Jag ska köpa en ny kamera, för jag tror att min nuvarande börjar bli senil.
Vill ha en som man kan zooma mycket med, som har hyfsat många pixlar (typ 10) så att jag kan ta riktigt detaljerade foton i mitt jobb och forskning.
Jag har tittat runt lite på nätet och fastnat för digitalkamera med långzoom... för systemkamera känns lite overkill för amatör-Sara. Jag vill gärna att den ska vara snabb, ta foton snabbt och kanske ett par efter varandra på någon sekund.
Det är vad jag vill ha, så nu undrar jag om ni har några tips till mig...
Som jag sa så har jag kollat runt lite och fastnat för två st.
Fujifilm Finepix HS10
och
Nikon Coolpix P100
Va tycks?
:)
12 kommentarer:
Hmm..... ;)
Vadå Hmmm? Man måste ju byta ut det gamla... eller?
;)
Jag hade valt Nikon. Vi har en systemkamera i det märket och den är så bra!
Alltid kul med nya prylar!
Hmm-hmh.... jag kan berätta vad jag tycker om grunkorna om Du vill, men kan inte skriva just nu, återkommer.
Ja, det är fantastiskt vad man får ifråga om kamera idag -- i allafall på papper :) Och det är väldigt lite pengar för väldigt fina specifikationer. Det är inte så där jättemycket man förlorar om man inte blir nöjd, eller när den blir "senil" fort. Där kan man stanna i funderingar och ta sitt beslut om att köpa. Eller?
Verklighet kan vara olika beroende på vems åsikt man ser. Behoven varierar, kraven och gränserna för vad man accepterar likaså. Du skall få min bild av hur jag tänker när jag ser det Du vill ha Din kamera till - jobb och forskning. Något som är viktigare än vanliga lösknäpp. Bilder som Du kanske kommer att behöva i en sorts bildbank över längre tid som referensmaterial. Att kunna visa och presentera i olika sammanhang som Du kanske just nu inte ens har en aning om hur omfattande det kan bli, men som Du "har på känn" att så kan komma att bli. Det kanske blir omöjligt att "ta om" bilder som inte håller om Du har en stor mängd bilder att uppdatera med bättre teknik. Även om platsen och stenbiten ligger kvar så kan det var enormt tidskrävande att komplettera sådant som visar sig att inte hålla för en speciell output. Jag hade aldrig brytt mig i att skriva det här om det inte varit för just den saken skull. Jag är ingen säljare och har aldrig varit. Jag har däremot viss erfarenhet av att kunna leverera något till verkliga behov.
Den stora frågan är VAD det är Du skall plåta MEST med en ny kamera. Det känns som om Du verkligen vill använda kameran till något mer än festknepp, badstranden och minnesknäpp i Rom. Är det detaljer och strukturer på nära håll där skärpa är verkligt viktigt - eller är det mer en riktigt skön walkaround kamera där maxad kvalle inte är i prio1. En ny piggare kamera, helt enkelt. Något som känns bra och gott i handen. Inte en kamera där man ägnar sig åt pixelpeeping på stora uppdragningar i Photoshop.
Att knacka in så mycket "Åhhh - det var som fan!" i en sådan här liten grunka som långzoomkamerorna utgör, är för mig själv mer ett spel för gallerierna. Om än imponerande på papper och i pressreleaser. Men ...... det är en speciell målgrupp man vänder sig till. Teknikfreaks som okritiskt sväljer siffror. Jag har åtminstone viss respekt för att tillverkarna försöker driva på utvecklingen, även om jag ser att många användare skulle ha det bättre på andra vägar.
Ok, lite teknisk verklighet:
24-720 mm optiskt på Fujin, som det blir motsvarande på en riktig fullsensor kamera...... Det är ett extremt omfång.....ett hisnande sådant. Stort omfång är alltid kompromisser. All optik konstruktion är kompromisser, även när det inte är en zoom. Har Du verkligen behov av så jävvla långa brännvidder? På fotbollen, vid sidan av spelplan, är alla de långa vita tjocka objektiven Du ser en blandning av 300, 400 och 600:or. Och de står på en pinne i backen. Förvisso med extrem ljustyrka därav tjockleken, men ändock brännvidderna är faktiskt kortare än på de kameror Du tittar på..... man greppar nära händelser och tajta actions på andra sidan plan med 600:an. Den är inget man släpar med sig på vanliga jobb. Även med antiskakfunktioner i en kamera som den Du nu tittar på så tvivlar jag på att Du har något användbart kvalitetsmässigt ute på 720 mm överhuvudtaget.....det är siffror bara i sammanhanget. Släng ett öga i en kraftig kikare så vet Du vad det handlar om.... bara att hålla i. Frågan är också vad den här kameran presterar på vidvinkelsidan och de kortare delarna rent optiskt.
Jag bryr mig inte ett smack om vad vissa datortidningars kameratester försöker säga om dessa superkameror. Siffrorna pilskar upp dem.
Skärpa i bildens kanter är ett problem på en vanlig fast brännvidds 24:a. Det finns även skärpefältskrökningar mm som gör att skärpan ligger i en båge, istället för plant på samma ställe över hela bilden. Som ett svagt U sett från botten där Du står. Skärpan hamnar rätt i mitten men bakom närmare kanterna. En typisk optik kompromiss på vidvinklar som inte ens är zoom. Ytterligheterna på zoomomfånget tar alltid ännu mer stryk på en zoom oavsett omfång. Och vidvinkelsidan kommer Du förmodligen att använda mest när Du får smak på det, tillsammans med brännvidder upp till 150-200. (Jag kan inom parantes säga att Nikons fasta 180/2.8 mm är en klassisk ljusstark glugg som vem som helst skulle kunna dö för som vet vad man kan göra med den brännvidden och vad den presterar. Jag har den faktiskt.)
Jag blir tveksam också när jag vet hur svårt det är att få till en bra zoomglugg över hela spannet med ett omfång så mycket mindre än långzoomkamerorna, säg motsvarande bara 28-200 på systemkameranivå (med fullstorleksensor/film).
Nikon har en anständig sådan till system-digitalhusen med DX format. Den går ända upp till 28-300 mm motsvarande på på en fullsensor (18-200 på DX heter den) Men ändå -- den är en riktigt stor kompromiss. Trots att det är en stor glugg för en systemkamera. Det är ingen proffsglugg, men kostar runt 8000-9000 spänn. Gå in på dessa två länkar och sök reda på Nikon 18-200/ 3.5-5.6 och läs om den. Både säljstället och den tyska sajtens test. Ja, bara för att snappa lite som jämförelse och medvetenheten om att detta är en kompromiss. Titta också på hur raka linjer böjer sig i kanterna på zoomoptik. Som en tunna på vidvinkelsidan och som en kudde på telesidan. Det går att korrigera i RAW konvertern eller i Photoshop, men det innebär merjobb på varje bild om Romerska stenpelare böjer sig som bananer, ehh. Ok, alla zoomar dras med det, mer eller mindre. Betänk då att 4000 Fujins optik går motsvarande 24-720......i en mycket mindre och enklare optikkonstruktion..... ja vad skall jag säga?
http://www.cyberphoto.se/
http://www.photozone.de
/nikon--nikkor-aps-c-lens-tests
/242-nikkor-af-s-18-200mm-
f35-56-g-if-ed-vr-ii-dx-review
--test-report
När jag ser brännvidsomfång som det här på en så liten allt-i-ett-kamera som Fuji/Nikon, då blir jag verkligt tveksam även om jag också naturligtvis blir lite impad av vad man lyckas klämma in under de senaste åren. Men varför gör man det så extremt. Ett litet tävlingsrejs sinsemellan tillverkarna som alltid, såklart. För mig känns det som just den här kameratypen används för att leka den leken till ytterligheterna. De flesta insatta kastar inte för mycket skit på dem eftersom man vet att detta är kompromissens egen domän - superzoom kamerorna. Där man kombinerar alla kända kompromisser i ett enda litet paket.
