Min kära spikmatta

Jag har en spikmatta. En orange, med 6000 små plastpiggar. Och jag älskar den!
Det är jätteskönt att ta 20 min på den på kvällen när man kommit hem från jobb, och bara varva ner. Ligger inte på den varje dag, men försöker i alla fall ett par gånger i veckan.
När man först lägger sig på den så känns det en del, det ska jag inte sticka under stol med. Men efter bara någon minut så känner man en härlig värme sprida sig utmed ryggen, och man slappnar av. Väldigt djupt dessutom. Jag får alltid ställa klockan, för annars slutar det med att jag ligger på den hela kvällen. 20 min brukar vara lagom. Jag brukar vara halvvaken, lite som i dvala liksom, när jag ligger på den, och de här 20 minuterna går alltid så fort. Det spelar ingen roll om jag haft en riktigt tuff dag på jobb, eller om jag varit ledig, för effekten är alltid densamma! Första 5 minuterna efteråt är jag helt slagen, lite snurrig, nästan full, och kan inte göra nåt. Men man försöker resa på sig och röra på sig lite, sen är man jättepigg igen. Och jag som har problem med att jag stressar upp mig själv, och är allmänt neurotisk, blir faktiskt lugnare av det. Det känns bra liksom.
Man ser en aning perforerad ut precis när man legat på den, men det försvinner ganska snabbt. Man kan ligga på den på lite olika sätt; på magen, på rygg, på kinden och man kan stå på den oxå (det finns speciella mattor till fötterna egentligen). Jag har provat att ligga på mage, men jag har inte vant mig vid det än. Det känns mer på magen konstig nog. Man kan ju tycka att fettet borde dämpa lite :)
Kinden har jag oxå provat, men det kändes jättekonstigt. Inte obehagligt, men konstigt.
Sen fötterna. En tjej sa till mig att det skulle sätta igång tarmarna om man stod på den. Jag med min trevliga sjukdom IBS provade, men inte satte det igång nåt. Får väl prova en sån där speciell fotmatta då!
Men ryggen...det är riktigt skönt! Prova vetja!

Det har stått massor de senaste veckorna i tidningar och på nätet om de här spikmattorna, och att de bara är bluff och båg. Senast idag läste jag om killen som påstår sig ha uppfunnit Shaktimattan som jag har, och att han bara stulit idéen från någon annan. Och att han påstår sig vara en guru...hahaha!
Det stod även om en fakir, som tyckte att de här Shakti-, Yoga- och Tantrimattorna (och allt vad de heter) bara är plastmattor och inte riktiga spikmattor... Well daahh! Ingen normal människa kan väl lägga sig på en riktig spikmatta, det är ju reserverat för, just det, fakirer!
Jädrans massa prat om de här spikmattorna, men jag bryr mig inte! Jag älskar min spikmatta!