De Ritis

Så heter en av de här affärerna där man kan köpa prästkläder... Bland annat de här ursnygga kreationerna

Pax Vobiscum!

Vedute di Roma

Ovan ser ni Pantheon (kupoltaket) i mitten av fotot

Här ovan ser ni Palatinens substrukturer till kejsarpalatsen ungefär mitt i bilden (de bruna valvbågarna)

Castel Sant'Angelo längst till vänster och Justitiedepartementet i mitten

Come fly with me, come fly come fly away!

Jag har bokat resa hem nu... Känns lite konstigt när jag bara har varit här en vecka. Men hem ska jag ju, så det var lika bra att ha det gjort.

Så, för alla er som saknar mig och som kommer att stå och vänta på mig med banderoller, flaggor, blommor och turkisk peppar (karamellerna, inte spriten... eller jo, spriten oxå) så landar jag vid 18.10 lördag 2 april!

:)

En lördag

Idag gick jag en liten promenad runt stan med en kursare. Eller ja, liten och liten, det tog ju trots allt 2,5 h. Vi var bl.a. inne i en hög med bokhandlar och jag köpte äntligen den där nya boken av Steven Saylor. Vi gick förbi den här lilla fontänen nedan och jag var ju tvungen att göra det där man måste göra...

På kvällen var vi senare ute i San Lorenzo med norrmännen som går samma kurs som oss fast på norska institutet.

Det var en trevlig kväll. Jag har aldrig varit ute i San Lorenzo så detta var en ny bit av Rom för mig. Vi hamnade på en pizzeria som hette Formula Uno, och som några på kursen hade provat innan. Det var ett helt ok ställe, med god pizza såklart och öl.

Senare gick vi vidare till en bar i närheten. En rätt stor, men stökig bar, och där det var ett konstant flöde av indier som försökte sälja sitt crap. Rätt som det var började det burra på min rygg och då stod en av dem med en sån där massagegrej och körde runt på min rygg. Jag sa "NO" till honom och när han (såklart) inte gick iväg fick jag dra till med "BASTA! VAI!". Då gick han. Sen tog hans kollega över rundan, och själv kom han tillbaka en stund senare.
Det gör lite ont i mig när jag ser de här stackars människorna som säkerligen endast gör det här för att överleva. Det kan vara genom skulder till de styrande som de tvingas göra det här. Det kan vara det enda sättet för dem att få en inkomst. Det enda sättet för dem att överleva. Men jag undrar hur det går, för jag har nog aldrig sett någon handla av dem.

Kvällen var som sagt väldigt trevlig och Axels partytrick drog fram ett antal skrattsalvor kvällen igenom. Ögonen i kors, blås ut luft så att läpparna fladdrar och samtidigt ska då någon ta ett foto av en. Det kan se ut så här...

Eller så här...
Denna söndagen ska jag tillbringa med bara mig själv. Ta en sväng ut på stan för att kolla in sluttampen på rean, och senare bara njuta med min nya bok. Det är min söndag det.

Get your rocks off

I torsdags var det ännu en sån där vandringsdag. Buss ner till Forum Boarium, gå över Circus och upp på Celio, en kulle jag ännu inte besökt.
Uppe på Celio skulle vi besöka Case Romane, ett romerskt hus. Huset ligger på Clivo di Scauro, och den bredd gatan har idag är även den antika bredden. Det är ju lite häftigt. I alla fall, huset var en insula, ett lägenhetshus, som byggdes på 100 talet e.Kr, och som senare byggdes om till ett domus, vanligt hus, någongång under 300 talet. Det var häftigt att se de olika faserna av husets historia och hur det ändrade sig. Ovanför ligger idag en kyrka som heter S Giovanni e Paolo. De här Giovanni och Paolo är inte apostlarna utan två eunucker som var anställda vid Konstantins dotters hov, och som senare halshöggs under Justinianus. Det finns ett litet kapell till dem där, med en liten lucka upp i kyrkan så att man även kan se det därifrån.
Detta huset var häftigt.
Men ännu häftigare var Casa dei Grifi uppe på Palatinen. Idag består Palatinen till stor del endast av rester av det senaste kejsarpalatset, Domus Augustana. Som det antika Roms Bel Air har det alltid varit hem för mer aristokratiska och patriciska familjer. Detta huset vi var nere i var just en sådan villa, byggd på 100talet f.Kr. Den har bevarats så bra för att den har blivit en del i substrukturerna till palatsen ovanför.
Det man får se idag är källarvåningen till huset, och det finns lite olika rum, bl.a. en matsal som man då kan tänka sig användes som sommarmatsal. Väggmålningarna är alldeles fantastiska i detta huset!!! Färgerna är fortfarande starka och mönstren är otroligt välgjorda. Det var inte många rum man fick se, men jag gillade det!

Igår då... jo, vi skulle ha seminarium på tre artiklar om "marmor och misär" i den antika staden. Och det gick väl bra. Även om jag har svårt för sånt och helst bara vill sitta och lyssna.

Två kvällar i rad har vi suttit i auditoriet och tittat på 'Spartacus Blood and Sand'.

