Vill bara säga...

..att jag bokat rum i Rom!!!

26 juli åker jag till Svenska Institutet i Rom, och kommer att vara där till 2 augusti. Borde väl hinna med lite då eller? Jag vet ju vad jag ska göra där, och har redan sett det mesta redan. Så, någon sightseeing känns onödig.

Men känner jag mig själv rätt så kommer jag inte kunna hålla mig undan... åtminstone inte från Colosseum på kvällen! Det är riktigt vackert! Kolla själv

Valborg ikväll... Har precis varit och kollat på elden och en kille som satte snurr på sig själv i ett jättestort lakan.

Jag gillar de här gamla hedniska högtiderna vi har. De som inte har något med Jesus och sånt att göra. Valborg när man eldar upp vintern och välkomnar våren är en sådan. Tydligen är det så att Valborg från början har varit de dödas högtid. Elden symboliserar de döda på nåt sätt. Hade inte en aning om detta, men man ska ju lära sig nåt nytt varje dag... har jag hört!

Näh, nock me skitsnacket! Dags att gå å lägga sig!

Buonanotte a tutti e sogni d'oro!

Det finns ett ställe...

i Rom som jag inte undersökt tillräckligt känner jag... har mest varit där på kvällen, och då suttit och druckit vin på trappan vid Clivo di Rocco Savello. Och hämtat pizza i Testaccio, på den södra sidan av kullen.

Det är Aventinen jag pratar om.

Det är, sett ur både topografisk och demografisk synpunkt, ett väldigt intressant ställe. Demografi är alltid svår att uppskatta, men det kan gå.
På denna kulle fanns det, under republiken, och innan patricierna började bygga sina hem här, massor med hyreshus, insulae. Förutom detta fanns det, såklart, en del tempel, och det var även Roms hamnområde och massvis med lagerlokaler. Detta gjorde Aventinen till ett mycket viktigt område i det antika Rom. Det skapades många arbeten här, och man kan som sagt endast uppskatta, men jag tror att det bodde väldigt mycket folk i detta område. Det gjorde det i och för sig i hela Rom. Men just denna kulle har jag fastnat för. Dessutom finns ju amforaberget som numera kallas Testaccio här (på den södra sidan). Jag är inte helt säker, men kullen är runt 40m hög och 1,4 km runtom. Och består av miljoner amforaskärvor. En soptipp för krossade amforor kan man säga.

Jag vill se helheten. Jag vill se alla husen. Jag vill se hur de låg i förhållande till varandra. Jag vill se människorna som bodde här; från den relativt välbärgade herren på andra våningen, till den stackars fattiglappen som bor högst upp strax under taknocken. Jag vill se vad som säljs i affärerna på gatuplan. Jag vill höra säljarna skrika längs med gatorna och deras säljtaktik. Jag vill se lagerlokalerna och vad som finns i dem. Jag vill smyga mig fram och höra vad skumrasket viskar om. Jag vill se korruptionen och rivaliteten. Jag vill se båtarna som kommer till Tiberns strand från alla hörn av imperiet med kryddor, tyg och säd. Jag vill känna solen bränna på mina kinder, samma sol som brinner på mina romerska vänners kinder. Jag vill känna gatan under mig. Jag vill gå fram till templen och se om jag känner någon gudomlig närvaro. Jag vill känna dofterna, även de mindre angenäma. Jag vill höra va folk pratar om. Jag vill finnas i denna tid. Ungefär 2060 år tillbaka.
Ja, det blir nog lagom.

Har även paparazzat mig lite...

Oh, va aktiv jag var här då...

Förlåt. Jag har försummat dig igen. Jag är hemskt ledsen.

Ursäkter denna gång då... hmmm... Va ska jag säga? Jag har, som jag har gjort allt som oftast, pendlat igen... mellan himmel och helvete. Eller egentligen inte ända till himmelen, men en liten bit upp i alla fall. Det känns bara som att det är väldigt mycket i detta lilla huvud just nu, och jag har än så länge inte lyckats sortera särskilt bra i dem. Men, jag är på väg. Envis som jag är.

Det där med envishet är bra. På ett sätt. På det sättet att man knäcks inte så lätt av motgångar. Av att saker och ting hopar sig och att allt kommer samtidigt. Att man är envis nog att säga 'Näh, detta ska jag fan fixa'...

