Oh Yeah!

Va e nu detta?

Har gått och funderat ett tag...på en viss person. Och det har kommit att bli så att jag blir helt varm i kroppen när jag tänker på honom. Det känns härligt och konstigt på samma gång...

:)

Kärlek

Jag har länge haft samma drömbild av dagen då jag hittar den äkta kärleken... kanske konstigt. Men, denna bilden kom till mig när jag var 19...12 år sen alltså.

Denna bilden har jag alltid haft i åtanke så fort jag träffat någon. Den har varit min måttstock - om jag kan stå på denna plats, med denna utsikten, och känna att detta är rätt, då är detta mannen i mitt liv.

Här är det:



Alltid, någongång under de förhållanden jag haft, t.om. vissa one-night-stands, har jag tagit denna bild och satt in personen i fråga i den, och känt efter. Känt efter i magen, känns detta rätt? Jag vill verkligen hitta denna person, den som det känns ända in och ner i magen rätt med... på denna plats.

Många gånger har det inte gjort det.
Några gånger har det känts ok.

En gång har det känts rätt.

Undrar om jag kommer att känna så igen, eller det var DET?

I så fall suger det bigtime...

FanFanFan...

..denna låt av min favvis Thåström är så fantastiskt bra och är en typisk sån som kan få mig att gråta... både lyckotårar och de där andra tårarna. Just nu gråter jag inte, men blir lite sentimental... på nåt sätt...

Ni som aldrig hört den... leta genast upp på Spotify eller Youtube!

Den är så grymt bra

Thåström är Gud!

Som sagt, trött...

Förutom att ha varit i Uppåkra och harvat omkring i dyngan så var min tanke även att jag skulle träna denna veckan. Men, näh! Jag har varit helt slut varje dag då jag kommit hem, och vaknat varje dag med träningsvärk. I tisdags hade jag så ont i min högra underarm att jag t.o.m vaknade mitt i natten av det. Jag kunde inte använda armen, och kände mig då lite värdelös och inte ett dugg effektiv. Då kom söte Johan med sitt tigerbalsam i högsta hugg. Jag smörjde in min arm och smärtan försvann! Tigerbalsam is the shit!
Jag har dessutom en förkylning med halsont att skylla på... det har jag bestämt ska vara borta imorgon för då måste jag bara träna...börjar få lite träningslängtan!

Igår, fredag, hade jag även en italienskatenta... eller 3st! Först den muntliga, där vi skulle berätta vad vi ska göra i sommar, om en italiensk känd person (jag valde givetvis Roberto Benigni) och en oförberedd som visade sig vara att beskriva ett uppslag i IKEAkatalogen. I alla fall så tyckte läraren Riccardo att jag pratade väldigt bra italienska (och att jag inte hade behövt mina fusklappar) och jag fick avsluta med att säga nåt på romanesco (den romerska italienskan)... Det fick bli "Ha grandinato na cifra"! Det betyder typ "it´s hailing cats and dogs"...

Efter detta var det dags för de andra två, de skriftliga. Grammatiken har jag fasat för och det är verkligen skitsvårt. Text har jag lite lättare för, men även här behövde man tillämpa grammatiken då man skulle ändra från singular till plural e cosi via. Och dessa två var jävligt lätta! Jag stötte givetvis på en del problem, bl.a. med obetonade och betonade objektspronomen som styr ackusativ och dativ, och gissade bara mig fram där. Men resten var busenkelt... och det känns konstigt.
Jag hoppas i alla fall att jag inte lärt mig helt fel, och att jag klarar G i alla fall. Det tar två veckor innan jag kan hämta ut resultatet.

Dags att ta tag i dagen här nu! Ska gå en promenad och handla kattsand. Sen kanske en promenix till Coop och handla fröer och så här ute... eller blommor. Eller så struntar jag i allt detta och bara draperar mig på soffan hela dagen...
Har inte riktigt bestämt än.

En annan intressant sak...

..som hittades i Uppåkra förra sommaren, av min kursare Jennie, är denna

Detta är ett mynt av Julia Mammaea, mor till den romerske kejsaren Alexander Severus. Han var kejsare år 222-235, och efterträdde sin kusin Heliogabalus, han som jag till största delen skrev min B-uppsats om.

Det är inte det första romerska myntet som dyker upp i Uppåkra. Det finns mynt ända från Vespasianus (69 e.Kr) och en blandad kompott ända upp till Commodus (195 e.Kr). Och nu även ett från den första halvan av 200-talet.

Det är inte helt överraskande när man tänker på Uppåkra som en centralplats som förde intensiv handel med sin omgivning. Har de då fört handel direkt med Rom? Näh, förmodligen inte, utan de har troligtvis kommit upp hit via Germanien (Tyskland typ).

Men, att hitta romerska mynt ända här uppe är riktigt riktigt häftigt!

Här ser vi baksidan på myntet. Det är lite svårt att se, men hon sitter ju i alla fall på en tron, och håller i sin vänstra hand något som ser ut som en cornucopia, ett ymnighetshorn. I högra ser det ut som hon håller Aesculapiussymbol, en pinne med 2 ormar slingrandes omkring.

Trött...men glad

Måndag-torsdag har jag varit ute i Uppåkra och grävt. Vi har börjat kl 8, vilket innebär att jag måste gå upp kl6 för att hinna med bussen som tar 35-40min ut dit. Inte riktigt van vid det om man säger så.

