägen...
Ingången till Museo Crypta Balbi ligger aldrig där man tror...
Vi har inte fått tillstånd att besöka Insulan vid Capitolium...
Auguraculum ligger med största sannolikhet där jag trodde det låg, men det är inte det som är synligt idag...
Venus Genetrix är ett votivtempel...
Vad man tror bara är ett stenkast är i själv verket en stenslungning...
Det är rätt skönt med strejk på bussarna i stan...
Snigelväskan kostade inte 14euro... (är fortfarande lite ledsen över detta)...
Marcus Aurelius kolonnen fortsätter 3m under nuvarande marknivå...
Montecitorio är som ett litet Monte Testaccio, fast med skärvor från stadshandel istället för hamnen...
Det ligger ett LUSH till i någon gata bakom Corson...
Tabularium idag är inte det riktiga...
Den första permanenta amfiteatern i Rom hette Taurus och låg strax nordväst om Navona...
Ja, jag har ju lärt mig en hel del idag ändå. Och det känns i både huvud och ben.
La lumaca
Eccola! Min snigelväska som jag skulle gå och köpa idag... Men, tydligen kostade den 40euro istället för 14euro som killen sa igår... Eller sa han 40 på romanesco... jag vet inte, men jag köpte i alla fall inte den.
Om de har kvar den om ett par veckor så kanske...
Visst är den cool?!!
tisdag 25 januari 2011
Oggi
Satt i ungefär 2h i biblioteket idag för att läsa lite artiklar till seminariet på fredag. Det gick inte så bra. Tankarna vandrade lite hit och lite dit. Jag har tydligen väldigt svårt att samla tankarna. Och jag skyller på tystnaden.
Jag måste nästan ha liv och rörelse omkring för att kunna läsa eller göra något överhuvudtaget. Hemma har jag alltid tvn på, även om jag inte tittar på den. Och den blir som någon slags sällskap, även om jag inte ägnar någon tid åt den.
Jag tror aldrig jag varit så bra på bibliotek. Jag gillar dem för allt som finns där, all information man kan få tag i, men jag vill helst låna eller kopiera det jag ska ha, sen bege mig hemåt för att läsa där. Idag var vi 4st från kursen som satt inne i biblioteket. Man hörde någon som knappade på sin dator. Någon som gick i korridoren med högklackat. Mummel någonstans ifrån. Såna här saker får inte mig att tappa koncentrationen i vanliga fall, men när allt annat är tyst så kan det göra det. Konstigt egentligen, för jag vill ju ha lite ljud runt mig.
Jag skulle kunna koppla in mina hörlurar i datorn och lyssna på musik, men det fungerar inte heller. Då hör jag inte vad som händer runtomkring, om det nu skulle göra det, och blir rädd om någon går förbi för att jag inte hört dem.
I vilket fall, jag gav mig ut på en promenad. Såklart, vad trodde ni? Och även idag blev det en ganska lång tur. Igen. Småturer finns inte här.
Villa Borghese - Via Veneto - Repubblica - Via Nazionale - Monti - äta på Via Cavour - Colosseum - Fori Imperiali - Piazza Venezia - Corson - Popolo - hem. Det är en rätt bra bit. Och vad fick jag gjort då? En del foton tog jag. Rekade lite apotek. Hittade en schysst klädaffär. Tog ett par kaffe.
Och hittade världens fulaste och coolaste väska! Själva väskan var huset på en snigel, och i huvudet, halsen och "svansen" var gjorda i metall... Såååå cool! Kostade 14 euro och jag blev lite snål där, eller försökte tänka logiskt "vad ska jag med en sån väska till, eller en väska till?" Där fanns även en uggleväska, men nu när jag tänker efter så var den lite för prålig och guldig. Men snigeln alltså... Jag måste ha den! Jag frågade killen om han skulle vara där imorgon, men inte förrän nästa tisdag. Men imorgon ska han stå på Via Cola di Rienzo, rakt över floden härifrån, vid Vatikanen. Jag tror inte jag vågar riskera att snigeln är borta på tisdag, så jag springer nog bort dit imorgon och handlar :)
Tänk att en väska i form av en snigel kan få igång en på det här sättet!
Vad som mer får igång mig... jo, det var sol idag! Den värmde gott på kinderna, även om det fortfarande är kallt. Men det var verkligen så skönt att vara ute idag.
