Jag är väldigt förvirrad... Allt som hänt mig den senaste tiden, och som påverkat mig, har lämnat mig helt blank.
Jag vet allvarligt talat inte hur och vad jag känner. Detta är väldigt förvirrande för mig, för jag är väldigt medveten om hur jag känner mest hela tiden...
Men nu... för första gången i hela mitt liv...
4 kommentarer:
Hej där .....snurrpanna!
Det jag berättade för Dig i måndags är min tolkning av tre fristående begrepp. Jag är lite orolig för att de bidragit till att Du känner Dig förvirrad nu.....det var inte min mening utan jag ville bara ge Dig lite hopp och pace nel' anima. Låt mig förklara lite....
Det är bara ett ' symboliskt ' tänkande av händelser och ett förhållningssätt jag själv har. Betydelsen av dem från början är inte riktigt det samma så som jag lägger ut det för Dig..... Alla tre sakerna har olika betydelse för olika människor. Alla tre har utvecklats till att användas i mer "moderna" sammanhang än i begynnelsen.
Jag upplever starkt, då och då, att de verkligen hänger ihop. Trots att de som fristående inte har något med varandra att göra från början. Det jag beskrev för Dig har jag upplevt själv vid återkommande tillfällen. I vissa Livsfaser har de varit så klockrena tillsammans att jag häpnat. De har alltid startas när det varit som svartast.... där Du står nu. Kanske i ännu svartare lägen för mig. Som små mirakel som egentligen inte borde finnas. De här tre sakerna tillsammans betyder mycket för mig.
DEN SJUNDE VÅGEN, the seventh wave, ses både som.... kärlek..... *nystart och kraft*....... men även som olycksbådande... (av en del tråkiga jävlar;). Man tolkar den sjunde vågen som man vill....för mig är den själva kraften att starta ett nytt FLOW, en ny fas, kanske en ny Livsfas..... som sedan får en SYNKRONICITET av positiva händelser som hittar hem på rad. Som i sin tur genereras av det positiva tänkandet och känslan i det FLOW som är "basen".
Flowbegreppet finns lite här och där. En del vill sära på "Flow" och "Go with the Flow". Det har olika betydelse hos olika ursprung. Här är det också en kombination för mig av dessa. Att åka med och verkligen bejaka det flow den sjunde vågen dragit gång. Genom att ge allt i det jag skall göra. Som ett tack för kraften jag fått -- och för att komma vidare. Livskraft och Livsglädje måste man tacka för. Det är det finaste man kan få. Så även om en del vill sära på ordet och uttrycket hänger det ihop för mig och jag säger GO WITH THE FLOW till mig själv när det är dags. Det är inte att göra som "alla andra". Jag säger det för mina egen satsning och min egen energi som jag lägger allt i. Jag åker med, men jag snålåker inte.
Synkronicitet har också skilda betydelser beroende på var det tas ifrån. Det finns inom parapsykologin och även i den gamla klassiska Jungianska tidsepoken. I mitt rejs, är det en blandning som vanligt....eftersom det är precis så jag upplevt det. Mycket är kanske baserat på Joseph Jaworski's moderna tankar:
http://paranormal.se/topic/
synkronicitet_-_att_fanga_livets_
sammantraffanden.html
(sajten är enbart för att visa på boken).
Jungs striktare koppling mellan inre tanke och yttre händelser är väl med på ett hörn eftersom det är ursprunget. Och jag tycker om att gubben, speciellt på äldre dagar, var övertygad om att själen faktiskt existerar.....och hans tankar om tillståndet efter döden och vad som kan finnas där. Men för mig är det ändå nog mera modernt. Att se och uppleva hur positiva saker genererar, skapas och dras till varandra under Flowresans gång. En form av det gamla kända "tänka positivt" så går allt bra. Istället för tanken i "tänka positivt", så är det händelserna i sig som suger åt sig fler bra händelser. De kommer som på rad. Positivitet och bra saker lockar till sig goda saker. Utveckling åt rätt håll liksom....Fast man är mycket mer medveten om hur märkligt och häftigt helt olika, okopplade saker bara fylls på och gör allt bättre och bättre när man har både Synkronicitet och Flow i combo.....ja, Du snappar nu, varför jag rör ihop smeten?
Jag vet, jag vet......det låter inte så lite flummigt ;)..... men det är en riktigt häftig upplevelse och dessutom ett skönt mentalt hopp att luta sig mot när man är nere i botten...... Jag har väl kanske först nu, för något år sedan, lärt mig att komma ihåg det när jag är Low (inte Flow alltså;). Och att lita på att det verkligen kommer tillbaka. Jag vet att mirakel kan ske.
Att vänta på den 7:e vågen ( = rätt tajming ) för att få brinna i ett flow för något man verkligen vill och gå upp i helt. För att sedan få en massa gott på resan via synkroniciteten.
Du kände allt detta i somras när Du skulle börja plugga det Du nu gör. Du kände det tydligt i mars i Rom -- jag tog faktiskt del av det. Du startade nämligen samma känsla hos mig med Din blogg därifrån. Jag började räkna vågor. Det har också gjort att jag .......
