Vad har jag fått av dem?
Jag är minstingen i vår familj... En liten sladdis om man vill; det är 13 år mellan mig och Nisse, och 6 år mellan mig och Fredrik.
När jag var liten så var Nisse den som skämde bort mig och Fredrik den som försökte uppfostra mig och sätta mig på plats.
Nisse tog alltid hand om mig, och var min barnvakt när mamma och pappa inte var hemma. Det var alltid jag och Nisse liksom. Vi lekte med Lego och han skulle bygga "inneoomma" till mig. Han hade först inte den blekaste vad detta var för något, men på något sätt lyckades jag förklara för honom att det var hus med rum, inneooma!
När Nisse gick i gymnasiet så tog han bussen upp till Hässleholm varje dag. När han åkte så gick han tvärs över gräsmattan, vände sig om och gav mig en slängpuss. Och jag visste precis när han skulle komma hem och satt och spanade och väntade på honom.
Den där gången han trampade upp på gräsmattan, den finns nog fortfarande kvar om man kollar noga.
Och ni vet när man fyllde i såna där "Mina vänner", då skulle man ju skriva vem som var ens idol... Jag skrev alltid "min storebror Nisse"...
Han var så snäll oxå, att han byggde en Barbie Rockstarsscen till mig... Den finns kvar hemma hos mina föräldrar. Den kommer jag nog aldrig att göra mig av med!
Sen, spelade han alltid musik för mig. Eller, när jag var riktigt liten vet jag inte. Men jag kommer ihåg att jag hängde på hans rum, och tittade på hans skivor. Han hade måååånga skivor. Jag fick se, och bläddra fint genom dem, och välja en jag ville lyssna på. Där fanns en som var min favvis, en vinylsingel med The Assembly, "Never never" heter den. Tycker fortfarande att den är bra.
Jag lyssnade på massor på Nisses rum, men vissa låtar kommer jag ihåg bättre än andra:
Simple Minds "Don´t you forget about me" - älskar den låten, påminner om en sval sensommarkväll i brorsans rum, och doften från grillad korv och klippt gräs kommer in genom fönstret...
Honky Tonk women - Vet inte, men jag kommer bara ihåg att den rockade, och jag diggade.
En annan låt med Stones som jag inte kommer ihåg namnet på, hade världens coolaste video - Allting är liksom i neonfärger, och lila, och Jagger kommer gåendes ner för en trappa och Keith spelar på en gitarr med gummihals som svingar fram och tillbaka...
Beds are burning - denna upptäckte jag lite senare, och tror det var när Nisse hade flyttat hemifrån och både i den lilla mysiga ettan på Skolgatan med Sanne. De hade MTV och det var på den tiden när de fortfarande spelade bra musik, och musik överhuvudtaget på kanalen.
Sledge Hammer - oxå från den där lägenheten. Fortfarande en av mina favoritvideos.
Dancing in the dark - gillade denna videon starkt och tyckte det var så coolt när han tar upp tjejen på scenen och dansar med henne.
Brorsan lärde mig oxå att lyssna på Beatles och The Clash, och det är jag evigt tacksam för. Och efter 30 år har jag äntligen lärt mig att gilla Tom Waits.
Nisse brukade göra blandband till mig, kanske som ett litet försök att missionera sin musik på mig... Han lyckades mycket bra med det, men jag tror mest att han gjorde det för att leda bort mig från att lyssna på New Kids On The Block... där lyckades han inte så bra. Och stackaren fick äran att åka med mig och 2 kompisar när vi skulle till Köpenhamn och titta på Marky Mark and the Funky Bunch! :)
Kommer ihåg att Nisse hade såna där spånplattor där han fäste färgade glödlampor på som lyste och blinkade. Lite disco på hans rum. En gång var jag och Johan inne på Nisses rum och han spelade musik för oss i vanlig ordning, och drog för rullgardinen så det blev helt mörkt, och satte på lamporna... DISCO! Jag och Johan blev helt exalterade och började dansa och hoppa. Det var inte poppis... vinylskivor gillar inte det! Och inte Nisse heller. Men han blev inte arg. Tror aldrig att Nisse blivit riktigt arg på mig, och vi har aldrig någonsin bråkat.
