Först ska jag beskriva den här fina bågen in i minsta detalj; alla reliefer, friser, inskrfter, alla de olika marmorvarianterna som använts, och själv försöka få en uppfattning om det är Kristus eller Sol som menas med Instinctu Divinitatis.
Dessutom ska jag försöka få fram en logisk slutsats om varför den står just där den står. Men det tror jag redan jag har löst.
Förresten så fanns det i omgivningen, förutom Colosseum, 756 insulae (lägenhetshus), 88 domus (vanliga hus), 18 horreae (stora lagerlokaler), 8 aediculae (små tempel eller helgedomar), och hela 65 balneae (bad)... Det tycker jag är intressant. Svårt för oss att se idag, då det bara är de stora byggnaderna som bevarats. Men, det är sånt här jag gillar; att föreställa mig hur det såg ut, och hur kullarna framträdde. Idag ser man inte de distinkta skillnaderna mellan kullarna som man gjorde då. Men det märks ju i alla fall när man går i denna stad... har jag hört ;)
Jag ska försöka bli färdig med detta i helgen, så att jag sen kan gå vidare till de andra konstantinska monumenten och byggnaderna. Runt 20 st som Konstantin på ett eller annat sätt var involverad i under de Och det ska bli intressant. Valde medvetet att börja med triumfbågen, eftersom den redan är så pass känd och som det skrivits hyllmeter om.
Sen ska jag på fest med partner in crime-Emma. Det kommer dock bli lugnt... man är ju inte 20 längre.
Så... nu beger jag mig 1695 år tillbaka i tiden!
Trevlig helg!
7 kommentarer:
Skönt att höra att Du inte drog iväg till Norge i det här väglaget. Hade jag vetat detta så hade det inte blivit någon roman. Dessutom går det ju inte att skylla på att man bara åker i Puder idag. Det ÄR ju 100% puder idag och jag vet inte riktigt hur jag skall ta mig ur det här..... ;) Tur att Du inte satte Dig i samma sits.
Konstatinbågens (e bello, vero?) reliefer över Trajanus seger -- var sitter de egentligen på bågen?
Den är så vacker att man satt staket runt den. (Skydd mot grafitti eller att man inte skall hugga bitar ur den kanske? Det verkar som om de flesta monument klarar sig från kladd, trots att vanliga väggar i stan kladdas för fullt på)
Dessutom har man tydligen smällt upp en stor grind rakt över Via Sacra en bit upp mot Forum efter raden med pelarna. Många har fått spunk över okänsligheten de visat. Jag trodde inte det var sant när jag såg en bild på det. Synd, det här var ju en rätt mäktig bit Via Sacra att gå. En bra invigning på varje ny resa dit. Att komma hem precis som trupperna gjorde....Man kan tydligen bara gå 'ut' från Forum mot Coliseum den vägen numera, inte in. Vet Du om den grinden fanns när Du var där?
Det där med kullarna ser man ju så häftigt på animerade små filmsnuttar från antika Rom, där röken ringlar sig upp i månskenet. Det är jag lite svag för. Man kunde se lite av det det i serien Rome. Och kåkarna var mer som små klättrande italienska landsortsbyar. Det var liksom mysigare då.... Jag kan tänka mig hur Du fantiserar fram den typen av bilder hela tiden. Du har funderat en hel del runt Suburra, eller hur? Även om det inte kanske var den vackraste delen eller klientelet.
Go' helg,
Skidåkar'n
"....man är ju inte 20 längre". Nä, Du är snart nog en riktig tanta om jag får säga min mening...... ;) Snart behöver jag inte bli anklagad för barnarov när vi står vid altaret... (fortfarande Aracoeli som är aktuellt, förmodar jag). Se till att skrynkla till Dig lite mer till nästa år. Du är lite väl silkeslen för att jag skall kunna få det hela godkänt ;)
Ja, brodern har inte ens kommit iväg än. De skulle nog vänta tills imorgon. Trist för dem, men då kan han kanske ta och fixa deras verandatak som gav vika för snön igår.
Förresten så undrade jag i morse vad det var frågan om; det regnade igår kväll, och snön har töat närmst huset så man ser gräset. Och sen varnar de på nyheterna om snöoväder... Fick förklaringen sen när mamma ringde.