Jag tycker jag ser förälskade par överallt här. De pussar på varandra, kramas och ser allmänt mysiga och kära ut... Och det får mig att sakna Hjärtat jättemycket! Jag försöker hinta lite att jag snart vill ha hit honom. Vi får väl se hur det går! ;)
Trött blir man här i alla fall... men jag undrar var benhinneontet tar vägen. Jag har ont i anklar och vader, men har inte märkt så mycket annat. Imorgon ska vi gå på stadsvandring med kursen, och efter det får vi väl se hur det känns.
I vilket fall... trött...
'notte!
Jag måste nästan ha liv och rörelse omkring för att kunna läsa eller göra något överhuvudtaget. Hemma har jag alltid tvn på, även om jag inte tittar på den. Och den blir som någon slags sällskap, även om jag inte ägnar någon tid åt den.
Jag tror aldrig jag varit så bra på bibliotek. Jag gillar dem för allt som finns där, all information man kan få tag i, men jag vill helst låna eller kopiera det jag ska ha, sen bege mig hemåt för att läsa där. Idag var vi 4st från kursen som satt inne i biblioteket. Man hörde någon som knappade på sin dator. Någon som gick i korridoren med högklackat. Mummel någonstans ifrån. Såna här saker får inte mig att tappa koncentrationen i vanliga fall, men när allt annat är tyst så kan det göra det. Konstigt egentligen, för jag vill ju ha lite ljud runt mig.
Jag skulle kunna koppla in mina hörlurar i datorn och lyssna på musik, men det fungerar inte heller. Då hör jag inte vad som händer runtomkring, om det nu skulle göra det, och blir rädd om någon går förbi för att jag inte hört dem.
I vilket fall, jag gav mig ut på en promenad. Såklart, vad trodde ni? Och även idag blev det en ganska lång tur. Igen. Småturer finns inte här.
Villa Borghese - Via Veneto - Repubblica - Via Nazionale - Monti - äta på Via Cavour - Colosseum - Fori Imperiali - Piazza Venezia - Corson - Popolo - hem. Det är en rätt bra bit. Och vad fick jag gjort då? En del foton tog jag. Rekade lite apotek. Hittade en schysst klädaffär. Tog ett par kaffe.
Och hittade världens fulaste och coolaste väska! Själva väskan var huset på en snigel, och i huvudet, halsen och "svansen" var gjorda i metall... Såååå cool! Kostade 14 euro och jag blev lite snål där, eller försökte tänka logiskt "vad ska jag med en sån väska till, eller en väska till?" Där fanns även en uggleväska, men nu när jag tänker efter så var den lite för prålig och guldig. Men snigeln alltså... Jag måste ha den! Jag frågade killen om han skulle vara där imorgon, men inte förrän nästa tisdag. Men imorgon ska han stå på Via Cola di Rienzo, rakt över floden härifrån, vid Vatikanen. Jag tror inte jag vågar riskera att snigeln är borta på tisdag, så jag springer nog bort dit imorgon och handlar :)
Tänk att en väska i form av en snigel kan få igång en på det här sättet!
Vad som mer får igång mig... jo, det var sol idag! Den värmde gott på kinderna, även om det fortfarande är kallt. Men det var verkligen så skönt att vara ute idag.
Jag tycker jag ser förälskade par överallt här. De pussar på varandra, kramas och ser allmänt mysiga och kära ut... Och det får mig att sakna Hjärtat jättemycket! Jag försöker hinta lite att jag snart vill ha hit honom. Vi får väl se hur det går! ;)
Trött blir man här i alla fall... men jag undrar var benhinneontet tar vägen. Jag har ont i anklar och vader, men har inte märkt så mycket annat. Imorgon ska vi gå på stadsvandring med kursen, och efter det får vi väl se hur det känns.
I vilket fall... trött...
'notte!
måndag 24 januari 2011
Roma
Hittade den här fina beskrivningen av Rom på nätet...!
A grand lady She is - Overwhelming She can be
Know a little about Her and you will not see Her - you will experience Her
She will be yours
Open your heart to Her - She will embrace you and enchant you
(hittades här: http://members.virtualtourist.com/m/ac69f/23513/)
A grand lady She is - Overwhelming She can be
Know a little about Her and you will not see Her - you will experience Her
She will be yours
Open your heart to Her - She will embrace you and enchant you
(hittades här: http://members.virtualtourist.com/m/ac69f/23513/)
söndag 23 januari 2011
Puh!