Inte som jag och min andra bror Fredrik då...
Fredrik är, som jag sa innan, 6 år äldre än mig. Och jag har alltid kallat honom Frerik... och så heter han fortfarande i min mobil :).
Och jag tror att det är den korta skillnaden i år som gjort oss som hund och katt. Vi har bråkat som fan helt enkelt! Aldrig slagsmål, men ett par lusingar har väl delats ut...
Han försökte sätta mig på plats och uppfostra mig. Jag lyssnade inte ett dugg på honom, det var Nisses ord som var lag, och det retade nog upp honom ganska mycket.
Jag har ett kort på min kylskåpsdörr som säger rätt mycket om oss syskon och våra roller; Nisse i mitten med ett leende och försöker låtsas som ingenting, jag till vänster och jag håller Nisse i handen och tittar lite kaxigt bort mot Fredrik som ignorerar mig och bara försöker se tuff ut i sin svarta keps.
Nisse flyttade hemifrån när jag var 7, men Fredrik blev jag inte av med. Han bodde hemma ett tag till. Minns faktiskt inte riktigt när han flyttade.
Även om vi alltid har haft en hatkärlekssyskonrelation till varandra, så har han alltid skyddat mig. Ett exempel... På skolan där jag gick var där ett stort träd mitt på skolgården. Och alla ungar var här på rasterna och hängde i grenarna som vilka apor som helst. En kille i min klass, Martin, svingade sig upp i en gren precis när jag gick förbi en gång, och den här stora grenen åkte rakt ner över mig och mitt ansikte och lämnade en stor reva och lite blod... Jag blev ompysslad av skolsyster, och gick hem. Fredrik gick på en annan skola i byn, men var tvungen att gå ner till vår skola för att äta, och dagen efter gjorde han det, och hittade sedan stackars lille Martin och drämde ett paraply i huvudet på honom.
När Fridas killes lillasyster ett par år senare hoppade på mig på festivalen, så var han beredd att åka till Osby för att pryla Fridas jävel till pojkvän.
Åren har gått, och jag och Fredrik har fortfarande den där hatkärleksrelationen till varandra, men nu är vi vuxna. Vi kommer väl bra överens nu, och pratar ganska ofta med varandra. Vi kan fortfarande säga "din dumme jävel" och "dra åt helvete" men nu är det i alla fall av kärlek!
Och intresset för hästar, om än en aning avsvalnat nu, har jag fått av honom. Fick ta hand om hans och pappas första egna travhäst, Quilly, som hade fått kalkavlagringar i knäna och inte dög som travare längre. Hon var fin, min Quilly...
Saknar ibland att pyssla med hästar. Fredrik jobbar med det varje dag, och nästan varje tisdag är han på Jägersro antingen för att jobba eller för att köra något lopp själv. Så, om jag känner för att träffa honom, så sticker jag ut dit. Och som bonus kan jag gå in och mysa med hästarna han har med sig. Det är världens bästa botemedel mot stress, hästar... Bara stå och klappa dem, lukta på dem och titta på dem.
Som lillasyster till dessa två bröder har man blivit ganska härdad. Och präglats rätt bra av dem. Jag har t.ex. alltid umgåtts bättre med killar än med tjejer, och det tror jag att jag har mina bröder att tacka för.
Mamma berättade en kul grej som är ett bra exempel på hur jag hade det när jag var liten... Jag, Nisse och Fredrik tittar på tv... Nisse och Fredrik börjar retas, och jag tycker inte det är kul. Till slut blir jag skitsur och går ut till mamma och säger till. Hon svarar med "Ja, men smäll till dem då!"... Ok! Jag går in med bestämda steg och ger dem varsin lusing och går därifrån.
Nisse och Fredrik, bättre bröder än er får man leta efter! Man kan inte välja sin familj (har jag hört) men skulle jag valt, så hade jag valt er!
Älskar er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar