Fokus!

Nu när etikkursen är slut och färdig, så kan jag återgå till det som är det mest väsentliga denna termin, nämligen C-uppsats och att lära mig italienska (på riktigt!).

I gymnasiet läste jag latin. Vår lärare, Cecilia, var en väldigt bra lärare. Hon fick utbrott på oss om vi inte kunde en viss konjugation, eller översätta en mening korrekt, eller ta ut dativobjektet, t.ex. Och vreden hos henne när vi inte kom ihåg när de puniska krigen ägde rum... usch!
Det var med viss rädsla man styrde stegen mot det där lilla rummet i källaren längst bort i skolan varje dag. För att undvika "hårtorken", så lärde man sig alla grammatiska termer och former och varianter... av ren rädsla. Och nu måste jag säga att det bara var positivt. Nu, när jag sitter med min italienska grammatik, så behöver jag bara gräva lite längst bak i hjärnan för att minnas.
Latin och italienska är dessutom väldigt lika varandra. Av förståeliga skäl givetvis.

Buon fine settimana!