Saker som gör mig glad del 3

När jag upptäcker och lär mig nya saker! I löööööv it!


Som igår t.ex... jag satt och skrev på det där examensarbetet, och just då var jag inne på en basilika som ligger på Velia, mellan Forum och Colosseum. Då hittade jag ännu ett tempel som jag inte ens visste fanns! Templum Urbis hette det. Och ännu mer exalterad blev jag när jag upptäckte att det är det templet, på vilkens baksida Forma Urbis satt! Woooohoooo! Jag älskar detta!


För er som inte vet vad Forma Urbis är, så är det en gigantisk karta i marmor över Rom, som tillverkades i början av 200-talet under kejsare Septimius Severus. Den finns delvis kvar idag, fast mååååånga bitar fattas. Men, i vilket fall som helst så utgör den en väldigt värdefull källa. Jag hoppas att jag en dag ska få se denna i sin helhet (så gott det går i alla fall). Denna tillsammans med regionkatalogerna Curiosum och Notitia.... aaaaaah! Jag har faktiskt snokat i en bok på arkeologens bibliotek med massor med kartor med de olika fragmenten på.


Det som är lite jobbigt med den här kartan är att den är orienterad nord-syd; man ser alltså allting norrifrån. Lite irriterande då man är van vid att se kartor från ett helt annat perspektiv.


När jag tänker efter så har jag ju faktiskt sett delar av den. I höstas när vi var inne på Colosseum, och de hade en utställning där. Hela förra året firade de Vespasianus (av någon anledning som jag nu glömt) och där fanns förutom djurben man hittat i gångarna under, keramik, inskrifter osv, den bit av Forma Urbis som visar Colosseum och Ludus Magnus (gladiatorkaserner med gym).







Detta fotot tog jag i utställningen på Colosseum. Man ser Colosseum nedre högra hörnet och Ludus Magnus i mitten högst upp.

:)

Saker som gör mig glad del 2

Mina fina älsklings-gose-mys-pys-kelna kisemannar!

Vännen - döpt till Eros, men matte började kalla honom lille vännen, sen blev det Vännen till slut. Kan även kallas: Tutte, Tuttefräsaren, Fräs, Putte, Nennetutte och kattajävel.

Larsson - döpt till Bosse Larsson, men kallas numera endast vid sitt andranamn/efternamn. Kan även kallas: Fise, Mysefis, Kelefis, Tarmen (då han var smal), Tjocktarmen (nutid), Konen, och kattajävel.

För det mest bråkar de bara, och det är Larsson som alltid börjar. Så, när jag ser dem ligga och mysa tillsammans blir jag så glad... Skulle jag gå och lägga mig hos dem nu och mysa så skulle de bli sura och gå därifrån... det är därför jag sitter här och skriver istället :)

Saker som gör mig glad del 1

Bokrean i övrigt är ett stort skämt, men jag lyckades hitta dessa två guldkorn!
Dessutom släppte Body Shop sin nya serie 'Sweet Lemon' idag, och jag, som den citronälskare jag är, har längtat! Och så go den är! Aaaaahh!
En annan favorit från Body Shop är med på bilden, Satsuma bodybutter... Jammi!

Och, givetvis ett par solglasögon. Folk brukar ju samla på saker, och jag får nog säga att det jag samlar på är solglasögon. Dessa hittades på H&M. Det syns kanske inte riktigt på bilden, men det är gröna bågar!

Detta har gjort mig så upprymd och glad nu, så nu drar jag fram dammsugaren med ett stort leende på läpparna. Sen ska jag köpa biljetter till Avatar 3D... Sist av allt idag ska jag betala räkningar...bara för att inte förstöra resten av dagen! :9

Vad jag ska göra denna helgen

Först ska jag beskriva den här fina bågen in i minsta detalj; alla reliefer, friser, inskrfter, alla de olika marmorvarianterna som använts, och själv försöka få en uppfattning om det är Kristus eller Sol som menas med Instinctu Divinitatis.

