I mars förra året, som ni vet, åkte jag till Rom för första gången på 11 år. Man kan säga att det var min egen födelsedagspresent till mig själv. Och som jag längtade! Varje dag i 11 år hade jag tänkt åka tillbaka, och drömde varje dag. Ett ljus tändes när studierna började, och jag ville verkligen följa det ljuset. Av anledningar som jag inte tänker ta upp nu, så lät jag ljuset följa mig istället. Jag tog en paus.
Men inte en dag gick då jag inte tänkte på min kärlek, mitt hjärta, min plats... mitt Rom. Ni vet alla att jag älskar Rom, men jag tror inte ni vet hur och den riktiga anledningen. Inte ens jag vet egentligen. Jag kan bara försöka förklara min enorma och unika kärlek till denna underbara stad.
Ibland kan man bara känna DET... ni vet, den där känslan som stiger upp inom en. Det börjar i hjärtat, kryper upp i halsen, upp i ögonen så att de tåras, ner i benen så att de börjar skaka och vidare upp i magen och lägger sig. DEN känslan.
Jag har så många sådana känslor från detta ställe, och jag ska inte berätta om dem alla just nu. Bara nämna två.
Andra kvällen i Rom la prima volta 2009. Jag kommer upp på Gianicolo på kvällen, mest för att titta på Garibaldimonumentet, och på hans "motto" ROMA O MORTE. Det är alltid mycket folk här uppe; nyförälskade par, barnfamiljer, festande ungdomar... Jag lämnar Garibaldi och vänder mig om. Jag visste ju att det skulle vara fin utsikt här. Jag kommer fram till kanten. Allt folk som befinner sig här försvinner. De finns inte. Jag ser bara staden. Hennes alla ljus ler mot mig, hennes värme omfamnar mig, och det känns som att jag svävar, som jag flyter.
Andra dagen i Rom la terza volta 2009. Jag är i Rom med min bror och hans familj. Vi går längs med via dei Fori Imperiali. Det är söndag, så hela gatan är avstängd och man gå var man vill och hur som helst. I egenskap av privatguide babblar jag på om kejsarfora, världens första köpcentrum osv. Vi kommer från piazza Venezia, så vi har precis passerat "Bröllopstårtan" och Trajanus forum och marknader. Precis innan Caesars forum tittar jag upp mot Auguraculum. Den där känslan kommer igen och jag tappar koncentrationen. Det lyfter mig en aning och jag blir rädd för att trampa vidare. Som att den här märkliga känslan vill berätta för mig att det finns något av stor betydelse här under.
Jag vet, det låter hur flummigt och knarkat som helst, och jag tycker detsamma. Men det är så här staden får mig att känna. Like my own personal brand of heroine.
3 kommentarer:
Underbart beskrivet, min lilla tvillingsjäl. Jag vill höra mer sån't här.
Jag vet, det går inte en dag ens här hemma utan att den där känslan stiger upp i halsen mot ögonen, man sväljer några gånger när tankarna kommer lite för nära och starka -- och rysningen som kommer på slutet, eller hur? Visst får Du också rysningen på slutet? Den som inte bara ligger på ytan av huden utan går rakt igenom hela kroppen.
Ny bild på Dig, vad fin Du är.....för jag ser hur Du känner.....det här är verkligen Du, eller hur? Jag gillar den. Låt den vara där.
Som Du säkert redan vet så ligger det en lägenhet i det lilla rosa huset där på hörnet på Via della Scala, och den här smala gränden bilden är tagen i, med Vicolo del Leopardo bakom ryggen.... Du kan hyra den för 120E per natt om Du vill och vissa perioder är den nere på 100. Den var ledig rätt mycket i somras och jag var väldigt nära att......eftersom mina andra favvisar var fullbokade. Det finns andra jättefina på Leopardo med liten takterass i samma pris.....om det nu är Trastevere man vill bo.
Det finns en liten riktigt näpen i all sin enkelhet annars bakom Aventinen på via Marmorata där Du kan se kyrkan Sant' Alessio på kullen från fönstret.....som jag direkt tänkte på Dig när jag såg. Lite för flickig för mig själv, men jättefin och nära Dina områden Circo Massimo och Palatinen bakom kullen. Jättebillig: 70E högsäsong och 65E låg. Nära till Clivo di Rocca Savelli....
Kram på Dig!
Micke
Rysningen ja...den kommer alltid. Ungefär precis innan den lägger sig i magen.
Du är nog min tvillingsjäl. :)
Namnet Via della Scala känner jag igen... Och den här bilden jag har lagt in på min sida, har du sett den innan när jag lagt ut den här? Och vet du historien bakom den? Om inte, så lovar jag att jag snart ska berätta.
Godnatt och sov gott min vän!
Bilden Du har från Trastevere har jag inte sett tidigare, men en som nästan är en kopia från i stort sett samma vinkel och med samma brännvidd på gluggen. Jag nästan hoppade till när jag såg den på Din sida. Kanske för att jag vet om lägenheten som ligger just där.... och att Du kanske bott där.
Det som skiljer sig mellan bilderna är att en del gröna klängväxter på väggen på andra sidan gatan saknas och att bilar och moppar inte var desamma. Så det var nog något år eller så mellan dem. Annars otroligt lika!
Berätta historien bakom den Du lagt upp, när Du har lust!
Allt gott,
Micke
Skicka en kommentar