Ena stunden så vill jag vara i skogen och bara vara omgiven av allt grönt, djur och lugnet... Andra stunden får jag nästan ångest bara jag tänker på det.
Ibland vill jag vara i Malmö...lagom stort liksom. Men ibland känns det alldeles för litet för mig och jag vill bara springa härifrån. När jag känner så ser jag framför mig hur jag står i ett öppet landskap, på en kulle vid vatten, kanske havet, helst vid havet. Jag sträcker ut armarna och bara njuter.
Ofta känner jag att jag bara måste iväg härifrån. Just då, när jag känner det som starkast, blundar jag och ser var jag helst av allt vill va. Ibland är det på de bergiga vägarna i Provence... kanske en liten by nere vid kusten. Kanske i Arles eller Nimes... Ibland går jag längs med Copacabana och ser upp mot statyn som övervakar hela Rio. Ibland åker jag jeep över ett kalt landskap i Kenya. Jag står nedanför Cheops pyramid och tittar upp. Jag snorklar utanför Jamaica. Jag klättrar upp på Ayers Rock. Ibland ligger jag bara på en strand i Thailand och pillar mig i naveln.
Jag kan oxå vandra omkring i London... och Paris...och Prag. Jag kan sitta i en gammal skruttig cheva på en landsväg någonstans i USA, på väg någonstans. Jag kan vandra omkring i skogarna i Washington state. Jag kan vara i LA eller Las Vegas. Stå redo att kasta mig utför en backe med skidorna fast förankrade i mina pjäxor och fötter. Och, givetvis, ibland, ganska ofta, är jag i Rom oxå.
Men, detta är skumt. Ibland känner jag väldigt starkt för ett visst ställe, och ibland så får det mig bara att må väldigt konstigt... Jag förstår inte.
En rastlös själ, jo, det vet jag ju.
Men var ska man ta vägen?
tisdag 29 december 2009
söndag 27 december 2009
Here we go again!
Så där ja! Den årliga "dra-på-sig-nåt-över-julhelgen-sjukan" har kommit till mig... Detta året är det en dunderförkylning. Förra året maginfluensa. Märkligt. Fast,jag tror att jag är så fokuserad månaden innan jul, att jag inte har tid att tappa fokus, och när jag väl kan och när jag gör det, vilket händer när jag kopplar av vid jul, så kommer det. Jag orkar knappt titta på datorskärmen. Den är så ljus och emellanåt gör det ont i mina stackars ögon.
Jaja, det går väl över nångång. Jag får väl bara bädda ner mig och vänta på bättre tider...
Julafton då... Mysig som alltid. Bror den äldra hämtade mig vid tåget. Vi körde och hämtade våra gamla föräldrar. Vi slappade lite framför Kalle. Jag, pappa och bror drack lite god öl. De andra kom hem från annat julfirande. Vi åt...massor. Snaps. Tomten kom. Skickade hem föräldrarna i taxi. Öppnade julklappar. Mys. Slappade framför tv:n hela kvällen. Midnattsmässa och dokumentär om "Änglar och demoner".
Il Papa hade visst blivit attackerad av ett psycho när han gick ner mot baldakinen för att hålla sin årliga mässa på julaftonsnatten. Han verkar ha tyckt att hans schema var så tajt i år att de la mässan 2 timmar tidigare än vanligt. Lite fel tycker jag, men det är väl som så mycket annat inom den där kyrkan. Kanske bättre ändå att lägga det tidigare. Det skulle de tänkt på redan under Johannes Paulus II. De sista åren satt han alltid och somnade. På tal om det... när kameran gick över de som hade turen att få vara i kyrkan denna kväll, så såg man vissa som verkligen kämpade för att hålla ögonen öppna. Några satt, som det verkade, försjunkna i djup bön. Eller så sov dem. Jag tror på det senare :).
Så julklappskörden då. Det blev ett par mystofflor, en pyjamas, pengar, tvål och favorithandkrämen! Så, jag är helnöjd. Bara mysiga klappar! Love it!
På juldagen var jag ute med Annelie. Gick till gamla Kingan, och det var riktigt kul. Träffade lite gamla vänner, både såna jag ville träffa och såna som jag hellre varit utan. Men så är det ju.
Jag var redan lite förkyld på juldagens morgon, och det gjorde ju såklart inte saken bättre att jag var ute och härjade på kvällen. Annelie var inte helt kry hon heller, och kraxade fram det mesta hon hade att säga.
Så, vad ska man göra idag?
Inte ett dugg tror jag...
Jaja, det går väl över nångång. Jag får väl bara bädda ner mig och vänta på bättre tider...
Julafton då... Mysig som alltid. Bror den äldra hämtade mig vid tåget. Vi körde och hämtade våra gamla föräldrar. Vi slappade lite framför Kalle. Jag, pappa och bror drack lite god öl. De andra kom hem från annat julfirande. Vi åt...massor. Snaps. Tomten kom. Skickade hem föräldrarna i taxi. Öppnade julklappar. Mys. Slappade framför tv:n hela kvällen. Midnattsmässa och dokumentär om "Änglar och demoner".
Il Papa hade visst blivit attackerad av ett psycho när han gick ner mot baldakinen för att hålla sin årliga mässa på julaftonsnatten. Han verkar ha tyckt att hans schema var så tajt i år att de la mässan 2 timmar tidigare än vanligt. Lite fel tycker jag, men det är väl som så mycket annat inom den där kyrkan. Kanske bättre ändå att lägga det tidigare. Det skulle de tänkt på redan under Johannes Paulus II. De sista åren satt han alltid och somnade. På tal om det... när kameran gick över de som hade turen att få vara i kyrkan denna kväll, så såg man vissa som verkligen kämpade för att hålla ögonen öppna. Några satt, som det verkade, försjunkna i djup bön. Eller så sov dem. Jag tror på det senare :).
Så julklappskörden då. Det blev ett par mystofflor, en pyjamas, pengar, tvål och favorithandkrämen! Så, jag är helnöjd. Bara mysiga klappar! Love it!
På juldagen var jag ute med Annelie. Gick till gamla Kingan, och det var riktigt kul. Träffade lite gamla vänner, både såna jag ville träffa och såna som jag hellre varit utan. Men så är det ju.
Jag var redan lite förkyld på juldagens morgon, och det gjorde ju såklart inte saken bättre att jag var ute och härjade på kvällen. Annelie var inte helt kry hon heller, och kraxade fram det mesta hon hade att säga.
Så, vad ska man göra idag?
Inte ett dugg tror jag...
onsdag 23 december 2009
Förresten...
En annan sak som jag gillar med Palatinen...
Palatsen uppe på kullen i all ära, men gå nedanför, längs med Circus och sväng in upp mot Forum, vid Velabro, och gå längs med kullen.
Längs med Circus finns de här stora valven, där det fanns shoppar och sånt. Lite längre fram, bakom kyrkan, ska det ha funnits ett bostadshus...eller fler.
Svänger man in till höger kan man kika in genom galler och se massor med kul. Hur länge har jag inte stått här och försökt att se något som kan avslöja att det är Lupercal?!
Fortsätter man sen upp mot Forum så kommer man till Vicus Tuscus och de shoppar och verkstäder som låg längs med den finaste kullen i hela Rom.
Mellan denna och Vicus Jugarius, den som gick från mellan Saturnustempel och Basilica Julia, låg en del bostadshus under republiken, och det ska ha varit här någonstans där Augustus bodde ända tills han blev vår förste kejsare. Och Graecostadium, slavmarknaden, låg oxå här någonstans. :)
Jag skulle kunna skriva en hel guidebok...
God Jul igen!
Palatsen uppe på kullen i all ära, men gå nedanför, längs med Circus och sväng in upp mot Forum, vid Velabro, och gå längs med kullen.
Längs med Circus finns de här stora valven, där det fanns shoppar och sånt. Lite längre fram, bakom kyrkan, ska det ha funnits ett bostadshus...eller fler.
Svänger man in till höger kan man kika in genom galler och se massor med kul. Hur länge har jag inte stått här och försökt att se något som kan avslöja att det är Lupercal?!
Fortsätter man sen upp mot Forum så kommer man till Vicus Tuscus och de shoppar och verkstäder som låg längs med den finaste kullen i hela Rom.
Mellan denna och Vicus Jugarius, den som gick från mellan Saturnustempel och Basilica Julia, låg en del bostadshus under republiken, och det ska ha varit här någonstans där Augustus bodde ända tills han blev vår förste kejsare. Och Graecostadium, slavmarknaden, låg oxå här någonstans. :)
Jag skulle kunna skriva en hel guidebok...
God Jul igen!
Ännu en gång...
..jag lägger mitt svar till dig här, Romfreak (jag vet ju inte vad du heter, mer än initialen M)... Det är ju trots allt kul med inlägg eller hur?
Jodå, Appia har/är ett prostitutionsstråk har jag hört. Jag har åkt därute på kvällen, men inte sett nån sån flicka faktiskt. Sitter man bara i en bil så känns det ganska säkert.
Jo du, Appia kan jag en del om. Hade en muntlig redovisning om romerska vägar för ett tag sen, och jag kan berätta massor! T.o.m hur de byggde de där vägarna... Och att Appia byggdes år 312 fvt... Jag var tyvärr aldrig längre ut än bara 100-150m från Cecilia Metellas mausoleum. Men, när jag var i Rom första gången var vi nere i San Callisto katakomberna och det var riktigt coolt! Det måste upplevas, helt klart.
Jo, Pantheons bronsportar är "a l'originale". Och väldigt fina!
Med Pantheons pelare, menar du då kolonnerna i själva Pantheon eller obelisken på piazzan? För obelisken kommer givetvis från Egypten, men kolonnerna vet jag faktiskt inte riktigt. Får ta och kolla upp det tror jag :)
Jo, den katolska kyrkan har "förstört" mycket i denna underbara stad. Som t.ex. att hugga bort eller täcka över alla penisar på hedniska statyer... Och använt de flesta monument som reservdelslager vid bygge av kyrkor och annat. Forum ser ju ut som det gör just bara därför. Tror inte de tog så mycket marmor från just Pantheon, men däremot allt guld från takets insida. Taket är fantastiskt även nu, och särskilt när man tänker på att allt är gjutet i ett stycke! I alla fall, guldet från taket använde man när man byggde baldakinen i Peterskyrkan... tänk på det när du ser midnattsmässan i morgon :)...
Lite synd tycker jag allt att det är med den har plundringen, men på något sätt tillhör det charmen i Rom. Tanken på att San Pietro är delvis byggd med rester av hedniska tempel, det är coolt! De kastade väl bara lite vigvatten på stenbitarna sen var det väl ok för dem att använda dem.
Precis bredvid Pantheon ligger det en liten kyrka (vid elefantobelisken) som heter 'Santa Maria sopra Minerva', och som är byggt ovanpå ett gammalt hedniskt Minervatempel... Att de använder en hednisk gud i titeln betyder antingen på att de hyser en viss vördnad för de gamla hedniska gudarna, eller att de vill visa att HA vi kan göra så här för vår religion är bättre!
På tal om kyrkor och plundring, så måste du se 'Santa Maria in Aracoeli'! Varenda kolonn är tagen från antika tempel runt om i staden, och ingen är den andra lik... Det är coolt! Och även den finaste kyrkan i hela staden.
Det är en stor del i Roms charm, det här med återvinningen.
Palatinen går på samma biljett som Forum, så man måste gå in antingen vid sydsidan, den mot Celio, eller vid Via dei Fori Imperiali... sen behöver man inte visa biljetten när man går upp på Palatinen. Den gäller ju till Colosseum oxå, så kasta inte den! :)
Det finaste/intressantaste på Palatinen? Hmmmmmmm...... Att titta ner i de stängda avdelningarna, ner i Cryptoporticus och i salar är häftigt. Augustus hus tycker jag är lite märkligt och har aldrig fått något grepp på. Det är pyttepyttesmå rum man ser. Jag vet att han bodde i ett anspråkslöst hus däruppe, men vet inte hur stort det var. Men de rum man ser är verkligen piccola. Får ta och kolla upp det!
En sak som är väldigt coolt och som triggat mig väldigt mycket är Lupercal, grottan där la Lupa ska ha diat Romulus och Remus. Den ligger i hörnan, bortom Romulus hydda och ner mot norra hörnet av Circus Maximus. Inte öppet eller nåt, men jag är ju snart arkeolog så då tänkte jag fixa in mig där :)
Men, det som är det allra finaste häruppe är utsikten över Circus och Aventinen. Man kan föreställa sig banan som den såg ut, man kan nästan höra de 190 000 (några källor säger runt 250-300 000) skogstokiga och vrålande romare och ser hästarna galoppera för allt vad de tyar... Man ser Aventinen med alla bostadhus och rök och känner nästan lukten från denna folktäta del av staden. Nästan som Suburra, fast nog trevligare.
Väldigt mysigt är oxå Farneses trädgårdar... lummigt och en oas där man slipper allt buller. Det kan man behöva ibland i en stad som denna. Hela Palatinen är faktiskt väldigt tyst.
Aventinen är oxå väldigt mysigt. Det finns en liten park, Parco degli Aranci, där man har en fin utsikt över floden och den andra sidan ända bort till Gianicolo. Man kan t.o.m. se Garibaldistatyn härifrån. Utanför parken ligger Clivo di Rocco Savello. Det är supermysigt där på kvällen! Där har det druckits många flaskor vin :)
Längre bort på kullen, mot Testaccio, ligger Cavalieri di Malta. Det är här det där nyckelhålet genom vilken man kan se Peterskyrkan finns. Coolt! Men akta dig för männen med kpist! :)
Sen bor ju Roberto Benigni här oxå, och bara det är ju värt ett besök!
Så ja, ett långt svar igen... ett långt inlägg. Jag undrar om någon annan mer än du verkligen orkar läsa det! :)
God Jul!
Jodå, Appia har/är ett prostitutionsstråk har jag hört. Jag har åkt därute på kvällen, men inte sett nån sån flicka faktiskt. Sitter man bara i en bil så känns det ganska säkert.
Jo du, Appia kan jag en del om. Hade en muntlig redovisning om romerska vägar för ett tag sen, och jag kan berätta massor! T.o.m hur de byggde de där vägarna... Och att Appia byggdes år 312 fvt... Jag var tyvärr aldrig längre ut än bara 100-150m från Cecilia Metellas mausoleum. Men, när jag var i Rom första gången var vi nere i San Callisto katakomberna och det var riktigt coolt! Det måste upplevas, helt klart.
Jo, Pantheons bronsportar är "a l'originale". Och väldigt fina!
Med Pantheons pelare, menar du då kolonnerna i själva Pantheon eller obelisken på piazzan? För obelisken kommer givetvis från Egypten, men kolonnerna vet jag faktiskt inte riktigt. Får ta och kolla upp det tror jag :)
Jo, den katolska kyrkan har "förstört" mycket i denna underbara stad. Som t.ex. att hugga bort eller täcka över alla penisar på hedniska statyer... Och använt de flesta monument som reservdelslager vid bygge av kyrkor och annat. Forum ser ju ut som det gör just bara därför. Tror inte de tog så mycket marmor från just Pantheon, men däremot allt guld från takets insida. Taket är fantastiskt även nu, och särskilt när man tänker på att allt är gjutet i ett stycke! I alla fall, guldet från taket använde man när man byggde baldakinen i Peterskyrkan... tänk på det när du ser midnattsmässan i morgon :)...
Lite synd tycker jag allt att det är med den har plundringen, men på något sätt tillhör det charmen i Rom. Tanken på att San Pietro är delvis byggd med rester av hedniska tempel, det är coolt! De kastade väl bara lite vigvatten på stenbitarna sen var det väl ok för dem att använda dem.
Precis bredvid Pantheon ligger det en liten kyrka (vid elefantobelisken) som heter 'Santa Maria sopra Minerva', och som är byggt ovanpå ett gammalt hedniskt Minervatempel... Att de använder en hednisk gud i titeln betyder antingen på att de hyser en viss vördnad för de gamla hedniska gudarna, eller att de vill visa att HA vi kan göra så här för vår religion är bättre!
På tal om kyrkor och plundring, så måste du se 'Santa Maria in Aracoeli'! Varenda kolonn är tagen från antika tempel runt om i staden, och ingen är den andra lik... Det är coolt! Och även den finaste kyrkan i hela staden.
Det är en stor del i Roms charm, det här med återvinningen.
Palatinen går på samma biljett som Forum, så man måste gå in antingen vid sydsidan, den mot Celio, eller vid Via dei Fori Imperiali... sen behöver man inte visa biljetten när man går upp på Palatinen. Den gäller ju till Colosseum oxå, så kasta inte den! :)
Det finaste/intressantaste på Palatinen? Hmmmmmmm...... Att titta ner i de stängda avdelningarna, ner i Cryptoporticus och i salar är häftigt. Augustus hus tycker jag är lite märkligt och har aldrig fått något grepp på. Det är pyttepyttesmå rum man ser. Jag vet att han bodde i ett anspråkslöst hus däruppe, men vet inte hur stort det var. Men de rum man ser är verkligen piccola. Får ta och kolla upp det!
En sak som är väldigt coolt och som triggat mig väldigt mycket är Lupercal, grottan där la Lupa ska ha diat Romulus och Remus. Den ligger i hörnan, bortom Romulus hydda och ner mot norra hörnet av Circus Maximus. Inte öppet eller nåt, men jag är ju snart arkeolog så då tänkte jag fixa in mig där :)
Men, det som är det allra finaste häruppe är utsikten över Circus och Aventinen. Man kan föreställa sig banan som den såg ut, man kan nästan höra de 190 000 (några källor säger runt 250-300 000) skogstokiga och vrålande romare och ser hästarna galoppera för allt vad de tyar... Man ser Aventinen med alla bostadhus och rök och känner nästan lukten från denna folktäta del av staden. Nästan som Suburra, fast nog trevligare.
Väldigt mysigt är oxå Farneses trädgårdar... lummigt och en oas där man slipper allt buller. Det kan man behöva ibland i en stad som denna. Hela Palatinen är faktiskt väldigt tyst.
Aventinen är oxå väldigt mysigt. Det finns en liten park, Parco degli Aranci, där man har en fin utsikt över floden och den andra sidan ända bort till Gianicolo. Man kan t.o.m. se Garibaldistatyn härifrån. Utanför parken ligger Clivo di Rocco Savello. Det är supermysigt där på kvällen! Där har det druckits många flaskor vin :)
Längre bort på kullen, mot Testaccio, ligger Cavalieri di Malta. Det är här det där nyckelhålet genom vilken man kan se Peterskyrkan finns. Coolt! Men akta dig för männen med kpist! :)
Sen bor ju Roberto Benigni här oxå, och bara det är ju värt ett besök!