Trajanus reliefer sitter på insidan av centralpassagen och på kortsidan på attikan. Sen har vi ju även Hadrianus medaljonger och Marcus Aurelius panelreliefer. Och Sol och Luna.
Jo, staketet fyller nog sin funktion på det sättet.
Det där staketet som omgärdar hela Palatinen och Forum har en stor ful grind precis framför Titusbågen (från Colosseum sett)... Och man får gå ut där, men inte in tyvärr. När jag var där för 12 år sen fick man det, och det var en ganska mäktig känsla; att gå triumfprocessionen över Velia mot Via Sacra... coolt!
Kåkarna i Rom är väldigt intressanta (som så mkt annat), och ja, Suburra har jag funderat på mycket. Det finns särskilt ett ställe i Suburra som kan ge en den där bilden av hur det såg ut för 2000 år sen. Man går in bakom kejsarforan, och tar den första gatan till höger, via Madonna dei Monti, och hamnar då ungefär på Argiletums gamla sträckning. En bit in breddar gatan sig lite, och det står ett litet fristående hus till höger. Titta in där - du kommer se en giallorossa vägg med totti som tittar mot himlen. När du kollar i den pyttelilla gränden mellan det fristående huset och det andra hyreshuset, så får man en rätt bra bild av hur det såg ut.
Det finns många såna här små gränder, bl.a. på Marsfältet, som tydligt visar de antika gatornas sträckning och små gränder och sneda hus så som de kan ha sett ut för 2000 år sedan.
TANTA?!? Näh, du, jag blir aldrig en tanta.
Hur gammal är du egentligen? (inte menat så, utan jag undrar verkligen)
:)
På tal om Rom, så ska mina kära kolleger på jobbet åka iväg på personalresa dit i april o jag är inte ett dugg avundsjuk (eller hur?!)..jag kan tyvärr inte följa med för inga försäkringar täcker tydligen mig o bebisen i magen om ngt skulle hända, så trist men sant. De ska i alla fall besöka Casa dei bambini, Maria Montessoris första skola som hon startade upp, ska tydligen vara en av världens finaste.
Jag skall kika in under och titta på det jag aldrig tittat efter förut. Under Konstatinbågen alltså. Det är otroligt hur vacker och välbevarad den är för att ha så många år på nacken. Du får berätta mer om resten som finns på den sen när Du är klar. Jag printade ut det Du berättade om Suburra och det skall jag också kika efter när jag äntligen kommer dit. Det där om att man kan få en bild av hur saker låg även när man tittar i vanliga kvarter stämmer. Området där den enorma Pompejusteatern låg, är ett sådant. Alldeles bredvid Campo dei' Fiori (nordost) har hela kvarteret än idag formen av teatern........många kåkar där är byggda rakt ovanpå existerande väggar från teatern. Den gick sedan ända fram till platsen där Katthemmet har sina grottor i ena väggen på teatern.... Och det var tack vare att jag fick lite noja på att ta reda på exakt hur den låg i förhållande till Pza Navona, som jag hittade Din blogg. Sen kom jag liksom av mig, och vet ännu inte exakt hur den bredde ut sig. Jag kan leva med det ett tag till. Sedan kan Du få peka ut för mig på plats någon gång bara för det :) Jag tycker att det är inte mer än rätt.
Den där grinden verkar alltså stå rätt långt upp efter Via Sacra, så att man åtminstone kan gå en bit upp från Coliseum när man kommer hem till stan igen. Sedan får man väl vända tillbaka, man får ju ändå inga applåder och hurrarop idag för att man kommit "hem" igen. Annat var det nog förr...då när man var yngre (!), mer vältränad och vunnit segrar. Det hade varit något att berätta för framtida barnbarn -- det tråkiga är ju liksom att man inte minns något av det. Men det kanske kommer tillbaka om man luffsar där lite då och då? Flashbacks till tidigare inkarnationer..... så får det bli. Man får försöka blunda medan man traskar Via Cavour så att man inte förvillas på väg dit och flashen uteblir på Sacra.
Jag såg en så'n skön nattbild när jag letade Coronaribilder på nätet. När jag zoomade in på en stentavla på väggen stod det....Piazza Suburra. Jag tänkte direkt att där har Du stått och gottat Dig ordentligt säkert både dagar och nätter, med vilda fantasier om exakt vad som pågått där. Nu hittar jag inte bildjävelskapet trots att jag letat som besatt. Tänkte att jag skulle länkat. Men jag trycker kanske dit några andra länkar istället som inte är helt fel de heller.