Vilket tempo jag fick upp idag!
Jag tog bussen härifrån ner till Colosseum, tog ut pengar, drack en kaffe, och gick i rask takt bort mot floden. Massor med turister överallt såklart.
Gick förbi Palatinen och akvedukten och fick syn på något intressant upp på Celio. Ska ta och kolla upp det när vi ska dit nu i veckan. När jag kom bort i hörnan av Palatinen och Circus Maximus så tittade jag på den plats där Septizodium en gång stod, och förundrades lite över varför inget finns kvar av den. Något litet brukar det ju finnas, men nej. Tydligen var det påven Sixtus V som lät riva den år 1588. För er som undrar så var Septizodium är så var det en byggnad som stod som en fasad mot Via Appia, så att det skulle ge någon form av ett monumentalt välkomnande för de som var på väg in till staden.
Jag gick vidare och fick se en duva som precis blivit påkörd av en bil, och flaxade och vred sig i plågor. Jag började nästan gråta, och var beredd att gå över och slå ihjäl den så den slapp plågas. Den dog precis när jag skulle gå dit. Det var hemskt att se, även om det bara var en duva.
Nere på Circus såg det ut som alla andra dagar; folk rastade och lekte med sina hundar och förälskade par gick och kramades. Där fanns även två grupper med människor som stod och sjöng. Jag uppfattade "hallelujah" och något som måste varit "Gesù" fast som lät som "sushi".
Vid övergångsstället vid Ara Massima d'Ercole tutade en bil på mig och jag tittade såklart. Då sitter där en italienare och kastar slängkyssar till mig. Jag skrattade lite och tänkte att jag måste lära mig säga "Tack så mycket, men sluta vara en parodi på er själva" på italienska. :)
Ja, jag kom till Porta Portese och det var precis som vanligt. Idag gick jag nästan hela rundan, och undrade lite hur jag nånsin ska orka att gå hela.
Mitt arkeologjag blev både ledsen och irriterad när jag såg grekiska och etruskiska vaser säljas som loppisfynd. Någon hade t.o.m. Terra Sigillata-skålar. Någon hade bara en låda med skärvor av olika slag.
Och så tog det slut, och jag kände inte igen mig. Men, when in Rome, do as the Romans. Så jag gick dit alla andra gick och hittade till slut rätt. Hittade även en pizzeria. Hungrig var jag. Gott var det.
Sen lullade jag genom Trastevere. Gick faktiskt igenom min gränd denna gången. Vidare genom de smala, krokiga och allt annat än plana gränderna. Till slut kom jag upp till Vatikanen. Där hittade jag denna!
Det är 13 år sen jag såg den förra gången. Den är väldigt speciell. Det blir lite coolt oxå när man sedan tittar bakom krubban och ser obelisken i närheten av vilken Petrus korsfästes dryga 100m härifrån.
Jag gick vidare för att leta upp en engelsk bokaffär på Via di Ripetta, men hittade inte den. Så jag hamnade såklart på Corson igen. Tog en liten tur in på Lush och kom ut därifrån med en inpackning och något som fixar till allt möjligt med håret. Det verkade bra tyckte jag.
Jag tänkte att jag skulle ta en liten tur längs med Via Flaminia norrut, men jag ångrade mig och gick hem istället. Nu sitter jag här och skriver, och ni anar inte hur trött jag är.
Men de flesta mål jag hade med dagen är nådda!
Porta Portese - check!
Vatikanen - check!
Ont i benen - check!
Ci vediamo!
Söndagmorgon
Vaknade vid 5.30. Somnade om. Vaknade igen vid 6. Somnade om igen. Vaknade vid 6.45. Tvingade mig själv somna om. Vaknade igen vid 7.15. Tvingade mig själv att somna igen och till slut, när jag vaknade vid 8.15, så gav jag upp.
Jag ska bege mig ut på en promenad nu tänkte jag. Jag vill känna den där välbekanta ont-i-benhinnorna-känslan när denna dagen är slut. Jag menar, jag är ju faktiskt i Rom!
Buona giornata!
Jag ska bege mig ut på en promenad nu tänkte jag. Jag vill känna den där välbekanta ont-i-benhinnorna-känslan när denna dagen är slut. Jag menar, jag är ju faktiskt i Rom!