Så ja, ett långt svar igen... ett långt inlägg. Jag undrar om någon annan mer än du verkligen orkar läsa det! :)
God Jul!
måndag 21 december 2009
Bara en fråga...
..till min vän 'Romfreak'...
I mitt inlägg om dragningskraft...vad menar du med...
"Kanske nästa år.....ja, kanske nästa år. Därför att året som kommer därefter är speciellt." Varför är det året speciellt? Jag måste få veta!
Jag lägger detta som ett eget inlägg eftersom chansen är större att du läser detta än kommentarer på det andra inlägget...
Ciao!
I mitt inlägg om dragningskraft...vad menar du med...
"Kanske nästa år.....ja, kanske nästa år. Därför att året som kommer därefter är speciellt." Varför är det året speciellt? Jag måste få veta!
Jag lägger detta som ett eget inlägg eftersom chansen är större att du läser detta än kommentarer på det andra inlägget...
Ciao!
söndag 20 december 2009
Snö!
Jag vet inte vad det är med mig. I vanliga fall gillar jag inte snö, eller vinter för den delen. Mest för att här i Skåne blir det bara slabb och slask av det.
Men, nu har vi snö, massor av snö (med Skåneögon sett) och jag fullkomligt älskar det!
Jag gillar den tysthet, det som dämpar stans vanliga brus, som kommer med den första snön. Och det ger mig lugn i kroppen, och den där känslan...
Idag ska jag ge mig ut och fotografera lite av min vinter!
Men, nu har vi snö, massor av snö (med Skåneögon sett) och jag fullkomligt älskar det!
Jag gillar den tysthet, det som dämpar stans vanliga brus, som kommer med den första snön. Och det ger mig lugn i kroppen, och den där känslan...
Idag ska jag ge mig ut och fotografera lite av min vinter!
Om dragningskraft
Konstigt det här med dragningskraft. Nu menar jag inte jordens, gravitationen, utan när man känner sig dragen åt ett visst håll, sak eller person. Jag har funderat på det här med att känna sig dragen åt en plats.
Jag har, så länge jag kan minnas, känt denna dragning till Rom (obviously). Och jag tänker på och drömmer om Rom varje dag; jag går runt i de trånga gränderna i Trastevere och Monti, jag sitter och svalkar mig i skuggan av Colosseum. Jag går runt i palatsen på Palatinen och försöker hitta en väg in i de förbjudna avdelningarna. Jag tittar på schackrutorna på trapporna till Basilica Julia. Jag står på Piazza Venezia med Victor Emmanuel i ryggen och ser rakt upp till Piazza del Popolo. Jag står på Area Sacra och ser de hemlösa katterna och portiken bakom vilken Caesar blev nerstucken. Ja, you get the picture.
Känslan jag har när jag är i Rom, eller då jag bara tänker på den, gör mig komplett på något vis. Jag känner mig hemma där.
En annan plats som ger mig nästan samma känsla är delstaten Washington i USA. Ända sen grungen har jag velat åka till Seattle. Men jag vill åka runt och upptäcka naturen, småstäderna...allt! Om ni har sett Twilightfilmerna, så kan jag säga att de utspelar sig i Washington. Inspelade delvis i Canada tror jag, men det spelar ingen roll här nu. Jag har sett den första filmen ett par gånger, och den andra två gånger. I fredags kväll tittade jag på den första igen, och detta enbart för att njuta av naturen och omgivningen. Och jag fick den där känslan i kroppen, den där som gör mig lugn och lycklig.
Ett annat ställe som jag känner mig väldigt dragen till är Mellanöstern.
Jag förstår inte riktigt själv. Jag har alltid varit den rastlösa typen, och känner mig lätt instängd. Jag flyttade från den gamla hålan till Malmö just av den anledningen. I öppna landskap, det är där jag vill bo. Eller ville. Och i och med att man är uppväxt på landet, så tänkte jag att det kanske skulle vara svårt att bo i en stad. Men, Malmö med alla parker och lummighet passade mig som handen i handsken. Har bott här i snart 6år nu, och börjar tröttna lite.
För ett par veckor sen åkte jag hem till min bror som bor i skogen utanför hålan. Och det var härligt! Jag ville bara vara. Och jag ville ut och gå i skogen. Jag och min svägerska började dagen med att ta en snabbrunda med hundarna, men när vi var hemma igen ville jag bara ha mer. Jag ville ut där igen.
Jag har, så länge jag kan minnas, känt denna dragning till Rom (obviously). Och jag tänker på och drömmer om Rom varje dag; jag går runt i de trånga gränderna i Trastevere och Monti, jag sitter och svalkar mig i skuggan av Colosseum. Jag går runt i palatsen på Palatinen och försöker hitta en väg in i de förbjudna avdelningarna. Jag tittar på schackrutorna på trapporna till Basilica Julia. Jag står på Piazza Venezia med Victor Emmanuel i ryggen och ser rakt upp till Piazza del Popolo. Jag står på Area Sacra och ser de hemlösa katterna och portiken bakom vilken Caesar blev nerstucken. Ja, you get the picture.
Känslan jag har när jag är i Rom, eller då jag bara tänker på den, gör mig komplett på något vis. Jag känner mig hemma där.
En annan plats som ger mig nästan samma känsla är delstaten Washington i USA. Ända sen grungen har jag velat åka till Seattle. Men jag vill åka runt och upptäcka naturen, småstäderna...allt! Om ni har sett Twilightfilmerna, så kan jag säga att de utspelar sig i Washington. Inspelade delvis i Canada tror jag, men det spelar ingen roll här nu. Jag har sett den första filmen ett par gånger, och den andra två gånger. I fredags kväll tittade jag på den första igen, och detta enbart för att njuta av naturen och omgivningen. Och jag fick den där känslan i kroppen, den där som gör mig lugn och lycklig.
Ett annat ställe som jag känner mig väldigt dragen till är Mellanöstern.
Jag förstår inte riktigt själv. Jag har alltid varit den rastlösa typen, och känner mig lätt instängd. Jag flyttade från den gamla hålan till Malmö just av den anledningen. I öppna landskap, det är där jag vill bo. Eller ville. Och i och med att man är uppväxt på landet, så tänkte jag att det kanske skulle vara svårt att bo i en stad. Men, Malmö med alla parker och lummighet passade mig som handen i handsken. Har bott här i snart 6år nu, och börjar tröttna lite.
För ett par veckor sen åkte jag hem till min bror som bor i skogen utanför hålan. Och det var härligt! Jag ville bara vara. Och jag ville ut och gå i skogen. Jag och min svägerska började dagen med att ta en snabbrunda med hundarna, men när vi var hemma igen ville jag bara ha mer. Jag ville ut där igen.
fredag 18 december 2009
Fredagsmys!
Serrano, feta och marinerade vitlöksklyftor...aaaaahhhh!
Bra film - check!
Just nu E.T som jag älskar och som fortfarande är en av mina favoriter.
Senare...nja, det får vi se.
En sak är säker... nu är det ryggläge på soffan som gäller. Imorgon är det jobb, och det är ju sista helgen innan jul. Gissa om man får slita häcken av sig! Hoppas det på ett sätt. Det är ju faktiskt rätt kul när man har att göra på jobb.
Så ja... Ha en trevlig helg!
torsdag 17 december 2009
This is the season to be jolly...falalalala lalalala...
Jo men, så var det snart jul igen. Tycker det känns lite märkligt faktiskt om jag ska vara helt ärlig. Men, jul är jul!
I vanliga fall brukar jag vara helt sönderstressad lagom till mitten av december, och när julafton väl kommer så vill jag bara få det överstökat. I år har jag inte haft det lika stressigt (jobbmässigt i alla fall), och känner att jag faktiskt ser framemot julen lite. Det är ju rätt mysigt! Men, julpynt har jag inte satt upp nåt. Jag har en adventsljusstake och två ljusgranar i fönstret...That´s it! Och det kommer inte bli nåt mer heller tror jag. Har ju haft fullt med julsaker på jobb sen i mitten av oktober, så mitt hem, min borg, får vara en tomtefri zon i år!
Gran brukar jag inte ha. Dels, för att det inte får plats en i min lägenhet, och dels för att katterna bara hade förstört den. Men i år funderar jag på att köpa en... Men... kanske mest bara för att jag är lite småkär i killen som säljer dem! Hihi!
Just idag ligger det t.o.m snö över Malmö, och det är såååå mysigt! Kallt som fasiken, men mysigt.
I vanliga fall brukar jag vara helt sönderstressad lagom till mitten av december, och när julafton väl kommer så vill jag bara få det överstökat. I år har jag inte haft det lika stressigt (jobbmässigt i alla fall), och känner att jag faktiskt ser framemot julen lite. Det är ju rätt mysigt! Men, julpynt har jag inte satt upp nåt. Jag har en adventsljusstake och två ljusgranar i fönstret...That´s it! Och det kommer inte bli nåt mer heller tror jag. Har ju haft fullt med julsaker på jobb sen i mitten av oktober, så mitt hem, min borg, får vara en tomtefri zon i år!
Gran brukar jag inte ha. Dels, för att det inte får plats en i min lägenhet, och dels för att katterna bara hade förstört den. Men i år funderar jag på att köpa en... Men... kanske mest bara för att jag är lite småkär i killen som säljer dem! Hihi!
Just idag ligger det t.o.m snö över Malmö, och det är såååå mysigt! Kallt som fasiken, men mysigt.
måndag 14 december 2009
Förresten...
Jag hörde om Silvio Berlusconi och att han fått en souvenir av Il Duomo kastad på sig, så att hans näsa knäcktes och två tänder blev utslagna...
Är jag en dålig människa som tycker att det är lite kul och komiskt?
Ja du, Silvio... ancora una volta till plastikkirugen!
:)
Är jag en dålig människa som tycker att det är lite kul och komiskt?
Ja du, Silvio... ancora una volta till plastikkirugen!
:)
Inte tappa fokus...
Har tagit mig upp igen... i stående läge och känner mig helt ok. Var inte särskilt under isen, kanske bara liggandes på den... Men, jag har varken tid eller lust att tappa fokus just nu, och därför tänker jag inte göra det.
Vissa saker plågar mig fortfarande, som mina föräldrar och deras sjukdomar, men där har jag mina älskade älskade bröder att bolla med. Och det kommer att lösa sig snart, det vet jag.
Nu är det dags för mig att skriva uppsats! Jag ska skriva om kulten av Sol Invictus... jäkligt intressant faktiskt. Kanske jag publicerar den här sen!? Om nån vill läsa den då :)...
Ha det fint vännerna!
Vissa saker plågar mig fortfarande, som mina föräldrar och deras sjukdomar, men där har jag mina älskade älskade bröder att bolla med. Och det kommer att lösa sig snart, det vet jag.
Nu är det dags för mig att skriva uppsats! Jag ska skriva om kulten av Sol Invictus... jäkligt intressant faktiskt. Kanske jag publicerar den här sen!? Om nån vill läsa den då :)...
Ha det fint vännerna!
onsdag 9 december 2009
...
Jag är väldigt förvirrad... Allt som hänt mig den senaste tiden, och som påverkat mig, har lämnat mig helt blank.
Jag vet allvarligt talat inte hur och vad jag känner. Detta är väldigt förvirrande för mig, för jag är väldigt medveten om hur jag känner mest hela tiden...
Men nu... för första gången i hela mitt liv...
Jag vet allvarligt talat inte hur och vad jag känner. Detta är väldigt förvirrande för mig, för jag är väldigt medveten om hur jag känner mest hela tiden...
Men nu... för första gången i hela mitt liv...
måndag 7 december 2009
...
Allting är tungt och mörkt och kallt.
Som en hand håller mig nere och kontrollerar
mina tankar och bedövar dem. Jag är bedövad.
En droppe som fått bägaren att rinna över...trodde jag.
Men jag är bara tom, ett svart hål, en tom kaffekopp...
ångesten kommer krypande... jag slår bort den så mycket
jag bara kan, fäktar för mitt liv. Men den ligger och lurar
på mig.
Och jag känner mig instängd.
Och rastlös.
Som alltid...
Att man ska förlora så mycket.
Som en hand håller mig nere och kontrollerar
mina tankar och bedövar dem. Jag är bedövad.
En droppe som fått bägaren att rinna över...trodde jag.
Men jag är bara tom, ett svart hål, en tom kaffekopp...
ångesten kommer krypande... jag slår bort den så mycket
jag bara kan, fäktar för mitt liv. Men den ligger och lurar
på mig.
Och jag känner mig instängd.
Och rastlös.
Som alltid...
Att man ska förlora så mycket.
Måndag morgon...
Och jag undrar hur trött man kan bli!
Min kropp är tung, orkar knappt lyfta armarna. Snurrig. Känner av gravitationen... och att jorden snurrar...
...
Min kropp är tung, orkar knappt lyfta armarna. Snurrig. Känner av gravitationen... och att jorden snurrar...
...
onsdag 2 december 2009
Denna vill jag ha i julklapp...
Den heter Eda och finns på Bolagret... Har haft mina ögon på den i flera år, och nu när jag funderar på att skaffa mig en sån så ska den utgå! Typiskt va?! De har en kvar här i stan, deras skyltex, men de säljer inte ut den... Den kostar 3000:- och jag kan ju tycka att det är lite mycket för en fåtölj, men tydligen kostar fåtöljer så mycket... och mer oxå. Originalet till denna fåtöljen heter Bamse och är givetvis dansk...som alla andra coola möbler. De är bra på det där, danskarna. I alla fall, Bamse gjordes första gången 1951, och har visst varit borta ett tag, men är nu tillbaka igen, och kostar runt 97 000 danska kronor. Sjukt va?!
Då känns 3000:- plötsligt inte så dyrt.
måndag 30 november 2009
Som en blixt...
..från en lite grå himmel slog han till... Igår när jag skrev satt Zlatan på bänken, och en stund efter jag skrivit klart fick han komma in. Och han var inne i 4 minuter innan han fick den där perfekta crossbollen av Dani Alves och satte den med vänsterfoten rakt in bredvid Casillas... Och som jag jublade!!!
Han är fantastisk den där Zlatan...
Tråkigt bara, jag läste att det tydligen är någon spricka mellan honom och Messi. Messi skulle ha känt sig hotad av honom eller vad det nu handlade om, men jag vet inte det. Verkar märkligt. De är ju ett fantastiskt anfallspar tillsammans de där två... Tror nog Henry ska känna sig mer hotad i så fall... han var kass igår!
Rymde från pluggandet för en stund sen, och det är väl dags att återgå till den där märkligt upphetsande fångenskapen... :)
Ciao!
(Bilden på den inte så vackre killen med det underbara leendet kommer från:
http://cache.daylife.com/imageserve/0gcqcK68ml49y/610x.jpg)
söndag 29 november 2009
Som ett ljus i mörkret...
Det är 1:a advent idag... stakarna är uppe i nästan varenda fönster här där jag bor, och skapar den här myskänslan vi väntat så länge på. Enstaka lampor i fönster kan man väl se lite när som antar jag, men det är något visst med ljusstakar och stjärnor.
Jag har satt upp en enda stake... mest för att det känns löjligt att ha en för varje fönster i min etta. I rummet har jag sammanlagt 3 stora fönster, men de sitter ju liksom ihop. Och med en i varje hade det sett jättemärkligt ut tror jag.
Näh, så jag kör på en, en stor fin i ek.
Sen har jag två små guldiga ljusgranar, koner med ljus i om man så vill. De älskar jag, och skulle kunna ha uppe hela vinterhalvåret.
Vinterhalvåret... bara lyssna. VINTERHALVÅR! Vi har alltså vinter i ett halvår!!! Konstigt att folk blir deprimerade? Näh, inte särskilt... lite ångestframkallande faktiskt.
En annan sak som just nu kan ge mig en gnutta ångest är att jag har tenta på torsdag... Om antiken innan antiken och efter och omvärlden runt Grekland och Rom... Inte det största området, men väldigt mycket folk och olika kulturer att hålla koll på... Nåja, jag ska försöka att lura ångesten och bara ta det lugnt. Får se hur det fungerar.
Som ett ljus i detta halvårslånga mörker är det matchernas match idag. För er som inte har en aning om vad jag menar, så menar jag EL CLÁSICO! Världens kanske två bästa klubblag som möts, och det kan nästan inte bli bättre än så här. Inte när det gäller fotboll i alla fall.
Det finns de här vanliga derbyna, som t.ex. Roma-Lazio, Milan-Inter, Chelsea-Arsenal och MFF-HIF... Och derbyn är intressanta och roliga att se, för båda lagen ger verkligen allt de kan för att vinna. För att sätta det andra laget och dess supportrar på plats, och visa vem som är bäst.
Men, Barca-Real är något helt annat... Det är giganternas kamp, en föreställning där alla stjärnor vill avgöra... Det kan ju tänkas att det kan bli för mycket, men ack nej... Det är alldeles underbart att se! Tänk Kaká, C Ronaldo, Casillas, Messi, Henry, Zlatan, Puyol... ALLA PÅ SAMMA PLAN!!! Ja, för er som kanske inte är så fotbollsnördiga så kanske det inte spelar någon som helst roll...
Men för mig, just idag, är det mitt ljus i mörkret.
(Ska tillägga att Zlatan fortfarande sitter på bänken just nu... Hoppas han får komma in och avgöra i andra :) )
Jag har satt upp en enda stake... mest för att det känns löjligt att ha en för varje fönster i min etta. I rummet har jag sammanlagt 3 stora fönster, men de sitter ju liksom ihop. Och med en i varje hade det sett jättemärkligt ut tror jag.
Näh, så jag kör på en, en stor fin i ek.
Sen har jag två små guldiga ljusgranar, koner med ljus i om man så vill. De älskar jag, och skulle kunna ha uppe hela vinterhalvåret.
Vinterhalvåret... bara lyssna. VINTERHALVÅR! Vi har alltså vinter i ett halvår!!! Konstigt att folk blir deprimerade? Näh, inte särskilt... lite ångestframkallande faktiskt.