Om man vänder blicken åt ett annat håll än långzoomkamerorna, ser man att man rejsar där också. MEN man kommer inte riktigt undan med bara specifikationer och testare som säger "bra" och menar inom samma typ av kameror, därför målgruppen här vet och kritiserar på ett annat sätt. Man vill ha bildkvalitet i slutändan. Man vill ha en smidigare ersättning där man inte vill släpa på systemkameran -- men med så likvärdig bildkvalle det går. Där ligger skillnaden mellan långzoomkamerorna och de andra små kameror jag pratar om. Jag själv är väl kanske lite konservativ och dömande i mitt sätt att se på det här, men det har väl sina orsaker ;) Det är inte alls säkert att min point of view är bäst för Dig, men jag kan ju ändå göra Dig uppmärksam på vissa saker utan att vara för nördig.
Titta bara på Canons lilla speciella kompaktkamera G11 som väl är elfte generationen av G serien där man hela tiden försöker göra yrkesfolket nöjda med det man önskat sig sedan begynnelsen -- ett litet smidigt ta-med-alternativ. Ändå är det kompromisser även där. Panasonic GF1, LX3 mfl är riktade mot samma målgrupp fast på ett annat sätt. Detta är också de nya trenderna i designstuk....retro...... lägg där till de nya digitala Leicorna och Olympus Pen. Ok, inte så lite nostalgi så klart, men bildkvalitet är det egentliga målet i en liten förpackning. Alla dessa har egentligen en enda klassisk filmbaserad kamera som förebild. En kamera som man lätt tar med sig och inte märker så mycket av. Men jag skall medge att det är ett visst klientel som är ute efter de just här typerna av kameror. Grejen är att istället för att locka med extrema specifikationer försöker man tända med att associera till en gammal klassiker av absolut högsta rang och respekt. Det har jag större förståelse för. Ändå, en bra kompakt kamera kommer alla till gagn. Kanske även Dig.....om Du får smälta infon lite.
Det finns något rätt viktigt och annat att vara införstådd med när man väljer bland dessa 'icke' systemkameror -- sensorstorleken.
(Ja, jag vet....det hänger inte på storleken utan på hastigheten;) Är det därför man jämt blir så trött? ;)
Canon G11 och Pansonic LX3 har ungefär samma storlek på sensorn båda två, den är rätt stor för att vara en digitalkompakt. Men Panasonic GF1 har mycket större än dessa två....men ändå inte så stor som en vanlig systemkameras sensor (APS-C). Och jämför man med en sk. fullstorleks-sensor- systemkamera så är skillnaden i storlek.....enormt stor. En fullsensor är lika stor som en gammal filmruta 24x36 mm. Ett sådant systemkamera hus börjar i pris runt 25.000. Det är ändå ungefär hälften av vad de kamerahus Du ser på fotbollen kostar. Stora sensorer kostar pengar än så länge. De vanliga systemkamerornas lite mindre är helt ok.
Fujikameran som Du tittar på har ännu mindre storlek på sensorn än både G11 och LX3.... :( plus ovanpå detta...... en extrem zoom som innebär enorma optiska kompromisser oavsett vad man försöker påstå från tillverkarhåll :((.
Det riktigt stora problemet med liten sensor, är när de kombineras med stort antal pixlar på den lilla ytan. Allt blir smått och mindre känsligt för ljus, färre totalt antal pixlar på större yta blir tvärtom. Bruset (kornighet, flammighet) kommer direkt när man lämnar den lägsta känslighetsinställningen. Högre känslighet behöver Du för att kunna använda snabbare slutartider på de långa brännvidderna (ja, trots antiskakfunktioner så är 720 mm rätt krävande....även en 300:a är det! ) För att dämpa detta brus använder man brusreducering i kameran, som filtrerar bort först och främst färgbruset. Sedan luminicensbruset som är det "svartvita bruset". Det är just där skärpan ännu mer åker på pisk så det skriker och kvider om det. För att inte avslöja sin lilla kompromiss med liten sensor och mycket brus på de lite högre känsligheterna 400 och uppåt, då luddar man till allt så att inte bruset skall synas.....
