Nu när jag äntligen fått tummarna loss, och ska boka flyget till min älskling...
Ja, då fungerar det inte!
Förmodligen det där säkerhetscertifikatet som spökar. Men, jag ska prova på jobb senare idag.
Fortsättning följer...
Och förresten
Fantastisk låt! :)
Sono cane, cane canissimo...sono furbo, furbo furbissimo!
20 kommentarer:
Ok, snuttgurka...bara så att Du vet; jag fixade ett nytt mailkonto i går när jag skickade bilderna .....och det andra. Idag kommer jag inte in för det är inaktiverat. Hmm, så jag kan inte se om eller vad Du svarat. Jag såg att avsändare var det jag dragit till med i all hast, såg det först när jag skickat. Så, du kanske anmälde som spam och kastade mig på porten ;) Hur som helst, jag kommer inte in just nu ( i mailet alltså ). Vill Du svara något får jag fixa ett annat mejl. Eller använd meddelande funktionen under mig som följare på din blogg.
Boka biljett?
Du, kom inte hit NU bara..... jag behöver mer lite mer tid själv här som du vet.....hmm.... Icke bra, så fall. Allvarligt. Ok? Jag talar med myndig stämma nu. Farfar har svagt hjärta. Inga påhitt din lurifax. Din älskade stad står kvar tills slutet av juli. Sen kommer det ju en höst.... nej du skall förstås boka för slutet av juli. Ja, så är det.
I alla fall.
I går vaknade jag och var totalt orkelös. Domenica a Roma och allt. Så, jag strövade runt lite lätt och sakta i centro. Jag var totalt omotiverad. Förmodligen kom all trötthet på en gång - det har varit mycket nu på alla plan. Påven sket jag i men hade ingen aning om vad jag ville göra, så jag lät saker bara ske och jag hamnade i Trastevere. Luffsade utan mål och hamnade nere vid Clivio, vandrade backen upp och höll på att dö vid krönet. In i apelsinträdgården och dröste ner på en hård stenbänk så att jag tappade käppen och hade ett helvete att hitta den där under. Apelsiner överallt på marken.
Satt där och vad som komma skulle härnäst. Ok, ryck ikragen och jag tog mig ut på Aventinen. Vi har ju pratat omden. Luffsade runt bland de otroligt lugna kvarteren. Vinden blåste på mig i värmen och det var skönt däruppe. Svindyrt att bo, men inte snobbigt eller överdådigt. De enda man kunde se var att det stod en och annan svart merca med chaffis sittande i och väntade..... Riktigt lugnt ställe. Lugnt på ett helt annat sätt än Trastevere. Jag gillade det, måste var underbart för de som bor där.
Trasslade mig ut därifrån och hamnade på fel sida så jag fick gå runt en del för att komma till Circo massimo. Gick där för att komma till Velabro delen av Paltinen -- ja jag stod vid grinden mitt emot saluhallen och letade efter grottan, jag också. Jag såg något som rörde sig -- det såg ut som en stor hund eller nåt. Men jag kan ha sett fel. Så du ser jag har utan att tänka följt dina anvisningar i vintras.
Sen då, ja, jag missade ju påven med flit. Men efter att ha tagit den branta höga trappan så trillade jag rakt in i en söndagsmässa som pågick i Aracoeli! Att höra den på italienska och se rökelse var speciellt. Ja, jag såg alla pelarana som var olika. Otroligt vacker kyrka! På slutet när det var dags för nattvarden så spelade en mycket dov och lugn orgel -- och jag fick fanimej svälja en lite klump i halsen. Mäktigt.
Så, dagen som kändes konstig i början flöt på rätt bra....
Idag, tänkte jag gå till Palatinen igen och sedan Colisseo. Vid Palatinen vände jag starx före halv nio på morgonen och stegade mot Colisseum direkt. Kort kö på 10 meter och jag kom in direkt trots att jag måste köpa biljett. Jag valde ingen guide eller visning. Jag ville spara den åt dig....samma med Palatinen. Nu fick jag ia lallfall nosa lite och det var häftigt, jag har bara varit utanför Colisseum tidigare.