En annan sak som just nu kan ge mig en gnutta ångest är att jag har tenta på torsdag... Om antiken innan antiken och efter och omvärlden runt Grekland och Rom... Inte det största området, men väldigt mycket folk och olika kulturer att hålla koll på... Nåja, jag ska försöka att lura ångesten och bara ta det lugnt. Får se hur det fungerar.
Som ett ljus i detta halvårslånga mörker är det matchernas match idag. För er som inte har en aning om vad jag menar, så menar jag EL CLÁSICO! Världens kanske två bästa klubblag som möts, och det kan nästan inte bli bättre än så här. Inte när det gäller fotboll i alla fall.
Det finns de här vanliga derbyna, som t.ex. Roma-Lazio, Milan-Inter, Chelsea-Arsenal och MFF-HIF... Och derbyn är intressanta och roliga att se, för båda lagen ger verkligen allt de kan för att vinna. För att sätta det andra laget och dess supportrar på plats, och visa vem som är bäst.
Men, Barca-Real är något helt annat... Det är giganternas kamp, en föreställning där alla stjärnor vill avgöra... Det kan ju tänkas att det kan bli för mycket, men ack nej... Det är alldeles underbart att se! Tänk Kaká, C Ronaldo, Casillas, Messi, Henry, Zlatan, Puyol... ALLA PÅ SAMMA PLAN!!! Ja, för er som kanske inte är så fotbollsnördiga så kanske det inte spelar någon som helst roll...
Men för mig, just idag, är det mitt ljus i mörkret.
(Ska tillägga att Zlatan fortfarande sitter på bänken just nu... Hoppas han får komma in och avgöra i andra :) )
lördag 28 november 2009
Rosyln
Up with your turret
Aren't we just terrified?
Shale, screen your worry from what you won't ever find
Don't let it fool you
Don't let it fool you...down
Down's sitting round, folds in the gown
Sea and the rock below
Cocked to the undertow
Bones blood and teeth erode, with every crashing node
Wings wouldn't help you
Wings wouldn't help you...down
Down fills the ground, gravity's proud
You barely are blinking
Wagging your face around
When'd this just become a mortal home?
Won't, won't, won't, won't
Won't let you talk me
Won't let you talk me…down
Will pull it taut, nothing let out
Aren't we just terrified?
Shale, screen your worry from what you won't ever find
Don't let it fool you
Don't let it fool you...down
Down's sitting round, folds in the gown
Sea and the rock below
Cocked to the undertow
Bones blood and teeth erode, with every crashing node
Wings wouldn't help you
Wings wouldn't help you...down
Down fills the ground, gravity's proud
You barely are blinking
Wagging your face around
When'd this just become a mortal home?
Won't, won't, won't, won't
Won't let you talk me
Won't let you talk me…down
Will pull it taut, nothing let out
torsdag 26 november 2009
Mina "katter"...
..ja, det fick bli "katter" för ibland vet jag helt ärligt inte. De är ju såklart katter i den bemärkelsen att de mjauar, äter och sover...precis som en katt ska. Men de har en hel del andra konstiga saker för sig.
Vännen, den gamle, han älskar oliver. Det räcker med att jag bara rör burken inne i kylen för att han kommer och vill ha. När han väl får en, så kelar han med den, leker lite med den, slickar på den, och förhoppningsvis äter han upp den till slut. Nån gång har jag hittat en väldigt torr, ihopskrynklad oliv under soffan... Och när han då ätit upp den, så går han på mina fingrar, även om jag tvättat dem... Knäckebröd är en annan grej som Vännen gillar...
Larsson, den lille, han gillar fetaost...
Båda två gillar såklart kattmynta godis... de brukar få ett par bitar var, en bra bit ifrån varandra. De älskar det, och blir helt knarkade av det. Stora pupiller, åmar sig på golvet, sen efter en stund börjar de slåss...
Häromdagen hade jag varit inne i stan, och handlat på "L´herbier de Provence", och kom hem med en påse Herbes de Provence och en liten påse Valeriana-te. Larsson, framme och nyfiken som alltid, blir helt tokig när han känner lukten av örterna... Han börjar kela med den, biter i den och tar den mellan sina framtassar och river på den med baktassara, ni vet så som katter gör... I alla fall, sen kommer Vännen och det är kattmyntan all over again - båda två helt knarkade och sen börjar de slåss om påsen! Jag tror att där är mynta i den örtblandningen, och det kanske kan förklara en del.
Men, det som de verkar gå igång mest på är det här teet jag köpte. Det ska vara lugnande, avstressande, mot magknip och ska hjälpa en att sova... för människor i alla fall... tydligen inte för katter. Jag sitter här med en kopp te nu, och båda katterna svansar runt mina ben... Helt tokiga!
Jag lyckades spela in en liten snutt när jag skulle brygga mitt te... kolla filmen här ovanför, och så kanske ni förstår vad det är som får mig att undra...
För övrigt måste jag tillägga att de gillar inte fisk eller räkor i någon form...
Vännen, den gamle, han älskar oliver. Det räcker med att jag bara rör burken inne i kylen för att han kommer och vill ha. När han väl får en, så kelar han med den, leker lite med den, slickar på den, och förhoppningsvis äter han upp den till slut. Nån gång har jag hittat en väldigt torr, ihopskrynklad oliv under soffan... Och när han då ätit upp den, så går han på mina fingrar, även om jag tvättat dem... Knäckebröd är en annan grej som Vännen gillar...
Larsson, den lille, han gillar fetaost...
Båda två gillar såklart kattmynta godis... de brukar få ett par bitar var, en bra bit ifrån varandra. De älskar det, och blir helt knarkade av det. Stora pupiller, åmar sig på golvet, sen efter en stund börjar de slåss...
Häromdagen hade jag varit inne i stan, och handlat på "L´herbier de Provence", och kom hem med en påse Herbes de Provence och en liten påse Valeriana-te. Larsson, framme och nyfiken som alltid, blir helt tokig när han känner lukten av örterna... Han börjar kela med den, biter i den och tar den mellan sina framtassar och river på den med baktassara, ni vet så som katter gör... I alla fall, sen kommer Vännen och det är kattmyntan all over again - båda två helt knarkade och sen börjar de slåss om påsen! Jag tror att där är mynta i den örtblandningen, och det kanske kan förklara en del.
Men, det som de verkar gå igång mest på är det här teet jag köpte. Det ska vara lugnande, avstressande, mot magknip och ska hjälpa en att sova... för människor i alla fall... tydligen inte för katter. Jag sitter här med en kopp te nu, och båda katterna svansar runt mina ben... Helt tokiga!
Jag lyckades spela in en liten snutt när jag skulle brygga mitt te... kolla filmen här ovanför, och så kanske ni förstår vad det är som får mig att undra...
För övrigt måste jag tillägga att de gillar inte fisk eller räkor i någon form...
måndag 23 november 2009
En längtan...
Jag läste en fotbollsblogg, eller en spelblogg, av Henrik Ingvarsson för Fotbollskanalen.se. Han är romanista, och skrev om Totti och hans återkomst i helgen och det hattrick han gjorde. Där fanns bilder från Olimpico, och viftande flaggor och halsdukar. Inget ljud, men jag hörde sångerna. "Roma, roma, roma, core de sta citt'a, unico grande amore, de tanta e tanta gente, m'ai fatto in ammorá"... Han skrev om att han och en vän gick till Trattoria Romana i Monti, till ett gammalt pars restaurang. Ägaren är laziale, men det brydde han sig inte om. Härligt när kärleken är till fotbollen är större än hatet mellan lagen.
Även här hade han bilder, den där Henrik.
Jag blir sjuk... Sist jag var i Rom, i slutet av oktober, var det tredje gången för i år som jag var där. Och jag tänkte oxå, att nu får det räcka för ett litet tag. Jag känner väl inte staden som min egen bakficka, men ändå ganska bra tycker jag. Jag kan gatorna, jag vet var man ska gå, jag vet var man inte ska gå, jag vet de vackra utsiktsplatserna, jag vet var man hittar det riktiga, det genuina Rom... Och gud va längtar dit igen! Denna stad som fyller 2763 år den 21 april 2010... denna skitiga och stökiga stad. Denna stad som är konstant invaderad av turister. Denna motsägelsefulla stad. Kontrasterna. Den vackra romanescon. Gud va jag älskar den!
M'ai fatto in ammorá.... (du har gjort mig förälskad)
(adress till bloggen: http://italien.spel.fotbollskanalen.se/)
Även här hade han bilder, den där Henrik.
Jag blir sjuk... Sist jag var i Rom, i slutet av oktober, var det tredje gången för i år som jag var där. Och jag tänkte oxå, att nu får det räcka för ett litet tag. Jag känner väl inte staden som min egen bakficka, men ändå ganska bra tycker jag. Jag kan gatorna, jag vet var man ska gå, jag vet var man inte ska gå, jag vet de vackra utsiktsplatserna, jag vet var man hittar det riktiga, det genuina Rom... Och gud va längtar dit igen! Denna stad som fyller 2763 år den 21 april 2010... denna skitiga och stökiga stad. Denna stad som är konstant invaderad av turister. Denna motsägelsefulla stad. Kontrasterna. Den vackra romanescon. Gud va jag älskar den!
M'ai fatto in ammorá.... (du har gjort mig förälskad)
(adress till bloggen: http://italien.spel.fotbollskanalen.se/)
lördag 21 november 2009
Nymåne!
Igår var jag, Veronica, Lior, Jenny och Fredrik och kollade på New Moon tillsammans med 600 skrikande tonåringar. En upplevelse som både gav mig rysningar, glädje och ett par hopp i stolen när de utan förvarning bara skriker rakt ut.
I alla fall, det var min 30års present till min bästa vän, Veronica. Hon fick biokväll, med allt vad det innebär, och egentligen ingick en middag oxå men den hanns ej med igår. Den tar vi en annan gång.
Filmen då... Jo, den var bra. Jag har en liten svaghet för såna här filmer, och jag älskar vampyrer. Tror att jag ska bli en! Hehe!
Filmen handlar, precis som den första, om Bella och Edward och deras komplicerade kärlek. Och vampyrer och varulvar! Om kärlek! Om frustration. Om tvivel. Om tvekan. Om att inte kunna leva utan varandra.
Och jag gillar den!
Jacob pumpar upp sig ordentligt i denna filmen, och får en så jädrans snygg kropp. Fint fint fint! Och alla fjortisarna skrek för fulla halsar när han visade sig i bar överkropp.
Sen visade Edward sig i bar överkropp...men inga fjortisar skrek då. Men jag tror jag tappade andan i ett par sekunder. Han är mer slank och naturlig (så naturlig en vampyr kan bli :) ), lite scruffy och inte så vältränad. Man kan ana rutor där nånstans, men det är ingen tvättbräda. Och det är så jädrans sexigt!!! I like!
Bilden kommer från:
http://www.examiner.com/x-27061-LA-Movie-Examiner~y2009m10d26-Robert-Pattinson-well-Edward-Cullen-has-been-voted-1-movie-vampire
Märkligt...
Det där vaccinet...
I tisdags mådde jag konstigt på dagen, sen på kvällen kom febern krypande.
I onsdags stannade jag hemma för att jag var helt slut i hela kroppen.
Tog sprutan i vänster arm och har varit väldigt öm där. I fredags morse var jag bara öm precis runt sticket, och några timmar senare var det borta. Men, då började jag få ont i höger arm istället. Trodde först att jag hade sträckt mig på nåt konstigt sätt, men Fredrik på jobb sa att det kunde va en biverkning.
Och nu har det oxå gått över...
Skönt!
Konstigt det här med biverkningarna egentligen... en kompis hade fått ont i benet eller foten eller vad han nu sa!
I tisdags mådde jag konstigt på dagen, sen på kvällen kom febern krypande.
I onsdags stannade jag hemma för att jag var helt slut i hela kroppen.
Tog sprutan i vänster arm och har varit väldigt öm där. I fredags morse var jag bara öm precis runt sticket, och några timmar senare var det borta. Men, då började jag få ont i höger arm istället. Trodde först att jag hade sträckt mig på nåt konstigt sätt, men Fredrik på jobb sa att det kunde va en biverkning.
Och nu har det oxå gått över...
Skönt!
Konstigt det här med biverkningarna egentligen... en kompis hade fått ont i benet eller foten eller vad han nu sa!
tisdag 17 november 2009
Usch...
..mår lite kasst och kymigt idag.
Är jätteöm i armen runtom där de stack mig, och nu känner jag febern komma smygande...och är lite yr och jävligt trött.
Inte helt oväntat, eftersom de faktiskt sprutar in lite gris i dig, och där finns massor av biverkningar... Än så länge kan jag bocka av 3 klara, och bara vänta på den fjärde.
Nu ska jag bädda ner mig i soffan och tycka synd om mig själv precis hela kvällen...
Är jätteöm i armen runtom där de stack mig, och nu känner jag febern komma smygande...och är lite yr och jävligt trött.
Inte helt oväntat, eftersom de faktiskt sprutar in lite gris i dig, och där finns massor av biverkningar... Än så länge kan jag bocka av 3 klara, och bara vänta på den fjärde.
Nu ska jag bädda ner mig i soffan och tycka synd om mig själv precis hela kvällen...
måndag 16 november 2009
Så där ja...
Då har man varit och fått vaccinet! Så nu har jag fullt skydd mot svininfluensan och annat svineri. :)
Det kändes lite konstigt när jag fick sprutan. Man är van vid att få en spruta i armvecket (blodprov), och då känner man ju riktigt hur de är inne i kroppen på en. Den här sprutan tar de i överarmen, och det sticker inte ens till. Sen det som kändes skumt var att det kändes bara som att de stack in genom skinnet och sen tryckte lite och så var det klart. Kändes inte som en spruta alls...
Men, jag bölar inte. Nu är det gjort! Och jag tycker faktiskt att alla ska göra det. Vissa säger att de inte vill göra det för att det inte är tillräckligt testat, att man kan bli sjuk av det, att där är kvicksilver i det osv... Först, klart det inte är tillräckligt testat...Det är ju ett nytt vaccin!!! Sen...ja, du blir sjuk av det...kanske. Alla blir inte sjuka av det, och blir man det så går det över på en dag eller två. Sen det där med kvicksilver... Jag läste nånstans att man får precis lika mycket kvicksilver i sig när man dricker vanlig jos...
Klart att jag har tagit vaccinet för mig själv. Jag vill ju inte ha svininfluensa! Men, jag tar det framförallt för att jag inte vill smitta någon annan. Man träffar ju mycket folk varje dag; ute på stan, på bussen, tåget, på Universitetet, på jobb osv. Sen alla små barn man träffar... kompisars små söta barn och älsklingens lilla Haley. Jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag hade smittat någon av dem.
Så, denna spruta har jag tagit för alla jag träffar varje dag! Vaschego Svärje!
:)
(Och än så länge har jag inte märkt så mycket av biverkningarna, förutom att jag är lite öm i armen)
Det kändes lite konstigt när jag fick sprutan. Man är van vid att få en spruta i armvecket (blodprov), och då känner man ju riktigt hur de är inne i kroppen på en. Den här sprutan tar de i överarmen, och det sticker inte ens till. Sen det som kändes skumt var att det kändes bara som att de stack in genom skinnet och sen tryckte lite och så var det klart. Kändes inte som en spruta alls...
Men, jag bölar inte. Nu är det gjort! Och jag tycker faktiskt att alla ska göra det. Vissa säger att de inte vill göra det för att det inte är tillräckligt testat, att man kan bli sjuk av det, att där är kvicksilver i det osv... Först, klart det inte är tillräckligt testat...Det är ju ett nytt vaccin!!! Sen...ja, du blir sjuk av det...kanske. Alla blir inte sjuka av det, och blir man det så går det över på en dag eller två. Sen det där med kvicksilver... Jag läste nånstans att man får precis lika mycket kvicksilver i sig när man dricker vanlig jos...
Klart att jag har tagit vaccinet för mig själv. Jag vill ju inte ha svininfluensa! Men, jag tar det framförallt för att jag inte vill smitta någon annan. Man träffar ju mycket folk varje dag; ute på stan, på bussen, tåget, på Universitetet, på jobb osv. Sen alla små barn man träffar... kompisars små söta barn och älsklingens lilla Haley. Jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag hade smittat någon av dem.
Så, denna spruta har jag tagit för alla jag träffar varje dag! Vaschego Svärje!
:)
(Och än så länge har jag inte märkt så mycket av biverkningarna, förutom att jag är lite öm i armen)
tisdag 10 november 2009
MBT!
Massai Barefoot Technology... innebär att man går som en massai. De kan ju gå hur långt som helst varje dag utan att bli trötta i fötterna. En annan är ju mer än lagom slut i sina bara man varit i Rom en dag ;).
De här skorna då... jo, en arbetskamrat har ett par och hon hyllar dem mycket. Och man ser hur rak i ryggen hon är och hon har slutat få ont i ryggen efter en hel arbetsdag och mår bättre i hela kroppen.
Själv ska jag införskaffa ett par. Jag har märkt den senaste tiden att jag har fått tillbaka mitt onda i svanken och rumpan. Och, detta leder till att jag sjunker ihop och håller in rumpan, och får jättekonstig hållning.
Skorna ska stärka musklerna i magen och ryggen (och rumpan) så man får en bra hållning. Skorna ska även göra så att man inte belastar höft och knä benen och senorna lika mycket genom att muskulaturen ska ge stöttning i stället.
Sulan är rundad och tjock för att skapa instabilitet som små muskler i kroppen korrigerar. Känslan som man får är att det inte går att hänga utan man måste stå rakt.
Har oxå hört att i och med att de anstränger musklerna på ett annat sätt, så ökar de fettförbränningen... och det kan ju bara vara bra! Mer kanelbullar till mig! :)
Nackdelar finns det väl oxå, som med allt annat. De kan slita på knäna om man går fel i dem (hur man nu ska kunna göra det) och träningsvärk.
I lördags var jag och Linda på stan en liten sväng, och vi gick och tittade på skor. Då hittade jag ett par som heter RYN, som är en lite billigare kopia på MBT. Jag testade en sko, högerskon, och gick fram och tillbaka i butiken med dem, kanske 3-4 m fram och tillbaka. Och igår kände jag av en konstig känsla i min högra skinka och högra lår...en känsla jag kände igen, men inte känt på länge - TRÄNINGSVÄRK! Herrejisses va jag måste va otränad! Men det visar ju bara hur effektiva de är...
