..och jag har krupit upp i soffan. Hela veckan har jag suttit med min uppsats, och jag känner mig helst slut i huvudet just nu. Jag har skrivit, skrivit, skrivit och skrivit...sen har jag skrivit om allt... sen har jag redigerat och omformulerat. Och nu, ja i princip har jag bara innehållsförteckningen kvar att skriva, sen är det klart. Och det är skönt. Sen ska jag bara bli godkänd oxå...men den tiden den sorgen.
I veckan har det firats födelsedagar oxå minsann... Brorsdotterns och min egen eviga 27-årsdag. Vi var hemma hos min bror i skogen och det var jättemysigt. Som vanligt. Jag och svägerskan gjorde världens godaste lasagne! Gud så god den var! Mmmmmumma!
Presentskörden bestod av en flaska vin, pengar och ett par vita skinnhandskar som jag önskat mig. :)
Nu ska jag försöka fortsätta njuta av en lugn innehållslös kväll... om jag kan. Jag har aldrig varit särskilt bra på det...att bara koppla av rakt av. Jag beundrar verkligen folk som bara kan spendera en hel kväll i soffan utan att göra nåt annat. Eller att ligga på soffan hela dagen en söndag när man är bakis och somna när man känner för det...och vakna utan att ha ångest. Jag har väldigt svårt för det. Jag kan visst tycka det är skönt att bara sova en liten stund på soffan, men de flesta gånger då jag vaknar har näst intill ångest. Det känns liksom som att jag slösat bort värdefull tid eller att jag missat nåt. Och jag känner mig dessutom helt groggy.
Jag kan bli uttråkad väldigt lätt. Och just så känner jag mig nu. Jag är lite deppig... och fasar för tomheten som jag vet kommer att komma efter att uppsatsen är inlämnad.
Kram på er mina vänner!
1 kommentar:
Grattis på födelsedagen i efterskott, Solstråle! Med stormsteg rakt in i tant-åldern och jag känner nog ingen som verkligen önskar att tiden skall gå undan, som Du gör.... men....bättre med det goa framför sig än att känna att det är passerat, eller hur?
Och jag känner mig rätt övertygad om att det bara kommer en dag - rätt som det är utan förvarning - när Du bara klarar att ligga där i soffan, gå där i skogen (maximum power generator)....och allt annat i bara-vara-genren.......utan att känna att något jagar på Dig. Ett mål i sig. En del av den där helheten ;) Kanske en stor del av den.....hmm-hmm?
Jag hoppas på att någon gång få läsa Din uppsats (och höra mycket mer, det vet Du. Jag kommer ha många frågor som vill ha svar).
Njut av prestationen och rejset Du gjort, när uppsatsen är inlämnad! Nient'altro!
Sköt Dig nu!
M
Skicka en kommentar