Been there, done that

Jodå, idag har man varit ute och gått igen. Inget som jag inte sett innan, men en hel del som jag inte hört innan.
Som t.ex.
Obelisken på Piazza del Popolo har inskrifter både till Tutmosis III, Augustus och en påve...
Via Flaminia/Via Lata var endast 4-5m bred där den var som bredast...
Roms enda bio som visar odubbat ligger ovanpå där man hittade Ara Pacis...
Pantheon byggdes inte alls av Marcus Agrippa...
Förmodligen inte av Hadrianus heller...
Ingången till Pantheon låg med fri utsikt till Augustus mausoleum...
Hela Hadrianus familj hade tempel runt Piazza di Pietra...
Gatan från Pantheon ner mot Largo Argentina är ett Via Condotti för präster, kardinaler och påvar... och massor med religiöst tingeltangel. Behöver man en ny kräckla (eller vad de heter) eller en sån där man bränner rökelse i under katolska mässor så är det hit man ska gå.
Largo Argentina är inte alls ett republikanskt forum, utan bara ett ställe med votivtempel längs med den antika triumfvägen...
Ingången till Museo Crypta Balbi ligger aldrig där man tror...
Vi har inte fått tillstånd att besöka Insulan vid Capitolium...
Auguraculum ligger med största sannolikhet där jag trodde det låg, men det är inte det som är synligt idag...
Venus Genetrix är ett votivtempel...
Vad man tror bara är ett stenkast är i själv verket en stenslungning...
Det är rätt skönt med strejk på bussarna i stan...
Snigelväskan kostade inte 14euro... (är fortfarande lite ledsen över detta)...
Marcus Aurelius kolonnen fortsätter 3m under nuvarande marknivå...
Montecitorio är som ett litet Monte Testaccio, fast med skärvor från stadshandel istället för hamnen...
Det ligger ett LUSH till i någon gata bakom Corson...
Tabularium idag är inte det riktiga...
Den första permanenta amfiteatern i Rom hette Taurus och låg strax nordväst om Navona...


Ja, jag har ju lärt mig en hel del idag ändå. Och det känns i både huvud och ben.

La lumaca

Eccola! Min snigelväska som jag skulle gå och köpa idag... Men, tydligen kostade den 40euro istället för 14euro som killen sa igår... Eller sa han 40 på romanesco... jag vet inte, men jag köpte i alla fall inte den.

Om de har kvar den om ett par veckor så kanske...

Visst är den cool?!!

Oggi

Satt i ungefär 2h i biblioteket idag för att läsa lite artiklar till seminariet på fredag. Det gick inte så bra. Tankarna vandrade lite hit och lite dit. Jag har tydligen väldigt svårt att samla tankarna. Och jag skyller på tystnaden.

Jag måste nästan ha liv och rörelse omkring för att kunna läsa eller göra något överhuvudtaget. Hemma har jag alltid tvn på, även om jag inte tittar på den. Och den blir som någon slags sällskap, även om jag inte ägnar någon tid åt den.

Jag tror aldrig jag varit så bra på bibliotek. Jag gillar dem för allt som finns där, all information man kan få tag i, men jag vill helst låna eller kopiera det jag ska ha, sen bege mig hemåt för att läsa där. Idag var vi 4st från kursen som satt inne i biblioteket. Man hörde någon som knappade på sin dator. Någon som gick i korridoren med högklackat. Mummel någonstans ifrån. Såna här saker får inte mig att tappa koncentrationen i vanliga fall, men när allt annat är tyst så kan det göra det. Konstigt egentligen, för jag vill ju ha lite ljud runt mig.
Jag skulle kunna koppla in mina hörlurar i datorn och lyssna på musik, men det fungerar inte heller. Då hör jag inte vad som händer runtomkring, om det nu skulle göra det, och blir rädd om någon går förbi för att jag inte hört dem.

I vilket fall, jag gav mig ut på en promenad. Såklart, vad trodde ni? Och även idag blev det en ganska lång tur. Igen. Småturer finns inte här.
Villa Borghese - Via Veneto - Repubblica - Via Nazionale - Monti - äta på Via Cavour - Colosseum - Fori Imperiali - Piazza Venezia - Corson - Popolo - hem. Det är en rätt bra bit. Och vad fick jag gjort då? En del foton tog jag. Rekade lite apotek. Hittade en schysst klädaffär. Tog ett par kaffe.
Och hittade världens fulaste och coolaste väska! Själva väskan var huset på en snigel, och i huvudet, halsen och "svansen" var gjorda i metall... Såååå cool! Kostade 14 euro och jag blev lite snål där, eller försökte tänka logiskt "vad ska jag med en sån väska till, eller en väska till?" Där fanns även en uggleväska, men nu när jag tänker efter så var den lite för prålig och guldig. Men snigeln alltså... Jag måste ha den! Jag frågade killen om han skulle vara där imorgon, men inte förrän nästa tisdag. Men imorgon ska han stå på Via Cola di Rienzo, rakt över floden härifrån, vid Vatikanen. Jag tror inte jag vågar riskera att snigeln är borta på tisdag, så jag springer nog bort dit imorgon och handlar :)
Tänk att en väska i form av en snigel kan få igång en på det här sättet!

Vad som mer får igång mig... jo, det var sol idag! Den värmde gott på kinderna, även om det fortfarande är kallt. Men det var verkligen så skönt att vara ute idag.