MBT är ganska dyra, runt 2500:-, men jag tror att det är värt det. Man får ju se det som en investering i livet, för sitt välbefinnande och för sin kropp. Min kropp är ju mitt hem, och mår den inte bra, då mår inte jag bra heller.
Näh, jag ska ha ett par MBT!
fredag 6 november 2009
Nöff nöff
Den där svininfluensan... Jag har inte tagit den på så stort allvar kan jag säga. Vadå, det dör ju folk varenda år i influensan, varför skulle denna vara annorlunda? Jag tror det är lite för uppskrivet av media, och då blir jag genast lite motvalls. Men, varför skulle det sättas igång en massvaccination om det var en vanlig influensa? Och jag ska definitivt vaccinera mig! Inte så mycket för min egen skull som för de som jag träffar varje dag, genom jobb, vänner, kursare, pendlare, gamlingar i mataffären, barn... Jag skulle aldrig förlåta mig själv om någon jag varit i kontakt med skulle få influensan av mig, bli jättesjuk och dö.
Alla biverkningar då. Ja, vissa vill inte ta vaccinet för alla biverkningar, och för att där finns kvicksilver i osv. Men, jag läste nånstans att man får precis lika mycket kvicksilver i sig om man dricker 1 liter jos.
Och biverkningar...ja, det är väl klart det finns biverkningar, men finns inte det i varenda medicin man får hos farbror doktorn?
Ja, jag ska i alla fall ta vaccinet! Förhoppningsvis blir det redan v47.
Nu väntar jag bara på att jag ska få en tid...
Alla biverkningar då. Ja, vissa vill inte ta vaccinet för alla biverkningar, och för att där finns kvicksilver i osv. Men, jag läste nånstans att man får precis lika mycket kvicksilver i sig om man dricker 1 liter jos.
Och biverkningar...ja, det är väl klart det finns biverkningar, men finns inte det i varenda medicin man får hos farbror doktorn?
Ja, jag ska i alla fall ta vaccinet! Förhoppningsvis blir det redan v47.
Nu väntar jag bara på att jag ska få en tid...
torsdag 5 november 2009
Energi
Just för tillfället har jag väldigt svårt att piggna till. Jag är liksom trött mestadels av tiden. Eller, inte så att jag vill sova hela tiden, men i alla fall sitta ner, eller ligga på soffan.
Jag vet inte om det är för allt mörker som sluter sig kring en vid denna årstiden, eller vad det är. Jag gillar ju hösten, och tycker det är supermysigt när det blir mörkt tidigt och är ruggigt ute så man kan krypa upp i soffan, tända ljus, och bara mysa. Mysa is the shit! Jag och hjärtat är väldigt bra på att mysa.
Igår jobbade jag för en gångs skull heldag, och slutade inte förrän kl 19. När jag kom hem hade Daniel gjort tacos, dukat upp framför tvn och laddat dvdn med Alexander. Det var mysigt kan ni tro!
Men det här med att va trött, eller slö, hela tiden. Det är skitjobbigt. Allting känns som att det tar längre tid än vanligt oxå, och det gillar inte detta stora fan av effektivitet.
För 2v sen, 2 dagar innan jag skulle åka till Rom, så var jag dunderförkyld. Efter många doser KanJang, Esberitox, Cvitamin, och hemmagjord jos med apelsin, citron, grape och äpple, så blev det lite bättre tills vi skulle åka iallafall. Men, den har fortfarande inte gett med sig riktigt. Det kan ju givetvis vara en bidragande orsak till min slöhet...
Men, vid denna tiden på året är jag nästan alltid förkyld, mer eller mindre och från och till. Så det är inget konstigt. Jag bara hoppas att det inte är Baconsnuvan...
Jag undrar när man ska bli kallad till vaccination förresten?
Jag vet inte om det är för allt mörker som sluter sig kring en vid denna årstiden, eller vad det är. Jag gillar ju hösten, och tycker det är supermysigt när det blir mörkt tidigt och är ruggigt ute så man kan krypa upp i soffan, tända ljus, och bara mysa. Mysa is the shit! Jag och hjärtat är väldigt bra på att mysa.
Igår jobbade jag för en gångs skull heldag, och slutade inte förrän kl 19. När jag kom hem hade Daniel gjort tacos, dukat upp framför tvn och laddat dvdn med Alexander. Det var mysigt kan ni tro!
Men det här med att va trött, eller slö, hela tiden. Det är skitjobbigt. Allting känns som att det tar längre tid än vanligt oxå, och det gillar inte detta stora fan av effektivitet.
För 2v sen, 2 dagar innan jag skulle åka till Rom, så var jag dunderförkyld. Efter många doser KanJang, Esberitox, Cvitamin, och hemmagjord jos med apelsin, citron, grape och äpple, så blev det lite bättre tills vi skulle åka iallafall. Men, den har fortfarande inte gett med sig riktigt. Det kan ju givetvis vara en bidragande orsak till min slöhet...
Men, vid denna tiden på året är jag nästan alltid förkyld, mer eller mindre och från och till. Så det är inget konstigt. Jag bara hoppas att det inte är Baconsnuvan...
Jag undrar när man ska bli kallad till vaccination förresten?
måndag 26 oktober 2009
Så då var man där igen...
..i Rom.
Kl är 22.30, och jag borde va trött. Men antingen är det smärtan i fötter och ben som håller mig vaken, eller så är jag övertrött.
Tredje gången för i år och det är alltid lika kul! Fast denna gången har jag även sällskap med mig. Eller, det var inte de som hängde med mig, utan jag som hängde med dem. Min bror och hans familj.
Det är roligt att ha någon med sig här faktiskt, även om allt tar lite längre tid. De gånger jag varit här själv har jag sett vääääldigt mycket på bara en dag. Men vi är 6st, och det finns lika många, om inte fler, viljor i den konstellationen.
Vi har gått väldigt mycket, som man aldrig lyckas undvika här, och det känns som vanligt i fötterna och i benen. Men man får ju tänka vilken bra träning det trots allt är! Vi snittar väl 20 000 steg varje dag.
I lördags när vi kom hit, så gick vi bara runt och kollade lite. Gick förbi Colosseum och lite sånt... Sen åt vi, och det blev en tidig kväll.
Igår, söndag, var vi på Porta Portese, en härligt stökig och italiensk marknad.
Vi gick vidare genom det underbara och mysiga Trastevere... Tror jag skrev om detta i somras när jag var där.
Vi gick sedan ända upp till Vatikanen, och fick en smärre chock när vi insåg att den löjligt långa kön var för att komma in i kyrkan! Vi gick därifrån och bestämde att vi skulle dit idag, måndag, istället.
Så vi var där idag! Tog metron dit, och trots den enorma trängsel det innebär, så var det värt det. Alla var vi en aningens ömma i fötterna.
Kön till museet var lång som vanligt, men det gick snabbt och smärtfritt att komma in. Väl inne trängdes vi med feta amerikanare, paparazzijapaner och andra idioter. Det tog liksom bort lite av känslan från det hela. Jag har ibland svårt för folksamlingar och trängsel, och idag kändes som ett sådant tillfälle. Men, jag försöker att koppla bort det och bara finnas i en egen liten bubbla. Det är rätt äckligt oxå när folk inte har vett att duscha och använda deo innan de ska ge sig ut bland folk.
Det som jag gillade bäst med museerna var Sixtinska kapellet. Jag har varit där en gång innan, för 11 år sen. Det var lika imponerande som vanligt. Litet och trångt dock, så vi tittade ett par minuter, och gick sen ut igen.
Vi gick in i Peterskyrkan oxå, och jag har alltid varit väldigt imponerad av den och det har alltid varit en WOWkänsla när man sett den. Idag... tsssss... Jag brukar alltid känna nåt visst när jag kommer in i en kyrka, och man kan ju tro att det ska komma automatiskt när man ändå är här, i Guds egen stat, i hans hus där hans "ställföreträdare" har hållt låda i snart 2000 år... Men nej, inte... Kanske för att det mest av allt bara är en turistattraktion, och att det heliga försvinner där nånstans, och hamnar i skymundan... Jag vet inte.
Har varit på Piazza Navona, Ara Pacis, Pantheon och Fontana di Trevi oxå idag...och nu är jag så trött så jag tror att jag ska krypa ner ordentligt i min hårda hotellsäng och drömma om min egna mjuka därhemma!
Buona Notte a tutti!
Kl är 22.30, och jag borde va trött. Men antingen är det smärtan i fötter och ben som håller mig vaken, eller så är jag övertrött.
Tredje gången för i år och det är alltid lika kul! Fast denna gången har jag även sällskap med mig. Eller, det var inte de som hängde med mig, utan jag som hängde med dem. Min bror och hans familj.
Det är roligt att ha någon med sig här faktiskt, även om allt tar lite längre tid. De gånger jag varit här själv har jag sett vääääldigt mycket på bara en dag. Men vi är 6st, och det finns lika många, om inte fler, viljor i den konstellationen.
Vi har gått väldigt mycket, som man aldrig lyckas undvika här, och det känns som vanligt i fötterna och i benen. Men man får ju tänka vilken bra träning det trots allt är! Vi snittar väl 20 000 steg varje dag.
I lördags när vi kom hit, så gick vi bara runt och kollade lite. Gick förbi Colosseum och lite sånt... Sen åt vi, och det blev en tidig kväll.
Igår, söndag, var vi på Porta Portese, en härligt stökig och italiensk marknad.
Vi gick vidare genom det underbara och mysiga Trastevere... Tror jag skrev om detta i somras när jag var där.
Vi gick sedan ända upp till Vatikanen, och fick en smärre chock när vi insåg att den löjligt långa kön var för att komma in i kyrkan! Vi gick därifrån och bestämde att vi skulle dit idag, måndag, istället.
Så vi var där idag! Tog metron dit, och trots den enorma trängsel det innebär, så var det värt det. Alla var vi en aningens ömma i fötterna.
Kön till museet var lång som vanligt, men det gick snabbt och smärtfritt att komma in. Väl inne trängdes vi med feta amerikanare, paparazzijapaner och andra idioter. Det tog liksom bort lite av känslan från det hela. Jag har ibland svårt för folksamlingar och trängsel, och idag kändes som ett sådant tillfälle. Men, jag försöker att koppla bort det och bara finnas i en egen liten bubbla. Det är rätt äckligt oxå när folk inte har vett att duscha och använda deo innan de ska ge sig ut bland folk.
Det som jag gillade bäst med museerna var Sixtinska kapellet. Jag har varit där en gång innan, för 11 år sen. Det var lika imponerande som vanligt. Litet och trångt dock, så vi tittade ett par minuter, och gick sen ut igen.
Vi gick in i Peterskyrkan oxå, och jag har alltid varit väldigt imponerad av den och det har alltid varit en WOWkänsla när man sett den. Idag... tsssss... Jag brukar alltid känna nåt visst när jag kommer in i en kyrka, och man kan ju tro att det ska komma automatiskt när man ändå är här, i Guds egen stat, i hans hus där hans "ställföreträdare" har hållt låda i snart 2000 år... Men nej, inte... Kanske för att det mest av allt bara är en turistattraktion, och att det heliga försvinner där nånstans, och hamnar i skymundan... Jag vet inte.
Har varit på Piazza Navona, Ara Pacis, Pantheon och Fontana di Trevi oxå idag...och nu är jag så trött så jag tror att jag ska krypa ner ordentligt i min hårda hotellsäng och drömma om min egna mjuka därhemma!
Buona Notte a tutti!
fredag 23 oktober 2009
Sara-Förkylningen 1-0
3 dagsdoser KanJang
Dubbla doser Esberitox
Svidande Otrivin i näsan ett par gånger
C Vitamin brus
Locobase på såren vid näsan...
Detta är en del av min strategi för att bli av med den förbannade förkylningen.
Kommer att skicka Daniel att handla massor m apelsiner, citroner och grapefrukt sen idag, och göra jos på allt detta.
Jag har ju gjort egen Limoncello för ett tag sen, och då hade jag riktigt citronjos i, och det är ju massor m C vitamin i det! Kanske ska dricka lite sånt idag oxå?
Ja, jag åker i alla fall imorgon, och ska fantamej bli frisk!
Dubbla doser Esberitox
Svidande Otrivin i näsan ett par gånger
C Vitamin brus
Locobase på såren vid näsan...
Detta är en del av min strategi för att bli av med den förbannade förkylningen.
Kommer att skicka Daniel att handla massor m apelsiner, citroner och grapefrukt sen idag, och göra jos på allt detta.
Jag har ju gjort egen Limoncello för ett tag sen, och då hade jag riktigt citronjos i, och det är ju massor m C vitamin i det! Kanske ska dricka lite sånt idag oxå?
Ja, jag åker i alla fall imorgon, och ska fantamej bli frisk!
torsdag 22 oktober 2009
Nej nej nej nej nej
...i morse vaknade jag med halsont! Och täppt näsa! Var uppe kl6 och drack whisky och gick sen och la mig igen...
Snälla du som bestämmer däruppe, gör mig frisk till på lördag!
Snälla du som bestämmer däruppe, gör mig frisk till på lördag!
söndag 18 oktober 2009
Sambo
Imorgon blir jag sambo! Har aldrig varit det, om man inte räknar när jag bodde ihop med min bästa vän i en 4:a i Hässleholm. Och det var ju roligt i alla fall! :)
Till en början blir det bara på deltid. Han har sin dotter varannan vecka och då bor han där han bor, men när han är ledig så bor han här!
:)
Va vuxen jag känner mig ;)
Till en början blir det bara på deltid. Han har sin dotter varannan vecka och då bor han där han bor, men när han är ledig så bor han här!
:)
Va vuxen jag känner mig ;)
Föräldrar...
Mina älskade föräldrar, Kitten och Attis, är gamla. Eller inte jättegamla, 63 resp 62 år gamla, och det är ju egentligen inte så gammalt. Fast, båda två är sjuka och det har gjort dem lite äldre.
Mamma har reumatisk värk, och har haft det väldigt länge. Jag tror hon började få det när hon fick mig för 30 år sen. Men hon har kämpat på, och hon är världens krutkärring. Hon städar och donar och pular därhemma alltid, ochc ni skulle sett henne diska för hand! Hon har broskknutar i sina händer och svårt pga värken att få grepp med händerna, men diska för hand det kan hon! När jag såg det första gången blev jag helt mållös (och det är inte ofta jag blir det) och bara stod och gapade. Och det gick dessutom mycket snabbare än va det gör om jag diskar för hand.
Pappa har Parkinson, och har haft nu i typ 6-7 år tror jag. Han äter medicin för det, och vissa mediciner fungerar bättre än andra. Det behövs ändras och finjusteras hela tiden. Viss medicin blir han pigg av, andra gör att han sover väldigt mycket.
För ca 2 veckor sen gick min mamma och trillade därhemma. Hon slog sig givetvis, och hade ont, men enligt henne själv inte så ont så att det behövdes åka till doktorn. Både onsdag och torsdag i förra veckan hade hon så ont så hon knappt kunde gå, och i fredags tog vi henne till akuten. De röntgade henne, och upptäckte en fraktur i höften! I 2 veckor har hon gått med detta alltså! Både läkaren och sköterskorna tyckte det var helt otroligt att hon kunnat gå så länge. Jag reagerade givetvis, men kände samtidigt att det var typiskt mamma. Att gå och tänka att va fan det är inte så farligt, man kan inte gå till doktorn för minsta lilla åkomma. Och jag är precis likadan...
Mamma blev opererad igår, och hon har fått en alldeles ny höftkula och lite nytt runtomkring. Och de drog upp henne redan i morse för att börja gå, och det hade känts bra sa hon.
Pappa är lite dålig han oxå, och jag stannade kvar hemma och hjälpte honom lite. Igår städade jag hela dan hos dem, eftersom mamma inte kunnat göra det på ett tag. Och passade på min lilla pappa så han tog sin medicin. Han har en liten timer som ringer varje gång han ska ta sin medicin, men det är inte alltid han har den med sig. Och när han glömmer medicinen, ja... det är inte bra. Han är ju väldigt beroende av den för att överhuvudtaget fungera.
Vi tog med honom samtidigt som vi tog mamma till akuten, och pratade med hans doktor. Och när jag hörde pappa prata med sin läkare så pratade han allvar och sen smög han inte lite skämt här och var. Och jag är precis likadan...
Att man blir lik sina föräldrar är väl oundvikligt, men när man själv börjar se det så tydligt... Vissa egenskaper hos föräldrarna kan man reta ihjäl sig på, likaväl som man kan bli stolt över dem just för att de är som de är.
Som mammas envishet och pappas skämt... Och när man då inser att man är precis likadan... Jag märker jättemycket på min två bröder oxå hur lika de är mina föräldrar. Samtidigt som de är så olika som två bröder kan bli, som natt och dag, så har de i alla fall en del egenskaper gemensamt.
Samtidigt som jag kan irritera mig på de egenskaper jag har, som jag fått från mina föräldrar, så kan jag bli lite stolt. Jag vet ju att jag alltid kommer att klara mig. Jag har krutet och kan skämta och charma. Jag kommer klara mig alldeles utmärkt!
Mamma har reumatisk värk, och har haft det väldigt länge. Jag tror hon började få det när hon fick mig för 30 år sen. Men hon har kämpat på, och hon är världens krutkärring. Hon städar och donar och pular därhemma alltid, ochc ni skulle sett henne diska för hand! Hon har broskknutar i sina händer och svårt pga värken att få grepp med händerna, men diska för hand det kan hon! När jag såg det första gången blev jag helt mållös (och det är inte ofta jag blir det) och bara stod och gapade. Och det gick dessutom mycket snabbare än va det gör om jag diskar för hand.
Pappa har Parkinson, och har haft nu i typ 6-7 år tror jag. Han äter medicin för det, och vissa mediciner fungerar bättre än andra. Det behövs ändras och finjusteras hela tiden. Viss medicin blir han pigg av, andra gör att han sover väldigt mycket.
För ca 2 veckor sen gick min mamma och trillade därhemma. Hon slog sig givetvis, och hade ont, men enligt henne själv inte så ont så att det behövdes åka till doktorn. Både onsdag och torsdag i förra veckan hade hon så ont så hon knappt kunde gå, och i fredags tog vi henne till akuten. De röntgade henne, och upptäckte en fraktur i höften! I 2 veckor har hon gått med detta alltså! Både läkaren och sköterskorna tyckte det var helt otroligt att hon kunnat gå så länge. Jag reagerade givetvis, men kände samtidigt att det var typiskt mamma. Att gå och tänka att va fan det är inte så farligt, man kan inte gå till doktorn för minsta lilla åkomma. Och jag är precis likadan...