Dessutom ska jag försöka få fram en logisk slutsats om varför den står just där den står. Men det tror jag redan jag har löst.

Förresten så fanns det i omgivningen, förutom Colosseum, 756 insulae (lägenhetshus), 88 domus (vanliga hus), 18 horreae (stora lagerlokaler), 8 aediculae (små tempel eller helgedomar), och hela 65 balneae (bad)... Det tycker jag är intressant. Svårt för oss att se idag, då det bara är de stora byggnaderna som bevarats. Men, det är sånt här jag gillar; att föreställa mig hur det såg ut, och hur kullarna framträdde. Idag ser man inte de distinkta skillnaderna mellan kullarna som man gjorde då. Men det märks ju i alla fall när man går i denna stad... har jag hört ;)

Jag ska försöka bli färdig med detta i helgen, så att jag sen kan gå vidare till de andra konstantinska monumenten och byggnaderna. Runt 20 st som Konstantin på ett eller annat sätt var involverad i under de Och det ska bli intressant. Valde medvetet att börja med triumfbågen, eftersom den redan är så pass känd och som det skrivits hyllmeter om.


Sen ska jag på fest med partner in crime-Emma. Det kommer dock bli lugnt... man är ju inte 20 längre.

Så... nu beger jag mig 1695 år tillbaka i tiden!

Trevlig helg!

Semester

Min käre broder och hans familj åker till Norge på lördag för att åka skidor i en vecka. De har frågat mig om jag vill följa med, och ungarna har varit på mig att jag SKA följa med...

Jag ska säga att jag inte har stått på ett par skidor sen jag var 7-8 år (tror jag). Och då var det inga höjdarskidor heller, utan ett par såna där i trä med enkla metallspännen uppe på, och inte särskilt blanka och fina undertill. Den gången just åkte jag med min pappa. Han hade ett par riktigt fina längdåkningsskidor, så det gick ju jättebra för honom. För mig inte lika mycket.
I alla fall... jag och pappa var ute och åkte på Ellavägen därhemma, och som jag sa så gick det inte så bra för mig. Pappa tyckte väl att det gick lite trögt, och sa "Kom igen nu, GUNDA!"... Jag blev skitsur, och där har ni en av anledningarna till att jag inte har stått på ett par skidor sen dess.

Den andra anledningen är att jag aldrig har förstått varför man åker på semester till ett ställe där det finns snö!!! Kallt och jävligt och slaskigt... Visst, säkert jättemysigt att kura ihop sig i stugan med te och en varm brasa, och man fryser väl egentligen inte om man håller igång... men nej.
Ska jag åka på semester, då ska där finnas en varm strålande sol och bar mark.

Och gärna något gammalt! :)

Bara för att...

Detta är en gammal klassiker och som jag fortfarande tycker är så jädrans rolig...

Vaschego!

Inquieta

..orolig och rastlös...

Jag har svårt just nu att finna det där lugnet, den där fina känslan av att veta att jag är på väg åt rätt håll. Jag vet det ju innerst inne, men just nu funkar det inte.

Kanske är det för att mina dagar går alldeles för fort?

Och jag känner att jag kanske inte kommer att komma någonstans. Min handledare verkar vilja sätta mig på plats ibland, och hon vet hur mycket jag brinner för detta. Är det ett sätt för henne att testa mig, att härda mig? Kanske hon tycker att jag inte passar i den akademiska världen? Ja, jag vet inte... men jag kommer att göra allt för att lyckas.
På grund av detta känner jag mig just nu väldigt tävlingsinriktad. Jag vill göra allting bättre och större än mina föregångare.

Dags att vila detta trötta huvud som gått på högvarv, och se vad morgondagen kan ge.