Jag tycker jag ser förälskade par överallt här. De pussar på varandra, kramas och ser allmänt mysiga och kära ut... Och det får mig att sakna Hjärtat jättemycket! Jag försöker hinta lite att jag snart vill ha hit honom. Vi får väl se hur det går! ;)

Trött blir man här i alla fall... men jag undrar var benhinneontet tar vägen. Jag har ont i anklar och vader, men har inte märkt så mycket annat. Imorgon ska vi gå på stadsvandring med kursen, och efter det får vi väl se hur det känns.
I vilket fall... trött...

'notte!

Roma

Hittade den här fina beskrivningen av Rom på nätet...!

A grand lady She is - Overwhelming She can be
Know a little about Her and you will not see Her - you will experience Her
She will be yours
Open your heart to Her - She will embrace you and enchant you





(hittades här: http://members.virtualtourist.com/m/ac69f/23513/)

Puh!

Vilket tempo jag fick upp idag!

Jag tog bussen härifrån ner till Colosseum, tog ut pengar, drack en kaffe, och gick i rask takt bort mot floden. Massor med turister överallt såklart.

Gick förbi Palatinen och akvedukten och fick syn på något intressant upp på Celio. Ska ta och kolla upp det när vi ska dit nu i veckan. När jag kom bort i hörnan av Palatinen och Circus Maximus så tittade jag på den plats där Septizodium en gång stod, och förundrades lite över varför inget finns kvar av den. Något litet brukar det ju finnas, men nej. Tydligen var det påven Sixtus V som lät riva den år 1588. För er som undrar så var Septizodium är så var det en byggnad som stod som en fasad mot Via Appia, så att det skulle ge någon form av ett monumentalt välkomnande för de som var på väg in till staden.

Jag gick vidare och fick se en duva som precis blivit påkörd av en bil, och flaxade och vred sig i plågor. Jag började nästan gråta, och var beredd att gå över och slå ihjäl den så den slapp plågas. Den dog precis när jag skulle gå dit. Det var hemskt att se, även om det bara var en duva.

Nere på Circus såg det ut som alla andra dagar; folk rastade och lekte med sina hundar och förälskade par gick och kramades. Där fanns även två grupper med människor som stod och sjöng. Jag uppfattade "hallelujah" och något som måste varit "Gesù" fast som lät som "sushi".

Vid övergångsstället vid Ara Massima d'Ercole tutade en bil på mig och jag tittade såklart. Då sitter där en italienare och kastar slängkyssar till mig. Jag skrattade lite och tänkte att jag måste lära mig säga "Tack så mycket, men sluta vara en parodi på er själva" på italienska. :)

Ja, jag kom till Porta Portese och det var precis som vanligt. Idag gick jag nästan hela rundan, och undrade lite hur jag nånsin ska orka att gå hela.

Mitt arkeologjag blev både ledsen och irriterad när jag såg grekiska och etruskiska vaser säljas som loppisfynd. Någon hade t.o.m. Terra Sigillata-skålar. Någon hade bara en låda med skärvor av olika slag.

Och så tog det slut, och jag kände inte igen mig. Men, when in Rome, do as the Romans. Så jag gick dit alla andra gick och hittade till slut rätt. Hittade även en pizzeria. Hungrig var jag. Gott var det.

Sen lullade jag genom Trastevere. Gick faktiskt igenom min gränd denna gången. Vidare genom de smala, krokiga och allt annat än plana gränderna. Till slut kom jag upp till Vatikanen. Där hittade jag denna!

Det är 13 år sen jag såg den förra gången. Den är väldigt speciell. Det blir lite coolt oxå när man sedan tittar bakom krubban och ser obelisken i närheten av vilken Petrus korsfästes dryga 100m härifrån.

Jag gick vidare för att leta upp en engelsk bokaffär på Via di Ripetta, men hittade inte den. Så jag hamnade såklart på Corson igen. Tog en liten tur in på Lush och kom ut därifrån med en inpackning och något som fixar till allt möjligt med håret. Det verkade bra tyckte jag.

Jag tänkte att jag skulle ta en liten tur längs med Via Flaminia norrut, men jag ångrade mig och gick hem istället. Nu sitter jag här och skriver, och ni anar inte hur trött jag är.

Men de flesta mål jag hade med dagen är nådda!

Porta Portese - check!

Vatikanen - check!

Ont i benen - check!

Ci vediamo!

Söndagmorgon

Vaknade vid 5.30. Somnade om. Vaknade igen vid 6. Somnade om igen. Vaknade vid 6.45. Tvingade mig själv somna om. Vaknade igen vid 7.15. Tvingade mig själv att somna igen och till slut, när jag vaknade vid 8.15, så gav jag upp.

Jag ska bege mig ut på en promenad nu tänkte jag. Jag vill känna den där välbekanta ont-i-benhinnorna-känslan när denna dagen är slut. Jag menar, jag är ju faktiskt i Rom!

Buona giornata!

Sotto una pioggia

Det har regnat i princip hela dagen idag. Mig gör det inte så mycket, eftersom jag gillar regn. Det gör mig lugn i själen på något sätt.