Mamma blev opererad igår, och hon har fått en alldeles ny höftkula och lite nytt runtomkring. Och de drog upp henne redan i morse för att börja gå, och det hade känts bra sa hon.
Pappa är lite dålig han oxå, och jag stannade kvar hemma och hjälpte honom lite. Igår städade jag hela dan hos dem, eftersom mamma inte kunnat göra det på ett tag. Och passade på min lilla pappa så han tog sin medicin. Han har en liten timer som ringer varje gång han ska ta sin medicin, men det är inte alltid han har den med sig. Och när han glömmer medicinen, ja... det är inte bra. Han är ju väldigt beroende av den för att överhuvudtaget fungera.
Vi tog med honom samtidigt som vi tog mamma till akuten, och pratade med hans doktor. Och när jag hörde pappa prata med sin läkare så pratade han allvar och sen smög han inte lite skämt här och var. Och jag är precis likadan...
Att man blir lik sina föräldrar är väl oundvikligt, men när man själv börjar se det så tydligt... Vissa egenskaper hos föräldrarna kan man reta ihjäl sig på, likaväl som man kan bli stolt över dem just för att de är som de är.
Som mammas envishet och pappas skämt... Och när man då inser att man är precis likadan... Jag märker jättemycket på min två bröder oxå hur lika de är mina föräldrar. Samtidigt som de är så olika som två bröder kan bli, som natt och dag, så har de i alla fall en del egenskaper gemensamt.
Samtidigt som jag kan irritera mig på de egenskaper jag har, som jag fått från mina föräldrar, så kan jag bli lite stolt. Jag vet ju att jag alltid kommer att klara mig. Jag har krutet och kan skämta och charma. Jag kommer klara mig alldeles utmärkt!
torsdag 15 oktober 2009
Blockhead!
Ja, det har man ju varit!
Det var min kära vän Frida som påminde mig på hennes blogg. (http://mittfridafullaliv.blogspot.com/)
För er som läser, och inte har en aning om vad det är jag pratar om, så är det ju New Kids On The Block!
Jag och Frida var helt galna i dessa killarna. De var ju såååå bra och såååå snygga! Vi tapetserade våra rum med planscher och blev där minsta lilla mellanrum någonstans så fyllde man den med en mindre bild. No waste of space här inte!
Och som man samlade på grejer! T-shirts, pins, jacka, tygmärken, halsband, trosor, Lpskivor, CDskivor, kassetband, Videos... you name it!
Frida hade MTV då oxå, och det hade inte jag. När vi hade varit ute med hästarna, sprang vi direkt in och kollade MTV. Vi kunde ju inte missa nåt om våra idoler! Frida hade även lyckats komponera ihop ett videoband med bara NKOTBvideos, och det bandet gick varmt i familjen Högbergs video.
Som den fan man var, så ville man ju gärna se sina idoler live, men tyvärr blev det aldrig av. Men, jag lyckades övertyga min bror Nisse att följa med mig, Frida och Josse för att kolla på lillebrorsan till en av killarna. Och vem kan det nu vara då? Jo, Marky Mark and the Funky Bunch!
Jag är fortfarande lite sådär löjligt nöjd med att jag sett honom live faktiskt. Han är ju numera skådis, och en väldigt bra sådan. Och så fort jag ser honom i en film, eller hör någon prata om honom, då måste jag påpeka att jag faktiskt sett honom live! Hehehe!
Men som alla tonårsförälskelser tar slut, så gjorde även denna... Det jag gick över till att lyssna på efter NKOTB var mer rockigt, punkigt och en massa grunge. Nirvana givetvis, Pearl Jam, Mudhoney, Sonic Youth och Ebba Grön. Ett ganska stort steg, eller va säger ni?
Det var min kära vän Frida som påminde mig på hennes blogg. (http://mittfridafullaliv.blogspot.com/)
För er som läser, och inte har en aning om vad det är jag pratar om, så är det ju New Kids On The Block!
Jag och Frida var helt galna i dessa killarna. De var ju såååå bra och såååå snygga! Vi tapetserade våra rum med planscher och blev där minsta lilla mellanrum någonstans så fyllde man den med en mindre bild. No waste of space här inte!
Och som man samlade på grejer! T-shirts, pins, jacka, tygmärken, halsband, trosor, Lpskivor, CDskivor, kassetband, Videos... you name it!
Frida hade MTV då oxå, och det hade inte jag. När vi hade varit ute med hästarna, sprang vi direkt in och kollade MTV. Vi kunde ju inte missa nåt om våra idoler! Frida hade även lyckats komponera ihop ett videoband med bara NKOTBvideos, och det bandet gick varmt i familjen Högbergs video.
Som den fan man var, så ville man ju gärna se sina idoler live, men tyvärr blev det aldrig av. Men, jag lyckades övertyga min bror Nisse att följa med mig, Frida och Josse för att kolla på lillebrorsan till en av killarna. Och vem kan det nu vara då? Jo, Marky Mark and the Funky Bunch!
Jag är fortfarande lite sådär löjligt nöjd med att jag sett honom live faktiskt. Han är ju numera skådis, och en väldigt bra sådan. Och så fort jag ser honom i en film, eller hör någon prata om honom, då måste jag påpeka att jag faktiskt sett honom live! Hehehe!
Men som alla tonårsförälskelser tar slut, så gjorde även denna... Det jag gick över till att lyssna på efter NKOTB var mer rockigt, punkigt och en massa grunge. Nirvana givetvis, Pearl Jam, Mudhoney, Sonic Youth och Ebba Grön. Ett ganska stort steg, eller va säger ni?
Fastfrusen...
Fy för ända in i helsike va kallt det är! Är det inte meningen att växthuseffekt och miljöförstöring ska göra det varmare här på jordklotet?
Och, nu ska det komma snö oxå! JAG VILL INTE! Snö är mysigt, visst, men så förbaskat onödigt! Det ligger ju inte ens kvar så man kan njuta av det, tycka det är mysigt liksom. Snö är för Norrland, inte för Skåne!
Min kropp behöver värme! Jag mår fysiskt, och psykiskt, dåligt när det är kallt. Jag slutar att fungera; kan knappt tänka, knappt röra mig och kan inte prata. Och så drar jag upp axlarna vid öronen för att jag tror att det ska göra mig varmare. Det brukar alltid sluta med att jag får gå till massören...
I Rom är det runt 20 grader varje dag...Hoppas bara det håller i sig tills vi kommer dit nästa lördag!
Och, nu ska det komma snö oxå! JAG VILL INTE! Snö är mysigt, visst, men så förbaskat onödigt! Det ligger ju inte ens kvar så man kan njuta av det, tycka det är mysigt liksom. Snö är för Norrland, inte för Skåne!
Min kropp behöver värme! Jag mår fysiskt, och psykiskt, dåligt när det är kallt. Jag slutar att fungera; kan knappt tänka, knappt röra mig och kan inte prata. Och så drar jag upp axlarna vid öronen för att jag tror att det ska göra mig varmare. Det brukar alltid sluta med att jag får gå till massören...
I Rom är det runt 20 grader varje dag...Hoppas bara det håller i sig tills vi kommer dit nästa lördag!
lördag 3 oktober 2009
Det är kallt...
..och jag har börjat frysa... Tack, nu kommer jag inte bli varm igen förrän i maj nästa år! Men, jag älskar hösten! Det finns inte mycket som kan slå detta i mysighet: att krypa upp i soffan med nåt värmande att dricka, höra regnet smattra mot rutorna och nåt bra att läsa i handen!? Näh, det finns det inte tycker jag. Håller ni inte med så let me know!
När jag vaknade i morse var det för att regnet slog mot rutorna här. Det var oxå mysigt; att ligga kvar i sängen, höra "oljudet" och med en Larsson och en Vännen som kom upp och ville lördagsmysa med matte...
På dagens agenda står: dricka upp mitt kaffe (har ändå tillbringat en halvtimme med att mala bönor, det färdigmalna var slut), och sätta mig och plugga. Givetvis... gör inte så mycket annat nuförtiden. Men det är kul, och jag känner att jag äntligen kommit in i det. På torsdag nästa vecka, 8 okt, ska jag hålla en muntlig redovisning om romerska vägar så jag behöver få ihop det...Sen ska jag lämna in ett paper oxå, och först var jag inne på en massa grejer, för att sen landa på Patronussystemet, men nu har jag ångrat mig och har skrivit om allt till att istället handla om Roms hamn ute i Ostia. Nu är jag inne i det och tror att jag direkt ska kasta mig in i nästa tema där vi ska göra likadant, en muntlig redovisning och ett paper. Det temat ska handla om muntlig och skriftlig kommunikation...Får väl se vad mina ämnen kommer att landa på där :)
Har ändrat min bakgrundsfärg... som ni ser. Just nu känner jag mig inte gul... grå är väldigt vackert faktiskt och behöver inte betyda grått och trist... Näh, det är grått som gäller nu :)
Ha en supermysig regnig och ruskig hösthelg alla!
När jag vaknade i morse var det för att regnet slog mot rutorna här. Det var oxå mysigt; att ligga kvar i sängen, höra "oljudet" och med en Larsson och en Vännen som kom upp och ville lördagsmysa med matte...
På dagens agenda står: dricka upp mitt kaffe (har ändå tillbringat en halvtimme med att mala bönor, det färdigmalna var slut), och sätta mig och plugga. Givetvis... gör inte så mycket annat nuförtiden. Men det är kul, och jag känner att jag äntligen kommit in i det. På torsdag nästa vecka, 8 okt, ska jag hålla en muntlig redovisning om romerska vägar så jag behöver få ihop det...Sen ska jag lämna in ett paper oxå, och först var jag inne på en massa grejer, för att sen landa på Patronussystemet, men nu har jag ångrat mig och har skrivit om allt till att istället handla om Roms hamn ute i Ostia. Nu är jag inne i det och tror att jag direkt ska kasta mig in i nästa tema där vi ska göra likadant, en muntlig redovisning och ett paper. Det temat ska handla om muntlig och skriftlig kommunikation...Får väl se vad mina ämnen kommer att landa på där :)
Har ändrat min bakgrundsfärg... som ni ser. Just nu känner jag mig inte gul... grå är väldigt vackert faktiskt och behöver inte betyda grått och trist... Näh, det är grått som gäller nu :)
Ha en supermysig regnig och ruskig hösthelg alla!
onsdag 23 september 2009
Åh, va dåligt...
..tittar på Idol... Shit! De flesta som är med i detta avsnitt är väldigt bra individuellt, men just i detta avsnittet ska de sjunga i grupp. Oh herrejävlar va dåliga de är!
En annan sak som är väldigt dålig är att jag inte skrivit här på vääääldigt länge. Och, jag måste ju skylla på nåt... Jag väljer denna gång att skylla på pluggandet! Hihihi! Jag har inte många helt lediga stunder över längre... Men så är det väl när man tvunget ska sysselsätta sig 150%... Och kanske blir det 50% till. Har inte riktigt bestämt mig än, men jag kanske ska ta och läsa en kurs till. Saknar 15p till min examen, och nästa termin kommer jag ha fullt upp med examensuppsatsen, så det får nog bli nu som jag läser den. Och det verkar vara en himla intressant kurs; Perspektiv på antik sexualitet! Hehehe...
Jag har haft väldigt svårt att komma igång med pluggandet. Förra helgen tänkte jag "Nu jäklar!"... Men, jag kan inte bara gå upp på morgonen och sätta mig direkt med mina böcker och mina papper. Jag måste ha städat och fint runt mig först. Så, jag började städa... Och kunde inte sluta... Skrubbade badrum, kök och hängde upp mina fina inramade foton från Rom :)
När jag väl blev klar, framåt kvällen nångång, så skulle jag lägga mig på soffan och läsa en av kursböckerna... Väldigt intressant med "Archaeology of roman economy"... Och jag läste ungefär 3 sidor sen somnade jag...
Så, jag försökte en annan metod helgen efter... helgen som gick. Jag städade lite snabbt på morgonen, åt frukost, satte mig i soffan med mitt älskade kaffe, och funderade på hur jag skulle kunna göra det här på bästa sätt. Och jag drog ut soffbordet, kastade ner en massa kuddar på golvet, rensade soffbordet och slängde alla mina böcker, pärmar och papper där... Rome säsong 1 i dvdn (för den rätta känslan) och parkerade mig bland kuddarna. Kl var 11 när jag satte mig där och, förutom med ett par pauser för att inta föda och göra mina behov, lämnade jag inte denna perfekta studieplats förrän kl 12 på natten! Jag fick så mycket gjort! Och jag är så stolt!
Nu var det inte lätt ändå, det ska jag väl inte påstå. Jag ska ha en muntlig redovisning och en inlämning av ett paper om ett par veckor, och jag skulle försöka komma på 2 olika saker att behandla... Det där med begränsningar är svårt för mig... Men, temat för denna första kursen är "Antikens ekonomiska historia"...typ... och då får jag ju hålla mig till det. Jag är väldigt intresserad av det vanliga romerska "Svensson"-livet i Rom, och det är inte särskilt lätt att hitta något skrivet om detta. I regel är det ju inte de vanliga människorna som skriver historia, och under antiken kunde de flesta vanliga människor inte ens skriva. Men jag hittade i alla fall lite om vanliga arbeten, och jag började skriva om detta... Sen ballade det ur litegrann. Från vanliga arbeten, till prästerskapet och brobygge, via kejsarpalats och myntning, till romerska vägar... och den senaste blev ämnet till min muntliga redovisning. Sen vidare mot Roms hamnstad, till lagerlokalerna Emporium vid Tibern, till Testaccio, och för att till sist hamna på Patronus-Clientes systemet!
Det ska nog bli bra det här! Men det är lite svårt. En muntlig redovisning är väl egentligen inte så svårt, men jag vet inte riktigt vad som förväntas. Ska jag bara redovisa rätt upp och ner, eller på nåt sätt få in en frågeställning oxå? Och på paper som jag ska skriva... ska jag ha en frågeställning där, eller bara skriva rätt upp och ner? Och litteraturhänvisning; ska det vara löpande i text, eller med fotnoter? Om någon vet hur jag ska göra, så berätta gärna! Har mailat min lärare, men inte fått nåt svar... :(
And I´m on my knees, looking for the answers...
A presto!
En annan sak som är väldigt dålig är att jag inte skrivit här på vääääldigt länge. Och, jag måste ju skylla på nåt... Jag väljer denna gång att skylla på pluggandet! Hihihi! Jag har inte många helt lediga stunder över längre... Men så är det väl när man tvunget ska sysselsätta sig 150%... Och kanske blir det 50% till. Har inte riktigt bestämt mig än, men jag kanske ska ta och läsa en kurs till. Saknar 15p till min examen, och nästa termin kommer jag ha fullt upp med examensuppsatsen, så det får nog bli nu som jag läser den. Och det verkar vara en himla intressant kurs; Perspektiv på antik sexualitet! Hehehe...
Jag har haft väldigt svårt att komma igång med pluggandet. Förra helgen tänkte jag "Nu jäklar!"... Men, jag kan inte bara gå upp på morgonen och sätta mig direkt med mina böcker och mina papper. Jag måste ha städat och fint runt mig först. Så, jag började städa... Och kunde inte sluta... Skrubbade badrum, kök och hängde upp mina fina inramade foton från Rom :)
När jag väl blev klar, framåt kvällen nångång, så skulle jag lägga mig på soffan och läsa en av kursböckerna... Väldigt intressant med "Archaeology of roman economy"... Och jag läste ungefär 3 sidor sen somnade jag...
Så, jag försökte en annan metod helgen efter... helgen som gick. Jag städade lite snabbt på morgonen, åt frukost, satte mig i soffan med mitt älskade kaffe, och funderade på hur jag skulle kunna göra det här på bästa sätt. Och jag drog ut soffbordet, kastade ner en massa kuddar på golvet, rensade soffbordet och slängde alla mina böcker, pärmar och papper där... Rome säsong 1 i dvdn (för den rätta känslan) och parkerade mig bland kuddarna. Kl var 11 när jag satte mig där och, förutom med ett par pauser för att inta föda och göra mina behov, lämnade jag inte denna perfekta studieplats förrän kl 12 på natten! Jag fick så mycket gjort! Och jag är så stolt!
Nu var det inte lätt ändå, det ska jag väl inte påstå. Jag ska ha en muntlig redovisning och en inlämning av ett paper om ett par veckor, och jag skulle försöka komma på 2 olika saker att behandla... Det där med begränsningar är svårt för mig... Men, temat för denna första kursen är "Antikens ekonomiska historia"...typ... och då får jag ju hålla mig till det. Jag är väldigt intresserad av det vanliga romerska "Svensson"-livet i Rom, och det är inte särskilt lätt att hitta något skrivet om detta. I regel är det ju inte de vanliga människorna som skriver historia, och under antiken kunde de flesta vanliga människor inte ens skriva. Men jag hittade i alla fall lite om vanliga arbeten, och jag började skriva om detta... Sen ballade det ur litegrann. Från vanliga arbeten, till prästerskapet och brobygge, via kejsarpalats och myntning, till romerska vägar... och den senaste blev ämnet till min muntliga redovisning. Sen vidare mot Roms hamnstad, till lagerlokalerna Emporium vid Tibern, till Testaccio, och för att till sist hamna på Patronus-Clientes systemet!
Det ska nog bli bra det här! Men det är lite svårt. En muntlig redovisning är väl egentligen inte så svårt, men jag vet inte riktigt vad som förväntas. Ska jag bara redovisa rätt upp och ner, eller på nåt sätt få in en frågeställning oxå? Och på paper som jag ska skriva... ska jag ha en frågeställning där, eller bara skriva rätt upp och ner? Och litteraturhänvisning; ska det vara löpande i text, eller med fotnoter? Om någon vet hur jag ska göra, så berätta gärna! Har mailat min lärare, men inte fått nåt svar... :(
And I´m on my knees, looking for the answers...
A presto!
lördag 5 september 2009
Jag är alldeles till mig i trasorna...