Ikväll skall jag gå till Palatinen och se den i kvällsljus precis innan de stänger. Jag måste dit igen. I morgon är en dag för mental förberedlse att åka hem igen.Precis när man kommit in i gängorna. Men som sagt, det är dags att smälta en del. Så det är nog bara rätt.
Nu måste jag sova en stund.... jag har gått i snitt 1.5 mil i över 30 grader varje dag, så det tar på en gammal människa.
Sköt dig nu och säg till om Du skickat via meddelandefunktionen så loggar jag in. Det andra inaktiverade kräver sms verifiering och jag blir förbannad på sån't. Men fixar det när jag kommer hem med ett kontantkort.
Igen, det är inte läge just nu solstråle, om Du skulle fått spontanryck eller så. Snart istället.
Kram
m
Oj, det var här du hade skrivit... svarade på förra inlägget :(
Skicka gärna igen, för jag har raderat allt som hamnat i min skräppost under helgen.
Sorry!
Hemma igen efter att ha varit på Palatinen i kvällsljuset. Det här är svårt. Känslan i det varmare kvällsljuset passar fint in på allt däruppe och på Forum. Diset i luften sprider ljuset och diffuserar. Som en sen eftermiddag tidig kväll vid havet. Men att vara tidig upp på Palatinen på morgonen är speciellt om man får vara själv. Man slipper se hysteriskt springande amerikaner och japaner irra omkring. Upp med kameran tryck av, spring vidare. Sen kommer nästa. Nej det är svårt att välja rätt tid här. Men det var rätt att göra båda. Men vad jag är säker på är att man skall skippa mycket mitt på dagen. Paltinen förändrades och "tråkades ut" när klockan halv elva på förmiddagen. Ljuset är oerhört viktigt för hur man uppfattar en plats.
Om jag skall vara ärlig så är det helt enkelt för varmt sommartid i Rom för att man skall få en vettig balans på dagen. Man är uppe över 30 grader vid 10 på morgonen från at ha legat vid 15 kl 6. Eftersom man förflyttar sig så mycket till fots så blir det för blött. Efter 11-12 fram till 19 är det lågfart som gäller. Det tar enorm energi. Jag ser på stegräknaren jag köpte speciellt innan jag åkte (och som stämde otroligt bra när jag mätte upp den på kända sträckor hemma) så har jag idag gått 2.2 mil. Jag har snittat på 1.5 mil eller så varje dag. Det är - nästan - en baggis hemma när jag luffsar i skogen. Men värmen på det. Man går inte speciellt mycket i skugga och med tanke på hur högst solen står, så är det helt enkelt för jävla varmt. Jag har acklimatiserat mig lite, det märker jag. Men så fort man ökar tempot lite så är det kört. Strövande är rätt ok nu.
Sent om kvällen och mer stilla filosoferande är ju i en klass för sig .... det har man ju märkt. Precis som morgonens lukter är unika så är kvällens det också. Så sett är sommaren fin här.
Nej, hösten mellan mitten av september till mitten av november är schysst. Jag såg någon som varit upe i tidig morgon sol i november och plåtat bågar på Forum. Man ser verkligen hur skön morgonen är. Det många gnyar över är att dagarna blir kortare, ljusnar senare och mörknar tidigare. Men om halva dagen ligger på 34 grader så går mer bort där! Faktiskt tyckte jag var skönt när man närmade sig slutet av september tidigare, tröjan eller jeansjackan ville åka på framåt 8 på kvällen. Fortfarande rätt mörkt när kaffekopparna började klirra på barerna på morgonen. Mmm, hösten och våren. Jag hann aldrig med i svängarna i våras, tiden bara rullade iväg, annars hade slutet av mars- hela april varit rätt. Faktiskt så var maj rätt sval hela ut. Det bara small till en vecka före jag åkte. Tempen hade legat rätt lika med sverige ända fram tills dess.
Jag glömde att säga att i morse efter att ha varit på Colosseo, så vandrade jag iväg upp på Celio och in i parken som är så himla lummig. Rätt liten, men större än apelsinstället. Otroligt grönt och de vattnade som besatt. En fin kulle. Jag somnade 10 minuter på en parkbänk och vaknade med ett ryck. Gött var det även om det var kort. Sen gick jag tillbaka till centro.