Som vanligt tänker jag väldigt mycket på min älskade stad. Den som jag mer och mer börjar känna är mitt hem. Mitt andra hem är här. Ens hem är ju var ens hjärta finns (har jag hört) och mitt hjärta är där, i mitt älskade Rom. Denna stad som fullkomligt har mig snurrad runt sitt lillfinger.
Jag är väldigt glad att jag snart kommer att få åka dit igen. Tack Lunds Universitet för stipendiet! Jag vet bara inte när. Antingen i juli, när det är hett så luften dallrar och svetten rinner... det älskar jag! Eller, i oktober eller november, när det är lite svalare. Kanske då istället... Jag ska ju åka till Kroatien oxå på semester, och får min värme där... Men Roms värme... behöver jag säga mer?

En sak jag håller på med för tillfället är att plugga italiensk grammatik. Det är inte lätt. Det är väldigt invecklat. Så känns det i alla fall för tillfället. Men, envis...

Nu är det så här...

..jo... Jag har visst fått resestipendium. Och jag är överlycklig! Sååååå många ansökningar jag skickat in, bara för att få gubbarna som bestämmer att inse att ingen älskar Rom såsom jag, att jag är bra för Rom och Rom är bra för mig... Att jag ska vara där, inte här.

Och nu, nu har jag kommit en bit på vägen. Ett litet bidrag som täcker flygresan dit och boende damp ner i brevlådan igår...

Oh Yeah!

Men, när ska jag nu åka dit då? Tanken har varit att inte åka förrän i slutet februari, början mars 2011. Då går jag en kurs på distans, och de två sista veckorna är på plats i Rom. Samtidigt skriver jag min magisteruppsats. Jag vet att tiden för uppsatsen är tajt, och jag kanske ska ta och åka i höst istället. Eller, efter uppsatsen och delta i någon grävning.

Jaja, vi får väl se!

Nu är det italienska plugg som gäller, och i eftermiddag åker jag till Helsingborg för att se Skånederbyt! Jag tippar att matchen slutar 2-3.

Birro

Marcus Birro är en kille jag gillar starkt. Jag gillar hans sätt att skriva, hans sätt att berätta och hans åsikter. Sen att han har samma känslor för Rom som jag har är en stor bonus! Han har skrivit en väldigt bra artikel på resor.nu och när jag läste den var det som att läsa något jag själv påtat ihop. Det var klockrent. Samma känslor. Två olika personer. Tvillingsjälar?

Här har ni artikeln
http://www.resor.nu/marcus-birro-jag-ar-lycklig-i-rom/

Dessutom är han även Romanista! Roma slog förresten Lazio ikväll med 2-1... En ganska trist match i ungefär 65 min, sen jäklaridet blev det intressant. Det var snabbt, det var mål, det var kort hit och kort dit, det var gruff och bråk... ett helt vanligt Romderby alltså!

Himmel eller helvete

Kanske inte riktigt så hemskt och drastiskt, men just för tillfället känns det som att jag pendlar däremellan.

Ena stunden är jag lugn, harmonisk och glad, bara för att en stund senare börja tänka på allt och dra ner mig själv, stänga in mig och bli nedstämd. Det känns inte alls bra att känna så som jag gör.

Jag vet inte heller varför, och jag har en förmåga att överanalysera. Jag pendlar mellan att
känna mig instängd och vara rastlös
bara vilja stänga in mig och vara för mig själv
vilja vara ute bland folk
skrika
gråta
känna lugn och harmoni
känna att allt är hopplöst
vara nervös utan någon egentlig anledning
sakna kärlek
inte sakna kärlek
ha ångest
inte ha ångest

Jag vet, det låter märkligt, och när jag tänker på att det är märkligt så tänker jag ännu mer och överanalyserar...

Jag måste ta och sluta med det här! Men hur?

Invictus

Out of the night that covers me
Black as the pit from pole to pole
I thank whatever gods may be
For my unconquerable soul

In the fell clutch of circumstance
I have not winced nor cried aloud
Under the bludgeonings of chance
My head is bloody, but unbowed

Beyond this place of wrath and tears
Looms but the horror of the shade
And yet the menace of the years
Finds and shall find me unafraid

It matters not how straight the gate
How charged with punishment the scroll
I am the master of my fate
I am the captain of my soul

Paparazzan i farten...