..jag har ju börjat plugga igen! Och det är så förbaskat roligt! Men, igår hade vi en genomgång av den antika historian; från bronsålder och framåt. Och vi började med assyrier, turkar och den bördiga halvmånen...vidare till Grekland, kelter och etrusker. När vi började komma in på Roms historia blev jag alldeles upphetsad...Men då tog föreläsningen slut. :( Och jag blev lite sur på mig själv över mitt dåliga minne... Jag kände ju igen allt efterhand, men det ligger långt bak i mitt lilla huvud just nu... MÅSTE gräva fram det här nu i helgen, så på måndag när vi fortsätter med Roms historia, då kan jag ALLT! :)
Varför är jag så fast i den romerska historian? Jag vet inte...faktiskt vet jag inte...
Tänkte bjuda på lite foton... från de 2 senaste gångerna som jag varit i staden med stort R...
Varför är jag så fast i den romerska historian? Jag vet inte...faktiskt vet jag inte...
Tänkte bjuda på lite foton... från de 2 senaste gångerna som jag varit i staden med stort R...
torsdag 3 september 2009
Ååååååååååå JA!
Har haft fullt upp... det är mitt alibi från att inte ha skrivit här.
Jag har jobbat 50% i ca 3 veckor nu, men jag har ändå haft häcken full... Hur hann jag med allt innan egentligen? Ja, jag vet inte...
Och så har skolan börjat!! Jo, jag är skolflicka igen! Eller studerande vid Lunds Universitet som det så fint heter. Läser fortsättningskursen (gamla B-kursen) i Antikens kultur och samhällsliv... Och än så länge har jag bara varit på inskrivning och informationen, men jag är såååå taggad! Det ska verkligen bli hur kul som helst. Jag kommer att ha väldigt mycket att göra; 2 muntliga redovisningar, 2 papers, 1 salstenta och en B-uppsats. Men det går ändå. Det är ju detta jag brinner för.
När jag hade planer på att plugga vidare, och funderade på vad jag skulle bli när jag blir stor, så kom jag fram till 2 olika alternativ. Plugga pedagogik i 1 1/2 år så jag fick lärarbehörighet, eller plugga Antiken i 1 år och få kandidatexamen i arkeologi.
Efter en del funderingar så valde jag att gå efter vad mitt hjärta sa. Jag tänkte så här: Jag kan bli lärare, men fy fan va ungar nuförtiden är kaxiga och nonchalanta och visar ingen som helst respekt för vuxna (låter som jag är 90 år! :) )... Bekvämt kanske att hålla sig i Sverige, men skulle jag bli lycklig? Näh, tänkte jag... Jag har alltid tänkt, att om man läser det som man verkligen är intresserad av, så löser sig allt i slutändan! Och även om min framtid som arkeolog inte är den bästa och säkraste så valde jag den. Jag är hellre osäker och otrygg, och jobbar med det jag älskar, än säker och trygg och jobbar med något som bara kommer att påverka mig negativt och trycka ner mig. Missförstå mig rätt nu. Det hade varit roligt, men jag vet själv hur saker som man säger inte påverkar en, påverkar en mer än man tror. Jag jobbar ju i butik, och får stå ut med både det ena och det andra ibland. Man tror, och vill, att det inte påverkar en så mycket... Som att hälla vatten på en gås liksom. Men, lite här och lite där... det kan bli mycket... Kan inte förklara det bättre än så.
Sen har jag alltid velat läsa den där Journalistlinjen i Skurup... Kanske gör det efter min examen, och så kan jag ju skriva om mitt favoritämne oxå! Och vem vet, kanske man flyttar till Skurup en vacker dag ;)
Jag hittade min låda med alla gamla skolpapper och föreläsningsanteckningar innan idag, och började kolla igenom den. Jag har ju, så länge jag kan minnas, alltid varit väldigt intresserad av den antika kulturen, och alla dess människor och ting och företeelser. Och jag hittade ett arbete som jag skrivit, i högstadiet tror jag, om gudinnan Vesta och kulten kring henne. Jag har oxå kvar en miniuppsats vi skrev i 7an. Där skrev jag om hur det var att bo i ett hyreshus i Rom och allt som hände runtomkring... I gymnasiet läste jag latin och en extra kurs i antiken, och mitt specialarbete "Kvinnan i antiken" hittade jag oxå idag...
Jag hittade oxå en mapp jag hade när vi åkte till Rom när jag gick i 3an (1998). Där fanns en massa kul grejer, och där fanns även min guide till Forum. Vi som åkte, fick alla i uppgift att guida de andra på ett ställe i Rom. Jag och en annan Sara valde Forum. Läste guiden nu, och det var faktiskt en del som jag glömt bort! Dåligt va? ;)
Den här lilla guiden kommer jag snart få användning för förresten! Jag ska åka till Rom igen! Ja, jag vet, 3e gången i år... Men denna gången ska jag inte åka själv. Det blir som privatguide till min storebror Nisse och hans familj... och en kompis till Ellen, Astrid. Familjen Wijk-Lindvall åker tillsammans, och jag ska åka med lilla Astrid. Det ska faktiskt bli jäkligt kul! Vi kommer dessutom att byta flyg i Milano, så sen kan jag skryta med att jag varit där oxå :)
Jag kommer att åka till Rom många fler gånger... Nästa gång som jag vet, är när jag under 2 veckor till våren ska åka dit för att samla material till min kandidatuppsats. Men jag ska inte alltid bara åka till Rom! Näh, jag vill se
mer av Italien; Herculaneum, Florens, Milano, Pisa, Toscana, Venedig, Napoli, Stabiae, Kalabrien... Och Grekland med allt där finns! Kreta! Turkiet! Tunisien! Hela Mellanöstern! Egypten! Stonehenge! Skottland! Paris!...
Nu är det dags för den här nörden att gå och lägga sig... och drömma! Om Rom, om allt jag ska åstadkomma och om min nya kärlek...
Godnatt!
Jag har jobbat 50% i ca 3 veckor nu, men jag har ändå haft häcken full... Hur hann jag med allt innan egentligen? Ja, jag vet inte...
Och så har skolan börjat!! Jo, jag är skolflicka igen! Eller studerande vid Lunds Universitet som det så fint heter. Läser fortsättningskursen (gamla B-kursen) i Antikens kultur och samhällsliv... Och än så länge har jag bara varit på inskrivning och informationen, men jag är såååå taggad! Det ska verkligen bli hur kul som helst. Jag kommer att ha väldigt mycket att göra; 2 muntliga redovisningar, 2 papers, 1 salstenta och en B-uppsats. Men det går ändå. Det är ju detta jag brinner för.
När jag hade planer på att plugga vidare, och funderade på vad jag skulle bli när jag blir stor, så kom jag fram till 2 olika alternativ. Plugga pedagogik i 1 1/2 år så jag fick lärarbehörighet, eller plugga Antiken i 1 år och få kandidatexamen i arkeologi.
Efter en del funderingar så valde jag att gå efter vad mitt hjärta sa. Jag tänkte så här: Jag kan bli lärare, men fy fan va ungar nuförtiden är kaxiga och nonchalanta och visar ingen som helst respekt för vuxna (låter som jag är 90 år! :) )... Bekvämt kanske att hålla sig i Sverige, men skulle jag bli lycklig? Näh, tänkte jag... Jag har alltid tänkt, att om man läser det som man verkligen är intresserad av, så löser sig allt i slutändan! Och även om min framtid som arkeolog inte är den bästa och säkraste så valde jag den. Jag är hellre osäker och otrygg, och jobbar med det jag älskar, än säker och trygg och jobbar med något som bara kommer att påverka mig negativt och trycka ner mig. Missförstå mig rätt nu. Det hade varit roligt, men jag vet själv hur saker som man säger inte påverkar en, påverkar en mer än man tror. Jag jobbar ju i butik, och får stå ut med både det ena och det andra ibland. Man tror, och vill, att det inte påverkar en så mycket... Som att hälla vatten på en gås liksom. Men, lite här och lite där... det kan bli mycket... Kan inte förklara det bättre än så.
Sen har jag alltid velat läsa den där Journalistlinjen i Skurup... Kanske gör det efter min examen, och så kan jag ju skriva om mitt favoritämne oxå! Och vem vet, kanske man flyttar till Skurup en vacker dag ;)
Jag hittade min låda med alla gamla skolpapper och föreläsningsanteckningar innan idag, och började kolla igenom den. Jag har ju, så länge jag kan minnas, alltid varit väldigt intresserad av den antika kulturen, och alla dess människor och ting och företeelser. Och jag hittade ett arbete som jag skrivit, i högstadiet tror jag, om gudinnan Vesta och kulten kring henne. Jag har oxå kvar en miniuppsats vi skrev i 7an. Där skrev jag om hur det var att bo i ett hyreshus i Rom och allt som hände runtomkring... I gymnasiet läste jag latin och en extra kurs i antiken, och mitt specialarbete "Kvinnan i antiken" hittade jag oxå idag...
Jag hittade oxå en mapp jag hade när vi åkte till Rom när jag gick i 3an (1998). Där fanns en massa kul grejer, och där fanns även min guide till Forum. Vi som åkte, fick alla i uppgift att guida de andra på ett ställe i Rom. Jag och en annan Sara valde Forum. Läste guiden nu, och det var faktiskt en del som jag glömt bort! Dåligt va? ;)
Den här lilla guiden kommer jag snart få användning för förresten! Jag ska åka till Rom igen! Ja, jag vet, 3e gången i år... Men denna gången ska jag inte åka själv. Det blir som privatguide till min storebror Nisse och hans familj... och en kompis till Ellen, Astrid. Familjen Wijk-Lindvall åker tillsammans, och jag ska åka med lilla Astrid. Det ska faktiskt bli jäkligt kul! Vi kommer dessutom att byta flyg i Milano, så sen kan jag skryta med att jag varit där oxå :)
Jag kommer att åka till Rom många fler gånger... Nästa gång som jag vet, är när jag under 2 veckor till våren ska åka dit för att samla material till min kandidatuppsats. Men jag ska inte alltid bara åka till Rom! Näh, jag vill se
mer av Italien; Herculaneum, Florens, Milano, Pisa, Toscana, Venedig, Napoli, Stabiae, Kalabrien... Och Grekland med allt där finns! Kreta! Turkiet! Tunisien! Hela Mellanöstern! Egypten! Stonehenge! Skottland! Paris!...
Nu är det dags för den här nörden att gå och lägga sig... och drömma! Om Rom, om allt jag ska åstadkomma och om min nya kärlek...
Godnatt!
tisdag 25 augusti 2009
Thåström!
Det var i torsdags... jag har inte skrivit något förrän nu. Jag har inte kunnat. Jag har varit nästintill mållös, i alla fall i den mån jag klarar av det.
Jag var och såg Joachim Thåström på Stortorget i torsdagskväll...
Jag kan, utan tvekan, säga er att detta är det absolut bästa som jag någonsin sett och hört på Malmöfestivalen. Han slog både Timbuktu och Svenska Akademien med hästlängder! Och allt annat som man tyckt varit bra... Bob Hund, Lady Sovereign, Veronica Maggio, Soundtrack, Eskobar, The Ark... Alla de är bra, men de har inte chans när det kommer till denna snart 50-åriga rebellen från Rågsved!
Alla vill till himmelen och Du ska va president var kanon! Die Mauer alltid lika bra! The Haters var fantastisk, och Fan Fan Fan skickade en hjärtepil rakt in i kroppen på mig... Jag stod som förstenad, andades och kunde inte röra på mig. Jag behövde inte röra på mig... allt jag behövde var där och då.
Thåström!
tisdag 18 augusti 2009
Bob Hund!
Jag och Emma var och kollade på Bob Hund i söndags! De spelade på Stortorget, och där var såklart mycket folk...fast inte lika mycket som när Timbuktu spelade i lördags... Jag tror aldrig där har varit så mycket folk på Stortorget som i lördags... Möjligtvis när MFF vann SM-guldet 2004, men annars, nej!
Bob Hund är jävligt bra och fantastiskt roliga att kolla på!
Thomas Öberg heter sångaren, och verkar nästintill vara alldeles ifrån vettet. Under beskrivningen av honom på deras hemsida, så står det att han står för sång, melodika & avsågad trafikkon. Den där trafikkonen ja... Den användes flitigt under hela konserten, och det blev rätt häftiga ljud när han satte miken i den och över förstärkaren... Och Öberg sa oxå att Bob Hund tillhör en viss religion som gör allt som den stora vita konen säger! :)
De flesta har väl hört Bob Hund antar jag, men om man ska beskriva deras musik så får man väl säga att de är lite som The Doors (Tack Emma!)... Musiken är för sig och sången för sig, men det funkar ändå väldigt bra tillsammans... När Emma sagt detta stod jag i en stund och funderade på en annan liknelse, och det bästa jag kunde komma på var att Bob Hund är som VINAIGRETTE! Olja och vinäger som inte kan blandas ordentligt, men blir jävligt gott ändå! Inte min bästa liknelse, men men...
I alla fall så är Bob Hund förbaskat bra, så ni som aldrig har sett dem live...SE TILL ATT GÖRA DET!
söndag 16 augusti 2009
Den lille brune och allsång på Stortorget
En annan sak som är given på festivalen är Timbuktu! Även de åren då han själv inte varit med och uppträtt, så har han ändå dykt upp lite här och var på olika konserter. Han kan helt enkelt inte hålla sig ifrån... Och han ska inte heller göra det! Han ska vara med, that´s it and that´s that!
Igår var hela Stortorget, och jag menar verkligen hela, fullt med folk när kl var 23.30. När först Damn! så jublar publiken... Sen kommer han, Timbuk - han den lille brune, och ett jubel som nästan verkar komma upp från underjorden hörs, och man kan nästan inte sluta jubla. Och så sätter han igång.
En liten människa är han den här mannen. Riktigt liten faktiskt. Och det är fullt ös från början till slut! Han studsar upp och ner, fram och tillbaka, springer, dansar, ligger ner, upp igen - vilket energiknippe! Under någon låt igår så tonade de in Bille Jean och man fick se Timbuk dansa moonwalk! Och hela Malmö jublade!
Och Allsången på Skansen kan ju bara ta och hoppa och skita! Igår var det Allsång på Stortorget! Och det är det som är så fantastiskt med den här lille mannen; Alla gillar hans musik och alla kan sjunga med i hans låtar! Tänk er 50 000 människor (eller hur många vi nu var) och alla sjunger "Det ordnar sig, det gör det alltid, ja det löser sig, så brukar allt bli, det kommer fixa sig till slut..." "Man vill ha sin bit av kakan, man vill äta den med, folk vill ta tillbaka men vägrar å ge..." "Vi drar till Malmö, vi drar till Malmö"...
Jag tror, att om de hade lyssnat riktigt noga, så hade min kära bror och hans familj kunnat höra det ända hem till skogen där de bor!
Festivalen!
Nu är det Malmöfestival, och det är väl en aning som Tiffany Persson säger: Som karnevalen i Rio fast utan dödsskvadroner! Hela innerstan blir ett inferno av grillrök, mat, sockervadd, heliumballonger, ungdomar och annat löst folk. Maten är en av mina favoriter, även om det oxå kan kännas lite trist. Det är det gamla vanliga: Flottiga fisksmakande langos, Friterade bananer som serveras av samma killar som fortfarande söker flickvän, och den förbannade jävla thaimaten som ska finnas överallt!!! Jag menar, helt ärligt, what´s the deal med thaimat? Det är jolmigt, och allt smakar likadant. Sen tilltalar överdriven stark mat mig inte särskilt mycket. Det är bara starkt liksom, inget annat.
I alla fall...
Jag uppskattar de något ovanliga inslagen när det gäller mat. Som t.ex. Les Trois Roses som har någon köttgryta med choklad. Eller italiensk piadina. Eller Älgkebab. Eller min alldeles egna personliga favorit, PLASAS! Plasas är det godaste som finns på festivalen. Jag går och längtar efter att äta det när festivalen är slut, och innan den ska börja. Jag har för mig att det finns en afrikansk restaurang nere på Möllan nånstans, men jag vet inte om de har plasas.
Det är en köttgryta, som kalops ungefär, fast afrikansk. Där är nåt som liknar spenat i den, och en massa spännande kryddor... och med friterade jams till...och det är alldeles alldeles gudomligt gott! Åt den i fredags, och de har ändrat på den lite. Men den var god ändå! Så, mitt tips är: PLASAS!
I alla fall...
Jag uppskattar de något ovanliga inslagen när det gäller mat. Som t.ex. Les Trois Roses som har någon köttgryta med choklad. Eller italiensk piadina. Eller Älgkebab. Eller min alldeles egna personliga favorit, PLASAS! Plasas är det godaste som finns på festivalen. Jag går och längtar efter att äta det när festivalen är slut, och innan den ska börja. Jag har för mig att det finns en afrikansk restaurang nere på Möllan nånstans, men jag vet inte om de har plasas.
Det är en köttgryta, som kalops ungefär, fast afrikansk. Där är nåt som liknar spenat i den, och en massa spännande kryddor... och med friterade jams till...och det är alldeles alldeles gudomligt gott! Åt den i fredags, och de har ändrat på den lite. Men den var god ändå! Så, mitt tips är: PLASAS!
måndag 10 augusti 2009
Och syskonen då?
Vad har jag fått av dem?
Jag är minstingen i vår familj... En liten sladdis om man vill; det är 13 år mellan mig och Nisse, och 6 år mellan mig och Fredrik.
När jag var liten så var Nisse den som skämde bort mig och Fredrik den som försökte uppfostra mig och sätta mig på plats.
Nisse tog alltid hand om mig, och var min barnvakt när mamma och pappa inte var hemma. Det var alltid jag och Nisse liksom. Vi lekte med Lego och han skulle bygga "inneoomma" till mig. Han hade först inte den blekaste vad detta var för något, men på något sätt lyckades jag förklara för honom att det var hus med rum, inneooma!
När Nisse gick i gymnasiet så tog han bussen upp till Hässleholm varje dag. När han åkte så gick han tvärs över gräsmattan, vände sig om och gav mig en slängpuss. Och jag visste precis när han skulle komma hem och satt och spanade och väntade på honom.
Den där gången han trampade upp på gräsmattan, den finns nog fortfarande kvar om man kollar noga.
Och ni vet när man fyllde i såna där "Mina vänner", då skulle man ju skriva vem som var ens idol... Jag skrev alltid "min storebror Nisse"...
Han var så snäll oxå, att han byggde en Barbie Rockstarsscen till mig... Den finns kvar hemma hos mina föräldrar. Den kommer jag nog aldrig att göra mig av med!