Buona giornata!
lördag 22 januari 2011
Sotto una pioggia
Det har regnat i princip hela dagen idag. Mig gör det inte så mycket, eftersom jag gillar regn. Det gör mig lugn i själen på något sätt.
I morse gick jag ut, ekiperad i regnstället jag så smart hade tagit med mig, och gav mig iväg för att hitta den där mataffären som heter GS. Min älskade karta har jag glömt hemma, så jag hade bara bilden från Google maps i huvudet när jag gick dit. Affären skulle ligga i korsningen Via Veneto/Via Galoppatoio. Jag kom till en liten rondell och där såg jag namnet på den sistnämnda. Men det var ju inte där det skulle vara. Träffade en australiensare som såg lika förvirrad ut som jag, och vi försökte lösa det hela. Han hade en karta, en sån man får på sitt hotellrum, och just där vi skulle fanns det reklam... så man såg inte ett dugg. Vi gick in i den lilla parken som låg framför oss, och som jag trodde var Galoppatoioparken. Träffade på en liten familj och frågade dem om de visste. Det gjorde de inte, men de hade i alla fall en karta. Den visade inga mindre gatunamn alls. Men de var norrmän i alla fall, så jag fick pratat lite svenska med dem.
Det där med språk är förvirrande ibland. När jag hade träffat australiensaren så gick vi och frågade ett par italienare om vägen. Jag pratade för han kunde ingen italienska. När jag sen skulle säga till honom var vi skulle gå så sa jag det på svenska. Han tittade lite konstigt på mig. När jag sen pratade med norrmännen så svarade jag "sì" där jag istället bara kunde sagt "ja".
Sen såg jag två gröna fåglar! Har ingen aning om vad det var för några, men det kan ju misstänkas att det var två undulater på rymmen.
Jag hittade till slut min mataffär och handlade. Åh vilka underbara grönsaker! Shoppade på mig lite allt möjligt där, men frukt och grönt hade jag tänkt shoppa loss på en torgmarknad i närheten om ett par dagar.
Tungt var det i alla fall att gå hem med maten... precis som hemma! :)
Lite senare i eftermiddags gick jag ut en liten promenad. Som vanligt till Piazza del Popolo och Corson neråt. Men idag kände jag för lite flärd så jag gick in på Via dei Condotti för att titta i lyxbutikernas skyltfönster. Inget som var riktigt WOW där faktiskt, men Louis Vuittons fönster var helt ok med lite nya coola färger på väskorna.
Kom såklart så småningom till Pantheon och ni måste bara se så gräsligt det är...
Denna byggnad som är så cool och så vacker i vanliga fall!!! I somras var ju ställningarna på högra sidan, och jag trodde man skulle få slippa det här nu och se Pantheon i all sin prakt och storhet. Jaja, de kanske är färdiga tills början av april.
En kul grej som hände här var att det kom ett gäng Hare Krishnas. Hihihi! De var så härliga! Dansade och sjöng och var allmänt lyckliga.
Hamnade senare nere i närheten av käre Caesars dödsplats och gick in på Feltrinelli (bokaffär). Jag vet inte riktigt hur länge jag gick där, men när jag kom ut var det i alla fall mörkt. Hittade en ny bok av Alberto Angela som jag gärna skulle vilja ha på engelska, men de hade inte den. Ska ta en tur förbi Borri Books på Termini och kolla hos dem.
Eftersom jag har lite självbevarelsedrift, och inte har någon lust att gå igenom Villa Borghese själv när det är mörkt, så tog jag bussen hem. Och nu sitter jag här och njuter av en lugn kväll i mitt lilla rum.
Vill ge er ett mattips förresten! Jag hittade ravioli fylld med kronärtskocka idag. Vet inte om det finns hemma, men man kan nog ta vilken ravioli som helst. Koka raviolin, och häll ut i ett durkslag när det är klart och låt ligga där. Ta av kastrullen från plattan och häll i olivolja, hackad vitlök och små klyftade tomater. På med lite salt, peppar och chili och fräs till lite. I med raviolin och rör om med lite pecorino (eller parmesan). Voilà! Det var en riktigt höjdare måste jag säga.
Så här bor jag
Så här ser mitt rum ut... Återkommer med fler bilder på omgivningarna. Idag ser det bara deprimerande ut med regn.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)