I morse gick jag ut, ekiperad i regnstället jag så smart hade tagit med mig, och gav mig iväg för att hitta den där mataffären som heter GS. Min älskade karta har jag glömt hemma, så jag hade bara bilden från Google maps i huvudet när jag gick dit. Affären skulle ligga i korsningen Via Veneto/Via Galoppatoio. Jag kom till en liten rondell och där såg jag namnet på den sistnämnda. Men det var ju inte där det skulle vara. Träffade en australiensare som såg lika förvirrad ut som jag, och vi försökte lösa det hela. Han hade en karta, en sån man får på sitt hotellrum, och just där vi skulle fanns det reklam... så man såg inte ett dugg. Vi gick in i den lilla parken som låg framför oss, och som jag trodde var Galoppatoioparken. Träffade på en liten familj och frågade dem om de visste. Det gjorde de inte, men de hade i alla fall en karta. Den visade inga mindre gatunamn alls. Men de var norrmän i alla fall, så jag fick pratat lite svenska med dem.

Det där med språk är förvirrande ibland. När jag hade träffat australiensaren så gick vi och frågade ett par italienare om vägen. Jag pratade för han kunde ingen italienska. När jag sen skulle säga till honom var vi skulle gå så sa jag det på svenska. Han tittade lite konstigt på mig. När jag sen pratade med norrmännen så svarade jag "sì" där jag istället bara kunde sagt "ja".

Sen såg jag två gröna fåglar! Har ingen aning om vad det var för några, men det kan ju misstänkas att det var två undulater på rymmen.

Jag hittade till slut min mataffär och handlade. Åh vilka underbara grönsaker! Shoppade på mig lite allt möjligt där, men frukt och grönt hade jag tänkt shoppa loss på en torgmarknad i närheten om ett par dagar.

Tungt var det i alla fall att gå hem med maten... precis som hemma! :)

Lite senare i eftermiddags gick jag ut en liten promenad. Som vanligt till Piazza del Popolo och Corson neråt. Men idag kände jag för lite flärd så jag gick in på Via dei Condotti för att titta i lyxbutikernas skyltfönster. Inget som var riktigt WOW där faktiskt, men Louis Vuittons fönster var helt ok med lite nya coola färger på väskorna.

Kom såklart så småningom till Pantheon och ni måste bara se så gräsligt det är...

Denna byggnad som är så cool och så vacker i vanliga fall!!! I somras var ju ställningarna på högra sidan, och jag trodde man skulle få slippa det här nu och se Pantheon i all sin prakt och storhet. Jaja, de kanske är färdiga tills början av april.

En kul grej som hände här var att det kom ett gäng Hare Krishnas. Hihihi! De var så härliga! Dansade och sjöng och var allmänt lyckliga.

Hamnade senare nere i närheten av käre Caesars dödsplats och gick in på Feltrinelli (bokaffär). Jag vet inte riktigt hur länge jag gick där, men när jag kom ut var det i alla fall mörkt. Hittade en ny bok av Alberto Angela som jag gärna skulle vilja ha på engelska, men de hade inte den. Ska ta en tur förbi Borri Books på Termini och kolla hos dem.

Eftersom jag har lite självbevarelsedrift, och inte har någon lust att gå igenom Villa Borghese själv när det är mörkt, så tog jag bussen hem. Och nu sitter jag här och njuter av en lugn kväll i mitt lilla rum.

Vill ge er ett mattips förresten! Jag hittade ravioli fylld med kronärtskocka idag. Vet inte om det finns hemma, men man kan nog ta vilken ravioli som helst. Koka raviolin, och häll ut i ett durkslag när det är klart och låt ligga där. Ta av kastrullen från plattan och häll i olivolja, hackad vitlök och små klyftade tomater. På med lite salt, peppar och chili och fräs till lite. I med raviolin och rör om med lite pecorino (eller parmesan). Voilà! Det var en riktigt höjdare måste jag säga.

Så här bor jag

Så här ser mitt rum ut... Återkommer med fler bilder på omgivningarna. Idag ser det bara deprimerande ut med regn.

Lite smått

Tänkte dela med mig av lite småsaker som hänt idag. Såna där saker som får en att dra lite extra på smilbanden.

- Det bjöds på Jägermeister på Kastrup i morse. Bara på en flygplats kan sånt hända.
- En man på planet hade den roligaste "comb-over" jag nånsin sett: taggigt hår som stod rakt ut vid sidorna och en fin slät välkammad slinga hår snett över flinten. Han såg ut som en seriefigur.
- Har fått höra att jag pratar bra italienska.
- Har såklart fått höra ett par "Bella", men vad hade jag förväntat mig? :)
- Kelat lite med en hemlös mans lilla hund. En amstaff tror jag det var, eller i alla fall en blandning av. Mitt hjärta smälte i alla fall.
- Såg ett gäng indier som ville sälja på mig sitt mög borta vid Colosseum. Jag gav dem en blick, och de gick (Wow, det rimmade ju!)
- Utgrävningen man kan se från tåget på väg in till Rom är fortfarande inte klar... och har inte rört sig ett dugg verkar det som... på 2 år!
- Gatumusikanter har man väl alltid träffat på i Rom, men bara idag har jag säkert träffat på 10st på den lilla stund jag var ute på stan. Medans jag bara sett en Tutankhamon och en Frihetsgudinna (ni vet såna där som står stilla en hel dag...oavsett väder)
- Har fått ett frikort som ska gälla på alla museer och så här i Rom. Framför mitt namn står det:
Dottoressa! Hahaha!
- Jag, med min mage och ibs, ska dela badrum med den andra tjejen som går kursen... ojojoj!