Monti-området har jag tidigare känt som något som sitter ihop med Via Nazionale och gatorna däromkring. Till och med Termini. Som jag kopplar ihop med min jakt på någonstans att bo en gång för länge sedan, där jag sprang omkring väldigt hungrig och väldigt trött, dag ut och dag in på olika agenzie för att ragga upp någonstans att bo. Till ett rimligt pris. Med egen toalett och egen dusch....Det var snigelpost, det var dagstidnings annonser på plats, det var icke-engelska-någonstans, det var arrogans och serviceovänligt utan dess like -- och alltihop var dyrt som fan ändå. På sätt och vis ensamt också.
Då hade jag faktiskt ingen aning om vad Suburra som sådant var på antiken. Jag vet inte om det hade känts lättare då, om jag vetat mera. Men just då var det bara överlevnad och hitta ro för att kunna gå igång att jobba. Området kommer kanske att få lite revansch det också nu, även om jag redan har andra favoritområden.
Även lite mer yttre men centrala områden som Garbatella att suga i sig lite atmosfär av. En del vanliga områden där 'normalt' folk bor och lever skulle också vara en grej för att få en helhetsbild man normalt sätt inte har som besökare av Rom. En del områden är inte så tråkiga egentligen. De finns i alla väderstrecken. Södra delen (långt ner) av Trastevere är rätt trevligt som modernt. Nordöst och Nordväst har liknande områden som är rätt stora. När någon idag försöker ge sig på att beskriva arbetarkvarter så kommer gärna Testaccio upp. Jag har luffsat runt där när jag skulle protestantiska kyrkogården av någon anledning (!). Ja, inte för att krypa ner iallafall. Jag gick tillbaka sedan. Både den och Testaccio var tråkigt som fan, tyckte jag då.
När jag åkte buss till Anguillara Sabazia vid Braccianosjön så minns jag att jag åkte igenom den här andra typen av mera "modernt sydländska ytterområden" även om man inte kan kalla det förorter. Rödorange, gula kåkar med typiska balkonger och markiser. Massor av folk överallt. Liv som pågick för fullt. Hur många här, har något direkt ärende in till centro storico egentligen. Där det är turistkommers som är huvudgrejen. Rom är ju inte bara Centro Storico eller dess motpol -- skabbigheten runt Termini. Detta som man gärna gör som som alternativ bild till storico. Börjar man tänka i sådana här banor, så känner man sig nästan skyldig att även ta in lite mer udda intryck för att förstå Rom. Inte bara sådant som är baserat på känslomässiga mysighetsfaktorer som man inbillar sig att detta är det genuina Rom. Eller kanske enbart på det historiska planet. Men Rom som helhet kräver mer. Om man skall kunna ta in det fantastiska i ett Rom då och idag. Betydelsen av livet som rullat där under mer än två och ett halvt tusen år. Det är ett hisnande perspektiv att liv har pågått just där, så intensivt, så oavbrutet. Där perioder har betytt allt från imperium, intelligens, konst, 1800-1900 talets författargäng som hängde i drivor där, till den blandning av allt som dagens besatta fanatiker åker dit för. Visst har man nästan någon form av skyldighet till att ta in en bredare bild som innefattar även det jag petat på? Jag menar om man skall sitta här hemma och få gåshud och extas känslor över våra snäva bilder som vi faktiskt har, så borde man nog titta sig omkring även om dagarna är extremt dyra i både tid och pengar.
Kruxet är ju att man åker dit med sparade pengar, vill ha något speciellt som man själv upplever är maxat i form av tillfredställelse och bang for the bucks. Så, det är ju inte konstigt att man fokuserar hårt på sin lista och dagplanering.
Men nu kommer grejen här; tänk om det är så att när man börjar bli lite mätt efter ett antal tripper (många påstår att det är omöjligt, att en livstid inte räcker för att hämta in allt det historiska/känslomässiga) och vad skulle den här typen av avstickare betyda för balansen av välmående i det man egentligen har som huvudintresse där. Just för att inte bli mätt. På samma sätt som avstickare ut på landet en dag för att lufta sig gör underverk för att generera ny kraft och lust. Bara en tanke och som faktiskt bara blossar upp här medan jag knackar på tangentbordet.....