Morgonmänniska har jag alltid varit. Jag älskar morgnar. En ny dag, en helt oförstörd ny och härlig dag framför en! En som man kan fylla med så mycket.

I alla fall...

Uppåkra är väldigt kul. Det liknar inte någon utgrävning jag tidigare varit på. Jag har i princip bara gjort "grovgrävningar" där man gräver 1dm ner i marken och sen hackar igenom jorden för att se om man hittar något. I Uppåkra är det en aningens mer finlir; ligga med sin lilla grävslev och skrapa fram de olika lagren.

Och fynden som dyker upp då! Vi har hittat: massvis med ben från olika djur som ko, gris och get, keramik, glaspärlor, bronsfragment och en dräktnål...

Det är riktigt coolt att man kan se de olika kulturlagren så tydligt. Vi har mest grävt i ett brandlager i det här huset, som ska vara ett hövdingahus.

En del av det här med att gräva är att vattensålla. Man häller ut sin spann med "avskrapad" jord på ett nät och spolar vatten över så att jorden försvinner, och det intressanta framkommer. Flinta hittar man överallt och det är väl inte så upphetsande. Men ben tycker jag är häftigt, och det finns det massor av i Uppåkra. Det här vattensållet då... Jo, det blir lätt väldigt blött... och därmed väldigt dyngigt. I onsdags utsågs jag till den skitigaste personen på hela stället. Vet inte riktigt hur jag ska ta det där, men jag bryr mig inte. Jag skulle kunna ha dynga ända upp till näsan, och fortfarande varit lika lycklig!

Här ser ni schaktet som vi grävt bort för hand (i vanliga fall brukar man använda sig av stora grävmaskiner!) och som vi försöker kartlägga.

Här ser ni en bit av en sk snartemobägare som Jenny Ö hittade i vår hörna.

För övrigt så kan jag ju berätta att den här platsen har varit bebodd från ca 100 f.Kr

till ca år 1000. En väldigt lång period kan man ju tycka. Det är en väldigt intressant plats,

som jag redan sagt, och har t.o.m. varit större än det mer kända Birka utanför Stockholm.

Sedan 1996 har man hållt på med mer omfattande grävningar här, och man kommer sannerligen hålla på ett bra tag till. Om ni vill läsa mer om denna fantastiska plats så kolla in denna länken.

Hade varit fantastiskt kul...

..att testa denna!
http://www.smartson.se/testpilot-550D.html

Jag har anmält mig! Och jag ska bli testpilot!

:)

Tudeluuu!

Har visst inte skrivit här sen min lätta rosévinfylla förra helgen... Näh, jag har inte varit bakis sen dess, bara haft häcken full. Men jag måste ju säga att det är rätt kul att skriva när man är lite salongsberusad! Det kommer att hända igen, kanske snart, kanske inte... men, håll ut! ;)

Jag hade en väldigt skum dröm i morse strax innan jag vaknade... Jag var i nåt som liknade ett träsklandskap och skulle springa över detta till andra sidan där det var skog. Av någon anledning hade jag en pinne, eller ett spjut i handen. Jag skuttade över träsket och rätt som det var så var det mer som en sjö, en grund sjö. Jag tänkte att här säkert är äckliga dinosauriekrokodiler, och körde ner spjutet framför mig, innan jag satte ner fötterna i dyngan på botten. När jag tittar upp ser jag en T-rex!
Han ser givetvis mig med, och vrålar! Jag sprang åt höger i det här träsket/sjön och hamnade i en återvändsgränd. En hög mur av jord framför mig och en trävägg (av stockar) bredvid. T-rexen kom och jag försökte hålla mig helt stilla. De dras till rörelse, det såg jag ju i Jurassic Park. Men, jag måste ha rört mig lite för han vrålade och sprang in till mig. Jag står tryckt mot den här träväggen och böjer ner huvet för att han inte ska bita av det, och han är precis bakom mig och luktar. Han puffar lite på mig och tuggar på min rygg. Det känns inget speciellt, men han har ljud för sig. Som om han sa "mmmm" när han kände hur gott jag smakade... Sen vaknade jag.

Enligt drömlexikonet står det så här:
Personligheten är alltid ung och ny. Den mognar och växer under hela livet, men dess rötter sträcker sig ner i livs- och medvetandeprocesser inom oss som är lika gamla som livet på vår planet. Och livet på jorden är i sin tur bara en del av de processer som är aktiva i kosmos. I drömmen känner vi ofta detta uråldriga förgångna som vårt nuvarande jag har vuxit fram ur, och detta möte ser vi inte så sällan i formen av ett förhistoriskt djur.

Vad menas?

Con il cuore sto con te!

Att man aldrig kan sluta tänka på dig... att du alltid finns i mina tankar.
Det är som att man drabbats av en förälskelse... en annorlunda förälskelse.
En djup förälskelse. Och det är annorlunda denna gång.
Aldrig att man kan veta, men jag vet...
Jag vet att du är mitt liv. Jag vet att du aldrig sviker mig. Jag vet att du aldrig blir tråkig.
Jag vet att du älskar mig lika mycket tillbaka.
Ljuset omkring dig...
Jag känner din lukt ibland... en blandning av god mat, vin och avgaser...
Jag ser mig stå och se på dig, däruppeifrån...

Jag måste ha hittat min stora kärlek... konstigt att jag kommer på det först nu. Det har ju egentligen varit uppenbart ganska länge.









(OBS! Skrivet efter en spann Rosé!, men jag menar fortfarande blodigt allvar!)