:)

Benvenuto!

Nu är jag här! I Rom!

Kl är 20:19 *piiiiip* och jag är trött som jag vet inte vad. Dagen började tidigt... eller så var det gårdagen som aldrig slutade känns det som. Sov nästan inget inatt.
Hjärtat kom igår kväll, och meningen var att han sen skulle åka hem och jag skulle sova hos Emma. Men Hjärtat ville stanna, och såklart ville jag det oxå. Vi gick en liten promenad ner till Emma så jag fick säga hejdå. Lite sorgligt, men hon kommer ju snart och hälsar på! Sen gick vi hem igen och jag packade färdigt. Försökte sova sen, men som vanligt innan jag ska åka nånstans så gick det inte så bra. Sen gick alarmet kl 6, och då var det lika bra att gå upp. Jag lullade runt lite, och fick det sista gjort. Sen åkte jag och Hjärtat till Centralen. Han följde mig ända ner till tåget, och stod och vinkade av mig när det gick... fina Hjärtat!

På Kastrup gick det, trots alla människor, smidigt och snabbt att checka in och allt det där. Sen pep något när jag gick genom säkerhetskontrollen.
Käkade frukost för 20 euro! Fick lite tröst senare då jag blev bjuden på Jäger... kl var väl sisådär 9.45.
På planet fick jag sitta vid mittgången, och jag gillar det inte alls! Jag brukar alltid ha fönsterplats, men tyvärr fick jag inte välja det själv denna gången. Så flygresan var skittrist. Gjorde ett tappert försök att sova lite, men det gjorde ont i nacken, och jag var rädd att jag skulle börja dregla och snarka... så jag höll mig vaken.
Väl nere på Fiumicino gick allt jättesnabbt. Väskan kom meddetsamma, tåget gick 1min efter jag hoppat på. Max 20min innan jag var därifrån. På vägen in fick jag se ett gäng hemlösa som byggt bo precis in till järnvägsspåren... känns ju säkert!
Utanför Termini skulle jag ta taxi. När jag väl fick uppmärksamhet av chaffisarna så var det säkert 10 av dem som drog i mina väskor. Till slut följde jag med han som vann :). Han sa att det skulle kosta 28 euro och jag protesterade vilt. På knagglig italienska blandat med engelska sa jag att förra gången betalade jag minsann inte mer än 14-15 euro! Så sa han nåt som jag inte riktigt förstod. Då sa jag "Du får max 25, basta!" Han hade dessutom inte ens taxametern igång. När vi väl kom fram till Institutet så hade jag en 50-sedel och en 20-sedel och lite skrammel. Han hade ingen växel, så jag gav han 20an och mitt skrammel. 24.50 blev det... hehehe! Jag vann! Sen sa han "Ciao Bella" och körde.

Fick rummet som ligger bredvid det jag hade när jag var här i somras. Helt ok, även om jag inte är riktigt nöjd med att jag får dela badrum. Det är jag och tjejen som heter Tess, som oxå ska gå kursen, som bor i rummen bredvid varandra och får dela. Jaja, det ska väl gå det med.

Ringde och rapporterade till mamma och pappa, pratade med Hjärtat och packade upp. Sen gick jag ut för att hälsa på Rom!

Vanliga promenaden ner genom Villa Borghese, Piazza del Popolo och Via del Corso. Jag gick in i en gata mittemot Via Condotti bara just för att inte alltid gå samma håll, och virrade bort mig totalt. Marsfältets gränder är som en labyrint där man blir helt vilse och till slut vet man inte åt vilket håll man går. Hittade en liten mataffär och handlade frukost till imorgon, och lite chips. Dagens snåla intag av mat gjorde sig påmind så jag gick in på en mysig Osteria och åt lite Carbonara. Sen yrade jag vidare och tänkte att jag snart måste vara i närheten av Pantheon. Jo, jag hittade Via del Pantheon och gick dit. I somras blev jag så besviken när jag såg templet, och det var precis likadant nu bara det att byggnadsställningarna (eller renoverings-) stod på motsatt sida. Jag blev lite sur så jag gick till Sant Eustachio och drack kaffe istället. Lullade vidare ut på Corson igen och ner mot Piazza Venezia. Fick dricka en kaffe till bara för att låna toaletten... nöden har ingen lag.
Sa hej till Colosseum och tog bussen hem. På bussen slumrade jag till så trött jag var. När jag sen hoppade av så regnade det och var kallt. Nu sitter jag här, småfryser, är trött som attans och tycker lite synd om mig själv.

Fast inte så synd egentligen... jag är ju faktiskt i Rom!

Sista inlägget

Det här blir mitt sista inlägg innan jag åker.

Just nu sitter jag här vid mitt skrivbord och är ganska nöjd med mig själv. Jag har bockat av massor på min att-göra-lista, och har egentligen bara en sak kvar: att flytta allting från fönstrena och 1,5m in i lägenheten så att killarna som ska renovera här och fixa nya fönster och sånt kommer fram.

