Massai Barefoot Technology... innebär att man går som en massai. De kan ju gå hur långt som helst varje dag utan att bli trötta i fötterna. En annan är ju mer än lagom slut i sina bara man varit i Rom en dag ;).
De här skorna då... jo, en arbetskamrat har ett par och hon hyllar dem mycket. Och man ser hur rak i ryggen hon är och hon har slutat få ont i ryggen efter en hel arbetsdag och mår bättre i hela kroppen.
Själv ska jag införskaffa ett par. Jag har märkt den senaste tiden att jag har fått tillbaka mitt onda i svanken och rumpan. Och, detta leder till att jag sjunker ihop och håller in rumpan, och får jättekonstig hållning.
Skorna ska stärka musklerna i magen och ryggen (och rumpan) så man får en bra hållning. Skorna ska även göra så att man inte belastar höft och knä benen och senorna lika mycket genom att muskulaturen ska ge stöttning i stället.
Sulan är rundad och tjock för att skapa instabilitet som små muskler i kroppen korrigerar. Känslan som man får är att det inte går att hänga utan man måste stå rakt.
Har oxå hört att i och med att de anstränger musklerna på ett annat sätt, så ökar de fettförbränningen... och det kan ju bara vara bra! Mer kanelbullar till mig! :)
Nackdelar finns det väl oxå, som med allt annat. De kan slita på knäna om man går fel i dem (hur man nu ska kunna göra det) och träningsvärk.
I lördags var jag och Linda på stan en liten sväng, och vi gick och tittade på skor. Då hittade jag ett par som heter RYN, som är en lite billigare kopia på MBT. Jag testade en sko, högerskon, och gick fram och tillbaka i butiken med dem, kanske 3-4 m fram och tillbaka. Och igår kände jag av en konstig känsla i min högra skinka och högra lår...en känsla jag kände igen, men inte känt på länge - TRÄNINGSVÄRK! Herrejisses va jag måste va otränad! Men det visar ju bara hur effektiva de är...
MBT är ganska dyra, runt 2500:-, men jag tror att det är värt det. Man får ju se det som en investering i livet, för sitt välbefinnande och för sin kropp. Min kropp är ju mitt hem, och mår den inte bra, då mår inte jag bra heller.
Näh, jag ska ha ett par MBT!
6 kommentarer:
Låter ju intressant det här. Har också grymt ont i svanken från och till och även i höfterna sen förlossningen. Hade ju varit super om dessa skor hjälpt, blev sugen på att prova. Om du köper ett par så kan du väl hålla mig uppdaterad, så jag vet om det är värt pengarna. Annars har du ju alltid Tobbes "barfotaskor" (kolla tidigare inlägg från min blogg)..
Ciao Little S,
här skall Du få se på något....som inte är en hel doja utan en hård iläggsula. Finns ju en uppsjö inom det området, men denna är faktiskt i särklass. SOLE....jävlar i havet vilken sula för de som trampar Roms gränder. Tro mig. Lite off-topic här, men ändå inte. Jag är bara så jävla nöjd att jag måste tipsa Dig om dem och lite annat som platsar för många fotsteg i stegräknaren.
Har haft stora problem med både svankgrejen Du beskriver. Even boys suffer, you know. För rak i ryggen kanske. Framför allt när jag gått långt. Även jobbigt med senan som går under hela foten. Alltså inte den vanliga hälsporren. Jag kunde tidigare knappt stå på högerfoten på morgonen innan senan hunnit mjukats upp. Två dagar med sula och det kändes som den läkte mig aktivt. Det är i sådana lägen man fattar att vissa saker hänger ihop som man aldrig bryr sig i annars.
Sulan påverkar hållning, knän, höfter och allt där i mellan. Sulan "centrerar" hela kroppskittet, liksom. För 399 pix i Sverige. Som hittat med tanke på vad man får för pengarna kontra vilken annan skit som finns köpa. Sole-sulan finns i tre olika tjocklekar. "Regular" är normal tjockleken i Soleserien och den är bara en aning tjockare än en vanlig standardsula som brukar sitta i vandrakänga/sko. Standardsulorna som följer med är ofta bara ren skit, trots det höga priset på själva dojan.
"Ultra" är redigt tjock och dämpande men kräver luftig sko.... annars blir det tajt på höjden därinne. Jag har faktiskt Ultran i en stor vandrar sko (Hanwag Pista, som tål ett november/dec skyfall i Rom med sin G-tex) och Regularsulan i kängan (en Mindl Borneo). Tutto perfetto. Man kan lägga dem i ugnen i 90 grader en stund för att sedan låta foten formgjuta dem efter att man stoppat dem i skorna. Sulorna alltså. Man får värma bra länge om det hade gällt kängorna. Rätt coolt att kunna forma sulor så enkelt och billigt. Eller så går man in dem under någon vecka som jag gjort. Bättre stöd då. Det finns även en tunn Slim sula som är utan stoppning men med stödformen och gjutmöjligheten. Hårt, men vikten fördelas över mycket större yta än en taskig sunksula. Jämför med viktfördelningen i en memoryfoam madrass i sängen.
forts följer...