Så, pyttesensor, skitoptik, brusreducering and your precious details go down the toilet, bäjb.
Ja, Du snappar grejen.....och spelet för gallerierna med extrema specifikationer på papper. Vänta med köp tills exempelvis DP-review har gjort en test och inte bara har den pressrelease från Fuji som nu ligger där. DP jämför alltid med andra kameror i sina uttömmande tester. Du får ett slutomdöme som är verkligt seriöst utan att ta död på bra saker. Blir det kanonbetyg för bildkvalitet - desto bättre, men det är inte lite mot fysikens lagar då ;)
Annars är dessa andra tre kompakta alternativ till systemkameror som jag pekar på kanske det bättre man kan hitta idag. Men de är olika varandra och bra på olika saker.
Canon G11 har ett omfång mostvarande 28-140mm. Ett mycket bra och verkligen lagom allmänomfång. Du skulle klara 99% av all Din plåtning på det omfånget. 28 mm är en fin och snäll vidvinkel som 'rätt' använd med linjer och perspektiv kan kräma fram mycket vidvinkelkänsla. Tidigare digitalkompakter hade inte så här mycket vidvinkel och de flesta mer erfarna fotografer har länge bett om mer vidvinkel på sina bara knän. 28 mm brukar vara den brännvidd som de flesta standard zoomar börjar på som följer med systemkamerorna idag. Dessa "kit-objektiv" går sedan upp till något som motsvarar ungefär 80 mm på telesidan. Det något större omfånget 28-140 på G11 är ett riktigt klassiskt resegluggsomfång. En walkaround glugg som täcker det mesta på resa, om man inte är där för att jobba speciellt med sport eller tyngre reportage. Canons G kameror är egentligen de optimala resekamerorna. Tuffa tåliga småttingar. Jämfört med systemkamerorna har de haft högre brusnivåer (kornighet) så fort man höjt känsligheten ovanför 100 iso, mycket alltså pga att sensorn varit så liten tillsammans med så många pixlar inbankade på den lilla ytan. G11 har man ' sänkt ' antalet från G10 (där man gjorde ett idiotdrag med massor av pixlar)...... och tjänat in lite bättre brusförhållande nu. Man har backat i utveckling! Eller?
Efter att ha fått så mycket stryk för att man försökte locka köpare med massor av pixlar, när målgruppen av denna kamera egentligen var avancerade fotografer som uppskattade den för helt andra fördelar. Man försökte impa på folk som redan förstod. Vilken tabbe. Vilken skam Canon! Men de är inte ensamma i båset.
Att dessa kompakter inte kan återge de finaste detaljerna som en systemkamera gör, beror ju också på att sensorn är så väldigt mycket mindre. Det handlar inte bara om totala antalet pixlar i sensorn för att plocka detaljer. Många pixlar är användbart när man skall ha upp extrema storlekar på pappersbild eller i högfrekvent tryck. För att man inte skall med blotta ögat se fyrkantiga pixlar på nära håll. På samma sätt som ett litet filmneg med låg känslighet och fint korn, ändå inte kunde matcha ett större negativ med högre känslighet och grövre korn när man väl såg bilden koiperad på papper. Varför ser en 100 år gammal bild från en stor glasplåt så fantastiskt valör och detaljrik ut trots att silverbasen på den tiden var rätt grovkornig. Det är skillnad på en stor glasplåt på 13x18 cm och ett neg på 24x36 millimeter. Det är skillnad mellan negativets storlek och slutstorleken på den pappersbild man tittar på.......det är skillnad på uppdragningen/förstoringen från källan.
G11 är inte jättesnabb i serietagningar men ändå inte speciellt långsam bland kompaktkameror. Det är ingen sportkamera om det är en sådan Du vill ha. G11 är 'förmodligen' även säljbar (= man får 'något' för den i allafall om man hittar rätt köpare) som begagnad när nästa G modell kommer ut. Om man rappar på lite då vill säga. Det kan man inte säga om många andra digitala kompakter idag. Det är soppåsen nästa.