Sen, spelade han alltid musik för mig. Eller, när jag var riktigt liten vet jag inte. Men jag kommer ihåg att jag hängde på hans rum, och tittade på hans skivor. Han hade måååånga skivor. Jag fick se, och bläddra fint genom dem, och välja en jag ville lyssna på. Där fanns en som var min favvis, en vinylsingel med The Assembly, "Never never" heter den. Tycker fortfarande att den är bra.
Jag lyssnade på massor på Nisses rum, men vissa låtar kommer jag ihåg bättre än andra:
Simple Minds "Don´t you forget about me" - älskar den låten, påminner om en sval sensommarkväll i brorsans rum, och doften från grillad korv och klippt gräs kommer in genom fönstret...
Honky Tonk women - Vet inte, men jag kommer bara ihåg att den rockade, och jag diggade.
En annan låt med Stones som jag inte kommer ihåg namnet på, hade världens coolaste video - Allting är liksom i neonfärger, och lila, och Jagger kommer gåendes ner för en trappa och Keith spelar på en gitarr med gummihals som svingar fram och tillbaka...
Beds are burning - denna upptäckte jag lite senare, och tror det var när Nisse hade flyttat hemifrån och både i den lilla mysiga ettan på Skolgatan med Sanne. De hade MTV och det var på den tiden när de fortfarande spelade bra musik, och musik överhuvudtaget på kanalen.
Sledge Hammer - oxå från den där lägenheten. Fortfarande en av mina favoritvideos.
Dancing in the dark - gillade denna videon starkt och tyckte det var så coolt när han tar upp tjejen på scenen och dansar med henne.
Brorsan lärde mig oxå att lyssna på Beatles och The Clash, och det är jag evigt tacksam för. Och efter 30 år har jag äntligen lärt mig att gilla Tom Waits.
Nisse brukade göra blandband till mig, kanske som ett litet försök att missionera sin musik på mig... Han lyckades mycket bra med det, men jag tror mest att han gjorde det för att leda bort mig från att lyssna på New Kids On The Block... där lyckades han inte så bra. Och stackaren fick äran att åka med mig och 2 kompisar när vi skulle till Köpenhamn och titta på Marky Mark and the Funky Bunch! :)
Kommer ihåg att Nisse hade såna där spånplattor där han fäste färgade glödlampor på som lyste och blinkade. Lite disco på hans rum. En gång var jag och Johan inne på Nisses rum och han spelade musik för oss i vanlig ordning, och drog för rullgardinen så det blev helt mörkt, och satte på lamporna... DISCO! Jag och Johan blev helt exalterade och började dansa och hoppa. Det var inte poppis... vinylskivor gillar inte det! Och inte Nisse heller. Men han blev inte arg. Tror aldrig att Nisse blivit riktigt arg på mig, och vi har aldrig någonsin bråkat.
Inte som jag och min andra bror Fredrik då...
Fredrik är, som jag sa innan, 6 år äldre än mig. Och jag har alltid kallat honom Frerik... och så heter han fortfarande i min mobil :).
Och jag tror att det är den korta skillnaden i år som gjort oss som hund och katt. Vi har bråkat som fan helt enkelt! Aldrig slagsmål, men ett par lusingar har väl delats ut...
Han försökte sätta mig på plats och uppfostra mig. Jag lyssnade inte ett dugg på honom, det var Nisses ord som var lag, och det retade nog upp honom ganska mycket.
Jag har ett kort på min kylskåpsdörr som säger rätt mycket om oss syskon och våra roller; Nisse i mitten med ett leende och försöker låtsas som ingenting, jag till vänster och jag håller Nisse i handen och tittar lite kaxigt bort mot Fredrik som ignorerar mig och bara försöker se tuff ut i sin svarta keps.
Nisse flyttade hemifrån när jag var 7, men Fredrik blev jag inte av med. Han bodde hemma ett tag till. Minns faktiskt inte riktigt när han flyttade.
Även om vi alltid har haft en hatkärlekssyskonrelation till varandra, så har han alltid skyddat mig. Ett exempel... På skolan där jag gick var där ett stort träd mitt på skolgården. Och alla ungar var här på rasterna och hängde i grenarna som vilka apor som helst. En kille i min klass, Martin, svingade sig upp i en gren precis när jag gick förbi en gång, och den här stora grenen åkte rakt ner över mig och mitt ansikte och lämnade en stor reva och lite blod... Jag blev ompysslad av skolsyster, och gick hem. Fredrik gick på en annan skola i byn, men var tvungen att gå ner till vår skola för att äta, och dagen efter gjorde han det, och hittade sedan stackars lille Martin och drämde ett paraply i huvudet på honom.
När Fridas killes lillasyster ett par år senare hoppade på mig på festivalen, så var han beredd att åka till Osby för att pryla Fridas jävel till pojkvän.
Åren har gått, och jag och Fredrik har fortfarande den där hatkärleksrelationen till varandra, men nu är vi vuxna. Vi kommer väl bra överens nu, och pratar ganska ofta med varandra. Vi kan fortfarande säga "din dumme jävel" och "dra åt helvete" men nu är det i alla fall av kärlek!
Och intresset för hästar, om än en aning avsvalnat nu, har jag fått av honom. Fick ta hand om hans och pappas första egna travhäst, Quilly, som hade fått kalkavlagringar i knäna och inte dög som travare längre. Hon var fin, min Quilly...
Saknar ibland att pyssla med hästar. Fredrik jobbar med det varje dag, och nästan varje tisdag är han på Jägersro antingen för att jobba eller för att köra något lopp själv. Så, om jag känner för att träffa honom, så sticker jag ut dit. Och som bonus kan jag gå in och mysa med hästarna han har med sig. Det är världens bästa botemedel mot stress, hästar... Bara stå och klappa dem, lukta på dem och titta på dem.
Som lillasyster till dessa två bröder har man blivit ganska härdad. Och präglats rätt bra av dem. Jag har t.ex. alltid umgåtts bättre med killar än med tjejer, och det tror jag att jag har mina bröder att tacka för.
Mamma berättade en kul grej som är ett bra exempel på hur jag hade det när jag var liten... Jag, Nisse och Fredrik tittar på tv... Nisse och Fredrik börjar retas, och jag tycker inte det är kul. Till slut blir jag skitsur och går ut till mamma och säger till. Hon svarar med "Ja, men smäll till dem då!"... Ok! Jag går in med bestämda steg och ger dem varsin lusing och går därifrån.
Nisse och Fredrik, bättre bröder än er får man leta efter! Man kan inte välja sin familj (har jag hört) men skulle jag valt, så hade jag valt er!
Älskar er!
Jag är minstingen i vår familj... En liten sladdis om man vill; det är 13 år mellan mig och Nisse, och 6 år mellan mig och Fredrik.
När jag var liten så var Nisse den som skämde bort mig och Fredrik den som försökte uppfostra mig och sätta mig på plats.
Nisse tog alltid hand om mig, och var min barnvakt när mamma och pappa inte var hemma. Det var alltid jag och Nisse liksom. Vi lekte med Lego och han skulle bygga "inneoomma" till mig. Han hade först inte den blekaste vad detta var för något, men på något sätt lyckades jag förklara för honom att det var hus med rum, inneooma!
När Nisse gick i gymnasiet så tog han bussen upp till Hässleholm varje dag. När han åkte så gick han tvärs över gräsmattan, vände sig om och gav mig en slängpuss. Och jag visste precis när han skulle komma hem och satt och spanade och väntade på honom.
Den där gången han trampade upp på gräsmattan, den finns nog fortfarande kvar om man kollar noga.
Och ni vet när man fyllde i såna där "Mina vänner", då skulle man ju skriva vem som var ens idol... Jag skrev alltid "min storebror Nisse"...
Han var så snäll oxå, att han byggde en Barbie Rockstarsscen till mig... Den finns kvar hemma hos mina föräldrar. Den kommer jag nog aldrig att göra mig av med!
Sen, spelade han alltid musik för mig. Eller, när jag var riktigt liten vet jag inte. Men jag kommer ihåg att jag hängde på hans rum, och tittade på hans skivor. Han hade måååånga skivor. Jag fick se, och bläddra fint genom dem, och välja en jag ville lyssna på. Där fanns en som var min favvis, en vinylsingel med The Assembly, "Never never" heter den. Tycker fortfarande att den är bra.
Jag lyssnade på massor på Nisses rum, men vissa låtar kommer jag ihåg bättre än andra:
Simple Minds "Don´t you forget about me" - älskar den låten, påminner om en sval sensommarkväll i brorsans rum, och doften från grillad korv och klippt gräs kommer in genom fönstret...
Honky Tonk women - Vet inte, men jag kommer bara ihåg att den rockade, och jag diggade.
En annan låt med Stones som jag inte kommer ihåg namnet på, hade världens coolaste video - Allting är liksom i neonfärger, och lila, och Jagger kommer gåendes ner för en trappa och Keith spelar på en gitarr med gummihals som svingar fram och tillbaka...
Beds are burning - denna upptäckte jag lite senare, och tror det var när Nisse hade flyttat hemifrån och både i den lilla mysiga ettan på Skolgatan med Sanne. De hade MTV och det var på den tiden när de fortfarande spelade bra musik, och musik överhuvudtaget på kanalen.
Sledge Hammer - oxå från den där lägenheten. Fortfarande en av mina favoritvideos.
Dancing in the dark - gillade denna videon starkt och tyckte det var så coolt när han tar upp tjejen på scenen och dansar med henne.
Brorsan lärde mig oxå att lyssna på Beatles och The Clash, och det är jag evigt tacksam för. Och efter 30 år har jag äntligen lärt mig att gilla Tom Waits.
Nisse brukade göra blandband till mig, kanske som ett litet försök att missionera sin musik på mig... Han lyckades mycket bra med det, men jag tror mest att han gjorde det för att leda bort mig från att lyssna på New Kids On The Block... där lyckades han inte så bra. Och stackaren fick äran att åka med mig och 2 kompisar när vi skulle till Köpenhamn och titta på Marky Mark and the Funky Bunch! :)
Kommer ihåg att Nisse hade såna där spånplattor där han fäste färgade glödlampor på som lyste och blinkade. Lite disco på hans rum. En gång var jag och Johan inne på Nisses rum och han spelade musik för oss i vanlig ordning, och drog för rullgardinen så det blev helt mörkt, och satte på lamporna... DISCO! Jag och Johan blev helt exalterade och började dansa och hoppa. Det var inte poppis... vinylskivor gillar inte det! Och inte Nisse heller. Men han blev inte arg. Tror aldrig att Nisse blivit riktigt arg på mig, och vi har aldrig någonsin bråkat.
Inte som jag och min andra bror Fredrik då...
Fredrik är, som jag sa innan, 6 år äldre än mig. Och jag har alltid kallat honom Frerik... och så heter han fortfarande i min mobil :).
Och jag tror att det är den korta skillnaden i år som gjort oss som hund och katt. Vi har bråkat som fan helt enkelt! Aldrig slagsmål, men ett par lusingar har väl delats ut...
Han försökte sätta mig på plats och uppfostra mig. Jag lyssnade inte ett dugg på honom, det var Nisses ord som var lag, och det retade nog upp honom ganska mycket.
Jag har ett kort på min kylskåpsdörr som säger rätt mycket om oss syskon och våra roller; Nisse i mitten med ett leende och försöker låtsas som ingenting, jag till vänster och jag håller Nisse i handen och tittar lite kaxigt bort mot Fredrik som ignorerar mig och bara försöker se tuff ut i sin svarta keps.
Nisse flyttade hemifrån när jag var 7, men Fredrik blev jag inte av med. Han bodde hemma ett tag till. Minns faktiskt inte riktigt när han flyttade.
Även om vi alltid har haft en hatkärlekssyskonrelation till varandra, så har han alltid skyddat mig. Ett exempel... På skolan där jag gick var där ett stort träd mitt på skolgården. Och alla ungar var här på rasterna och hängde i grenarna som vilka apor som helst. En kille i min klass, Martin, svingade sig upp i en gren precis när jag gick förbi en gång, och den här stora grenen åkte rakt ner över mig och mitt ansikte och lämnade en stor reva och lite blod... Jag blev ompysslad av skolsyster, och gick hem. Fredrik gick på en annan skola i byn, men var tvungen att gå ner till vår skola för att äta, och dagen efter gjorde han det, och hittade sedan stackars lille Martin och drämde ett paraply i huvudet på honom.
När Fridas killes lillasyster ett par år senare hoppade på mig på festivalen, så var han beredd att åka till Osby för att pryla Fridas jävel till pojkvän.
Åren har gått, och jag och Fredrik har fortfarande den där hatkärleksrelationen till varandra, men nu är vi vuxna. Vi kommer väl bra överens nu, och pratar ganska ofta med varandra. Vi kan fortfarande säga "din dumme jävel" och "dra åt helvete" men nu är det i alla fall av kärlek!
Och intresset för hästar, om än en aning avsvalnat nu, har jag fått av honom. Fick ta hand om hans och pappas första egna travhäst, Quilly, som hade fått kalkavlagringar i knäna och inte dög som travare längre. Hon var fin, min Quilly...
Saknar ibland att pyssla med hästar. Fredrik jobbar med det varje dag, och nästan varje tisdag är han på Jägersro antingen för att jobba eller för att köra något lopp själv. Så, om jag känner för att träffa honom, så sticker jag ut dit. Och som bonus kan jag gå in och mysa med hästarna han har med sig. Det är världens bästa botemedel mot stress, hästar... Bara stå och klappa dem, lukta på dem och titta på dem.
Som lillasyster till dessa två bröder har man blivit ganska härdad. Och präglats rätt bra av dem. Jag har t.ex. alltid umgåtts bättre med killar än med tjejer, och det tror jag att jag har mina bröder att tacka för.
Mamma berättade en kul grej som är ett bra exempel på hur jag hade det när jag var liten... Jag, Nisse och Fredrik tittar på tv... Nisse och Fredrik börjar retas, och jag tycker inte det är kul. Till slut blir jag skitsur och går ut till mamma och säger till. Hon svarar med "Ja, men smäll till dem då!"... Ok! Jag går in med bestämda steg och ger dem varsin lusing och går därifrån.
Nisse och Fredrik, bättre bröder än er får man leta efter! Man kan inte välja sin familj (har jag hört) men skulle jag valt, så hade jag valt er!
Älskar er!
Nu har jag varit igång igen...
och tänkt en massa... Men denna gången är det inte tusen olika dumma och negativa saker som snurrar, utan ganska roliga tankar.
Vad jag har tänkt på? Jo, hur mycket av sina föräldrar och syskon och annan släkt som man har i sig, hur mycket man än kämpar emot.
Pratade med min ena bror, Fredrik, häromdagen och han hade pratat med mamma om något och blivit full i skratt för nåt hon sa påminde så mycket om vår mormor. Jag skrattade lite åt det, och kom sen på att jag ju kämpar mot de där generna varje dag. För er som inte har en aning, så ska jag berätta lite...
Min mormor var en kul typ. Hon var väldigt rund, vithårig och permanentad, hade dubbelslipade glasögon och cyklade alltid. Hon var väldigt snäll, och vi ungar har alltid umgåtts mycket med henne. Mycket mer än med vår farmor. Det var kul att vara hos mormor. Hon hade smurfar oxå!!! Smurfar är bäst!
I alla fall, mormor hade massor med syskon, men de som jag känner/kände bäst är/var: Inez och Margot. Jag brukade alltid följa med mamma ner i byn, och där träffade man alltid på mormor och dessa två systrarna. Och jag tyckte det var så roligt att höra deras snack och deras skvaller. De var väldigt högljudda och sa ibland saker högt med vilje, just bara för att personen i fråga skulle höra. Lite bitchigt liksom. Och de kunde säga saker till folk som man ibland nästan kunde skämmas för, bli lite generad liksom. Nästan som att de var elaka. De var riktiga bitchar kan man väl säga. Och kanske en aning bittra.
Det är just de generna jag försöker kämpa mot varenda eviga dag. Jag försöker att låta bli att tala innan jag tänker, och försöker att få det att låta fint och bra. Och försöker oxå skaka av mig tanken att alla är dumma i huvudet och kan fara åt helvete.
I alla fall, både jag och mina två brödrar har ju givetvis fått en del av detta i oss. Men, stackars lilla jag har nog fått mest av det. Eller, jag ska ju inte tycka synd om mig själv för detta. Nej, jag tackar dem för de andra egenskaperna jag fått av dem; skinn på näsan, och lite jävlaranamma! Fredrik hade någon gång sagt till min mamma att de aldrig någonsin behövde oroa sig för mig... för om någon någongång skulle försöka nåt eller vara dum mot mig, då pratar jag bara omkull dem! Mitt ex sa nångång när jag blivit förföljd av två killar tidigt en söndagsmorgon, att om de hade hunnit ifatt mig så hade jag käkat dem till frukost...hahaha! Ja mormor, Inez, Margot och lilla mamma Kitten, jag tackar för de egenskaperna, och tackar för att ni inte gjort mig till något mjäkigt mähä utan stake!
Den andra sidan då, Pappas sida? Ja, min pappa var ensambarn, och min farfar var det bara min bror Nisse som träffade, och min farmor träffade vi allihopa, men inte så ofta. Hon bodde i samma lilla håla som oss, men det var inte lika kul att vara hos henne som hos mormor. Farmor hade det väldigt fint hos sig, och en massa dyrbara prydnadssaker som absolut inte fick röras. Men hon gjorde världens godaste kakor! Farmorkakor kallar jag dem... det är vanlig mördegskakor med kakao som man "gafflar" igenom och som blir så goda! Hon hade dessutom massor med vinbärsbuskar i trädgården...mmmmm! Och krusbär! Det är gott med krusbär.
I alla fall, det säga att jag är ganska lik min farmor till utseendet; samma blåa ögon med gröna stänk i och samma kroppsbyggnad. Och jag har ett gammalt foto i profil av henne, och där är vi faktiskt ganska lika. Men egenskaper som hade vet jag inte riktigt om jag har. Men av pappa...ojojoj, där tror jag att jag har en del.
Min pappa har en förmåga att upprepa sig. Om han har nåt bra skämt i rockärmen, så berättar han det en gång, och sen stoppar han upp det där igen för att dra fram det igen. Om och om och om igen! Varje vinter ska han gå ut och pissa en kana till mig så att jag kan åka skridskor där, sen tycker han att jag ska gå ut och kolla om soptunnan är full varje gång jag är där!
