Min käre broder och hans familj åker till Norge på lördag för att åka skidor i en vecka. De har frågat mig om jag vill följa med, och ungarna har varit på mig att jag SKA följa med...
Jag ska säga att jag inte har stått på ett par skidor sen jag var 7-8 år (tror jag). Och då var det inga höjdarskidor heller, utan ett par såna där i trä med enkla metallspännen uppe på, och inte särskilt blanka och fina undertill. Den gången just åkte jag med min pappa. Han hade ett par riktigt fina längdåkningsskidor, så det gick ju jättebra för honom. För mig inte lika mycket.
I alla fall... jag och pappa var ute och åkte på Ellavägen därhemma, och som jag sa så gick det inte så bra för mig. Pappa tyckte väl att det gick lite trögt, och sa "Kom igen nu, GUNDA!"... Jag blev skitsur, och där har ni en av anledningarna till att jag inte har stått på ett par skidor sen dess.
Den andra anledningen är att jag aldrig har förstått varför man åker på semester till ett ställe där det finns snö!!! Kallt och jävligt och slaskigt... Visst, säkert jättemysigt att kura ihop sig i stugan med te och en varm brasa, och man fryser väl egentligen inte om man håller igång... men nej.
Ska jag åka på semester, då ska där finnas en varm strålande sol och bar mark.
Och gärna något gammalt! :)
6 kommentarer:
Bangar Du lite snö när brorsan e snäll och allt?
------
"Och gärna något gammalt! :)"
- En gubbe alltså? ;)
Japp, jag bangar...
Och...
hahahaha!
ÅÅÅÅÅÅÅÅKKKKKKKKKK!!!!!!!!
Neeeeeeeeej... visst, jag skulle kunna följa med och bara ha det trevligt och mysa i en vecka. Och jag kommer att åka på skidsemester någon gång. Men verkligen är sådan just nu, att jag varken har tid eller råd.
Men, någongång ska jag... det lovar jag. :)
Look, bäjb;
För många år sedan ( i sena tonåren, och hur länge sedan är nu inte det ) så fick jag precis samma fråga om att åka med upp till en fjällstuga över jul. I helvete heller att jag skulle med och snobba runt med sådana där fjollrörelser i backen. Jag hade inte stått på skidor sedan det handlade om de små korta breda i plast och remmar åt alla håll runt benen. Ja, sådana har Du aldrig sett, men ändå. Tjat var det att jag skulle med trots att alla andra var åk-acrobater med stålkantade långa laggar, hela stassen enligt senaste mode, allt det rätta. Och så skulle jag med i slitna Levi's 501...... (än idag)... lite malplacerad var jag allt ändå. Det får man nog säga.
Ok, det slutade med att min mor handlade och kom hem med ett klädkit á la det senaste alpina snittet och hängde på mig mot min vilja. Hon ville verkligen ha mig mest för julens skull. Jag såg ut som en sådan där Michelingubbe. Vad fan skulle jag göra? Grupptryck och dyra pengar utlagda. Dåligt läge för motargument. Laggar skulle jag få låna på plats, om jag ville upp, och sedan kanske ner för backen på något sätt. Det ville jag nog inte, tror jag.
Ok, det var min bil som skulle ta alla dit. Antingen som lånad eller med mig bakom ratten. Skulle jag låta någon annan ratta min bil -- aldrig! Så, där satt jag och körde 60 mil ändå upp till bergen....trots allt......med nya dressen i väskan, färdig att bara trä på vid framkomsten :) Ja, jag väntade med den saken för det var rätt trångt i bilen redan.
Så, väl framme där så luffsade jag runt nedanför backen med hunden och senaste modekittet. Såg jävligt världsvan ut med näsan i vädret. Fram och tillbaka med hunden, som inte heller kunde åka. Med ett flin på läpparna medan andra stollar körde halvt ihjäl sig i backen.....för att sedan komma haltande förbi mig. "Ska inte Du också åka lite, vi kan hålla hunden, eller har Du redan åkt?" Jag som hatar spydiga och ironiska kommentarer. Det är bara små svaga människor som håller på så, eller hur? Det kändes lite, det gjorde det faktiskt.