Sitter med henna i håret och väntar på att det ska ha gottat in sig riktigt ordentligt i mitt hår. Sen ska jag duscha och fixa till mig. Sen kommer Hjärtat och myser med mig lite. Jag kommer sakna honom jättemycket. Sen kommer Emma och hämtar mig. Jag brukar sova hos henne innan jag ska åka. Det är skönt, för då kan jag bara gå upp, ta på mig kläderna och gå. Här hemma är det annorlunda. Här kommer jag springa runt och kolla så att alla fönster är stängda, spisen är av osv, och aldrig komma iväg. Hon är bra den där Emma... kommer sakna henne oxå.

Solen skiner här idag och det är jättehärligt. Var ute innan en stund för att städa undan på uteplatsen (oxå för de där killarna som ska renovera) och jag kan väl inte säga att solen värmde på kinderna, men jag kände riktigt hur jag sög åt mig energin. Inte konstigt att Soldyrkan är en av världens äldsta kulter.

Jag känner mig ganska lugn just nu. Fortfarande ett par saker att göra, som att slänga ner det sista i resväskan, packa handbagaget och lite annat... Men, det känns som att jag har koll på läget.

Imorgon när jag skriver till er, då sitter jag i Rom!

Arrivederci, e a presto!

Grattis!

Och vinnarna av Clinidermtävlingen är...

*trumvirvel*

Elin
Veronica
Susanna
och
Emma!

Grattis på er! Jag kommer att höra av mig via mail till er för att få era adresser!

Jaja...

Om lite mer än ett dygn åker jag till min älskade stad! Denna kursen jag ska gå har jag tänkt på ända sen jag fick höra om den för första gången. Det är väl sisådär 7år sen. Och nu ska jag gå den! Yiiihaaa!

Det ska bli så roligt ska ni veta! Och jag kommer ha så mycket att göra att de där 10 veckorna kommer springa förbi mig.

Men, jag är ju en planerare av sällan skådat like, och ibland blir jag lite lätt trött på mig själv. Som nu till exempel. Jag sitter och kollar flygresor hem!
Jo, hem ska jag ju. Har funderat fram och tillbaka på om jag skulle stanna ett par dagar efter kursen är slut och bara ta det lite lugnt. Har även funderat på om jag bara vill hem efter de här 10 intensiva veckorna. Jag kommer ju på ett eller annat sätt få njuta av Rom varenda dag.
Ja, jag blir väldigt trött på mig själv ibland...

Hittade ett bra flyg hem lördag 2 april... men åker jag då så missar jag Roma-Juventus. Inte hela världen såklart, men det hade varit rätt coolt att se. Om man vågar. Är ju i stan när det är Romderby, och hur roligt det än hade varit att se den matchen, så tror jag inte att jag vågar. Snacka om högriskmatch liksom. Sen är det säkert slut på kontot då oxå, och inga pengar kvar att gå och se en sån match som mellan Roma-Juve som säkerligen kostar lite mer än mot t.ex. Udinese eller Fiorentina.

Jaja...

Sjukt

Upptäckte precis en sak...

2764 gånger har min sida visats.
2764 är även Roms ålder som stad.



(Jag vet, långsökt som bara den, men ni måste erkänna att det är coolt!)

Näh...

Ska lämna mina älskade små kisemannar imorgon!

Vill inte... Kommer sakna dem oerhört... Ingen som kommer och hälsar med ett "meooow" när jag kommer hem. Ingen som ligger och kelar tills jag somnat på kvällarna. Ingen som kommer upp i sängen på morgonen när jag vaknat. Och purrandet... Kvällsracen...

Men, de kommer få det hur bra som helst där de ska bo i Vinslöv. Eller, Boarp heter det väl, men det ligger vid Vinslöv.

Jag känner mig väldigt trygg med att lämna dem där hos en person som är omtänksam och omhuldande. Precis vad mina pågar behöver!

Knäck denna!

Är det någon som vet vad detta betyder?

Itis apis potan dabigone

Kom igen nu, jag vill ha svar av alla som läser här! Och den som knäcker det vinner äran och ett erkännande som väldigt smart!

:)

(Emma, du får inte vara med... du vet ju redan!)

Ojdå

Mindre än en vecka kvar nu...

Innan idag hade jag ont i min stackars mage, och mådde illa lite från och till. Såklart börjar jag ju tänka maginfluensa och vinterkräk, och allt annat hemskt.

Sen kom jag på...
Jag är nervös! Jag har resnerver och lite resfeber!
Och jag blev lite skraj när jag sen tänkte efter...10veckor!

Men, eftersom jag på nåt sjukt masochistiskt vis älskar att testa mig själv på såna här sätt, så är detta något jag måste göra. Jag har ju testat veckolånga resor själv, och det har oxå varit med en lite skräckblandad förtjusning.

När jag nu gjort det här, vad ska jag då skrämma upp mig själv med?
Dags att börja fundera på det då :)

En skön känsla...

..är det när allting ordnar sig.

En jättehärlig, underbar och skön känsla!

:)

Utan tvekan

De här 2 dagarna har varit hemska, fruktansvärda, jävliga och för jävliga...

Vill aldrig mer genomlida det här, det kan jag säga.

...