På Palatinen ikväll så fick jag uppleva hur man får ut folk, från forum/palatinen när det skall stängas. Det har jag funderat på. Vem som helst kan ju få för sig att tälta en natt bara för den rätta stämningen skull, va? Dels har man ju räkneverk så att man vet hur många som försöker natta sig bland pelarna. Men sättet man talar om att nu jävlar är det dags att pinna på hemåt -- är just så. Dra! Jag kom med ett gäng amerikaner nästan ändå ut på yttersta spetsen på Palatinen för utsikten mot östra delen av Circo Massimo. Helt plötsligt bir det tvärnit i skocken när vi var nästan framme. Där står en brunbränd Tarzan och slår ut med armarna: Chiuso! Som en snetänd dörrvakt. Sedan liksom föser han oss tillbaka som en fårskock. Amerikanerna, framför allt, trodde inte det var sant. De är ju vana vid en viss artighet av servicepersonal. Ett puckarsel, tänkte jag och säkert ett undantag. Det var det inte. När jag kom ner på Furum och hade trampat iväg så kommer det en liten stridstupp till gubbe som man trodde var en förrymd intagen, tills man såg idkortet dinglande runt halsen. Skrikande ilsket viftar han att folk skall packa sig därifrån på stubben... förstumade amerikaner skakade på huvudena och mumlade om serviceminded och brutal. Jag själv skiter i vilket, men det slår en lite granna och taktkänsla saknas en del av mitt i allt det underbara man känner. Det är en v bristerna med tillhör mentaliteten.
Jag försökte hitta gränden i suburra som du beskrev bakom kejsarforat när jag lämnade vanliga forum ikväll. Jag hamnade vid Trajan forat när jag kom på det, men det är säkert längre tillbaka mot Colosseo? Så det får bli nästa gång. Jag gick i allafall Via Urbana ner till Pza Suburra när jag kom från Termini första dagen. Det är väl dina kvarter.
Vemod börjar kännas. Dagarna och nätterna har gått fort. Väldigt blandad kompott, ytterligheter känslomässigt men så är det. Jag har upplevt mitt Rom på ett sätt som innehållit så mycket annorlunda faktorer den här gången. Verkligen. Det skall bli spännande att se hur det känns nästa gång man kommer hit igen. Då kan man fokusera på lite annat.
Det är så jäkla skönt att fått 7 dagar och nätter i stan och denna lägenhet.
Klockan är 22 och det är dags för annat.
Sköt om Dig och ha det skönt i ett ännu varmare Rom. Skriv och berätta. Sätt dig vid min pelare vid Pantehon, jag gick din gränd.....och gå stilla fram och tillbaka på Navona en morgon kl 6, absolut inte senare än 7. Navona är min lunga när jag behöver andas och hämta ro. Smaka på den om du vill, kanske får du samma goa start på dagen som jag fått där. Men jag blev också tagen över vilken lycka jag kände både vid Pantheon på morgonen vid fontänen (för at inte tala om kvällen vid pelaren) och ännu mer förvånad över hur det kunde bli så fantastiskt fram till 10 i skuggan på Spanska trappan. Det trode jag inte, men jag njöt verkligen. Jag var där nu efter Paltinen och luffsade runt lite i boutique kvarteren. Tänkte sitta på trappan när solen gick ned och gatuljusen tänds. Men det var packat och stimmigt att jag gick därifrån. Så kan det gå. Skall prova igen med solndegången där nästa gång.
Jag har fått lite nya sätt att hitta det jag vill ha av Rom. En stark vecka med lyckokänslor som bara denna stad har lockat fram i mig -- och samma för dig.
Njut solstråle! Snart är du här precis som jag varit!
/m
Fa piove a Roma! Vaffanculo......rom i regnet.