Panasonic LX3 har satsat på riktigt bra vidvinkel och mycket kort omfång motsvarande 24-60 mm. Skrattretande eller hur? Vart i helvete tog telet vägen? Hur kan någon vara så korkad att man tror att en kamera som kostar mer än superzoomkamerorna kan sälja med en optik motsvarande 24-60 mm? För att maximera den optiska kvaliteten. Så enkelt är det, amica. För att bildresultatet räknat i kvalitet är målet. Den har alltså inte ens något tele utan mer en klassisk "normal" som längsta brännvidd. Detta är en kamera för den som ser kameran som en typisk vidvinkelkamera i första hand. En kamera att gå nära människor, befinna sig mitt i och med vidvinkeldjupets perspektiv få känslan av närvaro, att var där trots att det är en bild man ser på. Och liten som fan att den inte märks. Så, som allmän kamera är den begränsad. 24 mm är ingen extrem vidvinkel alls egentligen, men den greppar rätt bra ändå när det börjar trånga till sig. 16-20 mm är väl vad vi idag kallar riktig vidvinkel, men den kräver också mycket mer av fotografen. Lite träning är liksom nödvändigt, annars blir det inte roligt när man tankar ner från kortet och ser resultatet och glesheten mellan för- och bakgrunder... 24mm kommer att kännas rätt extremt för den ovane redan där. Annars tycker jag själv att 20 mm är en helt jävla underbar brännvidd. Det är Du och den i mitt hjärta ;)
Panasonic GF1 är med sina utbytbara objektiv, mycket större sensor ("four thirds")och retrokänsla unik på sitt sätt, men mer en ersättning för vad en mätsökarkamera som klassiska Leica M står för hos de gamla filmbaserade kamerorna. Men det blir dyrt, gluggarna blir större och dyra. Men ändå inte i närheten av vad den gamla och lilla Leica M kostade. Min egen Leica M 28mm optik enbart kostar lika mycket som 5 st nya Fujikameror. Alltså bara den lilla glasbiten som inte ens är en zoom. Nej, det är mer av en juvel. Kamerahuset skall vi inte prata om överhuvudtaget. Du får söka upp det själv och stå för chocken ;) Men idag är det digitalt som gäller. Leican står i skåpet, men respekten kvarstår. Det är få förunnat att äga och ha brukat en. En gammal klyscha med sanning.
Olympus Pen är liknande GF1 med mycket ännu mer retrokänsla. De här är kameror som är riktigt jävla "fula" i vanliga användares ögon, omoderna och lite töntiga i utseende. De ser ut som femtiotalskameror. Men mycket av orsaken till utseendet hänger ju på wannabie grejen i det här segmentet och att väcka de lustar som Leica M alltid väckt. Det här är inget för Dig idag, men jag nämner dem för att de satsar på mycket större sensor för att få bättre bildkvalitet som närmar sig systemkamerorna, inte imponera med specifikationer på papper. Titta på prislapparna på dessa tre kompakter jag pratar om och jämför med långzoomskamerornas lappar. Hur kan en sådan töntig och ful kamera vara dyrare? Ja, någonting måste det ju vara.
Om vi ändå inte skall vara så negativa och ta glädjen ifrån Dig med att ha hittat något som attraherar Dig ; Fujikameran med sin långzoom fyller förmodligen dina tankar därför att om Du står under en av bågarna på Forum för att plåta detaljer av reliferna när staketet och höjden sätter stopp för att komma närmare...
