Att vänta.
Jag är en ganska otålig människa. Jag vill att det mesta, allt, ska hända nu... gärna för en kvart sen.
Jag är likadan, på många sätt, när jag träffar någon ny. Jag vill på nåt sätt veta direkt om det är lönt att satsa, om det blir vi, eller om jag bara ska skita i det och gå min väg. Men det funkar ju inte så.
Men denna gången vet jag inte riktigt. Jag känner ett lugn med honom som jag inte gjort på... ja, väldigt länge faktiskt. Kanske aldrig, jag vet inte. Jag tror att jag behöver någon som kan lugna ner mig lite, få mig att stirra ner.
Och jag är inte lika otålig denna gången heller. Innan vi sade hejdå sa han "jag vet inte hur seriösa vi kommer att bli, men jag tycker om att va med dig"...
Och dessutom har jag inget val denna gången. Jag träffar honom inte förrän om nästan 2 månader.
5 kommentarer:
Hej min vän,
long time no hear.
Ändå inte meningen att störa dig mitt i kärleksfunderingarna. Det löser sig säkert om Du ger det lite tid. Visst kan en annan människa som kommer nära förändra världen för en om man är på vilsen. Någonstans tror jag att det kanske ändå är så att det inte är den bästa av grogrunder. Att förlita sig på att någon annan skall ge den trygghet man jagar inom sig själv.Man kräver mycket utan att inse det. Det är en kärlekssläckare av rang. På något sätt har det en förmåga att inte hålla, och man gör sig själv ännu mer illa. Men det är inte alltid så kristallklart antingen eller. Man vet ju inte förrän man prövat. Så, låt tiden göra sitt. Ett förhållande med någon annan är inte alltid vad man behöver, utan ett bättre förhållande med sig själv. Innan man går vidare. Ja, det finns undantag.
Att jag bara klampar in så här beror på att jag vill berätta en sak för dig.
Jag har kommit hem - åtminstone för 7 nätter. Jag sitter i min lägenhet på gatan jag pratat om. I staden vi båda älskar. Bruna bjälkar och ett sovrum att dö för. Ja, du skulle hålla med. Jag hade ingen stans att skicka bilder till och det går inte att posta här. Kanske funkar meddelandefunktionen och om Du har någon anonym e-adress kan du lämna den om du vill, så får vi se.
Jag gick via S. direkt när jag kom från termini. (Bussen från Ciampino tog mer än en timme ändå körde han tufft och var nära att ha ihjäl ett par, tre stycken). 34 grader och rygga på..... sjöblöt hela jag. Det var inget man skulle vilja ta i, såg folk ut att tänka ;) Rayban höll på att halka av snoken.....
Ja, det blev äntligen av. Blandade känslor och många minnen. Men också den där högsta tänkbara lyckan. Jag är ute vid 6 på morgonen. Det "vanliga" folket möts upp överalllt med skitiga hanteverksoveraller, röker och väntar på varandra i varje gathörn. Varje morgon går jag och sätter mig på en nästan öde Navona. Luften är frisk och sval. Till skillnad mot efter 10 då vi passerar 30 grader och når upp mot nästan 34 på eftermiddagen.
Jag har vandrat och vandrat. Både bland gränder och minnen. Det har gjort ont av lycka att vara här, andra stunder har jag undrat vad som är meningen med det egentligen. Men nu efter 3 dagar så börjar balansen infinna sig lite. Folk som är infödda kommer fram och frågar (försöker) efter saker, platser. Jag tar det som en komplimang att de inte direkt tar mig för turist. Jag passerar gator utan övergångställe och takterna sitter i... ingen tutar :)
Satt i går morse vid fontänen vid Pantheon kl 7 under en timma och såg tomheten först för att sedan sakta förvandlas till mer och mer människor. Inga turister. Magiskt. Här fick jag ett av mitt livs stora lyckokänslor.
Jag gick vidare dit jag egentligen inte ville den här gången. Satte mig i skuggsidan på Scala di Spagna. Satt där i två timmar och dessa två platser dena morgon måste ha varit bland det lyckligaste och mest harmoniska jag någonsin känt i hela mitt liv. Det var obeskrivligt.
Vandrade genom Villa Borghese, bara för att känna på det som varit en gång. Allt var som förut. Bibite, sandwish vagnen stod där den alltid stått i stekheta solen. Pincio visade samma utsikt.....