Det finns också så mycket parkområden som jag inte varit i, trots att jag älskar känslan av att luffsa in i en park och komma bort från stadsnojset. Villa Borghese, och framför allt Pincio under sena eftermiddagar när solen började sänka sig för att gå ner, har varit mitt lufthål både under bra och andra rätt jobbiga dagar. Men parkerna bakom Gianicolo som är stora och fina, har jag inte satt min fot i. Ja, Gianicolo i sig själv och kicken att se ut över framför allt de närliggande tegelpannorna från Trastevere skulle man nästan kunna dö för. Jag har en gammal bild där när jag själv sitter på muren där med hela härligheten bakom ryggen. Från den där speciella tiden. Men utan en tanke på parkerna där bakom, som säkert brädar mina små nap's på parkbänkarna i Villa Borghese med hästlängder. Det finns ju parker även i norra delarna......och så har vi ju Cafarella och Appia. Bara det.
Lustigt, jag hade inte en tanke på det här när jag började skriva.... men det kanske ligger något i det. Att blanda in något man inte egentligen tänkt sig för att öka styrkan i det man får tillbaka av det andra ..... vi får väl se, en sak i taget.
Hur som helst....allting med anknytning till Rom handlar om ålder......på Din direkta fråga om min så blir jag väl inom en snar framtid 90, som sagt. MEN.... vid mycket god vigör skall framhållas. Värre är det med polarna här som en del rör sig runt de 100. In a pretty bad shape.....just air from their 'pipes'. No chics. No exercise. Embarrassing ;) I'll never end up like that! No way! No air! Scusi.....
Ja ok då.... jag ser väl yngre ut än vad jag är, många har tippat mig på endast bara...... äh förresten...... det är ointressant ;) Du får gissa själv någon gång kanske.
Precis som Du aldrig blir en tanta, får jag nog säga att jag alltid kommer att vara ung i själ och sinne. Det som skiljer sig från känslan av att vara 20 är ett visst bagage man hunnit samla på sig. Men tankarna då, är de samma som nu egentligen. Man blir lite "bredare" i bilden bara. På både gott och ont. Sedan finns det de som stelnar fortare än andra, så klart. En del stelnar riktigt ordentligt. Det finns faktiskt de som börjar stelna i 25 års åldern om man verkligen är observant. Det är väl där, det där med att alltid vara ung i själen och tanken..... skiljer sig lite mellan individer. Jobb och miljö har säkert stor betydelse också. Men även där finns det de som omedvetet vägrar att åldras oavsett ålder. Det är rätt intressant egentligen. Det syns i ögonen på dem.
Chicsen tar rätt ofta fel på mig och Michael Douglas. Jag fattar det inte riktigt. Men så är det. Det var väl värre förr kanske. Jag har rakat av kaluffsen för att vi ska kunna skiljas åt. Lite bättre har det blivit, det har det. Nupporna hänger på bara för att de tror att man är skådis, liksom. Sedan när de fattar att man inte är det, utan bara har gott om med pengar och är snygg, så piper de därifrån. Märkligt alltså. -- Va fan, brukar jag säga....jag fixar Dig en Porsche....röd, svart, vit eller vad Du vill.....men Du behöver väl inte vara så där fånig och bar skita i allt vackert vi har bara för att man inte är filmstjärna. Ähh, jag vet faktiskt inte vad det är med dem. Är Du så'n, Solstråle? Nää, det hoppas jag banne mig inte!
Nu skall jag vila mig. Jag är lite trött nu.
En skön helg till Dig,
m
Frida,
jag såg Montessorio serien på TV för ett tag sedan. Fantastiskt människa som fick ta så mycket smärta privat, trots allt hon gjorde för andras barn. Revanschen på slutet när hon satt på tåget och fascisterna kom på tåget för att arrestera hennes vuxna son var stark. När hon ställer sig upp och säger att det är hennes son -- som hon alltid fått hemlighålla. Fascistsnubben som skulle ta honom visade sig var en av de elever hon kämpat för skulle få en chans. Han log och steg av tåget.....utan sonen. Go' scen......go' revanch.
Skicka en kommentar