Det är 1:a advent idag... stakarna är uppe i nästan varenda fönster här där jag bor, och skapar den här myskänslan vi väntat så länge på. Enstaka lampor i fönster kan man väl se lite när som antar jag, men det är något visst med ljusstakar och stjärnor.
Jag har satt upp en enda stake... mest för att det känns löjligt att ha en för varje fönster i min etta. I rummet har jag sammanlagt 3 stora fönster, men de sitter ju liksom ihop. Och med en i varje hade det sett jättemärkligt ut tror jag.
Näh, så jag kör på en, en stor fin i ek.
Sen har jag två små guldiga ljusgranar, koner med ljus i om man så vill. De älskar jag, och skulle kunna ha uppe hela vinterhalvåret.
Vinterhalvåret... bara lyssna. VINTERHALVÅR! Vi har alltså vinter i ett halvår!!! Konstigt att folk blir deprimerade? Näh, inte särskilt... lite ångestframkallande faktiskt.
En annan sak som just nu kan ge mig en gnutta ångest är att jag har tenta på torsdag... Om antiken innan antiken och efter och omvärlden runt Grekland och Rom... Inte det största området, men väldigt mycket folk och olika kulturer att hålla koll på... Nåja, jag ska försöka att lura ångesten och bara ta det lugnt. Får se hur det fungerar.
Som ett ljus i detta halvårslånga mörker är det matchernas match idag. För er som inte har en aning om vad jag menar, så menar jag EL CLÁSICO! Världens kanske två bästa klubblag som möts, och det kan nästan inte bli bättre än så här. Inte när det gäller fotboll i alla fall.
Det finns de här vanliga derbyna, som t.ex. Roma-Lazio, Milan-Inter, Chelsea-Arsenal och MFF-HIF... Och derbyn är intressanta och roliga att se, för båda lagen ger verkligen allt de kan för att vinna. För att sätta det andra laget och dess supportrar på plats, och visa vem som är bäst.
Men, Barca-Real är något helt annat... Det är giganternas kamp, en föreställning där alla stjärnor vill avgöra... Det kan ju tänkas att det kan bli för mycket, men ack nej... Det är alldeles underbart att se! Tänk Kaká, C Ronaldo, Casillas, Messi, Henry, Zlatan, Puyol... ALLA PÅ SAMMA PLAN!!! Ja, för er som kanske inte är så fotbollsnördiga så kanske det inte spelar någon som helst roll...
Men för mig, just idag, är det mitt ljus i mörkret.
(Ska tillägga att Zlatan fortfarande sitter på bänken just nu... Hoppas han får komma in och avgöra i andra :) )
3 kommentarer:
Nej, det är inte konstigt att det långa mörkret drar oss nedåt. Vi behöver ju ljus för att kroppens kemi skall vara i balans. November kan ta kål på vad som helst. Inte ens när det är som ljusast på dagen är det något att skriva hem om i fråga om "luxvärden". Ljusterapi låter som något skruvat för kärringar, men funkar rätt bra. 10.000 lux under en halvtimma sitter fint som stadig sinneshöjare. Det knuffar igång kemiproduktionen. Bara att rigga ett antal starka lampor och suga i sig. Prova om inte fotbollen ger något långvarigt ;) Men jag förstår att den är rätt bra för de positiva kickarna, den också.
Jag hatar november även om jag kan se en viss skönhet i melankoli. Faktiskt så attraheras jag av det. Dimma och Venedig, broar som tittar fram i dimman i trånga kanaler. Jag har inte varit där man vill åka dit och plåta, och just i dimma när det är lite folktomt. Jag älskar dimma var den en är. Bara ljud som tränger igenom utan att man ser allt. Men downperioden här hemma är på tok för lång. Hösten är å andra sidan tokfin fram till sista veckan i oktober eller så, jag ser alltid fram mot den.. Men sen..... då vill jag vara någon annanstans
Tittar man på temperatur kurvor över Rom vsv Stockholm (det gör man ju gärna om man vill åka, så att man vet vad man skall ha på sig) så verkar det som om vi ligger två månader efter respektive före i ändarna. Mars i Rom.... som maj här. September här som Rom i november. Det slår ju lite på dag och nattspannet, men ändå. Det regnar MYCKET mera i Rom under Oktober /November. Och det kommer fort.... paraply är ett givet måste och det är knappt man hinner få upp det. I december har jag varit på väg att frysa häcken av mig i Rom när det låg strax över nollan på dagen, speciellt under 1 timma vid busshållplatsen i Anguillara Sabazia (vid sjön Bracciano några mil norr om Rom). För tunn jacka och inte mycket under. Jag minns det rätt tydligt än. Rått och fuktigt. Det rök i skorstenarna i den gamla byn som klättrade på sjökanten och det luktade vedeldning. Himlen mulen och duvgrå. En och annan hund som skällde i gränderna. Fiskarna satt på bryggan och lagade näten, gubbar mötte upp där och viskade lite försynt om vad det var för en främmande stolle som letat sig till Anguillara, med kameror, på vintern. Men de hälsade artigt och lät mig hållas. På sommaren är det badort och vattnet fint. En gammal vulkankrater. Porchetta att mumsa på från den ensamma vagnen vid sjön, det kan nastan bara vara jag som handlade den dagen. Vad väntade han på med sin vagn? Han såg glad ut i alla fall. Gott att komma tillbaka till stan igen efter en stund utanför.
Lycka till med Tentan och tänk på någon speciell känsla i Rom som är bara Din. Det tar säkert udden av Ågren före. Jag är djupt impad av ditt brinnade intresse och driv för historien. Håll det vid Liv, för det är härligt att se! Och redan i februari märker man att ljuset börjar komma tillbaka -- även här. Hur är det inte i Rom då......
Allt Gott,
M
Har Du varit här....... Roms katthem på Largo Argentina.... där Gaius C stacks ner till råga på allt. Lång känd historia även den om katthemmet och Gattare di Roma som verkligen har kämpat i råa ruggiga Rom-vintrar. Jag vet inte om de har kvar historian online om den enbenta katten som obönhörligt skulle ta sig till kyrkan tvärs över gatan varje dag... och tillbaka. I Ur och Skur -- och trots mördande trafik. På tre ben. Och lyckades.
Eller historien om amerikanskan som träffade en katt där på semestern, flög hem till New York och sedan tillbaka till Rom igen .....och "adopterade" hem den nya kärleken. Det kallar jag längtan och äkta vara.
Katter är inga vanliga varelser. Min egen sitter här på bordet och klappar mig försiktigt på kinden med tassen just nu. Dags att sova betyder det förmodligen.
http://www.romancats.com/index_eng.php
Ja, katten var alltså inte enbent som jag skrev fel....utan den var trebent. Den saknade alltså ett ben av fyra ordinarie monterade :) Men det måste varit nog så jävligt att ta sig över gatan ändå, trots att den skuttade och inte släpade sig över.
Skicka en kommentar