Första morgonen vandrade jag genom ett morgonsömnigt Trastevere. Otroligt harmoniskt till skillnad mot kväll. Men det är ganska litet, just det klassiska och man har rätt snabbt vandrat genom gränderna. Ja, min vän, jag gick in i din gränd och tänkte på att den var just din.
Jag har idag gjort samma start med Navona för själens skull. Bara sopbilen och jag där och någon äldre farbror som spatserade. Han nickade och log. Han förstod och jag förstod varför vi gick där sakta, sakta. Sedan tittade jag på när några rensade Trevi och bytte filter som varje morgon. Jag fattade tycke för renhållningstjejen och det verkade besvarat. Men sen åkte hon med sopsäckarna och jag såg henne på Pza. Spagna igen. Men hon såg inte mig. Nu får jag nog aldrig se henne mer. Helvete. Få var där vid Trevi. Rogivande utan allt folk. Tråkigt att de har satt upp staket för trappan på kyrkan där jag suttit många kvällar. Via Lavatore är lika go som alltid. Jag har alltid gillat den gatan.
Sen.... när klockan hunnit bli 8 gick jag mot Forum. Kom fram strax före de öppnade, tog en bild på mig själv med samma bakgrund som den Du tog på dig: Palatinen bakom. Vi stod förmodligen vid samma ställe och samma staket. Fast jag fick med hela Forum såg det ut som. Ok, man kan inte fjanta runt hur länge som helst med armen utsträckt och kameran mot sig själv....
Vid ingången stod den där gladiatorn och stressade skiten ur en gubb som ryckte i fickan efter slantar..... när jag kom tittade han och gick förbi.... säkert brillorna, jag ser ut som om jag hörde till en UFO besättning eller nå't. Man vet inte vad man skall tro. Till och med tiggarna håller sig på mattan ;) Jättebra. Men de är som en magnet på brudarna. Jag fattar inte detta. Då har de ändå inte sett mina blå.
Insläpp och vi var bara max 10 stycken. Tro mig eller inte, solstråle..... men jag hade Palatinen helt för mig själv i över en timme utan att möta någon. Jag har hade konstiga rysningar över hela kroppen konstant till och från. Du borde ha varit med mig i morse. Jag menar det. Livias hus och tunnlarna som var svala och tysta att gå igenom. Jag var inne och tittade på de flagnande målningarna i Augustus hus. Vakterna hängde i rumpan hela tiden så att jag inte skulle bränna av någon blixt för att bleka dem. Magiskt därinne. Man fattade knappt att det var sant. Så litet, men det var nog vad som tog mig mest konkret.
Jag hade egentligen inte tänkt gå dit idag, men morgonen gav mig det. Jag hade tänkt fråga dig vad jag skulle välja. Jag gick genom trädgårdarna som Du pratat om. På vissa platser luktade det som i min lägenhet. Jag förstod att det var rosenbladen. Mina väggar är murade precis som på Forum. De är original från 1400 talet eller så. Även mitt golv är original och ojämnt i sten.
Mäklaren frågade hur bäddkonfiguartionen skulle vara (singola o matrimonio). Sängarna rna de ställa vid varsin vägg eller låta vara som dubbel. Matrimonio är gemensamt lakan över hela (för att man lätt skall kunna rulla på utan att man får nå't emellan, va). Men va fan. Låt den vara som dubbel, Solstråle är ändå inte med och jag gillar att sprida ut vingarna). Jag inser nu att även om de delat på dem så hade det inte varit någon störe vits om du varit med. Så, lysten som du verkar vara enligt bloggen hade du säkert kommit smygande över frammåt natten. Trots min gedigna ålder ;) Eller hur det nu var med det.
I alla fall, (som du brukar säga), jag sover som en stock. Från första natten. Går upp vid fem (skall upp ändå tidigare så att man hinner ute en bit före 6). Det är så vackert i sin enkelhet, så italiensk, så romerskt......och lite ruffigt innan man vant sig var tandborsten skall stå. Mitt sovrum är något speciellt. De finns bilder.....