Det sägs att jag kommer glömma honom när jag kommer till Rom. De säger det till mig när jag berättar vad som hänt. "Men nu ska du ju snart åka till Rom och då blir allt bättre". Jag förstår inte.
Oavsett hur jag kommer ha det när jag är där, så är han fortfarande min kärlek.

Jag har funderat på om allting har gått för fort. Jag har verkligen försökt hålla igen och tillbaka lite, men det är svårt när man bara vill vara nära en viss person. Känslan över att jag snart skulle åka iväg har oxå gjort att jag velat lagra tid med honom.

Hörde något jättebra igår, kommer inte ihåg var, men...
Man ska göra det man gillar, för då sänker man garden. Är garden sänkt så blir man mer mottaglig. Man blir aldrig kär när man går runt och letar efter att bli kär.
Det är väl sant...

Men, det gör ont... det gör fruktansvärt ont. Ångesten över att aldrig känna hans armar runt mig, hans puss i pannan, hans värme, höra hans underbara skratt, se hans underbara leende och hans fina ögon glittra... den växer och växer. Åh, jag vill bara att allt detta ska vara en mardröm!

It´s not so good being me...

Inte alls faktiskt... allt det där jag skrev om i förra veckan, det var bara ren och skär bullshit. Så kan det gå...
Jag känner mig så jävla dum, så naiv och så korkad... Men vad skulle jag tolka alla signaler som?

Detta är hårt, det gör ont i hjärtat... Jag undrar hur det kan bli så här. Och jag vill inte höra skitsnacket om att jag förtjänar någon bättre, eller att det finns fler fiskar... Det är oxå ren och skär bullshit. Så känns det just nu.

Jag får helt enkelt leva med att inte få det svar jag vill ha och leva med besvikelsen detta innebär. Jag avskyr detta, men det är så jag får göra. Hur mycket det än tar emot.
Jag vill skrika, jag vill kasta saker, jag vill springa till honom och få honom att älska mig... men det är ju inte så det funkar.

Och just nu så tänker jag inte ett dugg på att jag åker till Rom om 10 dagar. Inte alls. Jag vill knappt åka nu... men jag tänker göra det. Kanske allt ordnar sig när jag kommer hem? Nej, det gör det nog inte.
Han kommer sakna mig, det sa han. Men vad hjälper det mig när jag ändå vill mer än vad han vill? Hjälper det? Näh, inte ett dugg.
Det hjälper heller inte att han säger att han tycker om mig väldigt väldigt mycket. Att han inte tyckt så mycket om någon på väldigt väldigt länge. Mmm...det är inte första gången jag har hört en sån kommentar. Trodde bara aldrig att jag skulle få höra det av honom.
Och när någon sagt så, så har det heller inte dröjt särskilt länge förrän man ser honom med en annan, och ytterligare ett tag senare får höra att de flyttar ihop och förlovar sig. Då känns det bara som man varit ett test.

Och det hjälper heller inte att han säger att han alltid finns där för mig, när jag än vill. Han kommer ändå inte att finnas där på det sätt jag önskar...

Detta suger... det suger riktigt rejält.

Sådärja...

I natt sov jag inte särskilt mycket. Eller jag sov inte, befann mig mer som i dvala. När jag väl kom till medvetande kom minnena tillbaka från gårdagen och jag kunde inte somna om.
Jag vill riva upp min bröstkorg och skrapa ut det som tynger och trycker där innanför.
Jag vill få stopp på tårarna som rinner okontrollerat nerför mina kinder, salta.

Det var många och långa diskussioner igår, tills vi hade sagt allt och inte hade så mycket mer att säga. Det du sa var att du hade träffat en underbar tjej som du tycker om jättejättemycket, mer än någon på väldigt väldigt länge. Och att du inte var kär. Eller att det hade gått fort och du kände dig stressad.

Sen var det tyst.

Och jag funderar här, med tårarna fortfarande rinnandes i en strid ström nerför mina kinder, varför det är så svårt att älska mig...
Misslyckad

Yeah well...

Life´s a bitch... fuck her!

Saker och ting är inte alltid som de verkar. Rätt som det är kan fötterna bara svepas bort under dig och du finner dig själv famlandes efter något att hålla tag i...
Men du är så förvirrad att du inte vet vad du ska hålla fast vid eller hur du ska göra det.
Du är matt, du är trött, du är helt slut... för att du trodde. Du trodde verkligen att det var så det skulle vara. Du trodde att "this is it"! Men nej...

Och det gör jävulskt ont!

It´s good being me

Jag fick ju några födelsedagspresenter...

- ett par lila skinnhandskar

- ett par lila handledsvärmare

- en lila fleecejacka

(hmmm... ser man en röd tråd här eller... eller lila?)

- pengar

- underkläder (inte lila)

Och denna

En Canon Ixus 130 fick jag av Hjärtat! Jag har pratat ett tag om att jag vill ha en liten kompaktkamera som jag bara kan ha med mig i fickan när systemkameran känns för bökig. Och efter att ha researchat allting in absurdum så kom jag fram till att jag ville ha denna.