Enda dagen det regnat. Några droppar kom förvisso ur et ensamt lite moln i förra vackan men detta tog 20 sekunder att dra bort. Så det kan man ju inte kalla regn. Inga större mängder i dag men det är tillräckligt. Vägrar köpa ett paraply för 300 som jag måste lämna här. Rapporten sägeratt det skall gå över om någon timma eller så. Passar på att köra en repa med tvätmaskinen här så lämge, fint at slippa packa smutstvätt. Men maskinen har gått rätt bra hela veckan, skönt att kunna resa med bara handbagage och ändå kunna byta två gånger om dagen. Med tanke på värmen så.
Mulet i morse och rätt svalt i luften. Riktigt behagligt. Jag strövade runt och gick in i Pantheon och satte mig. En liten lunga där också faktiskt, och svalt. Skall använda den mera nästa gång. Det var riktigt skönt invärtes. Men jag prickade inte in någon mässa, vilket skulle varit speciellt just där. Men Aracoeli i söndags glömmer jag inte i första taget. Pantheons skick invändigt är ofattbart, så intakt. Och taket är öppet så mycket som det är.... jag funderade på stänket en extrem höstdag när det inte handlar om droppar utan om floder längs gatorna...
Istället för vemod för at det är över, så bestämmde jag mig för att fundera på de kommande gångerna. Katakomber, Via Appia antica, Caffarella, ta mig utanför stan; upp i bergen och småbyar som variation. Mer historie fokuserat kanske, eller något mitt emellan. Ta mig runt hela Braccianosjön (jag har varit i Angulliara Sabazia fast i november/dec). Lista upp saker mer organsierat så att man kan plocka vad som känns rätt just i stunden. Men charmen i att bara släppa taget och låta saker hitta sig själv i all sin ro (och oro) som denna gång, har varit det bästa jag kunnat göra känner jag. Jag kämpar mot vemodet bara, det är inte så konstigt i sig kanske.
Det stod en otroligt karismatisk guide i går kväll när jag var på Palatinen. Strax under bågen på väg upp mot Palatinen. En amerikansk grupp. Jag stannad och smyglyssnade. Man föll in i trans nästan. Han berättade om Ceasar, mordet, demokrati och rättvisan oavsett ställning i hierkier. Det var så jävla bra och han påminde om Ceasar (så som man såg honom i ROME serien) själv där han stod och rörde sina ena hand och arm när han pratade. Kraft och inlevelse. Han brann för det han gjorde. Speciellt. Applåderna var starka och man såg att han verklligen gett av sin själ. Imponerande. Jag önskar att jag hört hela.
Nu skall jag hänga upp tvätten i badrummet och se om det slutat droppa utanför istället.
Un po'di pace nel anima,
M
Var det inte på dig som en fågel lyckades skita på här??
På Colloseo på andra nivån stod jag inne under tak efter att ha varit ute i stekgrytan i några timmar. Så föll en stenjävel ned på min axel och vidare ner på golvet så det small och jag tänkte ... -- Va fan rasar kåken nu när jag är här. Jag kommer fåvara med om något historiskt!!
I helvete heller. En redig blaffa på skjortaxeln och bröstet. Fågeln satt uppe i valven. Det betyder tur i Italien, såg jag i Under Toscanas sol... möjligt, men det var inte så roligt i allafall. Jag har funderat länge på oddsen är att få en skit i planeten. Duvor lyfter ju hela tiden över en, måsar skriker och har sig. Det verkar somom de är nödiga hela tiden och bara fösröker sikta.
Ok, jag har fått in en träff, och jag har precis för mig att du fått en också när du var här. Annars har jag drömt det. Jag önskar att jag drömt i går också.
Så, jag tänkte att här ska det inte pjoskas. Är man drabbad så är man. Jag gick runt som inget hänt med en stor fågellblaffeskit som också doftade mer när den var halvtorr. Så, när det blev trångt i gångarna och folk stod i vägen så körde jag fram rätt axel -- helt rätt i tiden verkade det som. Jag gillar när man slipper trängas;) Ja, är det bara brudar är det väl ok att inte ha någon skit på axeln.