Gatan som börjar med C är ofattbart behaglig även om en och annan åker moppe och en och annan bil tränger sig igenom. Mina fönster är mot andra gatan som går parallelt och det blev jag lite besviken på. Jag hade velat slå upp luckorna i nyvaket tillstånd och se C. Skulle sitta fint på visitkortet. Men då blir man av med 15 miljoner, och va fan va....det kan man ju göra mycket annat för ;)
Ok, jag skall slagga ner i bingen en stund för att ta mig ut i gränderna i mörkret. Just idag är det lite speciellt.
Som sagt, en blandad kompott av hur det känns. Även idag har det svajat till lite faktiskt, något pågår invärtes i själen. Nästa gång blir kanske stadigare. Men jag har 4 dagar kvar. Sedan flyger jag hem för att smälta allt.
Sköt om Dig.
M
Hej igen snuttgurka,
precis kommit in. Varit på Navona och fulltt med folk, konstnasarna och tecknarna, små ungar berusade av lycka precis som jag, stämning utan like. Rom luktar speciellt på sommaren. Den kommer om kvällen, så makalöst vackert. Jag är helt ställd. Jag plåtade och plåtade för at kunna minnas när jag kommer hem. Jag kunde knappt gå därifrån. Men gick iväg några gränder mot Pantheon. Fullt pådrag där också. Jag satte mig nere vid tredje pelaren från vänster framifrån sett. På vänstra hörnet. Sätt Dig där en kväll när Du kommer. Då har vi suttit på samma plats..... luta dig mot pelaren precis som jag. Stanna där utan att känna stress att luffsa vidare. Jag bara sjönk in in någon halvtrans. Stundtals blevallting på piazzan så knivskarpt och jag såg varenda detalj i vartenda hörn. Tjockt med folk, men lugnt vid pelarna. Och de satt kvar överallt och gjorde ingenting. Det var inte bara jag som var konstig. I en och en halv timme, sedan var jag tvungen att gå hem. Prova att gå C om natten när bara några få går den. Det är helt jävla underbart. Det är helt lugnt, den är absolut säker. Jag bor strax efter andra piazzan räknat från Navona. ..... fast jag är nog inte hemma då, så det är ingen ide att du ropar tror jag. Ja, du får såklart om du vill ;)
Jag skickar mäklarbilderna någon dag härifrån så att Du får se vad jag stånkar om. Jag kan inte bildbehandla på Vaion, skärmen är inte kalibrerad än. Jag kanske skickar något annat sedan hemifrån. Du behövde inte lämna din riktiga adress! Jag har kopierat den så ta bort den från bloggen direkt. Annars får du en massa puckon i korgen. Och det är inte alls meningen. Var rädd om dig....du behövde inte ge mig den riktiga heller.
Jag måste gå och sova, skall upp tidigt du vet ;) Man ska vara ute 6 på morgonen och växa in med Roms dag som gryr! Det bästa i hela världen.
I morgon kanske jag skall ta en sväng upp på Aventinen och rosenträdgården, eller så kör jag mitt gamla stuk med Navona, Gianicolo, Påven och Borghese. Det är söndag i Rom. Och tar det andra i veckan. Jag hann inte gå på coliseum, men det verkar som biljetten varar till i morgon 18.15. Stollarna är otydliga i informationen på lappen. Men jag skall nog ändå till Palatinen en gång till kanske. Jag har för mig att jag på weben antingen läst at man måste gå samma dag, eller senast nästa dag -- men vilket var det... farfar är till åren som sagt och blir lätt förvirrad.
Nu måste jag i säng, min mörka bruna vackra romerska säng med trätak ovanför. Fan vad det gör ont i hjärtat, trots att jag bara har några meter dit ;) Om du visste hur jag längtar.
Nattis,
m
Hej min vän! Jag har saknat dig här! Har nästan undrat om du gått å kolat eller nåt... du vet, din höga ålder ;)
Ja, men jag har lärt mig lite genom åren. Såsom att jag inte kan kontrollera allt. Det går ju inte. Jag vet ju det.
Men, jag börjar alltid undra... hur det kommer att vara om det blir kärlek, om det går vägen osv... Det kanske är typiskt tjejigt.
Jag känner det i alla fall inte lika starkt längre, den här känslan. Och det är bra på nåt sätt. Att känna sig lite lugnare och inte vilja kontrollera allt.
Så du är där! Underbart! Snart åker jag dit igen, och det är lika underbart det.
Hälsa min älskade från mig!
Skicka en kommentar