Här ska Du också få se på ett annat underverk.... för det jävliga skoskavet man dras med ibland.... "Sportslick"..... man smörjer in fossingarna med det. Hälsenan och mellan tårna är prio 1, men även ovansida och lite av hålfoten är gött också när man väl är igång och kladdar. Det betalar sig efter någon mil eller så. Vad är en mil i Rom? Niente! Lite lagom glid och inga sandpapperstrumpor är resultatet. Friktionen uteblir på ett sätt som känns mirakulöst. Bättre humör och längre Rom-promenix. Får man skav ändå så är man inte alls normal..... prova, prova! Glöm plåster och annat tjafs. Det är som en extra hal innerstrumpa på tub.....och det sitter kvar även när det blir fuktigt.
Jag är Romfreak själv och har vandrat varenda gränd (nja, egentligen inte, men det känns så). Bodde där en kort tid för länge, länge sedan. Jag har upplevt både största tänkbara lycka i Rom, men också staden när den är som hårdast och mest plågsam. (Jag är rätt många år numera och har precis roat mig med att räkna på hur många sådana perioder som ryms sedan Rom grundades. Inte så många ändå när man väl tänker efter ;)
Har varit på väg ner till Rom igen sedan i våras -- staden som bor och inte bara går att få bort ur min själ . För att återuppleva och fortsätta där jag slutade, fast med andra lite mer sansade intentioner om att inte stanna för evigt som tidigare, utan istället komma då och då spontant. Kortidshyra lägenhet. Jag har en najs liten lista med favoritlägenheter i olika områden. Att köpa skulle de kosta 5 svenska mille. Men jag har fått förhinder hela tiden. Lider och längtar. Kollar bokningslistorna på "min" lägenhet titt som tätt. Jag vet, Du vet. Det är inte lätt att värja sig mot sådana här krafter. Men jag har lite otajming just nu med lite av varje, så det har inte kunnat bli. Ändå, det SKALL bli av, helst med extremt kort varsel. När som helst. Det brukar bli bäst då. Förväntningarna finns ju med i grunden, men de har inte hunnit hinna upp i taket. Min själ måste få det här. Jag är skyldig den det.
Jag har följt Din blogg sedan i våras efter en enkel googlesökning om Pompejusteatern och säger bara; fortsätt skriva! Den har gett mig något invärtes i form av kick som man inte kan sätta fingret på -- och jag vet nu att jag inte är ensam om att vara tokig... ;) Vi är fler i samma båt. Du är förmodligen min sanna tvillingsjäl..... jag säger inget mer. Tyvärr, jag är åtminstone några år för gammal för Dig gumman, men läser väldigt gärna Dina ord. Ja, varför har vi den starka dragningen till Rom och varför hittar vi där så lätt? Ju tell mi.... min frågeställning och känsla för platsen är *exakt* densamma som Din. Du är vassare på historieplanet utan tvekan, jag vill mest bara vara och vandra mina gränder och är kunskapsfreak på en del andra områden istället. Med samma intensitet. Men draget till Rom har vi verkligen gemensamt och Dina beskrivningar skulle kunna vara mina. Skillnaden är nog bara att orsaken till att vi åkte dit den allra första gången gången skiljer sig, annars är det oförklarliga suget, nu i dag, efter Rom på samma nivå. På 2763 år kanske vi hunnit varit där förr och kanske samtidigt. En spännande tanke som man gärna vill skall vara sann, eller hur. Hörde vi till pöbeln på Campo Marzio eller låg vi på en divan i toga och tuggade druvor...... svårt att veta, är det ju. Skitsamma, bara vi var där och fick vara med.
Men vad man vet är ju hur det känns idag;
Tidig morgon när jalusierna rasslar upp och koppar skramlar och det doftar lätt av kaffe, duvorna lyfter alldeles över huvudet när man sneddar Piazza Rotonda från Via dei Pastini, och man duckar instinktivt innan man vant sig.....luften efter natten är fortfarande sval och inga turister har hunnit ut...... eller när man står där på Via dei Giubbonari i mynningen på Campo de' Fiori.... och ser ryggen på Giordano Bruno (han är fullt upptagen med att betrakta Vatikanen, ilsken sedan han stod på bålet för över 400 år sedan)....där tanterna nu tvättar grönsaker kl 7 i morgonsolen. Eller en sen natt när sommarvinden försiktig blåser genom de tunna kläderna och man vandrar hemåt för att sova under gamla bruna takbjälkar. Eller när man vadar genom regnets floder i december och svär över att vattenpölen var alltför jävla djup. Lycka som inte går att sätta fingret på, men som går rakt in i själen -- var den nu kommer ifrån........strano, non é vero?
Allt gott,
M
http://www.yoursole.com/products/
http://www.outnet.se/sole/sole-regular-8.php
http://www.sportsinjuryclinic.net/cybertherapist/front/foot/plantarfaciitis.htm
http://www.sportslick.com/
I sverige.....kolla under Butik > skadematerial:
http://www.litepac.com/
é.....per un po' di pace nel'anima... alla mattina, al giorno, alla sera o....notte, per te:
http://81.208.34.15/dynamicindex/camera.html
länken stympad, den som var den finaste också:
http://81.208.34.15/
dynamicindex/camera.html
Pussla ihop den själv...
Skicka en kommentar