-- Naa, serru, polar'n .....skall jag åka ska det vara puder....vitt puder..... annars får det va! Å här e de definitivt inge puder. Det kan man inte påstå direkt. Isigt å jävligt i backen. Nää, tack....man vill inte åka för att trilla. Snällt att ni frågar men ska det va så ska det va me känsla. Mjukt å orört va? Å gärna lite brantare också...... då trivs jag som bäst. Men barnbackar behövs också, så klart. :)
Faktum är att timmerstugan, brasan, kemtoan, varmvattenberedaren som bara räckte till den som duschade först..... och julkänslan är något som jag än idag känner som den bästa och mysigaste jul jag någonsin haft. Vi fick skotta oss igenom 1 meter djup snö x 30 meter lång sträcka innan julmaten kunde packas upp. Bara det, va. Man somnade nästan över tallriken. Det var fridfullt på något sätt.
När solen gick upp över fjället mot en gnistrande blå himmel, 20 grader kallt utanför, då var jag glad att jag tvingats med. Det var verkligen lite vildmark också och långt från civilisationen. Man knackade lite på bensinmätaren för att vara säker på man hade vad som behövdes.
Vi åkte dit nästa år också fast på sportlovet och jag längtade dit långt före. Samma promenix med hunden och samma flin, samma dress (man kan ju fan inte köpa ny varje år? Även om det sliter på den under säsongen som går).....men utan slalompjäxor ...
Om fröken är motvals för att det tog emot lite där på gatan när det var ovallat, så skall hon veta att det går lättare med lite mera backe serverat som i Norge. Det blir mer en fråga om att få stopp på allt när man tycker att det räcker....det är inte alltid man får som man vill. Man får många gånger tacka och ta emot. Du kanske skulle prova detta också som en liten motpol till den skånska skidslättens före? Det är alltid bra att se saker från olika håll. Jag tror att Du har hängt upp Dig på en traumatisk gatu-upplevelse som bitit sig fast. :)
Ge Dig hän nu och gör Brorsan glad! Om jag fattat det rätt så har Du bröder som verkligen bryr sig om Dig. Nej, det där skulle nog såra honom fast han skulle låtsas som ingenting. Tycker Du verkligen att detta är rätt? Det tycker inte jag.
Förresten när jag tänker efter, så kanske Du också funderar på hur det är i Rom på kryckor? Jag läste på något amerikanskt reseforum om tips på hur man gjorde Rom i en sådan där stol med joystick. Allvarligt talat, det var en riktigt bra diskussion och många bra tips. Jag blev förvånad och kände stor respekt för hur genomtänkt allt var över hur man skulle fixa det. Jag skämdes samtidigt för att jag smörjer på salva på skoskavet i förebyggande syfte. Det skulle jag aldrig våga säga i ett sådant sällskap. Där pratar man ramper och annat.
Det var väl lite värre när det handlade om Forum Romanum...... Via Sacra var inte alls godkänt ur detta perspektiv. Guppigt och lätt att fastna med de små hjulen. Nej, detta var dåligt genomtänkt. På sätt och vis respektlöst.
Det borde faktiskt kunna gå att dumpa en viss mängd betong i något hörn och bygga en fin ramp eller två. Ja, en del pelare och stenklumpar är ju i så dåligt skick att ingen säkert skulle sakna dem. Förmodligen skulle vissa pelarstumpar kunna fungera som en bra armering i ny fräsch betong? Har de hållit i två tusen år så är de nog rätt starka. Blir det betong över när allt är klart, skulle man ju kunna fylla i lite runt stenbeläggningen på Via Sacra och kanske även ovanpå för att jämna till ytan lite granna. Personligen tror jag att detta skulle kunna öka Roms goodwill i utlandet.
De här raderna kommer jag att få mycket skit för, från alla möjliga håll.......det känner jag på mig... :(
Hur som helst, Italien har en lång och stadig förkärlek till att vilja betongisera hela landet. 60-70-talet var man rätt heta på att snurra runt på cementblandaren. Man ser det i förorterna och annat. Så det har nog varit på tapeten med Via Sacra och Via Appia antica (de delar som har de äkta gamla delarna i dagsljuset) Jag läste någonstans att man tyckte antica var jobbig och guppig för bilarna. En del gnyr bara och gör inget åt saker och ting, tycker jag.
Och Coliseum var det någon taxichaffis som var irriterad på och ville ha ner -- "riv skiten, det står i vägen för trafiken". Ja, det gör det ju, men en viss handlingsförlamning verkar existera?
Reconsider Norway......
Buonanotte, amica
Kolla in det här förresten -- och ändå var det asfalterat :
http://www.youtube.com/
watch?v=Io9_8VlLWgc&NR=1
Skicka en kommentar