Kurs

Jag har sökt en kurs. En kurs som varar i 10v. En kurs som varar i 10v i Rom. En kurs som varar i 10v i Rom och som är en stor merit på ens CV.

En kurs som innebär att jag måste vara i Rom i 10v. Och som innebär att någon måste ta hand om mina två små älskade gossar under tiden. Mina älskade små gossar. En tåt ligger ute hos en släkting... sen vet jag inga fler. Någon som vet någon som vill ta hand om mina fina, superkelna och roliga gossar i 10v???

la grammatica...

Den där grammatiken...den italienska grammatiken. Jag har slitit mitt hår över alla de 5 former för dåtid det finns i det där språket... 5 former!!!!! Sanslöst!
Vanlig imperfetto, passato prossimo och passato remoto, och för att göra det ännu roligare så har man även trapassato prossimo och trapassato remoto att roa sig med.
Efter varje lektion får vi lite övningar vi ska göra, och såklart fastnade jag helt i de här olika tempusen. Så, duktig som jag är satte jag mig och gick igenom tempus för tempus, och skrev ner allt jag kunde hitta om hur det bildas, när man använder det, e così via. Och sen skulle jag börja på uppgifterna. Det gick jättebra tyckte jag, och var lite nöjd med allt. Sen ska jag rätta, och har 3 rätt av 20!! Mitt tålamod var inte på en bra nivå då kan jag säga.
Jag mailade min lärare i ren frustration över att jag inte kunde inte ett dugg. Jag får ju faktiskt säga att jag har språkkänsla och har alltid haft väldigt lätt att lära mig nya språk. Men italienska! Det språk som jag behöver mest av allt i mitt framtida jobb som Indiana Jones! Aaaaaaaah Vaffanculo! Frustrationen bubblade verkligen upp över ytan hos mig.
Ikväll hade vi lektion igen. Tydligen var det inte bara jag som hade problem med det här, och min lärare hade tillbringat hela veckan med att försöka komma på en bättre och lättare förklaring. Och det hade hon, och jag är så glad för detta! Direkt efter gick vi igenom ett par andra övningar, och jag fick sätta in rätt verbformer i en mening. Och jag lyckades!! Så glad jag är nu!

:)

Höstregn...

Man måste bara älska det!

Plikten framför allt

Nu har jag varit och gjort min medborgerliga plikt och röstat!

Och för att göra ännu en plikt så röstade jag inte på Sverigedemokraterna!
Demokrati i all sin ära. Folk ska få rösta på vem och på vad de vill, och folk måste få
ha rätt att föra fram sina åsikter. Men...
Sverigedemokraterna är inte ett demokratiskt parti. Religionsfrihet måste finnas, inte bara i Sverige, utan i hela världen. Nu faller det sig så att vi just idag bara röstar för vårt eget land.

Hade vi fått rösta för hela världen hade jag röstat för att folk får tro på vad de vill. Att alla religioner kan leva sida vid sida utan konflikter. Att religionen förbrödrar utanför sina egna gränser. Att hoppet och tron alltid får komma först. Att en religion accepterar att en annan finns. Och en tredje och en fjärde. Att man inte krigar i religionens namn, för kom igen! Vilken gud kan nånsin acceptera att det dödas i hans/hennes namn?

Hej...

Jag har försummat dig igen, min tredje lunga... förlåt... En annan dag ska jag skriva något mer konstruktivt, men ikväll blir det bara

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!

Detta Skånederby har varit det absolut jobbigaste jag varit med om... en stor tjock klump, kanske en sten, har legat över mitt bröst hela dagen. Folk har envisats med att prata fotboll med mig idag, och jag har bara sagt att jag inte vill prata om det. Har jag träffat en MFFare har jag bara mött deras blick och nickat i någon form av samförstånd.
Gick med en väldigt sammanbiten min raka vägen till min sittplats; genom den lilla parken mellan mig och himmaborgen, genom de långa köerna till ståplats...raka vägen rakt igenom. Inte konstigt egentligen att folk flyttade på sig med den min jag hade... Jag hade nog blivit rädd själv.
Jag har sjungit igenom hela matchen. Det har nog aldrig hänt. Jag stod upp hela matchen. Det har nog heller aldrig hänt sen jag köpte min sittplats. Jag har skrikit som jag aldrig skrikit förut. Jag har jublat som jag aldrig jublat förut. Ett tag trodde jag att min ben skulle ge vika. Det kändes som att de inte ville bära mig längre, som om de ville säga "Fan gå hem och lägg dig!". När jag gick hem darrade mina ben fortfarande. Det var inte lätt att gå. Mina pågar skrattade lite åt mig. Tror aldrig nånsin de sett mig så här... Inte jag heller.

Nu kan jag gå och lägga mig och åtminstone för stunden tro att världen är rättvis. Och att ingen himmel är så blå som min.

Snart...

Snart åker jag! Denna gången bär det av till Kroatien och ön Brac. Det ska faktiskt bli alldeles underbart och härligt!

Och jag har dessutom kollat upp vad laktosintolerant heter
alergizni na laktozu...

Så, I´m good to go!

Nu när jag tänker efter så är det 1 månad och 2 dagar sen jag sist såg Rom...