På födelsedagskvällen blev jag bjuden på tapas på en mysig restaurang här i stan och när vi satt där så fick jag ett paket. Jag öppnade det och innan jag fått av allt papper såg jag "Canon" och bilden på kameran... mitt hjärta hoppade ett par saltomortaler och jag öppnade resten... Jo, det var ju min kamera! Jag blev såklart jätteglad! Så glad att det var nära att jag fällde en tår. Jag skulle egentligen åkt iväg och köpt kameran i tisdags, men eftersom Hjärtat ville följa med så skulle vi göra det på lördagen i stället. Visst tänkte jag... det kan vi väl göra. Mmm... och så lurar han mig! Hehehe!

Kameran då, lillen som jag kallar den... En av anledningarna till varför jag ville ha just denna är för att den har ett motivläge som heter "fisheye"... Det ser ut såhär när man tar foto med detta läge:

Detta foto är kanske inte det bästa, men ni förstår säkert. Det blir samma effekt som när man tittar i ett titthål i en dörr. Och man kan göra mycket kul med detta läge... Hihihi, som jag ska leka!

Clinidermtävling!

I min uppgift som buzzador för Cliniderm så ingår det att jag ska ordna en tävling för min bloggläsare. Kul va? Kul oxå att två av mina vänner som läser bloggen oxå buzzar om Cliniderm! Jaja, det är ju roligt ändå ju.

Så här går det till:

Du svarar på de 4 frågorna här under och skickar svaren till lindvallsara@gmail.com senast 19 januari. Egentligen vara tävlingen ända till 23 januari, men eftersom jag åker till Rom redan 21 januari så vill jag ha detta överstökat innan dess. När du svarat på frågorna ska du även i en kommentar till detta inlägg skriva ner en motivering till varför just du ska vinna!

Och vad vinner man? Jo, detta!






Detta söta lilla paket innehåller:
Active Protection Day Cream 5ml
Age Delay Serum 2ml
Ultra Soft Cleansing Milk 5ml
Barrier Repair 5ml
Optimal Strength Night Cream 5ml
Ideal Balance Skin Tonic 5ml
(värde ca 200:-)

Här kommer frågorna

1. Alla Cliniderms produkter innehåller en sk klimatblandning... Vad innebär detta?
2. Vad är penetrations- samt fuktbarriären?
3. Mäns hud har mer av ett ämne som ger huden bättre elasticitet och som gör att rynkor kommer senare... vilket ämne?
4. Hur många produkter för återfuktning har Cliniderm?

Lycka till! In bocca al lupo!

Cliniderm!

Jag har blivit buzzador på Cliniderms hudvårdsprodukter!

Trevligt trevligt säger jag. Det är ju alltid kul att prova något nytt. Jag ska erkänna att jag var lite nervös första gången jag skulle testa eftersom jag har rätt så känslig hud, och särskilt nu på vintern. Men, jag har använt det i ett par dagar nu och det känns faktiskt alldeles fantastiskt! Rengöringsmjölken är jättehärlig att crema in sig i, serumet känns som att det verkligen går in i huden och dagkrämen gör huden så len och go.

Det ligger tydligen väldigt mycket research bakom Cliniderm - 500 timmar i labbet och över 200 försök, tester och korrigeringar. Och inga tester på djur under något moment i tillverkningen!

Vårt klimat här i Norden skiftar kraftigt och det går inte att förneka att det påverkar huden oerhört mycket. Vintern är kall och torr och det leder till mer synliga ålderstecken. När vi för en gångs skull har det varmt och skönt så känns huden fet och blank. Detta är så typiskt min hud!

Alla produkter från Cliniderm innehåller en klimatblandning som balanserar hudens fukthalt.

Än så länge är jag väldigt nöjd med Cliniderm. Det är svårt att se något mer långvarigt resultat så här efter endast ett par dagar, men det känns bra i alla fall.

Detta är vad jag använder!

Go shorty, it´s my birthday!

and we´re gonna party like it´s my birthday! We gonna sip Bacardi like it´s my birthday!

Idag fyller man år... 32 hela år har gått i mitt liv, och detta är mitt år - I can just feel it!
"Fram tills dess att du är 32 ska du finna en helhet i ditt liv..."
Mmm, det kan nog stämma. Jag är på ett väldigt bra ställe i mitt liv just nu känner jag...
Rom
Kärlek
Självinsikt
Självdistans (viktigt)
Självrespekt
och
lycka

Firade igår med HELA familjen, har blivit sjungen för nu på morgonen, fått fina paket både igår och idag (och häromdagen av Emma). Snön vräker ner utanför och jag sitter vid kaminen och skriver. Ska försöka ta mig hemåt om nån timme, göra mig snygg och sen sticka ner till stan för födelsedagsmiddag med hjärtat Martin.
En bra dag att fylla år på.
En mycket bra dag att fylla år på.

Jag undrar...

Varför vill man inte fira sin dotters födelsedag med sin dotter?
Varför vill man inte fira sitt barnbarns födelsedag med sitt barnbarn?

För att det är bökigt att gå utanför dörren? För att det är svårt att gå? För att man är rädd att trilla?
För att det är synd om en för att man är rädd? För att det är synd om en för att man har 1/2 fungerande ben?
För att allting som innebär någon form av ansträngning är jobbigt? För att man är trött, uttråkad och tycker synd om sig själv?


Ja, inte fan vet jag! Men man blir ganska ledsen... Jag gör allt för min familj. Undrar hur det känns att ha normala och fullt fungerande föräldrar... Det känns som att jag aldrig haft det.