Buona notte

Lite söndagsnöje

Tyvärr gick det inte att bädda in videon, så ni får hålla tillgodo med att klicka er vidare på länken...

http://www.youtube.com/watch?v=uhgd9VM9rsM&feature=related

Big Bang Theory är en av mina favoriter, och då särskilt Sheldon, den totalt socialt inkompetente fysiknörden. Detta klipp kan jag kolla på hur många gånger som helst och den kan få vilken gråa vinterdag som helst att fungera lite lättare.

Enjoy!

Känslan

I mars förra året, som ni vet, åkte jag till Rom för första gången på 11 år. Man kan säga att det var min egen födelsedagspresent till mig själv. Och som jag längtade! Varje dag i 11 år hade jag tänkt åka tillbaka, och drömde varje dag. Ett ljus tändes när studierna började, och jag ville verkligen följa det ljuset. Av anledningar som jag inte tänker ta upp nu, så lät jag ljuset följa mig istället. Jag tog en paus.

Men inte en dag gick då jag inte tänkte på min kärlek, mitt hjärta, min plats... mitt Rom. Ni vet alla att jag älskar Rom, men jag tror inte ni vet hur och den riktiga anledningen. Inte ens jag vet egentligen. Jag kan bara försöka förklara min enorma och unika kärlek till denna underbara stad.

Ibland kan man bara känna DET... ni vet, den där känslan som stiger upp inom en. Det börjar i hjärtat, kryper upp i halsen, upp i ögonen så att de tåras, ner i benen så att de börjar skaka och vidare upp i magen och lägger sig. DEN känslan.

Jag har så många sådana känslor från detta ställe, och jag ska inte berätta om dem alla just nu. Bara nämna två.

Andra kvällen i Rom la prima volta 2009. Jag kommer upp på Gianicolo på kvällen, mest för att titta på Garibaldimonumentet, och på hans "motto" ROMA O MORTE. Det är alltid mycket folk här uppe; nyförälskade par, barnfamiljer, festande ungdomar... Jag lämnar Garibaldi och vänder mig om. Jag visste ju att det skulle vara fin utsikt här. Jag kommer fram till kanten. Allt folk som befinner sig här försvinner. De finns inte. Jag ser bara staden. Hennes alla ljus ler mot mig, hennes värme omfamnar mig, och det känns som att jag svävar, som jag flyter.

Andra dagen i Rom la terza volta 2009. Jag är i Rom med min bror och hans familj. Vi går längs med via dei Fori Imperiali. Det är söndag, så hela gatan är avstängd och man gå var man vill och hur som helst. I egenskap av privatguide babblar jag på om kejsarfora, världens första köpcentrum osv. Vi kommer från piazza Venezia, så vi har precis passerat "Bröllopstårtan" och Trajanus forum och marknader. Precis innan Caesars forum tittar jag upp mot Auguraculum. Den där känslan kommer igen och jag tappar koncentrationen. Det lyfter mig en aning och jag blir rädd för att trampa vidare. Som att den här märkliga känslan vill berätta för mig att det finns något av stor betydelse här under.

Jag vet, det låter hur flummigt och knarkat som helst, och jag tycker detsamma. Men det är så här staden får mig att känna. Like my own personal brand of heroine.

Topografi & geografi

Jag har alltid gillat kartor... av någon anledning. Geografiproven vi hade när vi gick i 5an, de med länder och städer, var de enda proven jag hade alla rätt på genom hela grundskolan.
Jag vet inte, men jag antar att jag bara vill veta var saker och ting finns.

Det stora intresset för Roms topografi har alltid funnits där, men började på allvar när jag skulle åka dit i mars 2009. Jag fick en fin liten karta av italienska turistbyrån, och i den har jag kladdat ner massor med bra och välbehövliga saker. Den är väldigt sliten och havererar väl totalt snart, men det finns ju tejp :).