Uppe på Celio i parken fanns en bra näsfontän och jag tvättade en fjärdels linneskjorta medan den satt på. Nu såg det mer ut som om jag tyckte det var väldigt varmt på ett konstigt ställe på kroppen. När jag vaknade på bänken var det torrt. Allt löser sig, även fågelskit. Lukten avgammal båt gick bort också.
:)
Så guiden stod och pratade om Caesar på Palatinen alltså? Jag hoppas verkligen att han inte pratade om mordet som att det hände inne på Forum, eller att han bodde där uppe... då blir jag sur... hur karismatisk han än var :)
Jo, en fågel sket mig på foten förra sommaren. Jag satt på en bänk precis nedanför Caesars staty, och där kom den. Sandaler dessutom så det sökte sig in bland tår och remmar... mysigt! Fast inget som inte lite vatten kunde fixa!
:)
Under den tid jag stod där pratade han om den politik Gaius Julius Caesar (jag ser att jag stavade hans namn fel precis som så många andra snabba stavfel här....) stod för och utvecklade. Guiden verkade vara italiensk och verkade ha full koll på att mordet skedd där katterna bor. Mordet var bara en liten del av det han pratade om. Han pratade om konst och dåtida politik med olika kopplingar ända till dagens stund. Han hade en uppfattning om hur allt hänger ihop och och hur det än idag påverkar oss. Han verkade ha en koll som bottnade i något utöver det vanliga. Det var bara en stark intuitiv känsla jag hade. Jag stod en bit ifrån, men jag kan nästan lova att du hade gillat det sätt han brann på. Han var lika hängiven som du, och jag tänkte faktiskt tanken att det lika gärna hade kunnat vara du. Därför berättade jag det.
Jag var där på rätt plats idag i stekhettan när det slutat regna och solen gassade på utan att hitta riktig skugga, men tvekade att gå ner till katthemmet. Eftersom man inte vet om man drar med sig något på skorna hem, vissa saker är långlivade... och trots vaccineringar vet man ju inte. Jag älskar min egen katt djupt. Men jag skulle gärna sett hur de har det idag, de är ju kända för att ha haft ett helvete i grottorna under gatorna. De har fått det bättre på senare år. De har någon gratis guidning om man är max 5. Naturligtvis för att kunna lobba för bidrag eller köpa något av dem. Det jobbar folk från hela världen hos dem och det måste vara världens mest omskrivna katthem och deras eldsjälar. Även om alla katthem gör ett otroligt jobb så var Roms under extrema förhållanden under lång tid. Miljön är ju rätt unik :)
Jag stod där och tänkte att jag måste fråga min privatguide (ja, du såklart ; när kommer du förresten....jag har väntat hela dagen! Hade det varit lite go i dig så hade du varit här vid det här laget, min vän. Jag bara skojar, då hade jag nog missat planet hem ;)) om exakt var, vilken trapp mordet skedde här. Det stod på en tavla där att allt brunnit ner under första århundradet före kristus, byggts om i några omgångar eller så. Ser man något av trappan? Det finns två där nu. En i mitten och pelare i en båge bakom och en mer kvadratisk. Eller var det en tidigare trappa till pompejusteatern?
Jag var vid Agustus grav på morgonen och tittade bara för att jag brukade följa en tjej till bussen dit sent på natten när det begav sig. Hon frågade mig - "vet du vad det där är som lyser i hålet på stenklumpen där? - Nej, sa jag. Det är Augustus grav var svaret. Lite dum får man känna sig i vissa lägen. Då, en bussplats för flera bussar med refug. Idag hela piazzan uppgrävt och det blottas murade väggar. Som låg en halvmeter under bussens däck....... :O En jävla röra och skynken upphängda + små hyddor av kartonger som uteliggarna byggt sig på trapporna mellan skynken och vägg. En paradox med en kejsare vägg i vägg. Deprimerande område just nu. Det var bättre förr. Det började regna och jag gick därifrån och hem till författandet....sen kom solen och jag smet iväg till katterna och försökte förstå var mordet exakt skett.
Nu är det lurigt igen, små lätta skurar då och då. Måste ut och handla något att dricka nu, dusch och sista kvällspromenixen. Men det verkar öka droppmässigt, jag hör på tegeltaket utanför badrumsfönstret. Så kanske blir det hemmakväll med det kvarvarande i det röda från igår. Det har varit en konstig sista dag. Skulle nog behöva lite tröst.