När Nisses äldsta dotter Ellen var liten så kunde hon inte säga Coca Cola, utan det blev Poca Tola, och det använder lilla pappa fortfarande. Och varje gång Nisse hör det håller han på att krypa ur sitt eget skinn, hahaha!
Han har oxå den här grejen för sig, då han går bakom en när man sitter ner, och sticker upp sina tummar i ens armhålor så man hoppar en meter upp från stolen. Jag har fortfarande det i mig; varje gång han går förbi mig så klämmer jag ihop armarna så han inte kommer åt.
Fredrik sa häromdagen, när han ringde för att berätta det här om mamma, att han får höra nästan varje dag att han blir mer och mer lik pappa. Och det märker jag oxå. Skillnaden är väl att Fredrik faktiskt kommer med lite nya skämt då och då.
Pratade med Nisse efteråt och var tvungen att berätta detta. Han bara skrattade när jag berättade det här med mamma, och sa att det var klockrent. Jag har alltid tyckt att Nisse mer varit lik pappa på det sättet att han har hans lugn. Och jag tror aldrig att jag har märkt något direkt som Nisse liknar våra föräldrar på. Men han sa själv att han brukar ignorera det när han själv märker det, men att det finns tre damer hemma som brukar påminna honom. Jag måste fråga dem vad det är.
Jag är väl lik min pappa på det viset att jag brukar skämta mycket, har lite hyss för mig och att jag oxå har en förmåga att upprepa mig. Men jag kommer ju inte ihåg vilka jag berättat för, så jag måste kanske börja anteckna det någonstans... :)
I alla fall, hur mycket man än kämpar emot så är det oundvikligt att man blir som sina föräldrar på ett eller annat vis. Allt är ju ett resultat av arv och miljö. Och det som man själv inte gillar kan man ju försöka att ignorera, och istället vara tacksam för de andra egenskaperna man fått!
Vad jag har tänkt på? Jo, hur mycket av sina föräldrar och syskon och annan släkt som man har i sig, hur mycket man än kämpar emot.
Pratade med min ena bror, Fredrik, häromdagen och han hade pratat med mamma om något och blivit full i skratt för nåt hon sa påminde så mycket om vår mormor. Jag skrattade lite åt det, och kom sen på att jag ju kämpar mot de där generna varje dag. För er som inte har en aning, så ska jag berätta lite...
Min mormor var en kul typ. Hon var väldigt rund, vithårig och permanentad, hade dubbelslipade glasögon och cyklade alltid. Hon var väldigt snäll, och vi ungar har alltid umgåtts mycket med henne. Mycket mer än med vår farmor. Det var kul att vara hos mormor. Hon hade smurfar oxå!!! Smurfar är bäst!
I alla fall, mormor hade massor med syskon, men de som jag känner/kände bäst är/var: Inez och Margot. Jag brukade alltid följa med mamma ner i byn, och där träffade man alltid på mormor och dessa två systrarna. Och jag tyckte det var så roligt att höra deras snack och deras skvaller. De var väldigt högljudda och sa ibland saker högt med vilje, just bara för att personen i fråga skulle höra. Lite bitchigt liksom. Och de kunde säga saker till folk som man ibland nästan kunde skämmas för, bli lite generad liksom. Nästan som att de var elaka. De var riktiga bitchar kan man väl säga. Och kanske en aning bittra.
Det är just de generna jag försöker kämpa mot varenda eviga dag. Jag försöker att låta bli att tala innan jag tänker, och försöker att få det att låta fint och bra. Och försöker oxå skaka av mig tanken att alla är dumma i huvudet och kan fara åt helvete.
I alla fall, både jag och mina två brödrar har ju givetvis fått en del av detta i oss. Men, stackars lilla jag har nog fått mest av det. Eller, jag ska ju inte tycka synd om mig själv för detta. Nej, jag tackar dem för de andra egenskaperna jag fått av dem; skinn på näsan, och lite jävlaranamma! Fredrik hade någon gång sagt till min mamma att de aldrig någonsin behövde oroa sig för mig... för om någon någongång skulle försöka nåt eller vara dum mot mig, då pratar jag bara omkull dem! Mitt ex sa nångång när jag blivit förföljd av två killar tidigt en söndagsmorgon, att om de hade hunnit ifatt mig så hade jag käkat dem till frukost...hahaha! Ja mormor, Inez, Margot och lilla mamma Kitten, jag tackar för de egenskaperna, och tackar för att ni inte gjort mig till något mjäkigt mähä utan stake!
Den andra sidan då, Pappas sida? Ja, min pappa var ensambarn, och min farfar var det bara min bror Nisse som träffade, och min farmor träffade vi allihopa, men inte så ofta. Hon bodde i samma lilla håla som oss, men det var inte lika kul att vara hos henne som hos mormor. Farmor hade det väldigt fint hos sig, och en massa dyrbara prydnadssaker som absolut inte fick röras. Men hon gjorde världens godaste kakor! Farmorkakor kallar jag dem... det är vanlig mördegskakor med kakao som man "gafflar" igenom och som blir så goda! Hon hade dessutom massor med vinbärsbuskar i trädgården...mmmmm! Och krusbär! Det är gott med krusbär.
I alla fall, det säga att jag är ganska lik min farmor till utseendet; samma blåa ögon med gröna stänk i och samma kroppsbyggnad. Och jag har ett gammalt foto i profil av henne, och där är vi faktiskt ganska lika. Men egenskaper som hade vet jag inte riktigt om jag har. Men av pappa...ojojoj, där tror jag att jag har en del.
Min pappa har en förmåga att upprepa sig. Om han har nåt bra skämt i rockärmen, så berättar han det en gång, och sen stoppar han upp det där igen för att dra fram det igen. Om och om och om igen! Varje vinter ska han gå ut och pissa en kana till mig så att jag kan åka skridskor där, sen tycker han att jag ska gå ut och kolla om soptunnan är full varje gång jag är där!
När Nisses äldsta dotter Ellen var liten så kunde hon inte säga Coca Cola, utan det blev Poca Tola, och det använder lilla pappa fortfarande. Och varje gång Nisse hör det håller han på att krypa ur sitt eget skinn, hahaha!
Han har oxå den här grejen för sig, då han går bakom en när man sitter ner, och sticker upp sina tummar i ens armhålor så man hoppar en meter upp från stolen. Jag har fortfarande det i mig; varje gång han går förbi mig så klämmer jag ihop armarna så han inte kommer åt.
Fredrik sa häromdagen, när han ringde för att berätta det här om mamma, att han får höra nästan varje dag att han blir mer och mer lik pappa. Och det märker jag oxå. Skillnaden är väl att Fredrik faktiskt kommer med lite nya skämt då och då.
Pratade med Nisse efteråt och var tvungen att berätta detta. Han bara skrattade när jag berättade det här med mamma, och sa att det var klockrent. Jag har alltid tyckt att Nisse mer varit lik pappa på det sättet att han har hans lugn. Och jag tror aldrig att jag har märkt något direkt som Nisse liknar våra föräldrar på. Men han sa själv att han brukar ignorera det när han själv märker det, men att det finns tre damer hemma som brukar påminna honom. Jag måste fråga dem vad det är.
Jag är väl lik min pappa på det viset att jag brukar skämta mycket, har lite hyss för mig och att jag oxå har en förmåga att upprepa mig. Men jag kommer ju inte ihåg vilka jag berättat för, så jag måste kanske börja anteckna det någonstans... :)
I alla fall, hur mycket man än kämpar emot så är det oundvikligt att man blir som sina föräldrar på ett eller annat vis. Allt är ju ett resultat av arv och miljö. Och det som man själv inte gillar kan man ju försöka att ignorera, och istället vara tacksam för de andra egenskaperna man fått!
Sådärjajomensåatt...
Här har vi lilla Ida, 13v gammal. Söt som bara den, och tänder vassa som attans
Här är Rocky, Lindas hund
Här är mitt crap!
Då var det över, klart, och finito! Den där jädrans loppisen... Som man slitit och släpat och svettats och svurit! Men kul var det! Tänk att folk ville handla mitt gamla crap. Ok, det var ju inte precis en massa naggade glas, rostiga bestick och böcker som saknade sidor... Nej då, det var en del bra grejer jag sålde. Man samlar på sig som attans, och genom åren har det blivit en del. Har kastat och gett bort massor, men ändå så finns det så mycket kvar. Jag drar mig för att kasta saker för att jag tänker att det kan vara bra att ha. En del har man fått i present och så, och har ett sentimentalt band till. Det kan jag absolut inte göra mig av med. Som födelsedagskort från mamma, teckningar från brorsans barn, en hjärtljusslinga från ett ex, en konstig prydnadssak från farmor och en liten porslinsmus från mormor. Det kommer jag nog att spara för evigt.
Men den här loppisen då... Folk gick och plockade och jag sålde nåt för en tia, nåt för en tjuga och någon plockade ihop för en hundring osv... Jag tjänade runt 1200:- denna helgen! Rätt härligt faktiskt! Kan ju behövas nu när man ska börja plugga igen.
söndag 2 augusti 2009
Så nu har det börjat...
..utrensningen!
Jag och Linda ska ha loppis nästa helg. Perfekt tillfälle att rensa ut sina köksskåp, förråd och garderober på crap som man ändå aldrig använder. Och sånt har jag maaaaaassor utav! När man jobbar där jag jobbar, så är det liksom oundvikligt att samla på sig. Tallrikar, skålar, vaser, bestick, redskap, grytor, brickor, glas och en hel massa annat som man har i sitt hem.
Jag har redan rensat ut lite i mitt kök, och har fått jättemycket plats i skåpen. Nu ska jag bara hålla mig från att fylla dem igen :)
Nu ska jag gå loss på förråden... Jag har 2 källarförråd, och bägge 2 är överfulla av grejer... Har nästan glömt vad jag har där, så det ska ju bli intressant. Linda kommer och hjälper mig alldeles strax...
Återkommer...
Jag och Linda ska ha loppis nästa helg. Perfekt tillfälle att rensa ut sina köksskåp, förråd och garderober på crap som man ändå aldrig använder. Och sånt har jag maaaaaassor utav! När man jobbar där jag jobbar, så är det liksom oundvikligt att samla på sig. Tallrikar, skålar, vaser, bestick, redskap, grytor, brickor, glas och en hel massa annat som man har i sitt hem.
Jag har redan rensat ut lite i mitt kök, och har fått jättemycket plats i skåpen. Nu ska jag bara hålla mig från att fylla dem igen :)
Nu ska jag gå loss på förråden... Jag har 2 källarförråd, och bägge 2 är överfulla av grejer... Har nästan glömt vad jag har där, så det ska ju bli intressant. Linda kommer och hjälper mig alldeles strax...
Återkommer...
fredag 24 juli 2009
Alla dessa val som måste göras...
Idag kom de äntligen! Har längtat ända sen i söndags på dem, och nu är de äntligen här!
Den översta, Gomorra, handlar om maffian i Neapel och allt vad de håller på med. Som den "Italienofil" som man är, så måste den läsas. Har velat läsa den så länge, men jag har på något sätt inte velat förstöra min naiva och något romantiska bild av Kampanien (landskapet).
Den andra "Få det gjort! Svart bälte i vardagseffektivitet"...Ja, det säger ju sig själv varför jag ska läsa den! :)
Och den som ligger underst... den handlar om en av mina stora favoriter, Caesar! Det säger väl egentligen sig själv där oxå varför jag ska läsa den... för att jag är nördig helt enkelt, hihihi!
Caesar är faktiskt en av de mest intressanta personerna i romersk historia, och jag måste veta mer om honom! Och så kan jag inte låta bli att tänka vad som skulle ha hänt om han inte blivit mördad den där dagen i mars för 2053 år sen... Hade Rom sett annorlunda ut?
Men vilken ska jag börja med???
onsdag 22 juli 2009
Shane, oh Shane
Shane MacGowan har fått nya tänder!!! Tycker det ser en aning skumt ut, med tanke på hur man är van vid att se honom. Ungefär som när man såg Mats Sundin för första gången med två alldeles raka, vita och fina tandrader. Men det kan man vänja sig vid. Jag tror inte jag kan göra det med Shanes nya tänder faktiskt... Ok, han såg rent ut sagt för jävlig ut innan. A man of many words, and not so many teeth!
Han är ju inte vacker i vilket fall som helst, men det är ju heller inte därför jag fullkomligt älskar honom. Hans röst och hans ord är bland det bästa som finns!
Klicka på länken och se en av hans och The Pogues låtar...ni har säkert hört den förr, men enligt min mening så är det den absolut bästa jullåt som skrivits denna sida Jesus födelse! Sen finns det massor med bra The Pogues-låtar...bara youtuba och kolla!
Han är ju inte vacker i vilket fall som helst, men det är ju heller inte därför jag fullkomligt älskar honom. Hans röst och hans ord är bland det bästa som finns!
Klicka på länken och se en av hans och The Pogues låtar...ni har säkert hört den förr, men enligt min mening så är det den absolut bästa jullåt som skrivits denna sida Jesus födelse! Sen finns det massor med bra The Pogues-låtar...bara youtuba och kolla!
söndag 19 juli 2009
Min kära spikmatta
Jag har en spikmatta. En orange, med 6000 små plastpiggar. Och jag älskar den!
Det är jätteskönt att ta 20 min på den på kvällen när man kommit hem från jobb, och bara varva ner. Ligger inte på den varje dag, men försöker i alla fall ett par gånger i veckan.
När man först lägger sig på den så känns det en del, det ska jag inte sticka under stol med. Men efter bara någon minut så känner man en härlig värme sprida sig utmed ryggen, och man slappnar av. Väldigt djupt dessutom. Jag får alltid ställa klockan, för annars slutar det med att jag ligger på den hela kvällen. 20 min brukar vara lagom. Jag brukar vara halvvaken, lite som i dvala liksom, när jag ligger på den, och de här 20 minuterna går alltid så fort. Det spelar ingen roll om jag haft en riktigt tuff dag på jobb, eller om jag varit ledig, för effekten är alltid densamma! Första 5 minuterna efteråt är jag helt slagen, lite snurrig, nästan full, och kan inte göra nåt. Men man försöker resa på sig och röra på sig lite, sen är man jättepigg igen. Och jag som har problem med att jag stressar upp mig själv, och är allmänt neurotisk, blir faktiskt lugnare av det. Det känns bra liksom.
Man ser en aning perforerad ut precis när man legat på den, men det försvinner ganska snabbt. Man kan ligga på den på lite olika sätt; på magen, på rygg, på kinden och man kan stå på den oxå (det finns speciella mattor till fötterna egentligen). Jag har provat att ligga på mage, men jag har inte vant mig vid det än. Det känns mer på magen konstig nog. Man kan ju tycka att fettet borde dämpa lite :)
Kinden har jag oxå provat, men det kändes jättekonstigt. Inte obehagligt, men konstigt.
Sen fötterna. En tjej sa till mig att det skulle sätta igång tarmarna om man stod på den. Jag med min trevliga sjukdom IBS provade, men inte satte det igång nåt. Får väl prova en sån där speciell fotmatta då!
Men ryggen...det är riktigt skönt! Prova vetja!
Det har stått massor de senaste veckorna i tidningar och på nätet om de här spikmattorna, och att de bara är bluff och båg. Senast idag läste jag om killen som påstår sig ha uppfunnit Shaktimattan som jag har, och att han bara stulit idéen från någon annan. Och att han påstår sig vara en guru...hahaha!
Det stod även om en fakir, som tyckte att de här Shakti-, Yoga- och Tantrimattorna (och allt vad de heter) bara är plastmattor och inte riktiga spikmattor... Well daahh! Ingen normal människa kan väl lägga sig på en riktig spikmatta, det är ju reserverat för, just det, fakirer!
Jädrans massa prat om de här spikmattorna, men jag bryr mig inte! Jag älskar min spikmatta!
lördag 18 juli 2009
Danskjävlar och Harry Potter
I onsdags var det premiär för den nya Harry Potterfilmen. Nr 6 i ordningen. Givetvis var jag väldigt upphetsad över detta. Jag och min vän Emma skulle träffas innan och ta en bit mat på Jensens Böfhus här i stan. Ingen större kulinarisk upplevelse, men köttet är bra där i alla fall.
Anyhow... Vi kom dit 19.45. Stod och väntade på att få ett bord i ungefär 10 min. Får menyn och får beställa efter 10 min. Helt ok. Får in vår snackkorg 20.15. Lugnt tänker man ju då, bion börjar 21.15... Men detta är Jensens böfhus. Här fungerar inget som det ska.
Det tog oss max 10 min att äta upp den här snackkorgen, och sen satt vi ända tills kl 20.45 och kollade efter servitrisen, och om vår mat var på G. När hon till slut kommer och ska plocka undan vår korg, så frågar jag henne (en aning hungrig och irriterad) om vår mat är på G. Då säger den stackars lilla människan "Ja, asså, vi har ett system som gör att vi inte gör huvudrätten förrän förrätten är borta från bordet". Va är det för nåt jävla system! Jag sa att vi ska vara på bion om 20 min (ljög lite bara för att få dem att rappa på) och att när de kom med maten så kunde hon komma med notan oxå. Hon skulle prata med sin chef och fixa maten så fort som möjligt. Fan va irriterade vi var nu!
Vid fem i nio-nio hade vi fortfarande inte fått någon mat, och det var ingen som helst rörelse i närheten av köket. Inte en servitris så långt ögat nådde heller. Så vi fick nog, och gick därifrån... Betalade inte för den där jävla korgen eller drickan...inget! När vi sen är en bit därifrån och tittar dit, så ser vi att de kommer ut med vår mat.
Jävligt hungrig och jävligt irriterad...vi hann inte heller gå till Burger King, så min middag i onsdagskväll bestod av 3 snusklubbor, 2 snickers och biopopcorn...
Men Harry Potter var ju bra som alltid! Inte så mycket action som det brukar vara, men det kändes som att denna filmen bara var ett förspel till den sista. Eller de sista. Sista filmen ska tydligen delas upp i 2st. Längtar redan till november 2010!!!
lördag 11 juli 2009
Ett annat stopp på den lilla turnén
Var hos min Annelie och hennes familj oxå... 3 vilddjur till barn har hon! Och de är alldeles underbara
Uppifrån och ner har vi först:
Ida "Pokerface" Johansen
Victor "Spindelmannen" Johansen
Hugo "Leif" Johansen
Det är kul med kompisars barn!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)