Ja, då kan ett riktig snuskigt lång brännvidd ge Dig en ruta på småplocket långt där uppe i allafall. Jag förstår hur Du känner och tänker, tror jag. Men hur detaljerad den bilden blir kontra grötig/luddig är en helt annan sak. 10 miljoner pix gör inte bilderna mer detaljerade när de antika detaljerna i den romerska bågen mosas av andra faktorer. Denna lilla möjligheten att plocka på avstånd är på bekostnad av allmän bildkvalle i alla andra sammanhang. Däremot, om Du inte alls drar upp bilderna så stort eller försöker gå in på dem med beskärningar, så OK..... prova. Snapshotstorleksstuket är den här kamerans filosofi, men för att funka som en bra sådan behövs inte de här extremerna. Fujin är garanterat go att hålla i och den är liten. Den är faktiskt sexigt snygg, jag hajade till när jag såg formen. Snyggast på länge. Den är smidigare att bära med sig på axeln/väskan än en systemkamera. Den skulle säkert också sitta fint i Dina vackra händer. Den skulle passa Dig.
Tittar Du på den här Fujin som nu är helt ny, så är det naturligtvis utvecklingen i färghantering, jpg genering , brushantering, exponeringsträffsäkerhet, ljusmätningsystem, autofokus mm som man får vissa förbättringar i en nyare kamera. Den kan göra bra ifrån sig på de bitarna, utan tvekan. Problemet är kanske att man står där på plats och spenderar mer tid på att välja mellan olika exponeringsprogram och annat.....eller inte använder det alls förutom ett grundprogram eller manuellt. Dessutom är det ju bildkvaliteten i slutändan som räknas. Blir det än gegga trots fin färghantering och möjligheter i handhavandet så är man på sätt och vis lurad, om man inte är medveten om VAR man kompromissat i valet.
Är Du riktigt allvarligt ute efter att kunna plocka detaljer och använda i detaljerade presentationer -- då är en enkel instegsmodell i Nikons systemkamerasortiment för samma pris som Fujin (eller något mer) ....säkert ett MYCKET bättre val med den MYCKET större sensorn. Bildkvalitet detaljmässigt knockar rubbet av det andra. Möjlighet att kunna köpa till en valfri telezoom från fristående tillverkare, till bra pris, som redan från kortaste brännvidd börjar längre ut på tele (80mm motsvarande 120mm) för att gå till mycket längre tele (200mm motsvarande 300 mm), är mer rätt i tänk. Det blir riktigt detaljerat. Men klumpigt, tungt att bära med sig på vandringar i gränderna. Ok, då drar det också iväg med pengar om man jämför med det vi pratat om, så fort man vill köpa till något som inte följde med i paketet. Men den Nikon 18-200 som jag länkade till här tidigare, är mindre i format och ger Dig från vidvinkel 28 till 300mm med fler kompromisser -- dock acceptabla. Den har dessutom en fantastisk antikskak funktion inbyggd. Du skulle klara Dig med en enda glugg precis som Fujin, eftersom den har vidvinkel. Men med en helt annan bildkvalle än superzoomkameran. Prislappen sticker ju i och med att gluggen kostar sina pengar. Det skulle bli en förhållandevis kompakt combo för att vara systemkamera men för ca 12.000 spänn totalt istället för 4000-5000.
Antingen är man där för att jobba eller för att njuta av att bara vara. Skall man jobba är det inga problem att välja, om pengar kan skitas fram. Det är när man vill bara-vara (dessutom) det blir bökigt att plocka ut den rätta kompromissen mellan bildkvalitet/behov och frihet/begränsningar. Men det här är inget nytt dilemma, jakten på den rätta kompakten med bara en enda glugg har alltid funnits. Om Du bara visste hur många som våndats av denna belutsamhets-ångest genom tiderna. Kameran som man inte märker att man har med sig.
Som riktig bra allmän kamera så är nog Canon G11 svårslagen om man inte är ute efter en pyttekompakt att stoppa i en skjortficka. Så liten och platt är den inte. Det är ingen IXUS. Men det är inte superzoomkamerorna heller. En liten mini väska i bältet funkar som en ficka till G11. Det finns annars en uppsjö riktigt pyttiga kameror idag. Panasonics sortiment av jättesmå kameror å andra sidan är poppis som semester/festkamera bland de som lever på att ta bilder till vardags med stora tunga grejor. Panasonic har haft det lite jobbigt med brusnivåerna tidigare men kommit upp sig bättre nu. De var rätt tidiga ute med 28 mm vidvinkel och det har gillats skarpt.... dessutom har de ett samarbete med Leica på optiksidan sedan många år.