Härifrån vid 6 imorgon. Hoppas jag kan knöka ihop den lilla ryggan. Fick inte in ett finger extra sist. Att minidatorn höll. Sedan går jag till fots ner till Forum på vägen till flygbussen. Ja, du vet. ...och så suburra upp en bit. Men sacra går jag bar på väg hit.....
Samma bussföretag har börjat köra från Fiumicino också, många säger att det är för trångt på Expressen. Ett par bussbolag kör med direktbussar + gamla acotral. Unga tjejer med grön eller orangeväst står utanför påtrottoaren och säljer biljetter, så man behöver inte jaga runt. Orange väst är uppstickaren och inte överfulla bussar, helt ok. Den anndra är överfull, Ryan prånglar på folk biljetter.
Kyrkklockorna ringer för fullt utanför, klockan är redan 20.
Hmm.
Jag vet inte vilken trappa han blev mördad på. Eller om det var en trappa han blev mördad på. Det sägs att rummet han blev mördad i murades igen strax efteråt. Och gissa om jag då blev sugen på att sticka in dit och undersöka. Och tänk om jag hittar rummet! Släggat ner väggarna, och fått se några mörka fläckar på golvet...Caesars blod! Oj oj oj!
Men det där med trappa eller rum är jag väldigt osäker på. Jag vet bara, eller man vet bara, att det var i eller innanför (det finns ett par olika bud på det där)portiken till Pompejus teater som han blev nerstucken. Från Area Sacra sett så är det nog ett tiotal meter inåt, under Teatro Argentina. Om du går in på Google Earth och tittar, så kan du se de ungefärliga konturerna i dagens byggnader.
:)
Heh! Det är något i just det där med var det hände som lockar en. Jag kan se dig framför mig med slägga och lusten frustande (ja, i det fallet med slägga, annars helst utan ;)....
Så då borde den egentligen inte vara på något av de rester av trappor eller byggnader man ser mitt i gropen. Det sägs att katthemmets utrymme i sydvästra hörnet under gatan skall motsvara ingången till pompejusteatern. Så, det kanske egentligen är katterna som fått något utöver det vanliga.........lite spännande är det faktiskt.
Sköt om Dig nu, med alla lustar du visat upp här i bloggen senaste tiden. Ibland är det bra att spara sig så att det killar överallt, det blir desto goare sen då ;)
Snuttgurka!
:)
Aha... näh näh näh! Det är inte någon av trapporna till templen ute på torget... nej nej. Innanför valven bakom dem, där inne någonstans!
:)
Mmm, det är det jag tänkte. Men.. där skulle jag nog inte våga gå in med dig. Som spelar sån musik, menar jag ;)
Haha!
Nu måste jag packa. Tänka logiskt. Den riktigt primitiva delen av hjärnan börjar ta över. Fröken distraherar mig....
Nu stänger jag butiken och tar tag i resfeber, vemod och..ja du vet själv. Hörs och ses.
Micke
Nu är jag inte där längre :O(
Det är inte roligt, skall jag säga.
När jag ser mina inlägg så ser jag mitt bruna gamla antika lilla köksbord, lite snett och vint, på ett ojämnt stengolv..... där jag satt och skrev dem....då blir det inte lättare direkt. Jag kan höra grannen i trappen slå igen sin dörr och klappra ner på höga klackar. Måsarnas skrik utanför, Tibern 100 meter runt hörnet och Ponte S. Angelo med sina statyer.
Jag såg på natten Peterskyrkans övre del av kupolen ovanför taken till vänster från mitt sovrumsfönster. Den belysta. Jag brukade stå där när jag klätt av mig och skulle i säng. Min vackra säng. Bara titta, lukta, lyssna och ingenting.
Från Roms gator till våra, oavsett hur stora de är, så kändes allt så märkligt menlöst här så fort man satte sin fot utanför flygplatsen. Och varför luktar det inte så här?