......nu sitter och kladdar ner Din blogg med diverse röriga inlägg...... när jag bara från början ville tipsa om skolsuor och skoskavssalva....geez... och så rullade det bara på utan stopp. Scusi, Amica mia. Jag skäms lite. Det är ingen hejd när jag börjar prata eller skriva.
Jag vill Dig bara gott.
M
Jag skrev en lång positiv uppföljning till Ditt svar i måndags, men valde i sista stund att inte posta det här på bloggen. Jag förstår hur Du mår, men vet inte vad som hänt Dig den närmaste tiden tillbaka. I det jag nu ' inte ' postade här, förklarade jag VARFÖR jag förstår hur Du mår...... Du kanske får det vid annat tillfälle och inte via bloggen. Vi får se.
/ Marie Fredriksons underbar låt Den Sjunde Vågen har Du säkert redan hittat. Vilken kärleksförklaring, i klass med Bette Midlers The Rose .....vågor och fröer :)
http://www.youtube.com/
watch?v=X-ukgCd6yTA
Nu är det stopp för idag! Helvete, klockan är över tre på natten. ;)
Näh, det är det som får mig förvirrad. Har hört talas om det där innan, fast på nåt annat sätt. Minns inte hur...
Men för ca 1 år sen var jag verkligen på botten, eller från början under den. Det var det jobbigaste jag varit med om nånsin i mitt liv, och trodde verkligen att jag inte skulle ta mig igenom det. Efter ett tag, kände jag mig ännu starkare, och efter ännu ett tag kände jag mig verkligen stark. Jag var stolt över mig själv för att jag hade kommit upp igen. Och jag har funderat jättemycket på detta, och att allt verkligen gick åt helt rätt håll.
Denna perioden i mitt liv gjorde mig stark. Inte för att jag inte varit det innan, men just denna perioden var omvälvande för mig. Och jag är glad (nu) för att jag fått uppleva det...på nåt sätt.
Jag tror på något vis att det var denna jobbiga del av mitt liv som får mig att vara blank, nästan likgiltig just nu. Vet inte, men det kan vara så.
Och jag tror defintivt på den sjunde vågen och faser och allt det där...
Ja, man blir stark av det som inte har ihjäl en. En gammal sanning som på många sätt stämmer. Grejen, tycker jag, är att man blir stark för lite olika bördor bara. Man har ändå en tendens att trilla i samma hål av samma orsaker som tidigare trots att man borde ha lärt sig. För mig är det ofta en kombination av samma faktorer som får mig ur balans. Oftast när det kommer en boll in för mycket medan man jonglerar så snyggt med en hel drös. Visst, man lär sig att parera bättre när man känner igen varthän det barkar, naturligtvis, men ändå.
Jag tror också att det kan vara en eftersläng för Dig från förra årets kamp. Efter t.ex riktigt tunga sorgearbeten kan man uppleva den typen av oförklarliga flashbacks åratal efteråt. Inte som upprivning av sorgen utan som helt andra "mini-kriser". Jag har själv stor erfarenhet från när sådant tittar fram i helt andra situationer och man har svårt att förstå kopplingen just då. Men det är ofta något som triggar någon liten tråd som kopplas dit. Människans hjärna fantastisk -- och sårbar. När allt rullar i sin vanliga lunk ser man bara det förstnämnda......det skall till något som verkligen skakar om och vänder upp och ned på tillvaron för att många skall förstå att alla har sina gränser.
Ja, det är nog helt krytt att känna att man kan vara glad att man fått erfarenheter där man balanserar på sin yttre gräns, som Du gjorde förra året. Precis på samma sätt som Du säger att detta är den första gången i Ditt Liv som Du känner denna tomhet och är helt blank. Man lär sig bara mer och mer om sig själv, oavsett hur mycket starkare man egentligen blir på samma typ av smällar. Det jag själv tycker att man lär sig är att man inser hur mycket mer man klarar i en dip och att saker verkligen kan vända totalt på ett mirakulöst sätt. Där i tycker jag den verkliga styrkan hamnar av erfarenheterna. Man tar sig ur gropen fortare och fortare för varje gång. Sedan håller jag helt med om att man känner sig starkare när man är på väg upp har fått en gnutta distans och tydligt ser att allt blir bättre. Att då verkligen ta sig en funderare som Du gjort, och inte bara stolpa vidare, är nog nyckeln till att få insikterna som kan göra det lättare om det sker fler gånger.
Så, bättre med lite tomt och blankt i tankarna en stund, än att få för många tankar som man inte får ordning på. Meditation är ju att rensa sig på allt tankestim för att hjälpa hjärnan att ladda upp sig igen för att orka mer. Så länge man fortfarande kan känna viss glädje och skratta någon gång ibland, så kanske detta blanka och tomma är kroppens eget sätt att bara be om en stunds mental time-out, för nu räcker det med bollar.
Sköt om Dig och Du blir bli snart så där sprudlande glad igen. Låt det ta sin lilla tid....
M
Skicka en kommentar