Lite roligare saker...

.. en färdigmålad gul stol som just nu bara väntar på en dyna som jag ska hitta tyg till först.

..en vunnen match mot Kalmar.

..mysig och go grillning i Oxie.

..sol i ansiktet.

..min kamera.

..sängen.

Trött...

..och in i helvetes förbannat jävla irriterad! På gorillor, ordningsvakter på uteställen, som bara är misslyckade poliser, eller knappt ens det. De har nog aldrig haft en chans att komma in på skolan, dels för att de är helt jävla blåsta med endast ett fåtal hjärnceller och för att de aldrig nånsin skulle visa sig tillräckligt psykiskt stabila för att ens komma in på någon polisskola. Jag har lugnat ner mig något nu, men det var värre inatt när jag kom hem... jag kunde knappt sova så arg jag var.
Vad detta gäller?
Jo, en nära vän till mig, nybliven pappa, blir nerbrottad av en 150-kilos gorillavakt utanför en nattklubb här i stan igår... Jag var inte med från början, så jag vet inte hela historien... Det "enda" jag såg var när han blev nerbrottad, nerkastad, omkullvält, tacklad... och det var sanslöst överdrivet. Övervåld!
Polisen verkade iallafall veta precis vad vi som vittnade pratade om... De har väl varit med förr antar jag .
Nu hoppas jag verkligen att polisen hör av sig för att ta mitt vittnesmål... annars får man väl gå andra vägar...

Nu igen...

Nu är jag sådär igen... rastlös, känns konstigt i kroppen, känner ångesten komma krypande...
Vet inte vad allt detta är...
Börjar nästan känna mig stressad när jag ska jobba, och då jobbar jag bara 10h/v... det är ju löjligt eller hur?! Och jag förstår inte hur jag hann med allt när jag jobbade heltid... Nu hinner jag knappt med något alls.

Det jag hunnit med idag är i alla fall:
Kollat på senaste avsnittet av Vampire Diaries
Fikat med min gamle vän Fredrik
Tvättat
Varit och handlat ny färg till min stol
Målat min stol
Gjort pizza
Ringt försäkringsbolaget om det är nödvändigt att ha min försäkring på kameran, om det går via hemförsäkringen
Skrivit stipendieansökan
Skickat stipendieansökan
Ringt Oxie om söndagsgrillning och fotbollstittande
Planerat bus med Emma imorgon lördag, och El Clasico!
Tänkt på italienskauppgifterna jag måste göra, men har fortfarande inte gjort dem.


Jag tror jag vet vad det är frågan om nu faktiskt... Det är alltid likadant, och när jag är mitt uppe i det så känner jag inget. Men, så här blir jag alltid när jag får lite ledig tid. Det känns tomt och då blir jag deppig. Sen slutet av januari har jag i princip haft häcken full. Nu har jag nästan skrivit klart min uppsats (väntar bara på kommentarer från handledaren) och har inget som tynger mig arbetsmässigt. Och då blir jag såhär... tom...deppig... låg... tappar sugen...blir känslig...
Varför är det så?

Ja, jag vet inte... Men nu ska det sovas för jag är trots allt väldigt trött...

Buonanotte e sogni d'oro!

Woooohoooo!

Nu är den här! Min fina braiga nya kamera! Och givetvis har jag redan lyckats knäppa lite... närmare bestämt har det blivit runt 150 foton. De flesta på katterna eftersom de ändå var i närheten.

Tänkte dela med mig lite av det här...hur bra fotona blir och hur nöjd jag är!

Vaschego!

Vännen nosar på kameran...

Larsson kung-fuar kameran...

Min fruktskål...

Bara ett litet smakprov! Tänk på att man är nybörjare... men snart snart... då ska ni få se underverk här! :)

Denna blir det!

Nikon D3000 18-55, 10 mp och högt ISO... Den får det bli!

Men jag kan inte filma med den... det är ju inte mitt primära när det gäller kamera heller för den delen. Jag har min gamla som jag kan filma med om det nu behövs, och om jag behöver filma mer så får jag väl köpa en filmkamera, eller hur?!

Och Glad Påsk så här i sluttampen!