Mina skor är skitiga av Roms gatudamm, riktigt dammiga, som ett brunt pulver. Jag skall nog aldrig tvätta av dem. Varför blir de inte så här hemma?
Mopparna och vesporna som står och väntar vid ett rödljus, slår om till grönt och världens rejs tar fart. Alla om varandra i bredd och från alla håll, det bara surrar och brölar som om det vore en tävling. Bilarna runt om, tre in i samma fil, den som kommit längst in med nosen kan köra först. Resten tutar på varandra. Sen är de iväg, marginalerna är pyttesmå. Det handlar om centimetrar. På Coronari kom två vespor en på C och en annan från en korsande gränd. På med fullt ös. Precis när en passerat mig så kommer den andra ut ur gränden. Tvärnit, ingen krock . 5 cm mellan två framdäck, och så gapflabb. Ingen verkade känna varnadra sedan tidigare, men de slog följe längs Coronari trots att det är pedonali soli zon.
Snacket överallt, högt, ljudligt, ohämmat. Virrvarr på virrvarr av röster, dofter och människor. Eller tomma morgongränder med duvor som låter eller måsar som skriker. Och bara jag som går där och möter en och annan som öppnar sin ståljalusi till sitt hål i väggen.
Det gör lite ont just nu.
Min vän, jag vet precis hur du känner... Den där tomheten efter att man kommit hem. Det är nästan så jag drar mig för att åka dit denna gång, bara för att slippa den depp som kommer när man kommit hem...
Men, i hjärtat är man ju alltid kvar.
Välkommen hem!
Mmmm, tack, Sara.
Ja, visst är det så att man precis som Du säger att man drar sig för att utsätta sig för lycka därför att landningen alltid blir hård. Vi har ju pratat om det tidigare, ju högre man kan flyga, desto djupare dyker man. Det där som vi också bör vara tacksamma för. Jag hade aldrig nått ändå upp till Pelarens topp där den där kvällen annars. Spik nykter, helt klar, ändå så lycklig och harmonisk.
Jag kan ändå känna så där vemodigt t.o.m mitt i det pågående att man vet att det snart tar slut. Mitt när man borde vara som gladast och när andra brukar vara helt oförstående. Jag har alltid varit så, men man har ju fått mycket bättre grepp om det med tiden. Ändå, man får förmodligen vara en speciell typ personlighet för att överhuvudtaget behöva slåss med det. Å andra sidan, när man känner oerhört starkt för en sak så är det egentligen inte så konstigt. När det blir tillräckligt starkt så faller allt man lärt sig. Kanske för att själen blir helt fri från allt utom sig själv.......och det blir man ledsen över.. ? Det finns en del kvar att lära, eller hur? Det är ju sådant här som kommer fram när kärlek blir fulländad. Oavsett om det är kärlek till någon annan eller till själen i sig själv.
Ja, i hjärtat är man alltid kvar. Exakt, så har det känts nu på morgonen. Man kan generera fram stunderna igen, samtidigt som de blandas upp med verkligheten här och nu. Det är också så snabbt och lätt egentligen att ta sig dit igen. Även om man bara måste dit, så kan två tre dagar lätta på trycket litet. Det är inga astronomiska summor i pengar räknat heller. Jag tror att det är det rätta att göra. Det bästa sätt att tänka. Det blir inte så stort antingen eller då. Lite och ofta. Mindre uppschasat, mer lätt i sinnet, man vet att det inte är ett slut utan bara en del av något som pågår och kommer att pågå. Då kan man också kanske ge sig hän totalt och släppa alla skyddsnät man försöker bygga upp. Det där som är en del av det du kallar kontroll.
Kram.
( åk, min vän, boka om du inte redan gjort det. Lova mig, Snälla sitt vid min pelare, tänk mig en tanke när du lutar dig bakåt. Gör några de andra sakerna också som gjorde mig lycklig, du är ju min tvillingsjäl, kanske blir du också lycklig av dem. Prova stunderna med lugnet denna gång.....stilla, stilla tidigt tidigt. Jag vet att du funderar på dem..... mig lurar du inte )
Jag lovar, jag ska sätta mig vid den pelaren.
:)
Skicka en kommentar