I alla fall, jag har dessutom som den nörd jag är, tillverkat en egen karta oxå! Ca 200 utskrifter på Google maps... Jag har klippt, klistrat och pusslat ihop den här kartan, och hade den ett tag uppsatt på väggen i mitt lilla sovrum. Den fick liksom inte plats någon annanstans. Just nu har den degraderats till en låda vid mitt skrivbord...ändå nära till hands.

Jag har kladdat på den, ritat på den, skrivit, ritat antika vägar och gator, satt ut väderstreck... Det är bra att ha en så stor karta. Så fort jag hittar någon information om t.ex. ett tempel i Rom som jag inte kände till, så ritar jag in platsen på min karta.

Min Cuppsats kommer naturligt nog handla om Roms topografi. Med avgränsningen till hur det såg ut under Konstantins tid (300-talet), och hur han manifesterar sig själv i stadens topografi efter segern över Maxentius.

Kanske ni gäspar nu, ni som läser detta, men det kan ju vara bra att ni vet vad jag sysslar med när jag inte skriver här :)

Och bara så ni vet... Rom byggdes på 12 kullar :)

Fokus!

Nu när etikkursen är slut och färdig, så kan jag återgå till det som är det mest väsentliga denna termin, nämligen C-uppsats och att lära mig italienska (på riktigt!).

I gymnasiet läste jag latin. Vår lärare, Cecilia, var en väldigt bra lärare. Hon fick utbrott på oss om vi inte kunde en viss konjugation, eller översätta en mening korrekt, eller ta ut dativobjektet, t.ex. Och vreden hos henne när vi inte kom ihåg när de puniska krigen ägde rum... usch!
Det var med viss rädsla man styrde stegen mot det där lilla rummet i källaren längst bort i skolan varje dag. För att undvika "hårtorken", så lärde man sig alla grammatiska termer och former och varianter... av ren rädsla. Och nu måste jag säga att det bara var positivt. Nu, när jag sitter med min italienska grammatik, så behöver jag bara gräva lite längst bak i hjärnan för att minnas.
Latin och italienska är dessutom väldigt lika varandra. Av förståeliga skäl givetvis.

Buon fine settimana!

Igen...

..nu har jag försummat dig igen, min kära 3e lunga. Förlåt, sorry, mi dispiace, mea culpa osv.

Jag har, som vanligt, varit helt uppslukad av pluggerier. En muntlig rollspelstentamen att förbereda, italiensk grammatik att nöta in i en trött hjärna, hyllmetersvis med litteratur om Konstantin och arkitektur och topografi att plöja igenom. Sen, som smöret på moset, så måste man ju ta hand om lite andra saker oxå, såsom att tvätta, städa och äta. Och jag vet inte hur jag lyckats, men jag tryckte in ett biobesök i onsdagskväll oxå.

Filmen var "Farsan"... och jag ger er alla tipset/ordern/rekommendationen att gå och se den! Jag har fortfarande ont i magen efter konstanta skrattattacker filmen igenom. Särskilt i en scen, där Jörgen (Torkel Pettersson, en favorit) ska vara macho och göra sallad. Hehe, jag sitter här och skrattar bara jag tänker på det.
Ja, GÅ Å SE!

Aaaaaaaaaaaaaaaaaaah!

..När fan ska det sluta vara så här förbannat jävla satans kallt??? Det är ju löjligt!

Global warming my butt!
Man skulle ju kunna tro att den globala uppvärmningen skulle ha gjort någon nytta, men nej.

Jag fungerar inte som människa när det är så här kallt. Jag packar på mig så mycket kläder som möjligt, så jag knappt kan röra mig, när jag ska gå ut... Men fryser ändå. Och sen tar jag mig hem så fort som möjligt och försöker värma mig med diverse hjälpmedel; vaaaarmt bad, te, kura ihop mig intill elementet, behålla alla lager med kläder på... Men det funkar inte.

HATA DENNA VINTER!

Nu ska man iväg på två upphetsande föreläsningar om etik inom arkeologi... Woohooo!