Vad skall Du välja nu då -- I dunno.... ;) Jag ville bara röra till det lite för Dig.
Det enda jag vet säkert är att 720 mm brännvidd är ett skämt - i praktiken - i en sådan här liten kamera med 24 mm vidvinkel i andra ändan. 24:an kommer Du att behöva men inte 720. Detta är det verkliga overkillet. Möjligtvis vill Du ha mellan 200 -- och 300 på sin absoluta höjd i extremare lägen, som sagt. Detta är hanterbart och sedan brukbart när man väl sitter i Photoshop med resultatet.
Men överaska mig hemskt gärna i det här med att jag har fel och att utvecklingen trollar. Det har den gjort förr. Då handlar jag en, jag också, som den soulmate jag är. :) Så kan vi bytlånas.
Jag har förresten själv handlat en ny reseglugg för inte så länge sedan, direkt avsedd för en speciell stad...... motsvarar omfånget i G11 fast med mer vidvinkel. Knivskarp över hela omfånget. Visst den har kompromisser, men mycket små sådana i det mesta. Klarar små skarpa ljuskällor i bild bra också. Gatlyktor alltså ;) Var den dyr? Nej den var inte speciellt dyr -- ca 6000. men den är väl vald..... Det följer bara med mig ett hus i 10.000 klassen och en glugg dit denna gång och säkert därefter också. Inte så pytteliten kanske, men ändå. Jag är van vid mycket mer än så här på axlarna, men räknar nu med att klara mig rätt bra med det här lättare och känna större frihet med fullt bibehållen kvalle.
Ja, det är en riktig djungel och allt har så kort liv. När det var filmbaserade kameror så kunde lätt ett bra kamerahus hänga med i 10 år minst, det var filmerna som utvecklades mest på senare år. Gluggarna var med ännu längre. Idag handlar det om 3-4 år på den digitala fronten. De tätare bytena av även dyrare kameror blir en form av förskottsbetalning på den film man nu inte längre behöver betala för. Grejen är bara att hela summan skall upp på en gång. Varje digital fil man lägger på kortet är en återbetalning av förskottet. Man kan nog ändå säga att upp till 10.000 för en digital kamera idag ger motsvarande kamera man fick filmbaserat tidigare. Man får nu då alltså filmen på köpet. Helt rätt nivå. På 15.000 för ett kamerahus och uppåt gäller det att man plåtar så pass mycket att man drar in pengar, som betalar tillbaka just det förskottet för brukandet man fått lägga där. Plåtar man bara lite med en sådan kamera innan den hinner bli "senil" i specifikationer... då tappar man pengar. Ok, plåtar man helt i RAW och skippar jpg så kan man ha en kamera en bra stund nu också. Många kameror blir rätt lika även med några år på nacken när en RAW konverter, istället för kamerans processor, bestämmer vad som ut skall komma från sensorn i filen. Faktum är att bildkvallen på en fil från ett hus för 10.000 och ett för 50.000 tagen med likvärdig optik är minimal. Speciellt om man går via RAW konvertern. Det man får är framför allt damm/vattentätning, stryktålighet och hastigheter på den dyra. Detta är en rätt skön känsla ställt i relation till allt det andra av kompromisser, eller hur. Att man kan få bildkvalitet till sansade summor och kompromissa på annat.
Mycket tugg blir det ;) -- men det här hade Du på känn när Du skrev frågan, amica. Mig lurar Du inte, jag föll i hålet fullt medveten! Det var väl roligt med lite helgläsning?
Nu blev jag sådär trött igen ;)
Kram på Dig.
/ Jagger
Bottomline..... : släng ett seriöst öga på G11. Och kolla länkarna.
http://www.dpreview.com/
reviews/canong11/
http://en.wikipedia.org/wiki
/Image_sensor_format
Skicka en kommentar