Meningen betyder i alla fall "Kampanien behagar oss". Och Kampanien är behagligt, men var det inte lika mycket just då när vi var där för 2 veckor sen. Lite sol och värme fick vi, men sen blåste och regnade det ganska mycket.
Vi var mest i Pompeji, och vilket fantastiskt ställe det är! Trots det hemska runt det hela, med vulkanutbrott och begravda städer och människor, så är jag väldigt tacksam för att vi har fått den unika chansen att studera en romersk stad på detta sätt. Vi var där, som sagt, mest under vistelsen i Kampanien, och bodde bara 10min gångväg från den antika siten. Jag har varit där en gång innan, men bara över dagen och hann inte se så mycket som jag skulle vilja. Denna gången dock... specialtillstånd is the shit säger jag bara! Vi var inne i en hel del stängda (för allmänheten) hus, och det var såklart jättehäftigt. Ett hus var så häftigt att jag gick rakt in i en antik dörrpost och fick en väldigt modern bula framme i pannan. Det svartnade lite för ögonen oxå och jag började nästan gråta, men det var det värt!
Via dell Abbondanza
En annan, mindre, gata i Pompeji
Känslan över att vara på denna plats är nästan obeskrivlig. I Rom kan vi gå på Via Flaminia (Via Lata), Via Sacra, Via Salaria, Argiletum och Via Appia utanför stan... men de flesta av dessa har en modern gatubeläggning ovanpå. Det har man inte i Pompeji. Det du går på är den antika gatan! Känslan. Oj! Mina gympisar trampar i samma spår som en romersk sandal för 1932 år sedan. Jag går över samma ”övergångsställen”. Känslan.
Tanken var ju inte enbart att bli undervisade och njuta, även vi fick även undervisa själva. Min uppgift var att lära de andra lite om den centrala marknadsbyggnaden, Macellum. Det passar ju mig bra eftersom jag jobbar inom handel, och ska försöka få in antik handel i min magisteruppsats. Och kul var det. Lite nervös var jag ju såklart, men när man väl började prata så gick det över ganska snabbt. Och prata kan jag ju.
Macellum, mitt redovisningsobjekt
Vi var även i Oplontis, i Villa Poppaea, som sägs ha tillhört kejsar Neros fru. Fantastisk villa med massor med rum och fina fresker. Även något som skulle kunna vara en stor simbassäng fanns där. Coolt!
Herculaneum var en annan stad som förstördes i det där vulkanutbrottet för 1932 år sedan, och drabbades ännu hårdare än Pompeji gjorde. Jag minns inte exakt hur tjockt lager pimpsten, aska och pyroklastiskt flöde som begravde Pompeji, men Herculaneum begravdes under ett lager som var runt 20m tjockt! Och när man idag står inne i den antika staden ser man det väldigt tydligt. Siten ligger långt ner i en håla i det moderna Herculaneum. Folket idag har inte alltid gillat, och gillar kanske inte nu heller, att de ska behöva ha den här ”waste-of-space”siten mitt i staden. De har t.o.m. ogillat den så mycket att de har använt den som soptipp då och då. Sophie som guidade runt oss berättade om att det ibland kommer gamla trasiga tvättmaskiner flygandes nerför kanten...
Vi var även i Neapel. Såklart. Och Neapel är häftigt. Men skitigt, nedgånget och helt annorlunda än Rom. Sopproblemet verkar vara löst, men man ser ändå små sophögar lite här och där, särskilt längs med järnvägen. Men jag gillade det gamla antika Neapel, såklart. Rutnät av gator, och det var inte svårt att tänka sig samma aktiviteter där då som nu; små affärer, barer, matställen och folk överallt. Det kändes nästan som en uppenbarelse faktiskt.
Chilifrukter som lyckobringande symbol är något typiskt för Neapel, så jag handlade ett par såna, eftersom man alltid kan behöva lite tur. Sen finns det även massvis med tamburiner. Motiven var allt från Pulcinella till Maradona. Och jag såg även en med Zlatan på. Den skulle man ju köpt. Kanske.
Pizza! Man måste ju äta pizza när man är i Neapel! Det enda äkta stället är en pizzeria som heter Sorbillos. Man kan tro att det finns många filialer till denna i stan, men de har faktiskt bara stulit namnet. Det finns bara ett Sorbillos, och det är det som ligger på Via Tribunali 32. Så, det är dit ni ska gå om ni nån gång är i Neapel och blir sugna på pizza. Gott? Ja, klart det var gott! Men, jag tror faktiskt att jag gillar de romerska tunnare pizzorna bättre.
Sorbillos!
Nationalmuseet var det vi mest åkt hit för att se. Här finns i princip ALLT man grävt ut i Pompeji. Alla lösa föremål och nästan alla fresker. De har även ett litet hemligt kabinett som jag tyckte var särskilt kul. Det är hemligt för att det varit stängt väldigt länge, och när det sen öppnade så var det först endast män som fick komma in dit. Efter ett tag, någongång på 70-talet tror jag, öppnade man det även för kvinnor. Men det var liksom inte öppet för allmänheten på riktigt. Som tur är så lever vi på 2000-talet, och nu är det helt öppet för alla som vill gå in dit. Och vad är det så som gör det så hemligt? Jo, det är bland annat sådana här barnförbjudna statyer!
En statygrupp i det hemliga kabinettet!
Veckan i Kampanien var häftig och härlig på alla sätt och vis, men det var sååå skönt att komma tillbaka hem till Rom igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar